Bodenskolan

Förra året förvärvade Norrbottens museum 30 verk av konstnärer från Bodenskolan, en grupp konstnärer som debuterade från 1940-talet till en bit in på 1960-talet. Verken ingick i en större samling tillhörande en man och en kvinna i Boden. Den större delen av samlingen hade gått i arv efter kvinnans pappa som hade ett stort intresse för konst och konstnärer från Norrbotten. Han kände också några av konstnärerna personligen. Genom svärfadern lärde mannen känna några av konstnärerna och utvecklade ett eget intresse för konst, vilket resulterade i att han också förvärvade verk till samlingen.

Bodenskolan bestod av Sven Bohman (1919-2008), Jean Carlbrand (1924-2005), Gösta Hedström (1919-2005), Ingvar Jigrud (1918-1994), Bertil Linné (1913-2000), June Montana Lorentz (1915-2008), Jan Olof Marner (1919-1989), Gösta Näsvall (1918-1989), Hjalmar Rönnbäck (1896-1984), Stig Sandberg (1925-1961), John Thorgren (1918-2000), Rune Wanler (1924-2005), Stig Winnerskog (1930-1994) och Bror Zackrisson (1907-1989). Konstnären Bertil Sundstedt, som skrivit en bok om konstnärerna, framhåller att det inte var en homogen grupp konstnärer. De hade inget manifest och var inte förenade i några speciella tekniker, utan befann sig på samma plats under samma tid och med samma intressen. De förenades i studiecirklar och i gemensamma utställningar samt utvecklades och fann stöd hos varandra (Sundstedt 2018:10-11).

Under 1900-talets första decennier fanns inte riktigt något konstliv i Norrbotten. Konstnärer utbildade sig på andra orter och blev ofta kvar på dessa (exempelvis Johan Helmer Zackrisson, Gustaf Fängström, Allan Fredrik Wallberg, Thage Lundström-Björn, Bert Olls, Arne Olsson, Alf Forslund, Einar Wikström, Gudmar Olovson, Madeleine Edberg Kinnander). Det kom att dröja ända in på 1940-talet innan utställningsverksamheten blev mer kontinuerlig i Norrbotten (Sundstedt 2018:11-13). 1941 uppstod den ideella konstföreningen Bodens Konstgille, som förutom att visa konst även ville anordna tecknings- och målningskurser samt föreläsningar och studiecirklar. Till en början använde Bodens Konstgille nuvarande Elimkyrkan som lokal. 1943 blev Bertil Linné den första konstnären från Boden som ställde ut där och året därpå visade June Montana Lorentz sina verk (Sundstedt 2018:17-18).

Bortsett från föreningslivet så fanns inga konstinstitutioner eller privata gallerier vid tidpunkten. Källarlokaler, skolsalar och motionshallar användes som utställningslokaler och ofta var dessa lösningar tillfälliga eller bristfälliga. Frågan om lokal blev ett ständigt bekymmer och under en period var Bodens Konstgille nedlagt. Under 1980-talet beslutade kommunen att inrätta en kommunal konsthall (Sundstedt 2018:60-61).

Ida Mattsson håller upp ett verk med okänd titel av Stig Winnerskog i Norrbottens museums konstmagasin. Winnerskog var verksam i Boden hela sitt liv och har gjort offentliga utsmyckningar i staden såsom Rörvikskyrkan och Centrallasarettet. Fotograf: Paulina Öquist Haugen

Flertalet av konstnärerna i Bodenskolan var natur- och landskapsmålare. Många konstnärer i Norrbotten har varit knutna till landskapsmåleriet. Sundstedt menar att detta har starka band till Konstnärsförbundets konstnärer som under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet utvecklade friluftsmåleriet i opposition mot det förhärskande akademiska måleriet. För de mer eller mindre självlärda norrbottniska konstnärerna blev detta stilbildande. Sundstedt särskiljer dock det tidiga 1900-talets landskapsmåleri från Bodensskolans. Det äldre måleriet präglades av nationalromantiska ideal och avbildade gärna landskap som en nationell resurs. I det sentida måleriet var landskapet mer en utgångspunkt för färgskådespelet. Målet var inte avbildningen utan måleriet i sig (Sundstedt 2018:48).

Verket Fjällvatten av Bertil Linné. Hans koloristiska och kontrastrika bilder tilltalade många människor. Han hade många separatutställningar och var verksam i 65 år.  Fotograf: Paulina Öquist Haugen

Paulina Öquist Haugen

Källförteckning

Sundstedt, Bertil (2018). Bodenskolan: ”Att leva i tidens ytvatten”. Luleå: Ordfirman

Kommentera