I Fäbodskogen, cirka 3 kilometer sydöst om Svartbyn, i Bodens kommun, finns lämningar efter en fäbod. De kallas för ”Svartbyfäbodarna” och består av husgrunder och gropar, synliga som mossbelupna stenar som här och var kikar fram från under den frodiga markvegetationen, väl undangömda på en liten ås. Skogen omkring är tät, mörk och snårig. Det syns att platsen länge varit övergiven.

Fäboden har lämningsnummer L1993:8037 i Fornsök där den länge har haft antikvarisk status ”möjlig fornlämning”. År 2021 var Norrbottens museum på plats för att dokumentera och uppdatera informationen om lämningen.

Innan vi ger oss av mot Fäbodskogen bör vi först orientera oss i tid och rum med en kortfattad historik om platsen.

Svartbyn nämns i 1543 års jordebok. Det är en av de byarna inom Överluleå socken som tillkommit redan under medeltiden och var en av socknens större byar under mitten av 1500-talet. På 1600-talet bestod Svartbyn av en rad långsträckta gårdar intill Svartbyträsket. Kartor från denna tid beskriver att åkrarna i de södra gärdena ofta fryser och att byn har ”elaka ängar” i kärr och moras en mil utanför byn. De syftar förmodligen på slåttermarkerna kring Rör- och Ängesträsket, strax norr och nordöst om Svartbyfäbodarna. Ortnamnen i fäbodens närhet vittnar om sank mark som nyttjats för myrslåtter och jordbruk, såsom Ronningen (röjningen), Flarken (vattensjuk myr/surpöl på myr), Flarkenmyran, Degermyran (deger = stor), Degerträskmyran, Rörmyran (rör = vass), Rörträsket, Höträsket, Starrmyran, Ängsträsket, Nötmyran, Nyänget och såklart Fäbodskogen i vilket Svartbyfäbodarna ligger.

Under mitten av 1700-talet inleddes en intensiv nyodling inom de gamla byarna. Nyodlingen understöddes av myndigheterna som utlovade skattefrihet för odling i mossar, kärr och svårtillgänglig mark. Ofta var det mark i anslutning till odlad jord som togs i anspråk, men ibland även mark längre bort om förhållandena var fördelaktiga, exempelvis vid fäbodarna.

På avvittrings- och storskifteskartor kan man ibland studera fäbodväsendes utbredning. Marker delades här in i inägojord och utmark. Storskifteskartorna innehåller oftast uppgifter om inägojord och på avvittringskartorna avmättes utmarkerna. Inägorna låg nära byarna och bestod av åker och äng medan utmarkerna användes som betesmarker. Många fäbodar låg i utmarkerna och avvittringskartorna kan ge en anvisning om skogsfäbodarna, strandfäbodarna kan ibland finnas representerade på storskifteskartorna.

På avvittringskartor från 1794 kan man se att marken runt och söder om Lillträsket bestod av ängar och betesmyrar. Svartbyfäbodarna går inte att urskilja på karta då denna slutar ungefär i höjd med där fäbodarna ligger. I området beskrivs dock marken som betesmyrar som ”kan förbättras”. Fäbodarna finns med på Häradsekonomiska kartan från 1859-78 där de står nedtecknade som ”Fäbodarne” (fig. 2).

Fäbodarna finns även med på Generalstabskartan från 1890-91 där de nämns som ”Fäb.” (fig. 3).

I handlingar från Svartbyns byakista kan man läsa att ”Ängesträskfäbodarna” utsynades som fäbodställe den 2:a oktober år 1786 åt samtliga hemmansägare i Svartbyn. Ängesträsket ligger ca 600 meter norr om Svartbyfäbodarna. ”Ängesträskfäbodarna” bör således syfta på vad man idag kallar ”Svartbyfäbodarna”. Dels då de ligger i nära anslutning till Ängesträsket och dels då det inte finns några andra kända fäbodlämningar i närheten. Då de inte nämns vid namn på kartorna verkar de inte ha kallats varken ”Ängesträskfäbodarna” eller ”Svartbyfäbodarna” vid denna tid. Åtminstone inte i någon officiell bemärkelse.

Fäbodlämningen består av 5 husgrunder. Några husgrunder har källargropar, en husgrund har en spismursrest och en husgrund består endast av en stenlagd grund.

Här och var på den lilla åsen finns även ett antal gropar, möjligen mjölkgropar, som kan ha använts för förvaring.

Under utredningen föreföll fäbodlämningen ha en relativt hög ålder, baserat på grad av övergivenhet såsom erosionen synlig i groparnas kanter samt vegetationen i och intill lämningarna. Många av husgrunderna hade stora granar som växte i eller strax intill dem. Diametern på flera av granarna var upp till 5 dm, vilket tyder på att lämningarna varit övergivna en längre tid. Gran är dock ett förhållandevis snabbväxande träd och marken i och kring fäbodlämningen är relativt frodig. Enligt uppgift från boende i området har man tagit borrprov i en av de fällda granarna vid fäbodlämningen. Då man räknat årsringarna visade det sig att trädet var 150 år gammalt. Borrprovet gjordes i samband med att Svartbyns byamän röjde upp en stig runt området och markerade ut lämningarna med stolpar. Detta gjordes i samråd med Skogsstyrelsen. Om åldern stämmer och om granen som provtogs var en av dem som vuxit i eller precis intill någon av lämningarna ger det en indikation om när platsen övergavs, det vill säga 1800-talets senare hälft. Detta är emellertid en gissning eftersom vi inte vet ur vilken gran provet togs. Växte granen en bit från någon av lämningarna kan denna ha stått på platsen under fäbodens brukningstid. Uppgiften om borrprovet och granens ålder ger oss emellertid en inblick i platsens vegetationshistoria och således en anvisning om hur gamla träden i området tycks vara.

Enligt tidigare beskrivning av lämningen skulle det finnas urschaktningar och röjda ytor inom området. Åsen är tätt bevuxen och inga röjda ytor kunde återfinnas vid fältbesöket, men runtomkring finns utdikade myrar, spår efter äldre tiders myrslåtter. Kanske var det dem man sett? Skogsfäbodarna saknar odlad vall och tomten skiljdes inte från omgivande skog. Inhägnader saknas också då det inte fanns odlingar kring fäboden som behövde skyddas från kreaturen. De ligger ofta i anknytning till en sjö eller på en kulle och deras läge utgick helt från djurens betesbehov.

Vi vet fortfarande inte säkert när fäboden övergavs eller om man bedrivit odling på platsen. Men tack vara de spår som fortfarande finns kvar och det arkivmaterial som finns bevarat så vet vi i alla fall att Svartbyfäbodarna tillkom 1786 och har nu antikvarisk status ”fornlämning”.

Vid tangentbordet,

Hanna Larsson, arkeolog

Referenser och lästips: 

Berggren, H. (red) 1999. Boken om Svartbyn. Byakistan berättar. 1. utg. Boden: Agbok

Enequist, G. (1937). Nedre Luledalens byar: en kulturgeografisk studie.
Diss. Uppsala Universitet.

Larsson, H. (2021) Rapport 2021:9. Svartbyfäbodarna 2021. Arkeologisk utredning etapp II kring Svartbyfäbodarna L1993:8037, Svartbyn, Boden 1:50, Svartbyn 2:7, Överluleå socken, Norrbottens län. Nbm dnr: 105-2021

Lantmäteriet, Historiska kartor, aktbeteckning 25-ölå-53

Lantmäteriet, Historiska kartor (2023) Rak-Id: J122-28-1:

Lantmäteriet, Historiska kartor (2023) Rak-ID: J242-36-1

Pellijeff, G., 1987. Ortnamnen i Norrbottens län. Del 3 Bodens kommun. A
Bebyggelsenamn. Umeå.