Det digitala kommer och går, men föremålen består

Hösten 2022 skrev Nils Harnesk här i bloggen om Norrbottens museums stora satsning på digitisering av museets bildarkiv. Med hjälp av medel från regionala utvecklingsnämnden sattes en stor satsning igång på digitalt tillgängliggörande av museets bildarkiv. Med ett tillskott på en miljon kronor kunde arbetet med digitisering av museets bildarkiv lyftas med hjälp av investeringar i utrustning och utveckling av nya processer.[1] Som nyanställd i samband med den här satsningen har jag haft anledning att fundera på digitalisering, både som rörelse i samhället och vad det kan innebära för ett länsmuseum som vårt.

För att få lite perspektiv på fenomenet digitalisering kan man lyssna på forskaren Ivar Eneroth vid Uppsala universitet. Hans bok Leadership and Digital Change: The Digitalization Paradox förklarar den inverkan digitalisering har på i stort sett alla företeelser i samhället. Digitisering av bilder betyder att omvandla en bild från analogt format, en bild du kan ta på med dina händer, till en bild i digitalt format som består av ettor och nollor. Dvs en digital bild som du kan titta på i din dator eller i din telefon. Digitalisering däremot är alltså den omvandling som sker av hela vårt samhälle, ibland kallat den fjärde industriella revolutionen. Digitaliseringen på bredden i samhället har alltså skapat något som verkar förändra vårt samhälle i grunden.[2]

Vi står mitt upp i en tid av förändring av hur vi tar del av, och utbyter information i alla möjliga sammanhang. Bussbiljetten handlas på språng mot busshållplatsen och matvarorna inför helgen beställs från datorn nån ledig stund. Julklappar är inte längre något som nödvändigtvis inhandlas på en gågata i julbelysning, utan kanske oftare från ett hörn i soffan med mobilen i handen. Dessa tre vardagliga exempel kan illustrera den omfattande digitalisering som pågår. Den för med sig förenklingar av vår vardag av det slag som vi aldrig frivilligt kommer att vilja avstå ifrån, samtidigt som vi som växt upp i en tid utan internet får vänja oss vid att hela tiden lära oss nya saker. Förändringarna har medfört att vi har helt nya förväntningar på hur saker och ting ska fungera och de här förväntningarna styr i sin tur hur verksamheter bedrivs och utvecklas.

Förändringarna är alltså så stora att de inte går att bortse ifrån. Det uppstår ett tryck att förändra som beror på summan av erfarenheter från olika håll. Att bussar, liksom tåg och flyg, har appar med digitala tidtabeller och biljetter är en självklarhet. Att det går att beställa mat från affären ser vi inte som något vi höjer på ögonbrynen åt. Ett museum förväntas i den tid vi lever kunna visa upp åtminstone delar av sina samlingar och övriga arbeten på sin webbplats. Det här är ett fenomen som kallas spridningseffekt av förväntan (expectation spillover) av Iveroth.[3]

Digitaliseringen på ett länsmuseum som Norrbottens museum, med sin stora bredd, är något som tar sig en mängd olika uttryck. Det uppstår också intressanta frågor som berör själva kärnan i verksamheten, som ofta är något annat än det digitala. Det här är dock inget unikt då de flesta verksamheter, som exempelvis som sysslar med bussresor och middagsmat, i grunden handlar om något fysiskt påtagligt samtidigt som de hanteras med nya digitala verktyg. Utan bussar som går i tid, mat som smakar bra och fina julklappar att slå in, är de digitala hjälpmedlen i stort sett värdelösa.

Mitt arbete på Norrbottens museums samlingsavdelning handlar om att förvalta ett antal samlingar av museiföremål, bilder, arkiv och böcker. Grunden för verksamheten är välordnade lokaler, med hyllor, förvaringslådor och pallställ i ett kontrollerat klimat. Inget av det uppräknade kan på något sätt “digitaliseras”, men det behövs digitala system för att genomföra och dokumentera arbetet enligt branschstandard. Digitisering av bilder, som vi lagt stor möda på att utföra de senaste åren, är en viktig del av processen att dokumentera föremål och möjliggöra tillgängliggörande via digitala kanaler.[4]

Digitalisering av bilder tar tid och resurser i anspråk och museet har därför utarbetat en handlingsplan för digitalisering som hjälp för att prioritera våra insatser. I handlingsplanen finns ett prioriteringsverktyg som bygger på erfarenheter och principer från arbetet med museets olika samlingar och även Riksantikvarieämbetets lista för prioritering av digitalisering av kulturarv.[5]

En annan del av arbetet med att ta in föremål i en samling, och som jag fått förmånen att arbeta med, är att registrera en placering för föremålet. Placeringen gör det lättare att hitta ett visst föremål i museets magasin och är också grunden för att kunna inventera föremålen i ett visst utrymme.[6] Det uppstår ett fascinerande växelspel mellan de fysiska föremålen och registret i datorn när exempelvis en kaffekopp i hylla A hittar sitt fat i hylla F. Kanske ett banalt memoryspel, men prova att utföra det i vårt magasin med husgeråd med nära tusen hyllplan så kommer systemet till sin rätt. Placeringsregistret är både beroende av digitala funktioner i samlingsförvaltningssystemet och fysiska saker som pappersetiketter och skyltar. Inte minst är placeringsregistret beroende av ordning och reda på föremålen i samlingen och att ändamålsenliga hyllor, pallställ och annat finns iordningställt. Det går alltså inte att arbeta med att introducera digitala lösningar på ett museum utan att arbetet går hand i hand med den fysiska hanteringen och vården av samlingarna.

Magasinet för husgeråd med placeringsskylt. Fotograf: Anders Nygårds, Norrbottens museum.
Licens: CC BY

Vid tangentbordet:
Anders Nygårds, systemantikvarie, Norrbottens museum


[1] https://kulturmiljonorrbotten.com/2022/09/23/norrbottens-museum-satsar-pa-digitalisering/

[2] Iveroth, Einar & Hallencreutz, Jacob. (2020). Leadership and Digital Change: The Digitalization Paradox. s26

[3] Iveroth om förväntningar på digitalisering som drivkraft

[4] Samlingsförvaltning utförs enligt museets förvaltningsplan som i sin tur bygger på exempelvis den brittiska standarden Spectrum som översatts till svenska av Riksantikvarieämbetet.

[5] https://www.raa.se/museer/digital-omstallning-pa-museiomradet/om-digitalisering/checklista-for-prioritering-av-kulturarvsmaterial-for-digitalisering/

[6] Registrering av placering ingår i Spectrums föreslagna arbetsrutin för katalogisering: https://collectionstrust.org.uk/resource/cataloguing-suggested-procedure/?tr=sv

Läs mer

Om digitalisering
Digitalisering – börja här | Riksantikvarieämbetet

Om samhällsförvaltning
Samlingsförvaltning | Riksantikvarieämbetet

All procedures – Collections Trust

2 svar på ”Det digitala kommer och går, men föremålen består

  1. Bravo Anders!

    Jag ser till att konservatorn får detta, har ett nytt projekt med Akademien som innebär just det du skriver om! Lärde mig ordet digitisering!

Lämna ett svar