Sagan om senatorns slips – när Kennedy besökte Kiruna

I veckans blogginlägg gör vi ett återbesök till Norrbottens museums slipssamling som uppmärksammades både av oss som museum och strax därpå av radio P4 tidigare i år. Inslaget, som min duktige kollega Robin Näslund på museet gjorde, kan ni hitta här: Slipssamlingen | FRÅN ARKIV & SAMLINGAR | Norrbottens museum. Besöket av P4- reportern Anna Lidé tillsammans med stilexperten Olov Stenlund hittar ni här: Här hänger Kennedys och Palmes slipsar – i ”hemliga” samlingen – P4 Norrbotten | Sveriges Radio. Bakgrunden till slipssamlingen berättas om i inslagen.

Mitt inlägg idag är dock ”bara” ett nedslag vid en av de slipsar som väckt många funderingar hos mig, nämligen den slips som ska ha tillhört Ted Kennedy. Det förvånar nog inte någon att exempelvis Vippa-Tores, Ragnar Lassinanttis och Jokkmokks-Jockes slipsar finns representerade i samlingen. Men varför finns där en slips från Ted Kennedy? Varför förärades han med en Nordkalottenslips? Den frågan ställde jag mig redan första gången jag såg samlingen och frågan har sedan dess hängt kvar hos mig och vaknat till liv varje gång jag närmat mig den. Så i veckan när det var min tur att skriva blogg, bestämde jag mig för att försöka söka svar.

Mot arkiven…

Min kollega Karin Tjernström vid Arkivcentrum informerade mig om att det fanns ett så kallat personkuvert om Ted Kennedy i Norrbottens Kurirens arkiv, som förvaras vid Arkivcentrum. Hon hade sett bland klippen att han gjort ett besök på Mjölkuddens hälsocentral i Luleå (!). Kanske kunde där finnas några svar på mina många frågor? Hoppfull begav jag mig till arkivet för att undersöka vad Kurirens kuvert om Ted Kennedy innehöll. Bilder vid besöket i Norrbotten där man tydligt ser hur han var klädd skulle ju givetvis vara en fullträff. Och visst fanns det både bilder och tidningsklipp som vittnade om hans besök. Rubrikerna lockade till läsning: ”Renskiljning tände Kennedy”, ”Fullt pådrag för Kennedy i Luleå”, ”Kennedys besök snabbvisit utan motstycke” Snabbt ögnade jag mig igenom artiklarna och stötte på överraskning efter överraskning medan jag läste. Han var visst i Kiruna också samma dag han var i Luleå. Vad gjorde han där då?

Jo, hela hans besök i Norrbotten (och Sverige) handlade om att han ville studera svensk sjukvård på olika sätt berättade lokaltidningen för mig. Och tidsschemat hade varit hektiskt. Fredagen den 17 september 1971 skulle han med avresa från Bromma anlända i Kiruna kl 11:00 för att redan 14:30 anlända i Luleå och sedan vidare mot Stockholm 17:50. Kennedy, den yngste av Kennedy- bröderna, var senator för Massachusetts mellan 1962-2009. En av de hjärtefrågor han arbetade med under hela sin karriär var att införa ett allmänt sjukvårdsprogram i USA. När han besökte Sverige under tre dagar 1971 var han ordförande i senatens utskott för sjuk- och hälsofrågor och med sig på resan till Sverige var också hela det utskottet.

Kennedy fotograferad under ett anförande om hälsovårdsförslag i juni 1971. Fotograf: Marion S. Trikosko, U.S. News & World Report Magazine – https://www.loc.gov/item/2017646329/ (Public Domain).

Och slipsen då, kanske någon undrar? Såg jag den på någon bild i Kurirens arkiv? Nej, det var inte samma slips han bar på de fotografier som togs av honom vid besöket och den som Norrbottens museum har hängandes i Ebbe Wikbergs och Bert Perssons slipssamling, vilket väckte ännu mer nyfikenhet kring del hela. För när i hela friden hann Wikberg/Persson träffa på honom då? Nej, det gick inte att sluta här kände jag. Så jag begav mig till ett av de bibliotek här i Luleå där det går att läsa i Kungliga Bibliotekets tidningsdatabas för att se om besöket togs upp av de nationella tidningarna. Jag visste ju också att Bert Persson fotograferat för Expressen så där borde det kanske finnas fler svar.

Välbevakat Sverigebesök

De nationella tidningarna uppmärksammade också de Kennedys Sverigebesök flitigt, både dagarna före, under och efter besöket. Rubrikerna hade olika infallsvinklar och vittnar om vad som hände medan han var i Sverige, varför han kom och generellt hur hans liv såg ut vid den tiden:

Kennedy och frun vågar inte åka med samma flygplan – Expressen 17/9 1971

Aftonbladet flög med Ted Kennedy till Sverige: Man lär sig leva med ständiga mordhot – Aftonbladet 17/9 1971

Kennedy i Sverige- trött, anonym, fåordig – GT Extrabladet 17/9 1971

Vetgirig Kennedy spräckte tidsplan – Svenska Dagbladet 18/9 1971

Ted Kennedy i Sverige: Improviserad runda i Kiruna – Svenska Dagbladet 18/9 1971

”Jossu”, 67, fick två minuter med Ted – Expressen 18/9 1971

Ted Kennedy: USA ligger långt efter med sjukvården – Göteborgs-Posten 18/9 1971

Varje ny artikel jag gick igenom från dagarna kring den 17 september 1971 tycktes innehålla en ny detalj om hans Sverige-besök. I Kiruna hade han varit så vetgirig att tidsplanen sprack flertalet gånger. Där besökte han bland annat Kiruna lasarett och LKABs företagshälsovård. Han önskade veta hur man organiserar sjukvård i glesbygd, hur läkare rekryterades ”så långt upp” och samtalade även med LKAB- arbetare i väntrummet vid företagshälsovården om vad de ansåg kunde förbättras där. Han åt en snabb lunch i det nu rivna stadshuset där han serverats renkött och hjortron. I gåva av Kiruna kommun fick han också en kniv av Lars (Levi?) Sunna. Joan Kennedy besökte istället Jukkasjärvi kyrka och hembygdsmuseum och letade gåvor till deras gemensamma barn, rapporterade tidningarna.

I Luleå var de två planen sällskapet anlände i försenat och när de landat begav sig sällskapet i buss direkt till Luleå lasarett för samtal om långvårdskliniken. Sedan var det raskt vidare till läkarstationen på Mjölkudden. Journalisterna som bevakade sällskapet verkade närmast uppgivna av det tempo som hölls som resulterade i att det var svårt för dem att få svar på sina frågor. När senatorn sedan anlände i I Stockholm träffade han Olof Palme och makarna Myrdal, besökte Danderyds sjukhus och flera andra vårdinrättningar innan det var dags att lämna Sverige.

Jag fick även en sökträff i tidningen Handelsnytt där det i november 1971 fanns en frågetävling där en av de 12 frågorna handlade om Ted Kennedys Sverigebesök samma år. Där ville de att läsarna skulle ringa in anledningen till att han besökte Sverige: sjukvården, kriminalvården eller socialvården? Detta kan tolkas som att senatorns besök i Sverige var en händelse som gemene person vid tiden ”borde” ha haft koll på. Åtminstone så tyckte Handelsnytts frågesportsskapare det.

Sedan hittade jag till slut ledtråden jag sökte. I artikeln i Expressen med rubriken ”Jossu”, 67, fick två minuter med Ted såg jag en bild på senatorn när han samtalade med den nyligen pensionerade gruvarbetaren J V ”Jossu” Johansson, som enligt artikeln hade valts ut för ett möte med senatorn då han talade flytande engelska efter arbete ”på sjön och i Amerika”. Ögonblicket med ”Jossu” och Kennedy var fångad av Bert Persson. Hann Persson presentera Nordkalottslipsen för Kennedy där på LKAB? Kanske. Kanske inte. Jag kommer sannolikt aldrig att få veta.

Men ibland är det tur att man är nyfiken. Jag öppnade nämligen även en artikel i Expressen som var publicerad torsdagen den 16 december 1971. Och vad fann jag där? Jo, en artikel om Wikberg och Perssons slipssamling! I artikeln får jag veta att Nordkalottslipsens färger representerar länderna Finland, Sverige och Norge, att den var framtagen av Gerd Hallberg, teckningslärare i Luleå och att den slips som sågs som ”färggrannast och bredast i samlingen” var Ted Kennedys. När Kennedy gjorde sin sjukvårdsresa i Norrbotten ansåg Wikberg och Persson att det gav så mycket PR åt länet att gärningen skulle uppmärksammas med utmärkelsen. Men hur det faktiskt gick till i praktiken, det jag verkligen vill veta, avslöjar tyvärr inte heller den artikeln. Det jag däremot kan läsa mig till som bonusinformation till själva slipssamlingen som helhet är att Urho Kekkonen fick sin Nordkalottenslips när han fiskade med Ragnar Lassinantti, att Povel Ramel fick sin slips när han spelade vid pianot på Stadshotellet i Luleå, att Tore Wretman och Werner Vögeli fick sina slipsar eftersom de komponerade rätter av renkött samt att två personer som fått slipsar återgäldat enligt överenskommelsen fast med en annan typ av gåva, nämligen vodka.

Och där stannar jag för den här gången, en slipsberättelsejakt senare och fortsatt nyfiken.

Christelle Fredriksson, antikvarie vid Norrbottens museum.

Det digitala kommer och går, men föremålen består

Hösten 2022 skrev Nils Harnesk här i bloggen om Norrbottens museums stora satsning på digitisering av museets bildarkiv. Med hjälp av medel från regionala utvecklingsnämnden sattes en stor satsning igång på digitalt tillgängliggörande av museets bildarkiv. Med ett tillskott på en miljon kronor kunde arbetet med digitisering av museets bildarkiv lyftas med hjälp av investeringar i utrustning och utveckling av nya processer.[1] Som nyanställd i samband med den här satsningen har jag haft anledning att fundera på digitalisering, både som rörelse i samhället och vad det kan innebära för ett länsmuseum som vårt.

För att få lite perspektiv på fenomenet digitalisering kan man lyssna på forskaren Ivar Eneroth vid Uppsala universitet. Hans bok Leadership and Digital Change: The Digitalization Paradox förklarar den inverkan digitalisering har på i stort sett alla företeelser i samhället. Digitisering av bilder betyder att omvandla en bild från analogt format, en bild du kan ta på med dina händer, till en bild i digitalt format som består av ettor och nollor. Dvs en digital bild som du kan titta på i din dator eller i din telefon. Digitalisering däremot är alltså den omvandling som sker av hela vårt samhälle, ibland kallat den fjärde industriella revolutionen. Digitaliseringen på bredden i samhället har alltså skapat något som verkar förändra vårt samhälle i grunden.[2]

Vi står mitt upp i en tid av förändring av hur vi tar del av, och utbyter information i alla möjliga sammanhang. Bussbiljetten handlas på språng mot busshållplatsen och matvarorna inför helgen beställs från datorn nån ledig stund. Julklappar är inte längre något som nödvändigtvis inhandlas på en gågata i julbelysning, utan kanske oftare från ett hörn i soffan med mobilen i handen. Dessa tre vardagliga exempel kan illustrera den omfattande digitalisering som pågår. Den för med sig förenklingar av vår vardag av det slag som vi aldrig frivilligt kommer att vilja avstå ifrån, samtidigt som vi som växt upp i en tid utan internet får vänja oss vid att hela tiden lära oss nya saker. Förändringarna har medfört att vi har helt nya förväntningar på hur saker och ting ska fungera och de här förväntningarna styr i sin tur hur verksamheter bedrivs och utvecklas.

Förändringarna är alltså så stora att de inte går att bortse ifrån. Det uppstår ett tryck att förändra som beror på summan av erfarenheter från olika håll. Att bussar, liksom tåg och flyg, har appar med digitala tidtabeller och biljetter är en självklarhet. Att det går att beställa mat från affären ser vi inte som något vi höjer på ögonbrynen åt. Ett museum förväntas i den tid vi lever kunna visa upp åtminstone delar av sina samlingar och övriga arbeten på sin webbplats. Det här är ett fenomen som kallas spridningseffekt av förväntan (expectation spillover) av Iveroth.[3]

Digitaliseringen på ett länsmuseum som Norrbottens museum, med sin stora bredd, är något som tar sig en mängd olika uttryck. Det uppstår också intressanta frågor som berör själva kärnan i verksamheten, som ofta är något annat än det digitala. Det här är dock inget unikt då de flesta verksamheter, som exempelvis som sysslar med bussresor och middagsmat, i grunden handlar om något fysiskt påtagligt samtidigt som de hanteras med nya digitala verktyg. Utan bussar som går i tid, mat som smakar bra och fina julklappar att slå in, är de digitala hjälpmedlen i stort sett värdelösa.

Mitt arbete på Norrbottens museums samlingsavdelning handlar om att förvalta ett antal samlingar av museiföremål, bilder, arkiv och böcker. Grunden för verksamheten är välordnade lokaler, med hyllor, förvaringslådor och pallställ i ett kontrollerat klimat. Inget av det uppräknade kan på något sätt “digitaliseras”, men det behövs digitala system för att genomföra och dokumentera arbetet enligt branschstandard. Digitisering av bilder, som vi lagt stor möda på att utföra de senaste åren, är en viktig del av processen att dokumentera föremål och möjliggöra tillgängliggörande via digitala kanaler.[4]

Digitalisering av bilder tar tid och resurser i anspråk och museet har därför utarbetat en handlingsplan för digitalisering som hjälp för att prioritera våra insatser. I handlingsplanen finns ett prioriteringsverktyg som bygger på erfarenheter och principer från arbetet med museets olika samlingar och även Riksantikvarieämbetets lista för prioritering av digitalisering av kulturarv.[5]

En annan del av arbetet med att ta in föremål i en samling, och som jag fått förmånen att arbeta med, är att registrera en placering för föremålet. Placeringen gör det lättare att hitta ett visst föremål i museets magasin och är också grunden för att kunna inventera föremålen i ett visst utrymme.[6] Det uppstår ett fascinerande växelspel mellan de fysiska föremålen och registret i datorn när exempelvis en kaffekopp i hylla A hittar sitt fat i hylla F. Kanske ett banalt memoryspel, men prova att utföra det i vårt magasin med husgeråd med nära tusen hyllplan så kommer systemet till sin rätt. Placeringsregistret är både beroende av digitala funktioner i samlingsförvaltningssystemet och fysiska saker som pappersetiketter och skyltar. Inte minst är placeringsregistret beroende av ordning och reda på föremålen i samlingen och att ändamålsenliga hyllor, pallställ och annat finns iordningställt. Det går alltså inte att arbeta med att introducera digitala lösningar på ett museum utan att arbetet går hand i hand med den fysiska hanteringen och vården av samlingarna.

Magasinet för husgeråd med placeringsskylt. Fotograf: Anders Nygårds, Norrbottens museum.
Licens: CC BY

Vid tangentbordet:
Anders Nygårds, systemantikvarie, Norrbottens museum


[1] https://kulturmiljonorrbotten.com/2022/09/23/norrbottens-museum-satsar-pa-digitalisering/

[2] Iveroth, Einar & Hallencreutz, Jacob. (2020). Leadership and Digital Change: The Digitalization Paradox. s26

[3] Iveroth om förväntningar på digitalisering som drivkraft

[4] Samlingsförvaltning utförs enligt museets förvaltningsplan som i sin tur bygger på exempelvis den brittiska standarden Spectrum som översatts till svenska av Riksantikvarieämbetet.

[5] https://www.raa.se/museer/digital-omstallning-pa-museiomradet/om-digitalisering/checklista-for-prioritering-av-kulturarvsmaterial-for-digitalisering/

[6] Registrering av placering ingår i Spectrums föreslagna arbetsrutin för katalogisering: https://collectionstrust.org.uk/resource/cataloguing-suggested-procedure/?tr=sv

Läs mer

Om digitalisering
Digitalisering – börja här | Riksantikvarieämbetet

Om samhällsförvaltning
Samlingsförvaltning | Riksantikvarieämbetet

All procedures – Collections Trust