Andra chansen i Kiruna 2008 – Norrbottens museum var på plats

Nu är det Mellodags i Norrbotten igen! Den 15 februari går årets upplaga av Melodifestivalens deltävling tre av stapeln i Luleå. Det är inte första gången en deltävling anordnas i Norrbotten. År 2008 var Kiruna värd för evenemanget och Norrbottens museum var där för att dokumentera händelsen för framtiden. I detta blogginlägg kommer vi att vandra längst minnets stig tillbaka till år 2008 och när Mellon kom till Kiruna.

Melodifestivalen, Andra chansen i kiruna

Kiruna i Mello-grönt! Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum

Mello – en av våra nya högtider?
Melodifestivalen, som anordnas av Sveriges Television, är ett av Sveriges mest sedda program. Sedan 1958 har Sveriges bidrag till Eurovision Song Contest valts ut genom en nationell final.

Sedan 2002 har Melodifestivalens deltävlingar genomförts på olika orter runt om i landet. Första gången norrbottningarna fick möjlighet att beskåda en av Melodifestivalens deltävlingar live var 2003, även den gången i Luleå. 2008 var det alltså Kirunas tur, och det året gav Nordiska museet länsmuseerna i respektive ”Mellostad” i uppdrag att dokumentera evenemangen som ett led i projektet ”Nya folkliga högtider”. Förändringarna i samhället går snabbt och vi anpassar oss till de nya förutsättningarna, vilket är intressant att dokumentera för förståelsen av den tid vi lever i.

I projektet undersöktes nya traditioners framväxt i Sverige. Kalle Anka på julafton, Vasaloppet, Nobelfesten och Melodifestivalen är TV-högtider som håller på att bli en del av vår nutidshistoria. Framväxten av ritualer kring dessa program undersöktes inom projektet. Alla dessa program har en stor tittarskara och intresset från publiken fortsätter år efter år, vilket tyder på att dessa ritualer har en social funktion och skapar en känsla av gemenskap.

Melodifestivalen kallas ibland hela Sveriges folkfest. Här är interaktionen mellan publik och media särskilt tydlig. Festivalen har drag av karneval och innehåller skämtsamma anspelningar på aktuella teman som nationell identitet och kön. Hur används programmen i kommunikationen mellan människor? Vilka attityder och livsstilar förmedlas genom festivalen? Framgångssagan från vanlig människa till idol ger möjlighet till identifikation. Det är inte en slump att prinsesskronan i regnbågens alla färger har blivit en symbol för hela festivalen. Utan tvekan har många av de populäraste melodierna blivit en del av den svenska musiktraditionen i både vardag och fest. ”Musiken går hem ute i stugorna”, som det brukar heta i kvällspressen.

Bakom kulisserna
Norrbottens museum skickade etnolog Eva Gradin och fotograf Daryoush Tahmasebi till Kiruna för att dokumentera Andra chansen. De hade fullständiga rättigheter att delta i alla delar under de fyra dagar som Andra chansen fanns i Kiruna. Det var hektiska dagar. Daryoush besökte och dokumenterade Kirunabor som såg festivalprogrammet på TV i hemmet. Det var emellanåt snärjigt värre att hinna besöka familjerna i deras hem under timmarna som direktsändningen pågick. Många vändor genom Kiruna blev det. Under tiden försökte Eva vara överallt där det hände något.

Melodifestivalen, Andra chansen i kiruna

Ackrediteringsbricka. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum

Tills sin hjälp att bevaka allt som pågick hade museet också gymnasieelever från Hjalmar Lundbomsskolan. Eleverna dokumenterade olika aspekter av festivalarrangemanget och det som hände i Kiruna under evenemanget.

Bland annat undersöktes om och hur restaurang-, affärs och nattlivet förändrades under Melodifestivalen. Hur menyer, priser, öppettider och aktiviteter påverkades. De tittade även på scenutrustning, logistik och säkerhet kring evenemanget. Jämförelser och deltagandeobservationer gjordes kring exempelvis genrepet och direktsändningen. Artisternas kläder, make up och styling undersöktes – skulle Kiruna på något sätt inspirera artisternas framtoning och stil? Eleverna undersökte även hur tidningarna skrev om evenemanget, och även hur Kirunaborna upplevde det hela och deras tankar kring evenemanget och huruvida det lämnade avtryck på omgivningen.

Melodifestivalen, Andra chansen i kiruna

Scenen tar form. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum

Melodifestivalen, Andra chansen i kiruna

Matförsäljning. Suovas från Arjeplog. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Under sitt arbete fick eleverna komma in bakom kulisserna under evenemanget, och skrev om sina upplevelser.

”När man har tillträde till allt kan många få uppfattningen att man samtidigt får göra vad man vill, men detta stämmer inte på långa vägar. Det vanligaste exemplet är att många tror att de kan passa på att fråga artisterna om deras autografer när de väl är bakom kulisserna och kan kika in i deras loger. Detta får man naturligtvis inte göra. Man ska uppföra sig diskret, inte vara snäsig, och lyhörd. Allt för att gynna artisterna, som lätt kan bli störda under deras uppladdning och under tiden de gör sig i ordning för deras nummer. Backstage kan uttryckas som artisternas hem och ska behandlas med största försiktighet”

Eleverna fick också för museets räkning köpa och samla in minnessaker kopplade till melodifestivalsarrangemanget som sedan hamnade i museets samlingar. De fick också motivera vilka föremål de samlat in och hur de tänkt:

”Vi valde dessa saker eftersom de gick att köpa på platsen. Blinkgrejerna var självklara eftersom de alltid syns i publiken under direktsändningarna. Trots att ljudet inte var högt i byggnaden valde vi att köpa öronproppar, det finns folk som är känsliga. Ringen med kedja var den snyggaste souveniren, något som vi ångrar att vi inte inhandlade till oss själva. Geléringen var den konstigaste saken vi hittade, vi funderade och förstod inte riktigt vad den hade för funktion och koppling till melodifestivalen. Pinnen var den fulaste av alla souvenirer vi köpte, men den hade ett klart budskap med sin form och färg. Nyckelbandet var mest diskret som melodifestivalsskyltning, en klassiker. Tröjan är ännu en fin klassiker, vi kände oss tvungna att inhandla den. Vi valde en damtröja eftersom vi själva är utav det könet”.

Melodifestivalen, Andra chansen i kiruna

Souvenirer som eleverna köpte in. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Många delaktiga i att skapa och forma melodifestivalen
– Journalisterna har en inbyggd roll i skapandet av evenemanget, menar Eva Gradin, men även publiken är medskapande. Inte bara i den TV-sända tävlingen, utan också under de två genrep, då publiken agerade precis som om det var på riktigt. Skillnaden är bara att omröstningsresultaten var fejkade. Inför den ”riktiga” sändningen måste publiken vara på plats en timme i förväg för uppvärmning. Babsan och festivalorkestern såg till att publiken hade kommit igång ordentligt och att stämningen var på topp innan programmet gick ut i våra TV-apparater.

– På plats ser man så mycket som inte sänds i TV, inte minst journalisterna roll i det hela, att bara fokusera på tävlingen och artisterna och fånga varje uns av konflikt, berättar Eva Gradin som hade väntat sig att någon från pressen skulle skriva om den speciella miljön där evenemanget genomfördes: En hangar med flygplan och annan häftig rekvisita, men inte ett ord om detta!

Melodifestivalen, Andra chansen i kiruna

Flyghangaren byggdes om till arena för Melodifestivalen. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Sponsorerna syntes på olika sätt i Kiruna. Två bensinstationer körde roterande discokulor och musik vid tankställena. Skivproducenten Bert Karlsson och ett bilföretag hade bjudit in artister och publik till isbanekörning. Men där blev det inget drag för det var bara Nordman och Carola som ställde upp och Kirunaborna lyste med sin frånvaro.

Melodifestivalen, Andra chansen i kiruna

Bensinmack mellopyntad med discokula. Foto Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Artister och medverkande i arrangemanget fick uppleva Kiruna på olika sätt, bland annat åka hundspann, ovan nämnda iskörning och artister och press fick också lokala produkter, bland annat en väska innehållande kulspetspenna, ölflaskeöppnare, handgjord chokladpralin, renchips, och en röd liten plastkåsa med nyckelring, samt broschyrer och informationsmaterial. Samtliga produkter kom från lokala företag, föreningar och organisationer och var märkta med dessas logotyper och namn. Väskan med innehåll samlade Norrbottens museum in, och föremålen finns idag bevarade i museets samlingar.

Melodifestivalen, Andra chansen i kiruna

Hundspannsparkering. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Melodifestivalen, Andra chansen i kiruna

Hundspann. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum

Kirunaborna deltog aktivt
Jämförbart med andra orter fick Kiruna stort utrymme i TV-programmet i form av vackra Kirunavyer som visades mellan artistinslagen. På plats bjöd Kiruna kommun artisterna på välkomstmiddag och jojk av artisten Sofia Jannok i stadshuset, samt besök på ishotellet i Jukkasjärvi.

Lokala föreningar och företag var engagerade på olika sätt i evenemanget och autografjägarna stod som spön i backen vid entréerna och i P4-montern där radiokändisarna Carolina Norén och Annika Jankell skrev autografer för glatta livet. Det märktes att Melodifestivalen var i stan på ett helt annat sätt än när Luleå hade evenemanget för några är sedan menar Eva Gradin.

Det material som samlades in under dokumentationen berättar om Andra chansen i Kiruna år 2008 – om ett evenemang i Sverige, en folkfest, ett musikevenemang, om kändisarna som var där, och om Kirunaborna som också var det. Om händelser under festivalen, både bakom och framför kulisserna, och om Kiruna som det var just då. Det finns sparat i museets samlingar för framtiden. Ett stycke Norrbottnisk historia.

Melodifestivalen, Andra chansen i kiruna

Konfetti som regnade vid Olas repetition av låten Love in stereo. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Melodifestivalen, Andra chansen i kiruna

Renchips som delades ut till artisterna. Foto Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Anledningen till dokumentationen var att fånga framväxande nya traditioner. Hur tänker du? Vilka nya traditioner skapas idag?

Ett som är säkert är i alla fall att Melodifestivalen väcker stort intresse och fångar en stor publik. För många är det en högtidsstund. På 60 år har Melodifestivalen gått från stråkar och strama kostymer till en färgstark folkfest – och en kulturinstitution. Vare år bänkar sig fyrtio procent av Sveriges befolkning framför finalen. Publiksiffrorna, TV, radio, play och live sammanräknat, brukar ligga på mellan 3-4 miljoner personer. Deltävlingarna brukar ha något lägre siffror. Drygt 3 miljoner såg eller lyssnade på Andra chansen i Kiruna, de flesta hemma i TV-soffan.

Melodifestivalen, Andra chansen i kiruna

Mellomys. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Dokumentationen med fotografier, insamlade föremål och gymnasieelevernas uppsatser finns sparade i Norrbottens museum samlingar och arkiv.

Källor:

  • Dokumentation, etnolog Eva Gradin, fotograf Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum, 2008.
  • Artikel skriven av Barbro Alatalo (redaktör, NLL) på Norrbottens läns landstings webbplats, 2008.
  • Radiointervju med Eva Gradin och Daryoush Tahmasebi, mars 2008, reporter är Maritha Mossberg, Sveriges Radio, P4 Norrbotten.
  • Skriftliga arbeten/dokumentationer av elever på Hjalmar Lundbohmskolan, Miljö- och samhällsplaneringsprogrammet åk 3 och Samhällsvetenskapliga programmet åk 3.
  • Melodifestivalen: från frack till folkfest, Hanna Fahl, 2018.

Vi som har sammanställt/skrivit det här inlägget är:
Daryoush Tahmasebi, Anna Lundgren och Anja Wrede

 

Besynnerliga krigsfynd i Norrbotten

Det är rent besynnerligt vilka märkliga rester av andra världskriget som kan dyka upp även i Norrbotten – en del av Europa där inga större strider utkämpades under kriget. Men vad menar jag med ”inga större strider”? Det förekom väl inte några strider alls? Jo, det gjorde det. Vår historia är inte så odramatisk som många ännu tror.

Den första striden inom Norrbottens län under andra världskriget utspelade sig kring Vassijaure järnvägsstation den 20 maj 1940, då det svenska pansartåget ”Kiruna” stod vid stationsbyggnaden och med kulspruteeld ville markera för ett tyskt flygplan att det var flera kilometer inne i svenskt luftrum. Den tyska flygplansbesättningen nöjde sig inte med att fatta vinken och bege sig bort från svenskt område. De valde att skjuta tillbaka på pansartåget, varvid en värnpliktig från Piteå, Sven Sjöberg, sårades dödligt av det tyska planets eld. Nästa år, 2020, blir det exakt 80 år sedan denna händelse som påverkade många av Sjöbergs kamrater och anhöriga, liksom många Kirunabor, som såg Sjöbergs kista föras runt på Kirunas gator. Jag beskrev denna händelse närmare i min bok Tyskar och allierade i Sverige, som första gången utkom 2011 och sedan dess getts ut i en utökad pocketupplaga.

Några veckor efter Sven Sjöbergs död stred tyska och norska soldater flera gånger på norrbottnisk mark. Det var gränsröset 267A som var den gemensamma nämnaren för dessa markstrider med främst gevär och handgranater. Fysiska lämningar från striderna, inklusive en sprängd tysk stålhjälm, tyder på att någon eller några soldater dog på svensk mark. Dessa lämningar dokumenterades av undertecknad och några vänner för tiotalet år sedan och finns med i min bok Jan och Nordens frihet.

BkiNbild1

Del av tysk hjälm funnen i Norrbottens län nära gränsröse 267A. Överlämnades senare till Abisko gränsförsvarsmuseum. FOTO: Lars Gyllenhaal

På senare år har jag fått så många fina tips från läsare och föredragspublik att jag nu har material till en ny bok om Sverige under andra världskriget med fokus på främmande makters besök. Boken kommer att kunna läsas först i höst men här kommer några glimtar ur den, med norrbottniska kopplingar.

När jag av en trovärdig person fick ett tips om en man i Piteå som hittat en träkista med tyska dokument från andra världskriget – ja, då spetsade jag öronen och tog kontakt med mannen ifråga. Det visade sig att han inte bara kunde ge en detaljerad skildring av hur han fann kistan, i havet vid krigsslutet när han tjänstgjorde i svenska flottan. Han kunde även visa upp många av de dokument som han hittat. Han har tagit väl hand om dem – de är fullt användbara för vidare forskning. Det visar sig att en del handlar om olika tyska soldaters tjänstgöring och en del om var man begravt olika soldater. Särskilt tack vare de senare dokumenten kanske det blir möjligt att lösa en del gåtor kring de många, många soldater som ännu är försvunna.

BkiNbild2

Tysk ”Soldbuch”, en tysk soldats ID-dokument, som hamnade i Piteå genom fyndet av en flytande träkista från ett förlist tyskt fartyg. FOTO: Lars Gyllenhaal

Ibland händer det att man letar efter en viss sak men finner något helt annat, som är mycket intressantare. Så var det när jag rätt nyligen ringde upp en farbror utanför Kalix som sades ha två brittiska pansarfordon som jag eventuellt hade hittat bilder av tagna under kriget. Personen ifråga hade just sålt fordonen. Men så frågade han mig om jag var intresserad av en liten amerikansk bandvagn – som han hade kvar. Han beskrev den och jag tänkte att detta inte kunde vara möjligt. Det var bara att fara dit och kontrollera. Sagt och gjort. Farbrorn hade rätt, det var en T-24, som tillverkats för att USA skulle få en bandvagn som kunde fällas med fallskärm, i första hand över Norge 1942 eller 1943. Denna Norge-operation blev inte av, men drygt tusen T-24 hann tillverkas.

BkiNbild3

Undertecknad med en amerikansk fallskärmsbandvagn av typen T-24 som i flera år stått i en lada utanför Kalix. FOTO: Mika Kulju

De få T-24:or som bevarats – kan det vara några tiotal totalt – har inte alltid de stora hållarna för fallskärmarna kvar. Men det visade sig denna ha, liksom en mängd andra intressanta originaldetaljer. Jag har aldrig tidigare varit nära en sådan här vagn och undrar om det finns en enda utställd i Europa? Men i en lada utanför Kalix bevaras i alla fall en.

Stig Eriksson i Luleå gjorde ett ännu ovanligare fynd när han var ute och plockade hjortron på en myr mellan Haparanda och Boden. En välbevarad och över en meter lång tomhylsa. Ville jag titta på den stora tomhylsan? Stig lät mig komma in i hans garage och jag insåg då att den inte bara var stor. Dimensionerna var abnorma: 122 centimeters längd och en kaliber på 28 centimeter (egentligen lite större men enligt tyskt synsätt ändå klassad som 28 cm). Stig gissade att den var tysk, men var inte helt säker. Efter en del granskning lyckades jag dock hitta en tysk örnstämpel.

Efter att ha blivit fascinerad av besten och tagit alla mått kunde jag fara hem och börja diskutera över nätet med norska och tyska vänner. Det blev mycket diskuterande men nu är jag mer säker: tomhylsan kommer sannolikt från en av slagskeppet Gneisenaus kanoner, som också hänger ihop med världshistoriens näst mest vansinniga stridsvagnsprojekt. Om hur tomhylsan kan ha färdats från Norge till en hjortronmyr intill järnvägen mellan Haparanda och Boden? Det och mycket annat får du läsa om i uppföljaren till Tyskar och allierade i Sverige. Den ska som sagt vara klar i höst. Men så mycket kan jag berätta att den enorma tomhylsan numera är i säkert förvar hos Norrbottens museum.

BkiNbild4

Denna tyska tomhylsa hittades under hjortronplockning i Norrbotten och hänger ihop med ett av Hitlers mest vansinniga ”mirakelvapen”. FOTO: Lars Gyllenhaal

 

/Lars Gyllenhaal