Vid den här tiden för ett år sedan kunde 10-15 arkeologer ses spridda i skogarna mellan kommungränsen Luleå/Piteå och Luleå stad. Anledningen var den arkeologiska utredningen för Norrbotniabanan. Det finns några tidigare inlägg om detta, men här kommer äntligen en presentation av resultatet.

Först en liten presentation om bakgrunden. Utredningen utfördes med anledning av den planerade nya järnvägen Norrbotniabanan. Vi kom in i ett relativt tidigt skede, så detta uppdrag var så kallad etapp 1-utredning. Det innebär att arbetet huvudsakligen utförs genom okulär besiktning, det vill säga man letar fornlämningar genom att se sig omkring. Till vår hjälp har vi en jordsond som kan användas för att känna efter stenar i marken och för att ta upp prover för att se hur marken ser ut (se bild nedan).

I utredningen ingår även att återbesöka tidigare kända lämningar inom området. Däremot ingår inte någon fördjupad utredning i form av undersökning med maskin, eller att ta upp provgropar för hand – det hör till etapp 2. Strax innan vi gick ut i fält fick vi veta att vi inte skulle gå in i byarnas bebyggelse, eller odlade marker som är i bruk. Dessa områden kommer att utredas senare, när det är bestämt mer exakt var järnvägen ska gå. Det här innebar att flera sedan tidigare kända lämningar inte kunde återbesökas som planerat.

Resultat i siffror

Efter slutfört arbete kan vi summera utredningen:

• 126 nya lämningar påträffades
• 28 tidigare registrerade lämningar uppdaterades

I tabell 1 nedan presenteras fördelningen när det gäller den antikvarisks bedömningen och i tabell 2 framgår vilka olika typer av lämningar vi hittat. De allra flesta har bedömts som Övrig kulturhistorisk lämning, ofta på grund av att de bedömts vara yngre än från 1850. Femton lämningar har bedömts som fornlämningar. Det är boplatser, kokgropar, fångstgropar, fäbodar, färdvägar, härdar, en tjärdal och ett småindustriområde.

I och med att detta endast var en etapp 1-utredning så har ganska många lämningar inte kunnat bedömas antikvarisk och därmed fått status Möjlig fornlämning (30 st). Cirka hälften av dem är gårdstomter som vi inte återbesökt, då de ligger inom byarnas bebyggelse. Resten av de möjliga fornlämningarna är härdar, kvarnar, färdvägar, en båtlänning och en tjärdal. Härdar brukar normalt vara ganska lätta att bedöma, men dessa ligger på Kallaxheden, där det bedrivits militär verksamhet och det går motionsspår kors och tvärs i området. De sentida aktiviteterna har påverkat lämningarna så att de är svåra att bedöma.

Exempel på några lämningar vi hittat

Den vanligaste lämningstypen är husgrund, historisk tid, med 25 registreringar. Förutom bostadshus av olika typer, så rör det sig även om soldattorp, jordkällare och enklare kojor. Då vi rört oss i utkanten av byarna och gått genom många igenväxande åkermarker är flera av husgrunderna även lämningar efter lador.

Till de jordbruksrelaterade lämningarna hör även odlingsrösen och stenmurar. Dessa lämningar ligger idag ofta inne i skogen, då de gamla odlingsmarkerna inte nyttjas längre.

Vi hade inte förväntat oss lämningar som förknippas med gruvverksamhet, men vi har registrerat fem så kallade skärpningar. Skärpningar är lämningar efter prospektering, det vill säga ”geologiska och geofysiska undersökningar av berggrunden med syfte att finna utvinningsbara mineral och metaller”. Två av de påträffade skärpningarna består av vattenfyllda gropar, med skrotsten på kanten och tre av dem består av kluvna stenblock (se bilder nedan). Genom att klyva ytligt liggande block kan man få en uppfattning om stenblockets innehåll, och utifrån det även den underliggande berggrundens innehåll.

I de områden där skärpningarna påträffats visar geologiska kartor att berggrunden ligger ytligt. Den verkar dock inte ha innehållit något brytningsvärt, eftersom det inte finns tecken på att man gått vidare med att ta upp gruvhål.

En datering

Trots att detta bara var en etapp 1-utredning fick vi möjlighet att samla in material från en av boplatserna . Det var brända ben och slagg efter smide som låg öppet i en ledningsgata där marken var schaktad. Vi skickade slagg och ben för analys och det visade sig att slaggerna kommer från botten av en, eller flera smideshärdar som använts flera gånger. Benen har daterats till omkring 430-570 e.Kr.

Vidare utredning – etapp 2

Vi har även noterat 20 platser eller osäkra lämningar för vidare utredning inom etapp 2. De flesta är möjliga boplatser, men även gropar av olika slag. I vissa fall har väldigt lite eller osäkert boplatsmaterial hittats, så det är svårt att avgöra varifrån de kommer eller om det verkligen är boplatsmaterial. I andra fall är terrängen bra, men vegetationen gör att det är omöjligt att hitta boplatsmaterial. I båda dessa fall behöver det utredas vidare genom att ta upp sökschakt, eller provgropar.

I skrivande stund är det osäkert när fortsättningen på denna utredning blir av. Det blir som sagt när det är bestämt vilken väg järnvägen kommer att gå, mer exakt. Först då vet vi vilka lämningar och vilka områden som kommer att beröras. Det finns alltså anledning till att återkomma till Norrbotniabanan även framöver.

Vill du ta del av det kompletta resultatet finns alla registrerade lämningar och rapporten publicerade via uppdraget i Fornsök.

/ Åsa Lindgren, arkeolog