För oss etnologer är det skrivna ordet ett av de viktigaste verktygen i arbetet. När det ska samlas in material behövs anteckningarna från intervjuer och observationer. Och när dokumentationer ska förmedlas vidare sker det oftast genom någon form av text. I det vardagliga arbetet är det lätt att fastna i sitt sätt att skriva och när rapporterna ska levereras finns sällan tid för eftertanke och reflektion kring språket. Efter några år på museet och några rapporter till Länsstyrelsen kände jag att jag behövde få ny inspiration till skrivandet. Så under våren har jag gått en distanskurs i journalistiskt skrivande på Ljungskile folkhögskola. Kursen är nu avslutad och jag är några aha-upplevelser rikare om hur jag kan jobba med mitt skrivande i fortsättningen.
Veckans blogginlägg är en av övningarna vi gjorde. Uppgiften var att skriva ett reportage och skapa närvarokänsla och arbeta med miljöbeskrivningen. Jag tog mig an Kiruna stadshus eftersom det är det jag ägnar mest tid åt för tillfället. Dessutom hade jag många sidor med anteckningar från årets Kirunagala som behövde bearbetas. För att krydda texten extra illustreras den här med några av Daryoush Tahmasebis många foton från kvällen.
Det råkar sig också så att temat passar väldigt bra denna vecka när stadshushallen har dukats för såväl studentbal och Gruvtolvans festligheter.
Dukningen på Kirunagalan 2016, undrar hur veckans dukningar har sett ut? Foto Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.
Från vardagsrum till festsal – Kirunagalan 2016
Till vardags är stadshuset i Kiruna som vilket kommunhus som helst. Där skyndar kommunala tjänstemännen mellan sina möten eller till fiket för att hämta ytterligare en kopp kaffe, besökare strövar in för att se den kända byggnaden, för att se konsten som pryder väggarna eller någon aktuell utställning. Men ibland sker en förvandling och den stora stadshushallen blir den finaste festlokalen i staden. Vi ska få följa förvandlingen genom krögaren Johan Stålnackes arbete inför Kirunagalan 2016.
Tisdag 12 januari
Jag anländer till Kiruna för att följa förberedelserna inför Kirunagalan som går av stapeln andra fredagen i januari. Det är den lokala företagsgalan som ordnas av Näringslivsbolaget Progressum. En kväll då ortens entreprenörer hyllas och priser delas ut till de mest framgångsrika företagarna. I stadshushallen har förvandlingen redan börjat. Sten Nyhlén, från Stars sound, var på plats redan under helgen och monterade upp ljud- och ljusutrustningen.
– Jag brukar försöka rigga upp allt på en helgdag om det är möjligt, det är mycket enklare att göra det då huset är tomt, berättar Sten.
I taket hänger en speciell discokula. Den består av fem klot: ett stort i mitten och fyra mindre som kretsar runt den stora likt planeterna kretsar kring solen. Effekten blir ett oregelbundet mönster på tegelväggarna och i taket. På balkongräckena på de över våningarna står strålkastare utplacerade. Avsatsen i trappan, som går från hallen till första våningen, har förvandlats till scen och där står trumset, mickstativ och på golvet fasttejpade sladdar. Intill avsatsen står två höga bananformade ställningar med högtalare.
Stadshushallen är kanske det som Kiruna stadshus är mest känt för. Utifrån är byggnaden inte desto mer märkvärdig men invändigt överraskas besökaren av ett rymlig hall som skapades för att bli en mötesplats och festlokal för kirunaborna. De bärande väggarna är i tegel och övriga är klädda i en ljusbrun väv. De råa betongytorna, snickerier i furu och ett grått stengolv ger en rustik känsla. Men när du tittar närmare märker du små specifika detaljer i arkitekturen, som finesser som gör att du inser att här lämnades inget åt slumpen när huset byggdes.
Onsdag 13 januari
Den slutliga transformeringen inför fredagens festlighet ansvarar krögarna på SPiS för. Johan Lans och Johan Stålnacke startade företaget för tre år sedan och det här är tredje gången de ansvarar för mat och dukning på Kirunagalan. Johan Lans sköter arbetet i köket medan Johan Stålnacke tar hand om dukning och servering.
– Det ska vara en helhetsupplevelse med mat, dukning och stämning. Kirunagalan kräver lite mer än t.ex. Studentbalen eftersom gästerna är mer erfarna och det krävs mer finess för att imponera, berättar Johan.
Eftersom det är tredje gången de är anlitade vill de också förnya konceptet. I år har de utgått från årstiderna när de planerade menyn. För att stämningen ska bli rätt har de bestämt att det ska vara olika ljussättningar till de olika rätterna och Sten Nyhlén har fått deras instruktioner om färgnyanser.
Johan känner stadshuset väl. Han vet hur borden ska placeras för att skapa en bra sittning så att alla ser den lilla scenen om finns i mitten av hallen under Kirunagalan. Det är på den scenen priserna delas ut. Arbetet med dukningen börjar på onsdag för att de ska ha tidsmarginal.
– Inget får gå fel såna här gånger. Vi skulle hinna med att ställa i ordning på torsdag men vi väljer att börja redan på onsdag för då behöver vi inte stressa, berättar Johan när han kommer till stadshuset på onsdag eftermiddag.
Han har med sig fyra tjejer som ska hjälpa till. Borden plockas fram och ställs ut i rader, arbetet går på rutin men plötsligt stannar allt. Johan har glömt skissen för uppställningen hemma och han måste ringa sin fru som fotar av den och skickar den åt honom. Arbetet fortsätter.
Stadshuset är tomt och tyst medan Johan och hans medarbetare lungt och systematiskt dukar inför Kirunagalan. Foto Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.
När borden är uppställda börjar två av tjejerna lägga ut vita tygdukarna medan de andra rullar ut vagnar med stolar. Bord och stolar finns i stadshuset men porslin och bestick har SPiS däremot med sig själv. Det finns utrustningen i huset men det finns inte så det räcker av samma typ till alla 340 gäster. Och Johan vill att det ska vara klass på dukningen.
– Ibland vill uppdragsgivare pressa priset och tycker att vi kan använda det som finns i huset men det brukar vi inte gå med på, säger Johan medan han ställer fram en plastlåda med gafflar.
Det visar sig att dukningen är lite av en helig procedur för Johan. Glasen plockas fram ur kartongerna med en handduk i handen och sedan lyfts de upp mot ljuset och kontrolleras noggrant. Alla fläckar ska putsas bort, samma moment gäller för besticken. Johan vill att det ska vara raka linjer i serveringen och i fickan har han ett måttband för att kunna kontrollmäta såväl dukningen som avstånd mellan borden.
– Visst vissa gäster bry sig inte eller märker det inte men det har blivit lite av SPiS varumärke och det är de små detaljerna som ger den där extra festkänslan, förklarar Johan.
Fredag 15 januari
Den sista fasen av förberedelser är på fredag och tempot blir plötsligt ett annat. Lugnet är borta och nu är fart och fläkt eller kanske till och med stressigt. Fiket, som ligger i anslutning till köket som de ska använda, får de tillgång till efter klockan 12 och först då kan de möblera om till uppläggningsrum och bygga upp bardisken. SPiS varubil kör många turer och levererar drycker, lådor med snacks och till sist värmeskåpen med den förberedda maten. Under eftermiddagen kommer fler och fler av dem som ska arbeta under kvällen för att hjälpa till. Johan Lans och kökspersonalen anländer och försvinner in i köket för att börja färdigställa maten. Borden dekoreras med ljuslyktor och färska rotsaker.
Varubilen kör många turer fram till stadshustrappan under eftermiddagen. Foto Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.
Vid 17-tiden har alla som ska arbeta under kvällen kommit och de tar på sig sina svarta förkläden.
– Vi har ungefär 40 stycken som ska arbeta ikväll. De flesta tillhör vår eventpersonal och är vana att arbeta på den här typen av arrangemang men vi har också några nya med oss, berättar Johan.
En timme innan insläppet kallar Johan till möte med serveringspersonalen i sammanträdesrummet intill köket. Han går igenom kvällens arbete och serveringsordning av mat och dryck. Stämningen är spänd men samtidigt lättsam och Johan undrar om det finns några frågor. Tystnad.
– Hur ska vi vet vilket glas vi ska hälla dryckerna i, undrar en av de mera rutinerade i gruppen.
Johan ritar upp en skiss på tavlan över glasen och förklara vilket som är vatten-, förrätts- och varmrättsglas. Efter öppningsfrågan kommer fler frågor om allt från hur mycket vin som ska hälls upp till hur man gör när någon vill ha annat att dricka.
Johan Stålnacke tillsammans med några av de bordsansvariga straxt innan dörrarna öppnas för gästerna. Foto Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum
Fiket i stadshuset har förvandlats till serveringsrum. Johan Lans förbereder kvällens förrätt. Foto Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum
Klockan närmar sig 18. Några av servitriserna går runt och fyller på vattenglasen medan andra står vid baren, vissa är nervösa och andra är lugna och har en nästan likgiltig min. Johan går runt bland borden för en sista koll: brinner alla ljusen, är vattenglasen fyllda, står servetterna rätt. I fiket väntar förrättstallrikarna på att bäras ut. Hallen skimrar i grönt och snöbollsliknande ljusbollar från discokulan dansar på väggarna, i bakgrunden spelas en soft jazzmusik. Moderatorn testar ljudet på mikrofonerna och vid mixerbordet en våning upp står Sten och hans kollegor beredda. Förberedelserna är över och nu återstår det bara att vänta på gästerna.
Stadshushallen är redo för Kirunagalan 2016. Foto Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.
Pingback: Byggnader, berättelser och midnattssolen – minnesbilder från dokumentationerna i Kiruna | Kulturmiljö vid Norrbottens museum