För några år sedan, 2021, mottog Norrbottens museum delar av Bengt Johanssons smidessamling. Samlingen var testamenterad till museet och ur den gjordes ett urval om ett 70- tal föremål från 1600- talet och framåt som nu bevaras i föremålssamlingen. Bland dessa föremål fanns även en del gjutjärnsföremål från Rosfors bruk i Piteå kommun. Idag är området kring det gamla bruket ett naturreservat som förvaltas av Länsstyrelsen och den gamla masugnen är restaurerad på 1970- talet och fungerar nu som en utställningslokal för den som bland annat vill veta mer om brukets historia och restaureringen av masugnen.
Kort om bruket
Rosfors bruk var ett lokalt initiativ av bönder som hade upptäckt malmfyndigheter i trakten. Förutsättningarna för att driva ett bruk var också goda: rinnande vatten via Rosån, betesmarker för kreatur, skog för virke och kol samt förstås närliggande malmtillgångar. 1830 påbörjades brytning av järnmalm vid en av de platser där malmfyndigheterna upptäckts, Ristjälsgruvorna. Året därefter ansökte 16 eller 17 (litteraturen redovisar olika här) bönder och handelspersoner om att få anlägga en masugn på området. Privilegiet beviljades men det dröjde ytterligare några år innan masugnen stod klar 1839.
Bruket bytte huvudmän ett par gånger och ägarförhållandena var emellanåt komplicerade och därmed svåra att återge i korthet. Järnbruket kom sedan att avvecklas i slutet av 1860- talet och hade sedan masugnen påbörjade produktion hunnit med att, förutom produktion av tackjärn och stångjärn, investera i ytterligare förädlingstekniska verksamheter såsom gjuteri och mekanisk verkstad. Det vidare bruket vid Rosfors, med jordbruk och skogsbruk, fortskred dock under 1900- talet, efter att järnbruket avslutats. En brand i början av 1906 kan ha slukat en stor del av källmaterialet som kanske kunnat berätta mer om produktionen vid bruket, men det är känt att gjuteriverksamheten började 1861 och nedan ses några av de produkter som tillverkades där.
Våffeljärn
I museets föremålssamlingar finns det både våffel- och rånjärn, som kan likna varandra en del innan mönstret uppenbarar sig på insidan. När det gäller våffeljärnen har de flesta det rutmönstret som vi ofta känner igen i samtidens elektriska våffeljärn medan andra har unika och kanske mer kreativa mönster eller form. Från Bengt Johanssons samling med våffeljärn från Rosfors bruk har tillkommit två nya tillskott till den samlingen, ett med ”klassiskt” rutmönster och ett med lite mer unikt mönster som ni ser nedan. Hela laggen är formad som en stjärna och rutmönstret följer stjärnformationen.
Inventarienummer Nbm 31567. Ett våffeljärn med långa handtag för att användas över öppen eld exempelvis. Järnet har ett sigill från Rosfors bruk och köptes in av Bengt Johansson i Luleå 1975. [enl. Bengt Johanssons register] Fotograf: Ola Norén/Norrbottens museum. CC-BY 
Fotograf: Christelle Fredriksson/Norrbottens museum 
Fotograf: Christelle Fredriksson/Norrbottens museum
Pannor
Bengt Johansson förde noggranna anteckningar över sin smidessamling och de föremål som ingår i den har oftast en notering om varifrån den är inköpt och när. Men vissa föremål saknar uppgifter, som dessa två föremål från Rosfors bruk nedan. Tack vare brukets stämpel är vi dock säkra på att de är tillverkade på bruket i Rosfors även om det inte är känt var Johansson träffat på dem.
Inventarienummer Nbm 31564. En medelstor gryta med ett platt ovalformat handtag. Grytan har tre ben som är fastgjutna. Grytan har två järnsigill från Rosfors. Grytan har ursprung från Rosfors bruk men när den köptes in av Bengt Johansson är okänt. [enl. Bengt Johanssons register] Fotograf: Ola Norén/Norrbottens museum 
Fotograf: Ola Norén/Norrbottens museum 
Inventarienummer Nbm 31566. Ett plättlagg med plats för sex plättar samtidigt. Järnet har ett järnsigill från Rosfors bruk. Fotograf: Ola Norén/Norrbottens museum 
Fotograf: Ola Norén/Norrbottens museum
Askfat, ullsax och symaskin
Tillverkningen av produkter från Rosfors täckte de flesta behov som kunde uppstå i ett hem eller gård. Nedan ser ni exempelvis en ullsax, ett askfat och en mekanisk symaskin i gjutjärn. Symaskinen kommer dock inte från Johanssons samling utan har funnits i museets samlingar sedan 1939 och är en gåva av jägmästaren Einar Bosaeus.
Besöksmålet Rosfors bruk
Kulturmiljön vid Rosfors bruk är väl värt ett besök. Fin skyltning ger mervärde till platsen även om utställningen i den restaurerade masugnens överbyggnad skulle må gott av lite omsorg och uppdatering. Det märks nämligen att den har varit välbesökt genom åren. För den som sedan vill utvidga sitt besök går det även att ta en promenad (eller fordon) från ugnen till Ristjälsgruvorna där en del av malmen till masugnen hämtades från.
Ristjäls gruvor är numera vattenfyllda och inhägnade. Fotograf: Christelle Fredriksson/Norrbottens museum 
I området finns flera informationsskyltar uppsatta av Länsstyrelsen med information om bruket och dess verksamhet. Fotograf: Christelle Fredriksson/Norrbottens museum. 
Inne i den övre delen av masugnen där utställningen är har någon besökare gjort en egen illustration som tillägg till det befintliga narrativet om bruket. Fotograf: Christelle Fredriksson/Norrbottens museum
Trevlig helg!
Christelle Fredriksson, Bild- och föremålsantikvarie vid Norrbottens museum
Litteratur:
Axelsson, Alf W, Rosfors bruk – en norrbottnisk järnindustri 1830-1875, Norrbottens museum 1986
Hansson, Staffan, ”Att vilja men inte kunna. Om försök att införa ny teknik i bottnisk järnhantering” i Edlund, Lars-Erik och Beckman, Lars, Botnia. En nordsvensk region, 1994