Utan ålderdomlig känsla

Våren knackar på med stormfart här uppe i norr. På bara ett par veckor har vägarna tittat fram, dagarna blivit mycket längre och i helgen har gatorna sopats rena från grus och bekanta bytt vinterdäck till sommardäck. Det har även börjat röra sig i inboxen på mailen, folk som vill ha hjälp med bygglovsansökningar inför sommarens projekt. Jo, våren får gärna komma nu, även för en vinterälskare som mig. 

Kirunadokumentationen

Järnvägshotellets södra gavel, vår/vintern 2015. Järnvägshotellet stod färdigt 1903 och fortfarande idag används byggnaden till det den byggdes för– hotell. Foto: Jennie Björklund © Norrbottens museum

Järnvägshotellets södra gavel, vår/vintern 2015. Järnvägshotellet stod färdigt 1903 och fortfarande idag används byggnaden till det den byggdes för– hotell. Foto: Jennie Björklund © Norrbottens museum

För ungefär en vecka sedan begav vi oss tillbaka till ett mycket vintrigare Kiruna för att dels starta upp kommande dokumentationsprojekt, men även för att utföra kompletteringar på förra årets objekt för att kunna avsluta rapporterna. Framförallt har det varit Järnvägshotellet som dragit ut på tiden, en byggnad som är välbevarad på ytan, men väldigt omgjord och förvanskad invändigt.

Järnvägshotellets östra fasad, sommaren 2014. Foto: Jennie Björklund © Norrbottens museum

Järnvägshotellets östra fasad, sommaren 2014. Foto: Jennie Björklund © Norrbottens museum

I somras spenderade jag några varma sommardagar inomhus med Norrbottens museums fotograf Daryoush Tahmasebi för att fota järnvägshotellet. Vi inventerade och fotade i stort sett varje rum och fick många riktigt bra bilder som visade miljön på hotellet idag. I det stora hela kunde vi konstatera att visst finns det en hel del kvar som vittnar om att byggnaden är över 100 år, men mycket av framförallt snickerierna är renoverat så att det är svårt att föreställa sig hur det en gång kan ha sett ut, vilka kulörer väggarna haft och hur golven och dörrar sett ut?! Tyvärr är det en byggnad som rustats upp invändigt för att passa ett modernt hotell, så materialen är inte valda med hänsyn till byggnaden. Masstillverkade tapeter och laminatgolv är inget ovanligt.

Hotellkorridoren på våning 1 i Järnvägshotellet. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum

Hotellkorridoren på våning 1 i Järnvägshotellet. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum

Många av hotellrummens dörrar och även flera av golven ser gamla ut, men golven är generellt väldigt släta vilket pekar på att de har slipats och sedan ev. också målats/lackats med något för att se äldre ut. Vi vet också att golvet en tid legat gömt under en matta – plast eller heltäckningsmatta – som också kan ha bidragit till detta. Dörrarna – framförallt på våningsplan 1 (där de flesta hotellrummen finns) – är också väldigt släta och jämt målade, utan skavanker, så känslan blir inte heller här särskilt ålderdomlig.

Den rödmålade huvudtrappan mellan bottenvåningen och våning 1 på Järnvägshotellet. Foto: Jennie Björklund © Norrbottens museum

Den rödmålade huvudtrappan mellan bottenvåningen och våning 1 på Järnvägshotellet. Foto: Jennie Björklund © Norrbottens museum

Det hade varit roligt att veta hur den stora huvudtrappan en gång såg ut. För jag har svårt att tro att den som idag var täckt av ett tjockt lager röd färg som helt eller delvis döljer de svarvade skårorna i trappräcket. Trappan har också mist sin funktion som statussymbol i och med att huvudingången flyttats.

Rummet som byggdes för att vara III-klassens matsal, är idag avstannat mitt i en renovering. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum

Rummet som byggdes för att vara III-klassens matsal, är idag avstannat mitt i en renovering och har ofrivilligt blivit en förvaringsplats. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum

I den norra delen av byggnaden finns det rum som en gång var III-klassens matsal. Detta är ett av få rum där originaltakhöjden fortfarande är bevarad på bottenvåningen, men rummet har stannat av mitt i en renovering som nog aldrig kommer bli färdig. Av den matsal det en gång användes till finns det inte mycket som vittnar.

Intressant historia

Detta till trots så har Järnvägshotellet en riktigt spännande historia som väl speglar tiden den befunnit sig i. Många av ändringarna som skett i byggnaden kan härröras till förändringar i lagar och befattningar, eller till omorganisationer inom företagen som drivit verksamheten. Även den här dokumentationen som vi nu utfört kan kopplas till utvecklingen av verksamheten för företaget som numera äger byggnaden, trots att det i detta fall med all sannolikhet kommer resultera i en rivning. För någonstans känner jag ändå att byggnaden har en potential att bli något fint och bli något bra, om de som sköter om huset bara har intresse för byggnadens kulturhistoriska värde. Kanske finns det någon som vill ta hand om denna byggnad?

Veckans blogginlägg är skrivet av bebyggelseantikvarie Jennie Björklund.

2 svar på ”Utan ålderdomlig känsla

  1. vilken historia detta hus bär på! Jag kan tänka mig de anrättningarna som serverades i den fina restaurangen som fanns där tidigare. När jag jobbade som kock i Uppsala på -90 talet arbetade jag åt en man vars pappa hade varit källarmästare på Kiruna järnvägshotell. Han berättade många historier, bland annat om hur han som 12 åring serverade i matsalen efter skolan på kvällarna, hur is sågades ur luossajärvi för att sedan användas i ”frysutrymmen” under sommaren. Även hur de ibland hade stora banketter på hotellet när tåget stannade till med ministrar och kungligheter på väg norrut eller på besök till LKAB. Jag fick alltid känslan av att det var en riktigt hög standard på restaurangen

    • Wow, vilka spännande berättelser. Vår rapport innehåller en etnologisk del där just sådana här liknande berättelser får plats. Och vi uppskattar verkligen att få höra dem. Tack så jättemycket. Jo, restaurangen har vi också hört hade mycket gott rykte till en början.

Lämna ett svar till JohanAvbryt svar