Möten mellan olika folk – den mångkulturella kyrkstaden i Gammelstad

På uppdrag av Luleå kommun har professor Lars Elenius djupdykt i Gammelstads mer okända historia. I ett flerårigt projekt har han åtagit sig att skriva fyra böcker om delar av kyrkstadens historia som tidigare inte berättats eller synliggjorts och att ta fram ny kunskap.

Under 2019 och 2020 kommer resterande tre böcker att publiceras på följande teman: Kyrkans och kyrkstugornas sociala arkitektur, Landhöjningen, landskapet och den omgivande vegetationen samt Hur man klädde sig till kyrkobesöket.

Det här inlägget kommer att beröra den första boken som publicerades för ungefär en månad senMöten mellan olika folk – den mångkulturella kyrkstaden i Gammelstad.

 

IMG_1242

Möten mellan olika folk – den mångkulturella kyrkstaden i Gammelstad. Första boken av fyra om ett av vårt läns världsarv som ska ta fram ny kunskap om Gammelstad och synliggöra kulturhistoria som tidigare inte skildrats. Foto: Nils Harnesk © Norrbottens museum

Gammelstad. Platsen för Nederluleå kyrka. Nederluleå heter församlingen idag. Men fram till 1693 var den stora medeltida kyrkan centrum i en enorm socken som omfattade nuvarande Luleå, Boden, Gällivare och Jokkmokks kommuner. Ett väldigt område som motsvarar ytan av landskapen Uppland, Sörmland och Västergötland.

Här tar boken sin början. Namnet Luleå härrör från nämligen från samiska, det äldsta skrivningarna av namnet på älven som gett socken dess namn är lula eller lulu, vilket med största sannolikhet kommer från det samiska lulle som betecknar väderstrecket ”öster”. Den östliga beteckningen användes för Luleälven nedanför sammanflödet mellan Stora och Lilla Luleälven vid Vuollerim. Nedanför sammanflödet av älvarna har det under lång tid bott skogssamer.

En teori för uppkomsten av detta namn är därför att det var fjällsamernas beteckning på skogssamerna som ”de som bor i öster” eller ”östborna”. Alldeles oavsett har namnet sitt ursprung i det samiska språket och i en äldre språkform som tagits upp i det finska och svenska språket vilket talar för att de tre språkgrupperna möttes tidigt i området.

Den samiska närvaron i kustlandet gör sig påmind ännu idag genom en rad platsnamn, det finns exempelvis ett 60-tal namn med ändelsen ren. Namn som berättar om traditionella områden för renskötsel och de grupper som arbetat med renar på just den platsen. Ännu vanligare är namn med ändelsen kåta eller lapp. Kåtanamnen återfinns sällan i närheten av jordbruksbyarna utan finns ofta på platser som haft närhet till gott fiske. Elenius menar att dessa platser nyttjats säsongsmässigt för mindre grupper av samer och att man snarare skulle kunna lägga till en beteckning vid sidan av de två etablerade, fjällsamer och skogssamer, och det är kustsamer.

Det är ett hundratal platsnamn som har ändelsen lapp inom nuvarande Boden och Luleå kommuner, de är jämnt spridda över kust och inland. Ibland framträder de däremot i större koncentration inom vissa områden, de kan då tänkas spegla en mer omfattande och permanent samisk bosättning.

Värt att understryka är att de samiska namnen är få i kustlandet. De namn som återgetts ovan är svenska namn som beskriver en samisk aktivitet och bosättning i närheten av byarna i Lule älvdal. Däremot finns i princip inga ortnamn som uppenbart härrör från det samiska språket. Det tyder enligt Elenius på att den samiska bosättningen var småskalig och glest utspridd.

Inte heller finskan har påverkat ortnamnen i nuvarande Luleå och Boden kommuner. Från den gamla storsocknens tid finns endast tre bynamn som är av finskt ursprung, det är Kallax, Vittjärv och Niemisel. Samtliga tre har sin grund i naturnamn och har troligen tillkommit i samband med att platserna nyttjades för jakt och fiske. Sjönamnet Vittjärvsträsk, som gett byn Vittjärv sitt namn, vittnar om hur det lätt blir när två skilda språkgrupper möts, det finska järvi betyder sjö vilket också det svenska ordet träsk gör. I mötet mellan språken blev det alltså i svensk översättning Rissjönsjön då förleden Vitt- antas komma från tornedalsfinska vitta som betyder ”ris”.

Generellt sett så vittnar de historiska källorna om ett brett utbyte och en flerspråkighet även i bygder som under lång tid betraktats som homogent svenskspråkiga. Elenius lyfter exempelvis fram ett vittnesmål av bonden Laurens Nilsson, bonde i Antnäs, från 1482. Han vittnade då i en arvstvist om ett laxfiske i Torne älv, något som han inte kunde ha gjort om han inte haft nära kontakter med boende i Torne älvdal eller för den delen varit flerspråkig. Ett annat exempel som visar detta är att en av männen i ett hushåll i Måttsund anges kunna läsa på finska i husförhörslängden under slutet av 1700-tal.

Även om de svenska platsnamnen idag är dominerande i kustlandet är Elenius noga med att understryka att den namngivning som fått fäste och behållits inte behöver vara den tidigaste namngivningen. Detta visas exempelvis av det samiska namnet på Luleälven som inte ersatts av något svenskt namn, i många fall har finska och samiska platsnamn fått svenska tillägg som exemplet Vittjärvsträsk men oftast har det skapats hela nya svenska namn som anknyter till jordbruksnäringen.

Boken är bara lite drygt 100 sidor men visar en fantastisk bredd och framför allt lyckas den med ambitionen att föra fram en del av vår gemensamma kulturhistoria som inte tidigare berättats. Den gör det också på ett enkelt och tillgängligt språk.

Boken fortsätter med att skildra birkarlaväsendet och dess relation till den samiska befolkningen, den finska kolonisationen uppför Luleälven, samiska flyttningsmönster, kustsamerna i byarna runt Gammelstad, domböckernas inblick i vardagslivet, den mångkulturella kyrkstaden, bilden av samerna i gamla och nya Luleå och närvaron av de andra nationella minoriteterna i världsarvet bara för att nämna något mer om bokens innehåll.

Vi kommer med spänning att följa de resterande tre publikationerna i serien och hoppas att de lyckas lika bra med att presentera det som tidigare inte berättats eller synliggjorts.

Denna fredag, Nils Harnesk.

 

Daniel Solander

skyltar pita.se

Skyltar utmed Solanderleden. Bild lånad från Piteå kommun.

I slutet av augusti invigdes Solanderleden, en vandringsled från Kallax i norr till Jävre i söder. Genom skog och öppna slätter, över berg och slingrande älvar går leden genom vacker natur som bjuder på både sevärdheter och boendemöjligheter.
Men vem var då denne Solander som gett vandringsleden dess namn?

Daniel Solander kan nog anses vara en doldis, men i botaniska kretsar är han vida känd. Med en bakgrund som blomsterkungen Carl von Linnés lärjunge seglade han jorden runt med den kände kaptenen James Cook där han på sina resor dokumenterade växter och djur.

Solander byst national museum australia

Daniel Solander.
Bild lånad från National museum Australia.

Men för att ta det hela från början så beger vi oss till Öjebyn år 1733. Den 19 februari föddes Daniel i ett prästhem där ämbetet gått i släkten då även farfadern var präst.
Daniel utbildade sig vid Piteå trivalskola och var en mycket duktig elev vilket banade väg för vidare studier i Uppsala. Vid 17 års ålder kom han att studera naturalhistoria för den kände Carl von Linné.

Linné, som under sin Lapplandsresa år 1732 stannat några nätter i prostgården hos Daniels farfar, kom därefter att bli en god vän till familjen. Daniel förälskade sig också i Linnés äldsta dotter Elisabeth Christina, men romansen fick ett slut då han efter studierna i Uppsala flyttade till England.

 

solander national museum australia

Daniel Solander.
Bild lånad från National museum Australia.

Det var också i England som startskottet för Daniels botaniska resa började. Då engelska vetenskapsmän länge velat få över Linnés lärjungar till ön för att lära ut klassificeringssystemet av växter – Systema naturae, gick uppgiften slutligen till Daniel som reste över i april år 1759. I England lärde han känna många inflytelserika personer och blev år 1762 invald i Royal Society (engelska Vetenskapsakademien). Han kom även att jobba vid British Museum.
Då Royal Society under år 1768 organiserade en expedition till Tahiti för att dokumentera planeten Venus passage framför solen var Daniel en av deltagarna. Tillsammans med kapten James Cook och den engelske botanisten Joseph Banks kom expeditionen också att besöka Rio de Janeiro, Australien och Nya Zeeland där en liten ö vid sydöns spets blev uppkallad efter Daniel – Solander Island.

mapcarta.com

Solander Island. Bild lånad från mapcarta.com

Världsomseglingen tog nästan totalt två år och 10 månader. Under den tiden hade Solander samlat in många okända växter, men också studerat nya insekter, känguruer, fiskar och många andra djur.  Väl tillbaka i England blev mottagandet av Solander och expeditionsmedlemmarna varmt och hjärtligt. Som hyllade hjältar anlade de London och berömmelsen lät inte vänta på sig. Många botaniker reste till London för att studera hans verk och Daniel kom också att ingå i den brittiske konungens audiens.
Solander blev engelsk medborgare och bodde resten av sitt liv i London. Han sysslade med botanik och gjorde också expeditioner till exempelvis Island. Hans verk kom aldrig att publiceras, men blev en grundsten i andra botanikers forskning.

Efter ett slaganfall den 13 maj år 1782 avled han och begravdes på den svenska delen av kyrkogården Brookwood Cementary, ca 6 mil sydväst om London.

solanderparken danielsolander.se

Solanderparken i Öjebyn. Bild lånad från danielsolander.se

För att hylla den kände botanikern finns i Öjebyn en park i närheten av den gård där han en gång föddes. På den ca 2 000 kvadratmeter stora Solanderparken finns växter inspirerade av den Lapplandsresa som Carl von Linné genomförde i början av 1730-talet samt det vågformade stenmonumentet ”Solanders stenar” med tillhörande jordglob likt en symbol för Solanders världsomsegling.

Solandra wikipedia

Solandra, en blomma uppkallad efter Daniel Solander. Bild lånad från wikipedia.

Förutom parken har han också fått en växt uppkallad efter sig – Solandra från potatisfamiljen Solanaceae,  för att inte tala om den vandringsled som nu är färdigställd mellan Jävre och Kallax. En liknande vandringsled finns också i Australien – Solander track. Det finns också ett flertal platser i Australien som uppkallats efter pitesonen Daniel Solander.

solander track wildwalks.com

Solander Track i Australien. 
Bild lånad från wildwalks.com.

 

Vid tangentbordet:
Erica Duvensjö

 

Läs mer om Daniel Solander på:

Uppsala universitet – http://www2.linnaeus.uu.se/online/lvd/5_4.html

Nationalmuseum Australia: http://www.nma.gov.au/collections/collection_interactives/european_voyages/european_voyages_to_the_australian_continent/science/celebrity_portraits/daniel_solander

Solanderföreningen: http://www.danielsolander.se/main.htm