Etikettarkiv: Etnologi

”Nordiska dagar och nättar” – Årets samtidsdokumentation 2025

Publicerat av
Svara

Nätverket DOSS (Dokumentation av Samtida Sverige) delar årligen ut priset ”Årets samtidsdokumentation”. Utmärkelsen går till ett museum eller en kulturinstitution som på något sätt utmärkt sig under året med att dokumentera och samla samtiden.

Vinnaren utses via en öppen nominering dit museer och andra aktörer har möjlighet att skicka in förslag på dokumentationer som gjorts under föregående år. Nätverkets styrgrupp fungerar som jury och väljer vilken av nomineringarna som får utmärkelsen. Vinnaren presenteras därefter på Sveriges Museers Vårmöte. 

I år kom det in fyra nomineringar som juryn fick ta ställning till och det museum som tog hem priset för Årets samtidsdokumentation 2025 blev Nordiska museet med sin insamling ”Nordiska dagar och nätter”, motiveringen löd:

”Nordiska museets samtidsdokumentation – Nordiska dagar och nätter utmärker sig genom att förena nytänkande metoder med långsiktigt arbete och bred delaktighet. Genom att förena digital insamling med fysisk närvaro skapas en öppen och direkt publicerad insamling som fångar vardagens ofta förbisedda ögonblick.

Dagboksanteckningar från hela landet – i en ny, utvecklad form som även inkluderar nattens tankar – bygger en basinsamling som stärker framtidens kulturarv.”

Nordiska museets arbete med samtidsinsamling

Jag har under ett antal år följt hur Nordiska museet har byggt upp och utvecklat sitt arbete med digitala samtidsinsamlingar. De använder insamlingsportalen minnen.se som även vi har prövat använda i våra dokumentationer. Det är en sida där människor kan bidra genom att svara skriftligt på frågor, bifoga bilder, ljudfiler eller videor. När svaren skickas in väljer skribenten om bidraget ska publiceras direkt på webbsidan eller eller om svaret endast blir tillgängligt för museet. Det blir en sida som både blir en kanal för insamling och för att tillgängliggöra insamlade berättelser.

Det som Nordiska museet har utvecklat över tid är att de på olika sätt har kopplat ihop aktuella insamlingar med material de redan har i sina samlingar och arkiv. I pågående insamlingar lyfter de fram tidigare samtidsdokumentationer, arkivmaterial, fotografier från bildarkivet, föremål från samlingarna eller svar från frågelistor. På så sätt skapas möten mellan berättelser från det förflutna och berättelser från idag. I vissa insamlingar upprättas en parallell websida som möjliggör att de kan arbeta med kombinationen av eget material och en egen design för att tillgängliggöra och sprida information om insamlingen.

Inför att vi skulle göra vår första insamling via minnen.se tog jag kontakt med Jörgen Löwenfeldt, som då var projektledaren för deras arbete med digitala insamlingar. Jag ville ta del av deras erfarenheter av att arbeta med portalen. Vi pratade mycket om att det krävs aktivt arbete under hela insamlingsperioden för att få spridning på sina insamlingar och få människor att börja använda minnen.se samt att det tar tid att etablera insamlingsportalen som verktyg för dokumentationer.

Nordiska museets har en tradition av att samla in berättelser från människor runt om i landet och att be människor om hjälpa för till att dokumentera sin samtid, ett arbetssätt som etablerades redan på Artur Hazelius tid. Dessa personer kom att kalla ”skaffar” och det är en term som används än i dag i de nyhetsmail som skickas ut med information om olika insamlingar. Nordiska museet strävar efter att arbeta vidare för att människor ska fortsätta bidra till att dokumentera livet i Sverige och Norden. Tidigare skedde insamlingen via frågelistor men idag sker insamlingarna via minnen.se. I ett tidigare blogginlägg har jag skrivit mer fördjupat om hur arbetet med frågelistor har sett ut på Nordiska museet och andra kulturinstitutioner över tid.

Temat för de insamlingar Nordiska museet gör idag varierar från övergripande ämnen som berör människor i hela landet och utanför Sveriges gränser till avgränsade teman som berör ett enskilt fenomen eller företeelse med en mer lokal förankring. Vissa av insamlingarna sker helt i Nordiska museets egen regi medan andra genomförs i samverkan med andra aktörer t.ex. föreningar, forskare eller andra kulturinstitutioner.

Sammanfattningsvis så erkänner jag att jag känner mig lite avundsjuk när jag ser på deras arbete med digitala insamlingar. Samtidigt vet jag att detta är något som byggts upp under en längre tid och jag ska väl snarare se det som en inspiration för hur vi kan arbeta i framtiden. Ta det som exempel på hur det går att samverka inom museet och med externa aktörer kring samtidsinsamlingar, låta det som finns i våra samlingar möta nuet på olika sätt och engagera fler avdelningar och medarbetare i arbetet med insamlingen av samtiden.

Insamlingen ”Nordiska dagar och nätter”

När nomineringen kom in till DOSS fick jag genom juryarbetet en fördjupad inblick i visionen för Nordiska dagar och nätter. Insamlingen knyter an till Nordiska museets uppdrag som handlar om att bevara och levandegöra minnet av livet i Sverige och i Norden. I insamlingen har de valt att ta sig an livet med ett helhetsgrepp – samla in berättelser från dagar och från nätter.

Insamlingen startade i april 2025 och började med att fokusera på dagboksanteckningar. Det är en insamling som består av flera olika delar. Det handlar om en öppen insamling på minnen.se där de som vill kan bidra med dagliga anteckningar. Det gjordes en utlysning efter personer som under ett års tid ville ta sig an uppdraget att skriva dagbok och dela med sig av sina anteckningar till museet. Bland de som skickade in en ansökan valdes fem personer ut och deras anteckningar från året kan man följa på hemsidan. Utöver arbetet med att samla in anteckningar från vår tid så har det gjorts arbete med att tillgängliggöra dagboksmaterial från samlingarna och till exempel har Årstafruns dagbok digitiserats och finns att läsa via hemsidan.

Under året har det genomförts publika aktiviteter på museet och i digitala kanaler för att berätta om äldre dagböcker och material i samlingarna. Det har även gjorts insatser för att samla in nya dagböcker till museet. Insamlingen har också lett till att det funnits anledning att lyfta frågor kring dagboksskrivandet och vad denna typ av samlingar representerar. För forskare och för den historieintresserade allmänheten är dagböcker en värdefull källa till kunskap om människors vardagsliv i olika tider. Anteckningar berättar om det samhälle som funnits, om olika platser, normer och traditioner men också om de små vardagliga händelserna i skribenternas liv.

Dagböcker och dagboksanteckningar är något som finns i många museers och arkivs samlingar. I ett tidigare inlägg på vår blogg har vår arkivarie, Karin Tjernström, skrivit om några dagböcker som finns i vår samling. Och i vårt projekt Pandemi i norr där jag medverkade som etnolog på Piteå museum var dagboksanteckningar en del av insamlingen.

I ”Nordiska dagar och nätter” är målet att samla in berättelser från hela livet och hela dygnet så i februari 2026 öppnades den andra delen i insamlingen – insamlingen av nattskrivelser. Till skillnad från dagböckerna där anteckningarna handlar om dagens vardagliga alla bestyr så som pendling, arbete, middagar, barn som ska hämtas och lämnar, skola och fritid flyttas här fokus till natten. Den tid på dygnet då de alla flesta sover. I denna del är syftet att synliggöra de vanor och rutiner som omger natten och sömnen i vår tid. Vilka tankar har människor kring sin sömn, hur hanterar vi våra drömmar och vilken syn har vi på sömnen och drömmar idag. På samma sätt som med dagböcker har Nordiska museet även här arbetat med att hitta kopplingar till sina befintliga samlingar till exempel föremål som handlar om våra sömn och sovvanor samt material i arkivet som handlar om ämnet. Museet arbetar även vidare med publika arrangemang för att uppmärksamma insamlingen och med särskilda insatser kring temat sömn och drömmar.

Insamlingen ”Nordiska dagar och nättare” är mer än en digital insamling, det är en insamling som består av flera parallella spår och det är resultatet av flera års arbete med att testa och utveckla metoder för digital samtidsinsamling. I första hand har Nordiska museet arbetat med att etablera insamlingen i Sverige men det sker även samverkan med de övriga nordiska länderna. Nu när både insamlingen om dagar och nätter är lanserad fortsätter arbetet och det ska genomföras uppföljande intervjuer under hösten 2026 med ett urval av dem som lämnat in berättelser. För att bredda insamlingen ytterligare ska frågeformulären på minnen.se ska översättas till flera nordiska språk för att nå målet att samla berättelser om livet i Norden. Det blir intressant att fortsätta följa insamlingen och deras arbete.   

Det finns två saker jag tycker är värd att uppmärksammas kring denna insamling. Det ena är att detta är ett insamlingsarbete som görs inom museets ordinarie budget och som en del av verksamheten. Det är inget insamlingsprojekt beroende av extern finansiering och det är inte något som görs enbart för en utställning eller publikationer. Det är helt enkelt en insamling för att samla berättelser från vår tid för framtiden, samtidigt som vi kan följa den i realtid genom de inlägg som publiceras på hemsidan. Det andra som jag tycker är värt att synliggöra är att det är en insamling som pågår över en längre tid. Den får ta tid och det möjliggör för personalen att arbeta långsiktigt och kunna genomföra flera olika delar i insamlingen än om det är en insamling som enbart sträcker sig över några månader.  

Fler bidrag från Norrbotten – en uppmaning att delta

Så gå gärna vidare till deras hemsidan och läs mer om insamlingen och de olika delarna eller ta del av de inskickade bidragen.

Insamlingen sker via minnen.se med en sida för dagarna och en sida för nätterna. Idag har över 3000 personer medverkat och det har skickats in över 5400 dagboksanteckningar och över 300 nattbetraktelser. Det finns en del markeringar i Norrbotten på deras karta men jag tycker vi ska hjälpas åt att fylla kartan med fler röster och betraktelser från Norrbotten. Insamlingarna pågår till slutet av 2027 så varför inte ta dig tid att bidra med en berättelse från semestern och sommarnatten.

Skärmbild hämtad från Nordiska museets hemsida som visar antalet svar på insamlingarna inom ”Nordiska dagar och nätter”. Hämtad 26 juni 2026.

Veckans skribent,

Sophie Nyblom, Avdelningschef för kulturmiljö och etnolog

Etik i mötet med samtiden

Publicerat av
Svara

När museer dokumenterar samtiden sker det ofta i möten mellan människor. Berättelser och minnen samlas in, ibland för att förmedlas direkt i en utställning och ibland för att arkiveras och sparas för framtiden. Museerna är minnesinstitutioner och har ett uppdrag att samla och bevara, med detta uppdrag följer ett ansvar att inhämta kunskap på ett genomtänkt sätt. I samtidsdokumentationer kan flera etiska dilemman uppstå. Vad innebär det egentligen att samla in människors livsberättelser här och nu? Hur skyddas de som delar med sig? Hur kan museerna ta sitt ansvar att bevara och berätta om det samhälle vi lever i på ett rättvist sätt? Hur kan vi på museet arbeta för att vara förberedda på frågeställningar och etiska dilemman som kan uppstå under arbetets gång?

Detta är frågor som återkommit under många år när nätverket Dokumentation av samtida Sverige (DOSS) har arrangerat träffar och sammankomster. DOSS är ett nationellt nätverk för yrkesverksamma som arbetar med samtidsdokumentation vid kulturhistoriska museer. Det blev tydligt vid dessa sammankomster att museer och arkiv arbetar på olika sätt med insamlingar och att många brottas med samma etiska frågeställningar inom sina organisationer och att det saknades riktlinjer för arbetet. Därför tillsattes en arbetsgrupp inom nätverket som fick uppdraget att sammanställa riktlinjer för etiska frågeställningar som kan uppstå vid olika typer av samtidsdokumentationer. Arbetsgruppen bestod av Sofia Breimo, Diana Chafik och Elin von Unge. Våren 2025 lanserades dokumentet Etiska riktlinjer för samtidsdokumentation. Råd och stöd för museer som dokumenterar sin samtid.

Riktlinjerna är framtagna för att fungera som råd och stöd för museer och andra kulturarvsaktörer som dokumenterar samtiden, och de fokuserar på olika faser i insamlingsarbetet där etiska dilemman kan uppstå eller till och med ställs på sin spets. Dokumentet ska inte ses som ett regelverk eller facit, utan syftet är att riktlinjerna ska bidra till ett levande samtal om ansvar, relationer och förtroende i museernas arbete med samtidsdokumentation. I detta blogginlägg tänkte jag reflektera kring olika sätt att arbeta med etiska frågeställningar under arbetet med samtidsdokumentation.

Titelsida av dokumentet Etiska riktlinjer för samtidsdokumentation

Samtidsdokumentation – från idé till arkivmaterial

Museernas aktiva arbete med samtidsdokumentationer varierar och det ser olika ut från museum till museum. Det har även skett en förändring över tid då det gäller vilka teman som dokumenteras. På 1970-talet var det stort fokus på arbetsliv och vardagspraktiker, medan museer idag också intresseras sig för maktfrågor, samhällskriser och exceptionella händelser. Vissa museer dokumenterar för att använda materialet i utställningar eller ta fram publikationer, andra gör digitala insamlingar där materialet publiceras online direkt och andra gör insamlingar för att samla berättelser till sitt arkiv. Metoderna för arbetet kan vara olika och bestå av intervjuer, deltagande observation, fotografering, filminspelning, digitala insamlingar, netnografi och föremålsinsamling.

Den gemensamma nämnaren är att i centrum står människors berättelser, erfarenheter och livsvillkor – ofta sådant som ännu pågår, och som berör nu levande människor. Det är därför samtidsdokumentation är etiskt känslig. Arbetet med dokumentationen kan få direkta konsekvenser för dem som deltar och kräver ett etiskt förhållningssätt. Det andra som är speciellt i arbetet med samtidsdokumentation är att de etiska frågorna inte är en sak som enkelt kan ”checkas av” i början av ett projekt, utan något som måste genomsyra hela processen – från planering, insamling, arkivering och eventuell publik förmedling.

Redan i planeringsfasen bör projektgruppen reflektera över varför dokumentationen görs. Vad har gjorts tidigare i ämnet, finns det konflikter eller dilemman att ta hänsyn till, finns det material om temat i museets samlingar och vilka berättelser vill man samla in. Genom att arbeta med en projektplan för att tydliggöra syfte och mål, vilka metoder som ska användas och hur materialet ska bearbetas kan olika etiska frågeställningar hanteras. Vilka ska delta i dokumentationen – hur kommer vi i kontakt med dem, vad innebär det för dem att delta och hur ska det insamlade materialet hanteras under insamlingen och hur ska det arkiveras. Det bästa är att ta fram en projektplan där dessa frågor klargörs samt en datahanteringsplan för att klargöra hur den data som samlas in ska hanteras. Dessa dokument bör förankras internt inom organisationen och hos de som ingår i projektgruppen så att alla är införstådda med vad som är bestämt. Inför dokumentationen bör det tas en blankett för medgivande för den specifika insamlingen och säkerställas hur rutinerna kring arkiveringen ser ut samt hur gör vi om en medverkande deltagare ändrar sig och vill ta tillbaka sin medverkan.  

Då det gäller arkivering av material är det också viktigt att klargöra vilka regler som finns inom den egna organisationen. Det finns olikheter mellan museer beroende på vilken organisationsform institutionen har t.ex. om det är ett statligt eller regionalt museum eller ett föreningsdrivet museum. Så ett tips är att ta kontakt med andra som har liknande förutsättningar för att ta reda på hur de har arbetat med samtidsdokumentationer.

När dokumentationen påbörjas kan etiska frågor dyka upp oväntat. Ett till synes harmlöst tema kan väcka starka känslor och en intervju som handlar om ett vardagligt ämne kan ta sidovägar och plötsligt handla om något helt annat. Detta kan vi inte alltid förbereda oss på men däremot är det bra om de som arbetar med dokumentationen fortsätter att ha avstämningar under arbetet. Då kan gruppen följa upp eventuella frågor som uppstår och kan ge varandra ett kollegialt stöd om det uppstår svåra situationer.

Under arbetet med insamlingen är det viktigt att fundera över vilka personer som blir tillfrågande att medverka och hur dessa väljs ut. Vilka faktorer påverkar urvalet och vilka konsekvenser kan det få för resultatet. När deltagarna är utvalda och tillfrågade bör de få information om syftet med dokumentationen och hur materialet kommer att användas. Detta är information kan behöva ges vid upprepade tillfällen både muntligt och skriftligt för att säkerställa att de vet vad deras medverkan innebär och hur de ska gå tillväga om de ändrar sig och vill dra tillbaka sitt deltagande. Att säkerställa att deltagarna har förstått innebörden av att medverka kan vara lättare i dokumentationer där det görs intervjuer och deltagande observation medan det kan vara mera utmanande om det handlar om insamlingar på den digitala arenan t.ex. digitala minnesinsamlingar eller insamlingar på digitala forum.

En viktig del i arbetet med samtidsdokumentation är efterarbetet och arkiveringen. Beroende på syftet med dokumentationen kanske en del har samlats in för att visas i utställningar eller annan publik verksamhet medan annat material har samlats in för att arkiveras och användas i framtiden. Oavsett vilket så är det viktigt att materialet sammanställs och överlämnas till arkivet. Det material som sparas för framtiden bör innehålla anteckningar från möten kring dokumentationen, fältanteckningar eller tjänsteanteckningar om olika vägval som gjorts under arbetets gång, transkriberade intervjuer, instruktioner om eventuell sekretess eller hur materialet får användas och så vidare. Vad som arkiveras kan variera från dokumentation till dokumentation och även här kan det uppstå dilemman kring delar av materialet som kräver eftertanke.  

Etik är inte statisk

Genomgående i hela processen kring samtidsdokumentationer är att arbetet med det etiska förhållningsättet är en levande process. Därför det är viktigt att inom organisationen och inom projektgruppen arbeta för att det ska bli naturligt att diskutera olika etiska frågor i de olika faserna av en samtidsdokumentation och att avsätta tid att reflektera över olika frågeställningar i början och följa upp det under arbetets gång och vid avslut.    

I detta blogginlägg har jag valt att fokusera på olika faserna i en insamling och frågor det finns att ta ställning till som är allmänna för de flesta dokumentationer. I dokumentet med de etiska riktlinjerna finns två kapitel till. Det ena handlar om dokumentation av kriser, svåra eller kontroversiella ämnen eller marginaliserade grupper. Teman som ställer andra krav både på hur arbetet utförs och på hur man arbetar med det etiska förhållningssättet och jag rekommenderar att ta del av det om ni funderar på en dokumentation av ett tema som kan ha tydliga etiska utmaningar.

Det avslutande avsnittet handlar om lagar och regler och vad som egentligen gäller juridiskt. Även det är ett tema som ofta diskuteras när personal som arbetar aktivt med samtidsdokumentationer träffas och där finns vissa utmaningar och tyda vad som egentligen gäller vid museernas arbete. Ett tips för er som vill veta mer om de juridiska aspekterna och som ska delta på Sveriges museers vårmöte i Uppsala, på plats eller digitalt, är en workshop som Sofia Breimo och Karolina Hedström från DOSS kommer att leda kring samlandets etik och juridik.

Och för er som vill ta del av dokumentet för de Etiska riktlinjer för samtidsdokumentation så finns de att ladda ner här.

Vid tangentbordet denna vecka,

Sophie Nyblom, etnolog och tf chef för Kulturmiljöavdelningen