Sagan om senatorns slips – när Kennedy besökte Kiruna

I veckans blogginlägg gör vi ett återbesök till Norrbottens museums slipssamling som uppmärksammades både av oss som museum och strax därpå av radio P4 tidigare i år. Inslaget, som min duktige kollega Robin Näslund på museet gjorde, kan ni hitta här: Slipssamlingen | FRÅN ARKIV & SAMLINGAR | Norrbottens museum. Besöket av P4- reportern Anna Lidé tillsammans med stilexperten Olov Stenlund hittar ni här: Här hänger Kennedys och Palmes slipsar – i ”hemliga” samlingen – P4 Norrbotten | Sveriges Radio. Bakgrunden till slipssamlingen berättas om i inslagen.

Mitt inlägg idag är dock ”bara” ett nedslag vid en av de slipsar som väckt många funderingar hos mig, nämligen den slips som ska ha tillhört Ted Kennedy. Det förvånar nog inte någon att exempelvis Vippa-Tores, Ragnar Lassinanttis och Jokkmokks-Jockes slipsar finns representerade i samlingen. Men varför finns där en slips från Ted Kennedy? Varför förärades han med en Nordkalottenslips? Den frågan ställde jag mig redan första gången jag såg samlingen och frågan har sedan dess hängt kvar hos mig och vaknat till liv varje gång jag närmat mig den. Så i veckan när det var min tur att skriva blogg, bestämde jag mig för att försöka söka svar.

Mot arkiven…

Min kollega Karin Tjernström vid Arkivcentrum informerade mig om att det fanns ett så kallat personkuvert om Ted Kennedy i Norrbottens Kurirens arkiv, som förvaras vid Arkivcentrum. Hon hade sett bland klippen att han gjort ett besök på Mjölkuddens hälsocentral i Luleå (!). Kanske kunde där finnas några svar på mina många frågor? Hoppfull begav jag mig till arkivet för att undersöka vad Kurirens kuvert om Ted Kennedy innehöll. Bilder vid besöket i Norrbotten där man tydligt ser hur han var klädd skulle ju givetvis vara en fullträff. Och visst fanns det både bilder och tidningsklipp som vittnade om hans besök. Rubrikerna lockade till läsning: ”Renskiljning tände Kennedy”, ”Fullt pådrag för Kennedy i Luleå”, ”Kennedys besök snabbvisit utan motstycke” Snabbt ögnade jag mig igenom artiklarna och stötte på överraskning efter överraskning medan jag läste. Han var visst i Kiruna också samma dag han var i Luleå. Vad gjorde han där då?

Jo, hela hans besök i Norrbotten (och Sverige) handlade om att han ville studera svensk sjukvård på olika sätt berättade lokaltidningen för mig. Och tidsschemat hade varit hektiskt. Fredagen den 17 september 1971 skulle han med avresa från Bromma anlända i Kiruna kl 11:00 för att redan 14:30 anlända i Luleå och sedan vidare mot Stockholm 17:50. Kennedy, den yngste av Kennedy- bröderna, var senator för Massachusetts mellan 1962-2009. En av de hjärtefrågor han arbetade med under hela sin karriär var att införa ett allmänt sjukvårdsprogram i USA. När han besökte Sverige under tre dagar 1971 var han ordförande i senatens utskott för sjuk- och hälsofrågor och med sig på resan till Sverige var också hela det utskottet.

Kennedy fotograferad under ett anförande om hälsovårdsförslag i juni 1971. Fotograf: Marion S. Trikosko, U.S. News & World Report Magazine – https://www.loc.gov/item/2017646329/ (Public Domain).

Och slipsen då, kanske någon undrar? Såg jag den på någon bild i Kurirens arkiv? Nej, det var inte samma slips han bar på de fotografier som togs av honom vid besöket och den som Norrbottens museum har hängandes i Ebbe Wikbergs och Bert Perssons slipssamling, vilket väckte ännu mer nyfikenhet kring del hela. För när i hela friden hann Wikberg/Persson träffa på honom då? Nej, det gick inte att sluta här kände jag. Så jag begav mig till ett av de bibliotek här i Luleå där det går att läsa i Kungliga Bibliotekets tidningsdatabas för att se om besöket togs upp av de nationella tidningarna. Jag visste ju också att Bert Persson fotograferat för Expressen så där borde det kanske finnas fler svar.

Välbevakat Sverigebesök

De nationella tidningarna uppmärksammade också de Kennedys Sverigebesök flitigt, både dagarna före, under och efter besöket. Rubrikerna hade olika infallsvinklar och vittnar om vad som hände medan han var i Sverige, varför han kom och generellt hur hans liv såg ut vid den tiden:

Kennedy och frun vågar inte åka med samma flygplan – Expressen 17/9 1971

Aftonbladet flög med Ted Kennedy till Sverige: Man lär sig leva med ständiga mordhot – Aftonbladet 17/9 1971

Kennedy i Sverige- trött, anonym, fåordig – GT Extrabladet 17/9 1971

Vetgirig Kennedy spräckte tidsplan – Svenska Dagbladet 18/9 1971

Ted Kennedy i Sverige: Improviserad runda i Kiruna – Svenska Dagbladet 18/9 1971

”Jossu”, 67, fick två minuter med Ted – Expressen 18/9 1971

Ted Kennedy: USA ligger långt efter med sjukvården – Göteborgs-Posten 18/9 1971

Varje ny artikel jag gick igenom från dagarna kring den 17 september 1971 tycktes innehålla en ny detalj om hans Sverige-besök. I Kiruna hade han varit så vetgirig att tidsplanen sprack flertalet gånger. Där besökte han bland annat Kiruna lasarett och LKABs företagshälsovård. Han önskade veta hur man organiserar sjukvård i glesbygd, hur läkare rekryterades ”så långt upp” och samtalade även med LKAB- arbetare i väntrummet vid företagshälsovården om vad de ansåg kunde förbättras där. Han åt en snabb lunch i det nu rivna stadshuset där han serverats renkött och hjortron. I gåva av Kiruna kommun fick han också en kniv av Lars (Levi?) Sunna. Joan Kennedy besökte istället Jukkasjärvi kyrka och hembygdsmuseum och letade gåvor till deras gemensamma barn, rapporterade tidningarna.

I Luleå var de två planen sällskapet anlände i försenat och när de landat begav sig sällskapet i buss direkt till Luleå lasarett för samtal om långvårdskliniken. Sedan var det raskt vidare till läkarstationen på Mjölkudden. Journalisterna som bevakade sällskapet verkade närmast uppgivna av det tempo som hölls som resulterade i att det var svårt för dem att få svar på sina frågor. När senatorn sedan anlände i I Stockholm träffade han Olof Palme och makarna Myrdal, besökte Danderyds sjukhus och flera andra vårdinrättningar innan det var dags att lämna Sverige.

Jag fick även en sökträff i tidningen Handelsnytt där det i november 1971 fanns en frågetävling där en av de 12 frågorna handlade om Ted Kennedys Sverigebesök samma år. Där ville de att läsarna skulle ringa in anledningen till att han besökte Sverige: sjukvården, kriminalvården eller socialvården? Detta kan tolkas som att senatorns besök i Sverige var en händelse som gemene person vid tiden ”borde” ha haft koll på. Åtminstone så tyckte Handelsnytts frågesportsskapare det.

Sedan hittade jag till slut ledtråden jag sökte. I artikeln i Expressen med rubriken ”Jossu”, 67, fick två minuter med Ted såg jag en bild på senatorn när han samtalade med den nyligen pensionerade gruvarbetaren J V ”Jossu” Johansson, som enligt artikeln hade valts ut för ett möte med senatorn då han talade flytande engelska efter arbete ”på sjön och i Amerika”. Ögonblicket med ”Jossu” och Kennedy var fångad av Bert Persson. Hann Persson presentera Nordkalottslipsen för Kennedy där på LKAB? Kanske. Kanske inte. Jag kommer sannolikt aldrig att få veta.

Men ibland är det tur att man är nyfiken. Jag öppnade nämligen även en artikel i Expressen som var publicerad torsdagen den 16 december 1971. Och vad fann jag där? Jo, en artikel om Wikberg och Perssons slipssamling! I artikeln får jag veta att Nordkalottslipsens färger representerar länderna Finland, Sverige och Norge, att den var framtagen av Gerd Hallberg, teckningslärare i Luleå och att den slips som sågs som ”färggrannast och bredast i samlingen” var Ted Kennedys. När Kennedy gjorde sin sjukvårdsresa i Norrbotten ansåg Wikberg och Persson att det gav så mycket PR åt länet att gärningen skulle uppmärksammas med utmärkelsen. Men hur det faktiskt gick till i praktiken, det jag verkligen vill veta, avslöjar tyvärr inte heller den artikeln. Det jag däremot kan läsa mig till som bonusinformation till själva slipssamlingen som helhet är att Urho Kekkonen fick sin Nordkalottenslips när han fiskade med Ragnar Lassinantti, att Povel Ramel fick sin slips när han spelade vid pianot på Stadshotellet i Luleå, att Tore Wretman och Werner Vögeli fick sina slipsar eftersom de komponerade rätter av renkött samt att två personer som fått slipsar återgäldat enligt överenskommelsen fast med en annan typ av gåva, nämligen vodka.

Och där stannar jag för den här gången, en slipsberättelsejakt senare och fortsatt nyfiken.

Christelle Fredriksson, antikvarie vid Norrbottens museum.

Planering och byggande i kallt klimat

Mycket av det som byggs i norra Sverige, i kallt klimat, präglas av stadsbyggnadsideal och byggnadstekniker som utvecklats för varmare breddgrader. Detta kan vara problematiskt, eftersom mikroklimatet i hög grad påverkar komforten när vi rör oss i den byggda miljön. Sol, vind och nederbörd styr våra rörelsemönster och vår benägenhet att vistas utomhus. Is, slask och mörker spelar också en avgörande roll.

Med klimatförändringarna väntas medeltemperaturen stiga, vilket i sin tur leder till större säsongsvariationer och förändrade förutsättningar för hur bekvämt det är att vistas utomhus under olika delar av året.

Planeringserfarenheter från vinterstäder

Under mitten av 1900-talet växte ett intresse fram för vinterplanering och en mer medveten gestaltning av så kallade vinterstäder. En av de mest inflytelserika företrädarna för the Winter Cities Movmement, som fick genomslag under 1980-talet, var Norman Pressman.

Pressman var verksam i Kanada, och betonade vikten av att ”tänka vinter” vid stadsplanering i kalla klimat. Särskilt lyfte han fram betydelsen av att ta hänsyn till solinstrålning, vindskydd, och snöhantering i utformningen av stadsmiljön.

Erskines arktiska idealstad

En annan viktig föregångare inom vinterplanering – verksam inte minst i Norrbotten – var arkitekten Ralph Erskine. Han är bland annat känd för att har ritat den väderskyddade inomhusgallerian Shopping i Luleå, samt bostadsbebyggelsen Ormen Långe i Svappavaara och kvarteret Ortdrivaren i Kiruna.

Ormen Långe, Svappavaara. Foto: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum.

Erskine eftersträvade att utveckla en arktisk mönsterstad, anpassad till både mikroklimatet och lokalbefolkningens behov. En grundläggande planeringsprincip var att placera bebyggelsen på sydsluttningar. Staden skulle vara tät, med en högre byggnad i norr som skydd mot kalla nordanvindar.

Bostäder och offentliga byggnader skulle förbindas med kulvertar och inomhusgator för att underlätta rörelse vintertid. Balkonger och stora fönsteröppningar placerades mot söder för att maximera solinstrålningen, medan norrfasaderna hade mindre öppningar som påverkades mindre av vind och begränsat dagsljus.

Ralph Erskine arktiska idealstad. Foto: Arkdes.

Stadsbyggnadsprinciper i kallt klimat

Erfarenheter visar att vissa stadsbyggnadsprinciper fungerar särskilt väl i klimat. Dessa kan uppmuntra användningen av offentliga platser, främjar gång- och cykeltrafik året runt och bidra till levande och trivsamma stadsdelar.

Relationen mellan byggnadshöjder och gatubredder bör utformas för att maximera solinstrålningen och minska skuggning. Utformningen behöver ta hänsyn till samspelet mellan gator, tomter och byggnader för att säkerställa att stadsmiljöerna fungerar under hela året.

Byggnaders form och placering spelar också en viktig roll då, då de kan minska vindpåverkan genom att hindra kalla luftströmmar från att dras ner mot marknivå. Snöröjning, halkbekämpning, och möblering av gaturummet – exempelvis för att skapa lä och skydda mot vind – är också betydelsefullt.

Vinterstaden Kiruna

Kiruna är kanske en av de mest profilerade vinterstäderna i Norrbotten. Stadens ursprungliga stadsplan från 1900, framtagen av Per Olof Hallman, lyfts ofta fram som klimatanpassad. Kiruna etablerades på Haukivaaras sydsluttning, mellan gruvbergen Luossavaara och Kiirunavaara.

Stadsplanen anpassades efter terrängen och utformades med krökta gator och mindre platsbildningar som gav skydd mot vinden. Den låga bebyggelsen möjliggjorde också att solinstrålningen maximerades, även under vintern när solen står lågt.

Per Olof Hallmans stadsplan för Kiruna. Karta: Kiruna kommun.

Under efterkrigstiden, när Kiruna expanderade och centrum omvandlades från småskalig träbebyggelse till högre och mer modern bebyggelse, uppfördes Erskines kvarteret Ortdrivaren mellan 1959 och 1962. Byggnadernas placering och utformning syftade till att minimera vindpåverkan och skuggning. Taken utformades så att snö inte skulle rasa ner, samtidigt som snön kunde fungera som extra isolering.

Gamla Kiruna centrum, 2017. Kvarteret Ortdrivaren till höger i bild. Foto: Arild Vågen, CC BY-SA 4.0 via Wikimedia Commons.

Det nya centrum i Kiruna som etablerats för att möjliggöra fortsatt gruvdrift har däremot inte i samma utsträckning gestaltas med hänsyn till mikroklimatet. Den valda platsen har lägre medeltemperatur och är mer blåsig, eftersom den ligger vid foten av Haukivaara där kall luft tenderar att samlas, särskilt vintertid.

Gatunätet är inte optimerat med avseende på vind, vilket skapar vindtunnlar på vissa platser, exempelvis vid Stadshustorget och längs Torggatan. Byggnaderna är dessutom relativt höga i förhållande till gatubredden, vilket leder till färre solbelysta och skyddade platser.

Nya Kiruna centrum, 2024. Bild: Kiruna kommun.

Att planera och bygga i kallt klimat handlar om att förstå och samspela med vintern, och skapa platser där människor vill vistas. Vill du läsa mer, finns några lästips här:

Läs mer

Chapman, D., K. L. Nilsson & J. Sjöholm. 2024. Planning and urban design for attractive Arctic cities. New York: Routledge. https://doi.org/10.4324/9781003336136.

Egelius, M. 1988. Ralph Erskine, arkitekt. Stockholm: Byggförl.

Hemmersam, P. 2021. Making the Arctic City: The History and Future of Urbanism in the Circumpolar North. Bloomsbury Academic.

Lange, U. 2019. ’Hallman i landsorten – med uppdrag från Kiruna till Tollarp’. I Pålsson, A. & Andersson, M. (Red.) Per O. Hallman: stadsplanekonstens förnyare. Stockholm: Appell förlag.

Maudsley, A. 2020. North of the Arctic Circle. Ralph Erskine’s Mid-20th Century Urban Planning and Design Projects in Kiruna and Svappavaara. I Dorothee Brantz/Avi Sharma (Red.), Urban Resilience in a Global Context (57-76). Bielefeld: transcript Verlag. https://doi.org/10.14361/9783839450185-004

Pressman, N. 2004. Shaping cities for winter: climate comfort and sustainable design. Prince George, BC: Winter Cities Association.

Sjöholm, J. 2025. Kiruna: The Arctic town that forgot about winter. Urban Design International. https://doi.org/10.1057/s41289-025-00277-4

Stout, M., D. Collins, S. L. Stadler, R. Soans, E. Sanborn & R. J. Summers. 2018. Celebrated, not just endured: Rethinking Winter Cities. Geography Compass 12 (8): 1–12. https://doi.org/10.1111/gec3.12379.


Vid tangentbordet:
Jennie Sjöholm, universitetslektor vid Institutionen för Kulturvård, Göteborgs universitet, jennie.sjoholm@gu.se