Vid mitten av 1700-talet flyttade skönfärgaren Johan Hedeman, född i Piteå, till Luleå och anlade det som mest troligt var Luleås första färgeri. Han bosatte sig vid Norra Strandgatan och uppförde byggnader för färgeriverksamheten intill stranden i Norra hamn. Färgeriverksamheten gick i arv från generation till generation och det var Johans barnbarnsbarn, Michael Röckner, som under tidigt 1800-tal byggde ett tvåvåningshus för familjen, det hus som nu är känt som Röcknerska huset. Huset är ett av de få byggnader som finns kvar i Luleå centrum från tiden före stadsbranden år 1887, och är nu hotat av rivning.

Röcknerska gården i Norra hamnen , Luleå. Fotograf: Henny Tegström © Norrbottens museum

Jag började min tjänst som chef för Avdelning Kulturmiljö på Norrbottens museum för drygt ett år sedan, så min historia med Röcknerska huset är inte lika lång som många andra Luleåbors. Jag blev bekant med huset i slutet av 2013, i samband med att vi skulle svara på en remiss angående en ansökan om rivning av byggnaden.

Röcknerska huset har ett litet q i Luleå kommuns detaljplan, villket i det här fallet innebär att byggnaden inte får förvanskas till yttre form och allmän karaktär. Vid förra sekeskiftet lades en puts på träbyggnaden, något som gjordes ibland under denna tid för att få hus att se ut som stenbyggnader. I maj 2013 fick vi ett ärende om huset på remiss från Luleå kommun, eftersom fastighetsägaren ville förändra byggnadens utsida genom att återställa den från puts till träpanel (på timmerstommen). Norbottens museum invände inte mot förändringen. Den omkringliggande stenstaden med liknande byggnader är borta och den yttre renoveringen skulle förändra fasaden tillbaka till som den såg ut kring förra sekelskiftet.

Färgerianläggningens presshus som byggdes under 1700-tal av Johan Hedeman.                   Fotograf okänd. © Norrbottens museum

När renoveringen påbörjades upptäcktes rötskador på de nedersta syllvarven i timmerstommen. Fastighetsägaren gav då uppdrag till ett företag att göra en antikvarisk förundersökning med syfte att tydliggöra byggnadens kulturvärden, kvalitéer, karaktärsegenskaper och värdebärare. Förundersökningsrapporten är en intressant genomgång av Röcknerska gårdens historia, men en del slutsatser i den förvånar. Det står att huset idag ”kan uppfattas högst ordinärt när det helt förlorat sitt sammanhang och sin omgivande miljö”, vilket är anmärkningsvärt med tanke på att detta är en av få byggnader som finns kvar i Luleå från tiden innan stadsbranden och på så sätt är unik. Vidare anses den pågående renoveringen också minska husets kulturhistoriska värde, trots att renoveringens syfte är att återställa fasadens utseende till som huset såg ut när det byggdes.

Förundersökningen följdes av en konsekvensanalys av ett annat företag, som räknade med dyra renoveringskostnader av byggnaden. En slutsats i denna rapport var att ”byggnaden har passerat sin tekniska livslängd”. En ansökan om att få lov att riva huset skickades in till Luleå kommun i november 2013. Ärendet kom på remiss till Norrbottens museum och vi lämnade ett yttrande där vi ställde oss frågande till den beräknade renoveringskostnaden och till flera slutsatser i rapporterna som lagts till grund för rivningsansökan. Rötskadorna i timmerstommen som främst finns på de nedre två syllvarven är inte ovanliga utan den vanligaste typen av skador på äldre timmerhus, vilket också är ganska lätt att åtgärda genom byte eller lagning av syllen.

I vårt yttrande skriver vi: ”slutsatsen att ’Röcknerska huset kan idag uppfattas högst ordinärt när det helt förlorat sitt sammanhang och sin omgivande miljö’, vilket står i den antikvariska förundersökningen, håller inte Norrbottens museum med om. Tvärtom innebär det att byggnaden är den enda återstoden i området som tydligt vittnar om Luleås tidiga historia. Därtill är den en av få byggnader i staden som helhet som finns kvar sedan innan stadsbranden 1887, och som därmed bär vittnesbörd om stadens tidigare bebyggelse och de levnadsförhållanden som dåtida generationer verkade under. För Luleå kan byggnadens kulturhistoriska värde därför inte anses ringa..”

Jag låter de orden bli slutorden för blogginlägget. För någon vecka sedan togs Röcknerska huset upp på Byggnadsvårdsföreningens gula lista över hotade värdefulla byggnader och miljöer i Sverige. Ärendet är ännu mig veterligen inte avgjort, utan har återremitterats av byggnadsnämnden för fortsatt handläggning. Röcknerska huset och de alltför få kvarvarande 1800-talshus som finns kvar i Luleå centrum ger ett viktigt tidsdjup och karaktär till stadsmiljön. Vi hoppas att huset och fler äldre byggnader i Norrbottens tätorter uppmärksammas och uppvärderas innan de är borta.

Vid tangentbordet, Sara Hagström Yamamoto