Under sommaren 2024 har Norrbottens museum utfört två schaktövervakningar i länet. Två olika lämningstyper på två geografiskt olika platser, men med ett liknande fyndmaterial.

Den första övervakningen skedde i Öjebyns kyrkby. Ett stadslager som sträcker från medeltid till modern tid. Den andra skedde i Kengis. Ett järn- och kopparbruk som var aktivt mellan 1646–1930. Kengis kan man säga var en mer traditionell schaktövervakning med ett långt smalt schakt som skulle dras från punkt A till punkt B inom sitt fornlämningsområde, medan Öjebyn var flera mindre ingrepp på 11 olika platser i hela kyrkbyn.

I Öjebyn förväntade vi oss omrörda lager med tegel, tegelkross, planglas, flaskglas, fajans, djurben och fragment från kritpipor. Dessa typer av lager har påträffats i Öjebyn tidigare och påträffades även denna gång. I varje schakt samlade vi in ett representativt material från de olika lagren, men lämnade majoriteten av fynden kvar i schakten. Alla lager av intresse samt vissa utvalda fynd mättes in med RTK och beskrevs i text. Nedan går det att se material från två omrörda lager i två olika schakt. På bilderna är rödgods, glas, djurben, fajans samt järnföremål som spik och hästskosömmar.

Bland dessa omrörda lager kan det fortfarande komma spännande föremål. Till exempel skaftet nedan från en kritpipa. Dekoren ser ut att vara ”fleur de lys” en vanlig holländsk dekor som främst användes på pipor under tidig tobaksimport mellan 1630–1650. Skaftet påträffades i en äldre vägutfyllnad under Sockengränd som är på bild ovan.

Sedan stötte vi på något vi inte förväntade oss. I ett schakt som grävdes norr om sockenstugan, vid korsningen Sockengränd-Tingshusgatan, påträffade vi en husgrund med ett intakt kulturlager. Tyvärr var husgrunden skadad av tidigare arbeten i området som inte hade arkeologisk översikt. Men i den intakta delen bland stenarna hittade arkeolog Åsa Lindgren en kritpipa av äldre modell som ses på bild nedan. Märkningen på pipan är av en Tudorros och berättar att denna pipa också är av holländsk design och tillsammans med form och storlek på huvudet dateras den till första halvan av 1600-talet. Vilket även gör att husgrunden mest troligt är från samma tid.

Då undersökning av en husgrund med intakta kulturlager inte ingick i denna schaktövervakning så blev det ett snabbt samtal med Länsstyrelsen Norrbotten som tog beslutet om hur vi skulle hantera husgrunden. I detta fall kunde schaktet ändra riktning så husgrunden kunde bevaras för framtiden. Sparsamt med fynd samlades och prover togs. Därefter lades markduk på husgrunden som skydd under fortsatt arbete och när husgrunden täcks över med jord igen.

Vidare till Pajala och Kengis bruk!
I Kengis har få arkeologiska arbeten utförts så att förutse vad vi skulle hitta var svårt och historiska källor blev viktiga. Historiska kartor visar på flera byggnader på platsen och berättelser beskriver Kengis som ett mindre samhälle med bruket, verkstäder, bostäder, kyrka, begravningsplats och boskapsskötsel. Under sina glansdagar var ca 240 personer på ett eller annat sätt aktiva på platsen. I slutändan förväntade vi oss ändå ett fyndmaterial likt det i Öjebyn.

På platsen kunde vi först konstatera att bruket hade lämnat sina spår i marken. Sot, kol, tegelkross och slagg påträffades över stora delar av schaktet. Från kartor visste vi att vi skulle komma nära det gamla kolupplaget och det märktes. Stora kolbitar och ett massivt kollager som var 40 cm djupt på vissa ställen. Bruket måste ha varit en rejält skitig miljö att leva i.

Under arbetet påträffade vi två husgrunder. Husgrund 1 var raserad och nästan enbart synlig via förändringen i fyndmaterialet. Under schaktning noterade vi ett par större stenar som låg ostrukturerat i schaktet och valde att manuellt gräva kring dessa. Under grävningen så började det spruta fram djurben, något som inte hade funnits i schaktet tidigare, och efter det följde rödgods, kritpipor, glas och spik. Precis som i Öjebyn samlade vi in ett representativt material men lämnade majoriteten av fynden kvar i schaktet. På Bergskollegiets gruvkarta från 1660, som syns ovan, har antingen Bruksförvaltaren eller Prästen haft sin boning i närheten av platsen för husgrund 1 och kanske har vi stött på någon av dem.

Husgrund 2 hade en rejälare syllstensrad och framstod som mer intakt än den första. Det som var spännande med denna husgrund var att fyndmaterialet skiljer sig enormt mycket från den första. Här har vi en total avsaknad av djurben och enbart sparsamt med rödgods och glas. I stället har husgrund 2 ett massivt fyndmaterial av spik, järnstycken och slagg och därför misstänker vi att detta är en smedja och inte en bostad.

Smedjan har ännu inte kunnat bekräftas på historiska kartor. Fyndet av en kritpipa pekar mot 1700-talet då huvudet är av en större storlek. Sedan stötte vi även på en fabriksmarkering av en krönt sköld. Denna dekor dyker upp på fler ställen och är tyvärr svår att datera när innehållet på skölden är skadad. Kronan och delar av skölden påminner om Falubrukets märkning av en krönt sköld med korslagda pilar och skulle då vara daterad kring 1754. Men i dagsläget är jag inte säker och är förhoppningsvis klokare vid skrivning av rapporten.

Och med de så avslutar jag detta blogginlägg. Kengis och Öjebyn är spännande miljöer med lång historia. Är man intresserad att veta mer så finns mycket intressant skrivet om dessa två platser. Rapporter från dessa undersökningar kommer mest troligt att publiceras efter årsskiftet. Föremålsfotograferingen är gjord av fotograf Ola Norén.

Vid tangentbordet:
Sebastian Lundkvist
Arkeolog vid Norrbottens museum.

Källor:
Brännman, Erik Torsten (1940). Hur världens nordligaste järnbruk kom till: Kengis bruks grundläggningsperiod 1642-1652. Norrbotten. 1940

Hovanta, Elise. Groop, Nicklas. & Franzén, Anders. (2022). Kengis kraftstation
och damm. Kulturmiljöunderlag, 2022, Pajala socken i Norrbotten. Stigfinnaren Arkeologi och kulturhistoria AB.

Hägg, Johan (2001). När röken har lagt sig – kritpipor från två marknadsplatser i Pite Lappmark. CD-uppsats i Arkeologi. Umeå universitet.

Kummu, Maria (1997). Gruvor och bruk i norr. Kiruna: Kiruna kommun.

Åkerhagen, Per (1985). Kritpipor. Trångsund, Stockholm.