Nu i vintras reste jag tillsammans med min kollega Lars Backman, arkeolog, till Saskam i Jokkmokk för att dokumentera en av de två kända hällmålningarna i Norrbotten. Syftet med resan var att komplettera registreringen av hällmålningen med fotografier. Anledningen till att vi åkte dit mitt i vintern är att själva målningen befinner sig på en klippa som bara är åtkomlig från sjösidan, från en båt eller från isen. Att dokumentera den vintertid när isen ligger över var att föredra, särskilt med tanke på att en del av dokumentationen innefattade att samla stor mängd fotografier för att skapa en 3D modell av platsen.

Hällmålningen bekräftades och registrerades 2005, då arkeologen Bernt Ove Viklund i samtal med Anders Håkansson från Dragnäs fick höra talats om något ovanligt i Saskam. Bernt var då i Vuollerim för att hålla ett föredrag om hällmålningar i Ångermanland. Nyfikenheten måste ha tagit över för innan dagen var slut hade han själv sett och bekräftat att det verkligen rörde sig om just en hällmålning. Så här berättar han själv om händelseförloppet i sin rapport:

”En av besökarna vid föreläsningen var Anders Håkansson från Dragnäs, en by vilken ligger omkring 1 mil väster om centrala Jokkmokk. I samband med fikapaus vid föredraget visade Anders några färgfoton för mig vilka han tagit på en misstänkt röd färgning på en iögonfallande plats i Saskam, ett sel i Lilla Luleälv. Tillsammans med museichefen vid Ajtte i Jokkmokk, Kjell-Åke Aronsson, beslutade vi att trots hällande regn och att kvällen var sen att besöka platsen. Efter värmande och mycket god fisksoppa, pannkaka och färsk hjortonsylt hemma hos Anders familj bar det sedan iväg med båt. Regnet hade då dragit bort och spänningen var påtaglig när vi närmade oss klippan vilken redan vid första ögonkastet visade sig vara bärare av den hitintills första kända förhistoriska hällmålningen i Norrbottens län! Det är fantastiskt, bara ett par timmar innan konstaterandet att det verkligen är en hällmålning nämnde jag vid Vuollerim 6000 år att det bara var en tidsfråga innan vi skulle känna till sådana i Norrbotten.”

3D dokumentation
Fotogrammetri är en metod för mätning i bild. Metoden har varit känd sen 1800-talets andra halva och har använts bland annat inom kartografi men har det senaste årtiondet fått en stor spridning med digitala teknikens tillkomst och dagens kraftfulla datorprocessorer.
Hur det går till idag kan vi på ett förenklat sätt säga att 3D programmen identifierar först gemensamma pixlar mellan ett antal fotografier, sedan (tillsammans med diverse information så som objektivets brännvidd och sensorstorlek) räknar programmet ut avståndet från kameran till motivets detaljer i varje bild och placerar ut pixlarna i ett tredimensionellt punktmoln som till sist går att förädla vidare till en modell genom att binda ihop punkterna och färglägga med hjälp av fotografierna.

Med dokumentationen fortsätter vi testa oss fram och upptäcka nya möjligheter med 3D avbildningar inom museets verksamhet. Att den här platsen är så pass svåråtkomlig gjorde den till en given plats att tillgängliggöra genom en 3D dokumentation. För att förmedla den på bästa sätt bestämde vi oss för att skapa en serie av tre modeller där var och en har sitt eget fokusområde.

Klippan

Första modellen är en dokumentation av hällmålningens omgivning. En stor klippa som sträcker sig fram över vattnet i Saskam, knappt en mil väster om Jokkmokk.

Överhäng

Andra modellen fokuserar på det överhäng i klippan som mest sannolikt har bidragit till att bevara hällmålningen sen förhistorisk tid.

Hällmålningen

Tredje och sista modellen i serien är begränsad till själva hällmålningen. Syftet med den är att föreviga det som finns kvar av målningen och även att skapa en realistisk upplevelse för dem som inte kan ta sig till platsen.

Bernt Viklunds beskrivning av platsen och hällmålningen är bra stöd att ha när vi vrider och vänder på modellerna på våra skärmar:

”På en iögonfallande klippa vilken delvis går närmast direkt ned i vattnet är en förhistorisk hällmålning i rödockra. Målningen är orienterad i riktning ONO. Den har flera nyanser i rött, är applicerad under ett överhäng med omkring 45 graders lutning. Djupet på överhänget är 1,6 meter. Den målade ytan är 0,65 x 0,42 meter, inom den är fem djurfigurer. En tydlig konturtecknad älg 0,22 meter lång med en kropp 0,08 meter hög och med tydliga öron är i övre högra hörnet av ”tavlan”.
Nedan om den till vänster är en figur vilken möjligen kan vara en björn. Till vänster om denna är två djurfigurer vilka preliminärt kan tolkas som renar målade i fyllda streck. Strax ovanför till vänster är en sannolik älgfigur något påminnande om den tydliga högra älgen. Djuren ”går” med riktning mot NNO. En tolkning är att djuren är i rörelse upp efter selet, kanske över detta. Under överhänget och målningen är ett ojämnt ”golv”. Vid besöken var det 0, 9 meter från vattenytan till målningens nedre del. Innan regleringen av vattnet stod den (även om vattenståndet givetvis varierade över året) omkring 1 meter lägre.”

Nästa steg
Det material vi har samlat in kommer i framtiden kunna nyttjas av de som forskar i ämnet. Tillsammans med museets arkeologer kommer jag bearbeta fotografierna på diverse sätt i ett försök att framhäva målningens färger. Eventuellt kommer det kunna bidra till vidare tolkning av hällmålningens motiv.
Svenskt Hällristnings Forsknings Arkiv (SHFA) tillhandahåller en databas i syfte att tillgängliggöra hällmålnings- och hällristningsdokumentation till forskare, utbildning och allmänhet. Museet har fått en inbjudan att bidra till databasen med denna dokumentation.

Vid tangentbordet,
G. Rúnar Gudmundsson
Museifotograf

Intressanta länkar inom ämnet:
Registrering av fornlämningen hos Riksantikvarieämbetet
SHFA – Svenskt HällristningsForskningsArkiv

Användning av 3D modeller samt andra tekniska lösningar för kulturarv:
Samarbete mellan Göteborgs universitet, Ukrainas nationalmuseum och Sofiakatedralen i Kiev: https://saintsophia.dh.gu.se/