Från skrivarstugan

Tänkte att det kunde vara dags med en liten uppdatering om vad som händer med dokumentationen av Kiruna Stadshus som vi startade för ganska precis ett år sedan nu.

De flesta vet nog i dagsläget att Kiruna stadshus hör till en av de byggnader som kommer rivas i samband med att markdeformationer till följd av gruvbrytningen i Kiruna tvingar stadens centrum till en omlokalisering. Kiruna stadshus var tidigare Byggnadsminne och detta har gjort att länsstyrelsen i Norrbottens län satt höga krav på att byggnaden ska dokumenteras väl innan den rivs.

Där förra året (2015) gick åt till att samla in material, det vill säga för min del att inventera alla rum i stadshuset våningsplan för våningsplan, så handlar det nu om att få ihop all information till en rapport. Vi i arbetsgruppen har beslutat att dela upp rapporten i två delar. Dels en berättande del – en antologi – där mycket av historiken och tolkningen av byggnaden, dess funktion och användning kommer att återberättas. Sedan en matrisdel där rumsinventeringen och beskrivningen av byggnaden interiört och exteriört idag kommer finnas.

Under våren nu arbetar vi framförallt med matrisdelen – eftersom den kräver mest monotont arbete och vi vet från tidigare erfarenhet att det kan ta riktigt lång tid. Det vi dock har ändrat från tidigare dokumentationsmatriser är just utformningen av den – hur den ser ut renskriven. Den mall vi använder oss av nu är så mycket roligare att skriva i och otroligt mycket mer lätthanterlig. Plus att vi tycker den är snyggare och mer lättläst.

Så hur går jag till väga då?

IMG_1317

Inventeringsblanketternas olika mappar. Foto Jennie Björklund © Norrbottens museum

IMG_1312

Inventeringsblankett. Foto Jennie Björklund © Norrbottens museum

Så här ser inventeringsblanketten ut som jag använt. Denna rör ett sammanträdesrum på Undre Bottenvåningen/suterrängplanet. Det grönmarkerade är utrymmet jag inventerat. Planritningen är originalritningen från tidigt 1960-tal, så rumsindelningen idag är på flera platser väldigt omgjord. För att rita in de ändringarna så har jag använt mig av en större ritning där jag också kunnat markera – kryssa av de rum som jag inventerat klart. För som ni ser kan vissa våningsplan ha väldigt många rum.

IMG_1316 ritning med ring

Planritning för undre bottenvåningen. På detta våningsplan är det drygt 100 rum. Foto Jennie Björklund © Norrbottens museum

Så här såg ritningen ut för Undre bottenvåningen. Utrymmet som är sammanträdesrummet är inringat och bestod tidigare av 3 rum som nu slagits ihop till ett stort rum.

IMG_1314

Från handlingarna som rör inredningen av Kiruna Stadshus (varför bilden blev upp och ner vet jag inte). Foto Jennie Björklund © Norrbottens museum

För att kunna se vad rummen var tänkta att användas för när de byggdes så har vi fått tag på handlingar som rör inredningen av rummen vid uppförandet. Vi kan inte vara säkra på att det som står där faktiskt blev av, men vi får ändå ta del av vad det planerades för. Just de rum som blev det här sammanträdesrummet finns dock inte med i dessa handlingar, men vi vet att i denna del av byggnaden så fanns vaktmästarbostaden och utifrån originalritningarna kan vi tolka oss till att rummen som slagits ihop från början var ett kök, ett vardagsrum och kanske ett sovrum.

Nu renskriver vi inte alla rum, stadshuset har lite drygt 330 rum och många rum ser precis likadana ut och används till samma eller liknande saker. Istället gör vi ett urval av olika rumstyper och olika funktioner för att skapa en representativ bild av stadshuset. Däremot kommer alla inventeringsblanketter att sparas i Norrbottens museums arkiv för framtiden.

IMG_1315

Rumsförteckning med rosa markeringar som visar vilka rum som är renskrivna och fotograferade. Foto Jennie Björklund © Norrbottens museum

Så här ser en sida ur rumsförteckningen ut – rummens nummer och funktion idag..

Vi har satt en deadline för matrisdelen av rapporten i maj, sedan ska hela dokumentationen vara klar sent i höst/tidig vinter. I dagsläget är det verkligen bara Kiruna stadshus dokumentationen som gäller för mina arbetsuppgifter på museet, så mycket arbete är det. Men vi har tänkt att det ska bli bra också.

 

Vid bloggen idag bebyggelseantikvarie Jennie Björklund.

Utan ålderdomlig känsla

Våren knackar på med stormfart här uppe i norr. På bara ett par veckor har vägarna tittat fram, dagarna blivit mycket längre och i helgen har gatorna sopats rena från grus och bekanta bytt vinterdäck till sommardäck. Det har även börjat röra sig i inboxen på mailen, folk som vill ha hjälp med bygglovsansökningar inför sommarens projekt. Jo, våren får gärna komma nu, även för en vinterälskare som mig. 

Kirunadokumentationen

Järnvägshotellets södra gavel, vår/vintern 2015. Järnvägshotellet stod färdigt 1903 och fortfarande idag används byggnaden till det den byggdes för– hotell. Foto: Jennie Björklund © Norrbottens museum

Järnvägshotellets södra gavel, vår/vintern 2015. Järnvägshotellet stod färdigt 1903 och fortfarande idag används byggnaden till det den byggdes för– hotell. Foto: Jennie Björklund © Norrbottens museum

För ungefär en vecka sedan begav vi oss tillbaka till ett mycket vintrigare Kiruna för att dels starta upp kommande dokumentationsprojekt, men även för att utföra kompletteringar på förra årets objekt för att kunna avsluta rapporterna. Framförallt har det varit Järnvägshotellet som dragit ut på tiden, en byggnad som är välbevarad på ytan, men väldigt omgjord och förvanskad invändigt.

Järnvägshotellets östra fasad, sommaren 2014. Foto: Jennie Björklund © Norrbottens museum

Järnvägshotellets östra fasad, sommaren 2014. Foto: Jennie Björklund © Norrbottens museum

I somras spenderade jag några varma sommardagar inomhus med Norrbottens museums fotograf Daryoush Tahmasebi för att fota järnvägshotellet. Vi inventerade och fotade i stort sett varje rum och fick många riktigt bra bilder som visade miljön på hotellet idag. I det stora hela kunde vi konstatera att visst finns det en hel del kvar som vittnar om att byggnaden är över 100 år, men mycket av framförallt snickerierna är renoverat så att det är svårt att föreställa sig hur det en gång kan ha sett ut, vilka kulörer väggarna haft och hur golven och dörrar sett ut?! Tyvärr är det en byggnad som rustats upp invändigt för att passa ett modernt hotell, så materialen är inte valda med hänsyn till byggnaden. Masstillverkade tapeter och laminatgolv är inget ovanligt.

Hotellkorridoren på våning 1 i Järnvägshotellet. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum

Hotellkorridoren på våning 1 i Järnvägshotellet. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum

Många av hotellrummens dörrar och även flera av golven ser gamla ut, men golven är generellt väldigt släta vilket pekar på att de har slipats och sedan ev. också målats/lackats med något för att se äldre ut. Vi vet också att golvet en tid legat gömt under en matta – plast eller heltäckningsmatta – som också kan ha bidragit till detta. Dörrarna – framförallt på våningsplan 1 (där de flesta hotellrummen finns) – är också väldigt släta och jämt målade, utan skavanker, så känslan blir inte heller här särskilt ålderdomlig.

Den rödmålade huvudtrappan mellan bottenvåningen och våning 1 på Järnvägshotellet. Foto: Jennie Björklund © Norrbottens museum

Den rödmålade huvudtrappan mellan bottenvåningen och våning 1 på Järnvägshotellet. Foto: Jennie Björklund © Norrbottens museum

Det hade varit roligt att veta hur den stora huvudtrappan en gång såg ut. För jag har svårt att tro att den som idag var täckt av ett tjockt lager röd färg som helt eller delvis döljer de svarvade skårorna i trappräcket. Trappan har också mist sin funktion som statussymbol i och med att huvudingången flyttats.

Rummet som byggdes för att vara III-klassens matsal, är idag avstannat mitt i en renovering. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum

Rummet som byggdes för att vara III-klassens matsal, är idag avstannat mitt i en renovering och har ofrivilligt blivit en förvaringsplats. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum

I den norra delen av byggnaden finns det rum som en gång var III-klassens matsal. Detta är ett av få rum där originaltakhöjden fortfarande är bevarad på bottenvåningen, men rummet har stannat av mitt i en renovering som nog aldrig kommer bli färdig. Av den matsal det en gång användes till finns det inte mycket som vittnar.

Intressant historia

Detta till trots så har Järnvägshotellet en riktigt spännande historia som väl speglar tiden den befunnit sig i. Många av ändringarna som skett i byggnaden kan härröras till förändringar i lagar och befattningar, eller till omorganisationer inom företagen som drivit verksamheten. Även den här dokumentationen som vi nu utfört kan kopplas till utvecklingen av verksamheten för företaget som numera äger byggnaden, trots att det i detta fall med all sannolikhet kommer resultera i en rivning. För någonstans känner jag ändå att byggnaden har en potential att bli något fint och bli något bra, om de som sköter om huset bara har intresse för byggnadens kulturhistoriska värde. Kanske finns det någon som vill ta hand om denna byggnad?

Veckans blogginlägg är skrivet av bebyggelseantikvarie Jennie Björklund.