Fotodokumentation av arkeologisk expedition till Bossosglaciärerna

Nu i sommar följde jag mina kollegor upp till fjällen där de utförde årets insats för GLAS projektet, ett projekt de tidigare har berättat en hel del om på den här bloggen.
I detta inlägg bjuder jag på renskrivna utdrag från mina dagboksanteckningar i en kontext till de bilder som följer.

Måndag, 22 juli

Efter förra veckans packning och förberedelser åkte jag äntligen mot Abisko idag. I Kiruna mötte jag arkeologerna Hanna Larsson och Rasmus Lundqvist och vi åt lunch tillsammans innan vi fortsatte färden. Sista riktiga måltiden innan torrfodret tar vid. I Abisko hade vi några timmars väntetid innan helikoptern skulle ta oss till fjällen så jag passade på att kolla över den GLAS utställning jag var med och hängde upp på Naturum för drygt en månad sen. Allt hängde som det ska.

Helikopterturen gick bra, men det känns alltid lika märkligt att gunga i luften på det sättet. Den tog oss till Alesjaurestugorna som ligger på Kungsleden. Där blev vi välkomnade av arkeologen Lars Backman, hans dotter Linnea och deras tre hundar, Girjat, Čalmmi och Handsome. Det sällskapet hade vandrat från Abisko och började sin resa redan innan helgen.

Från Alesjaurestugorna till den plats där vi har slagit upp läger är det ungefär sex kilometer. Vandringen hit tog nästan tre timmar med full packning. På vägen hit märkte jag ett gäng fiskmåsar som flög runt ovan för oss. Det tycker jag var en märklig syn i fjällen. Lars och Linnea hade tidigare under dagen bestämt en plats för lägret. Det är en bra plats på en höjd ovanför Kungsleden, vid en bäck och alldeles intill mynningen till den dalgång vi kommer att utforska nu under veckan, Påssustjåkka (Bossosčohkka). Vi har nu satt upp var sitt tält och ätit middag. Arkeologerna har själva torkat kött och grönsaker som de delar med sig av så jag har endast behövt packa med mig frukost och lunch.

I min förra insats för GLAS projektet, sommaren 2022, utgick vi från Abisko och flög upp till fjällen på morgonen och ner igen mot eftermiddagen. Det här årets expedition till Påssustjåkka har andra utmaningar då daglig helikoptertur inte är möjlig. De senaste dagarna har Lars och Linnea sett att det pågår flytt av renar i området, men det visste vi innan då Lars hade varit i kontakt med samebyarna som nyttjar dessa marker. Det begränsar lyft och landning med helikopter så vi har bestämt oss för att ligga ute hela veckan i hopp om att mer tid kommer finnas för inventering av området. Sträva och tunga varselkläder har därför byts ut mot behagligare vandringsutstyrsel och ryggsäckarna fyllts med tält, sovsäck, kläder och mat för en arbetsvecka. När jag var färdigpackad hade jag framför mig två ryggsäckar, varav en som endast innehåller kamerautrustning. Väskorna väger 17 kilo var för sig. Tack och lov mötte Lars och Linnea upp oss utan sin packning så den ena ryggsäcken kunde jag gladeligen lämna över till dem.

Tisdag, 23 juli

Efter frukost och morgonmöte satte vi i gång med utflykten. Vi hade knappt kommit upp och över krönet till dalgången Påssustjåkka då arkeologerna gjorde ett mycket intressant fynd. Tre stenformationer, som halvmånar, placerade med bra sikt mot dalbotten. En teori är att det kan vara skyttevärn från förr. Om det stämmer är vi på rätt plats då vi letar områden där människor har vistats förr i tiden. Det ger hopp om fler fynd. Själva området nedanför stenformationerna är svårt att söka av på då det vuxit igen med gräs och mossa. De eventuella pilspetsar och ben vi förhoppningsvis hade kunnat hitta på denna plats ligger tyvärr en bit under ytan. Men alla tog de god tid på sig vid att söka av det området för säkerhets skull, och jag följde dem med blicken och kameran.

Denna första dag gick vi ungefär två till tre kilometer in i dalgången mot glaciärerna men själva glaciärerna är en bra bit bort så de får vänta till en annan dag. Övriga fynd den här dagen var diverse ben och horn där vissa kommer att tas in för åldersbestämning.  Vi fann även ett vindskydd eller en förvaring under en stor sten och en till stenformation som var lite mer svårbestämd. Eventuellt lämningar från en tältkåta sa någon, men det som förbryllar är att då har den kåtan rests på ojämn mark med ett stort stenblock inne i tältet, eller just intill. Varför det?

Tillbaka i lägret bjöd Linnea på matlagningen och jag diskade för maten.

——

04:15. Vaknade nu mitt i natten, sover lite oroligt. Sovsäcken är för varm, skulle ha tagit med min egen och inte museets som jag inte hann testa innan. Stack ut huvudet och såg en strimla av himmeln lysa knallgult i fjärran. Det mulnar på ganska ordentligt och molnen rör sig snabbt. Tog några bilder och ska nu lägga mig igen.

Onsdag, 24 juli

Vi vaknade till regn och dimma nu på morgonen. Mina kollegor såg skeptiska ut då vi drack morgonkaffet och tittade upp mot dalgången ovanför oss. Den gick helt enkelt inte att se för den täta dimman. Vi bestämde oss att avvakta några timmar och se om det lättade men då det blev klart att det inte skulle göra det ändrade vi våra planer. Hanna och Rasmus stannade i lägret med förberedelser inför kommande utflykter men jag följde Lars och Linnea ner mot Kungsleden där de letade och registrerade lämningar längs med vandringsleden. Där nere på stigen var det en konstant ström med regnklädda vandrare.

Jag blir fortfarande förvånad hur lätt en arkeolog hittar lämningar på marken där jag inte kan se något alls. Och hur mycket lämningar det finns runt om oss överallt, även här högt upp i fjällen.

På eftermiddagen tog vi det lugnt runt lägret, drack kaffe och orienterade oss på kartan. Det hade klarnat till lite vid lägret men Påssustjåkka såg fortfarande ut att vara mättad av dimma. Lars funderade vilken historia vi kunde läsa ut från platsnamnen på kartan. Enligt de han hade frågat kunde Påssus (Bossos) betyda val och sökte vi då runt oss vilket berg skulle kunna ha framkallat det namnet.

Då det fortfarande fanns några timmar kvar av dagen bestämde vi oss för att gå en bit in i dalgången bredvid Påssustjåkka, Unna Vistastjåkka. Även om dimman låg tät över Påssus så låg den något lättare över den dalgången. Inga särskilda fynd gjordes.

Matlagning i regn. Regnet har retat upp myggen.

Vi har bestämt att om vädret lovar går vi raka vägen mot glaciärerna imorgon och undersöker det området.

Torsdag, 25 juli

Även i dag regnade det när vi vaknade. Morgonmöte var vid sjutiden och vi avvaktade i hopp om bättre väder.

Vid tiotiden hade det slutat regna och även om molnen var täta och rörde sig snabbt kändes det lättare över. Vi tog på oss ryggsäckar och gick mot glaciärerna. Dit är det sex till sju kilometer fågelvägen så vi visste att det skulle bli en lång dag. Vi hade bestämt att vi skulle gå hela vägen utan att söka fynd längs med men ändå tog det oss mer än fyra timmar att nå Bossusglaciärerna. Jag misstänker att min tunga kamerautrustning kan har saktat ner oss en del.

Östra och Västra Bossusglaciärerna är spektakulära att se på nära håll, även om de har krympt mycket de senaste årtionden. Området runt dem är svårvandrat då det är stora stenklippor och väldigt ojämn terräng. Jag fick till ett par drönarflygningar som jag längtar till att kolla igenom. Tror de blev några bra bilder där.

Dagens fynd: diverse ben och horn, bambupinnar, skräp från tidigare resenärer och en lurig pilformad sten som fick igång arkeologernas puls.

Vandringen tillbaka kändes i knäna. Tycker ändå det har gått bra och är glad att det är endast nu sista dagen som kroppen börjar säga ifrån.

Lars och Linnea gick före oss till lägret för att ha maten varm när vi andra kom tillbaka. Vi var där närmare niotiden ikväll. Rasmus och Hanna hade hittat en liten samling med ved strax innan vi kom till lägret och kom med önskemål om en brasa för att fira sista kvällen för denna vecka. De andra ska fortsätta nästa vecka men de slipper ha min kamera i ansiktet. Lars tog emot beställningen för en brasa och satte i gång. Den halvfuktiga veden fick sig en skvätt från stormkökets bränsle för att säkra tändningen. Genast hördes det eka i fjällen ”STOCKHOLMSBRASA!” och tändmästarens ögonbryn sänktes en smula tillsammans med stoltheten. Men en värmande brasa blev det oavsett vilket namn den fick och eldröken välkomnade alla då den var en friskare omväxling från den doft som fyra dagars vandring annars bär med sig.

Trött, tog inte en enda bild ikväll.

Fredag, 26 juli

Idag är det hemfärd. Helikoptern hämtar oss till lägret vid lunchtid. Morgonen har gått åt att packa och vänta. Fortfarande trött. Det kommer bli skönt med en dusch!

Vid tangentbordet och bakom kameran,
G. Rúnar Gudmundsson
Museifotograf.