Tipsgranskning sommaren 2022

En återkommande uppgift för arkeologerna på Norrbottens museum är att granska dom tips om forn- och kulturlämningar som kommer in till museet från privatpersoner runt om i Norrbottens län. Arkeologer runt om i Sverige arbetar inte bara med att gräva utan även med att registrera okända lämningar i Riksantikvarieämbetets kulturmiljöregister Fornsök för att dom ska bli kända för allmänheten och lättare skyddade från exploatering. Flera stora inventeringsprojekt har skett i Sverige men Norrbotten är inte komplett inventerat av arkeologer så tipsen är viktiga och gör att vi gemensamt fyller Fornsök med lämningar som speglar Norrbottens historia. 

Tipsgranskning har varit ett tema här i bloggen tidigare. Arkeolog Frida Palmbo har skrivit om ”2019 års tipsgranskning”. Där går Frida igenom tipsresan 2019 genom länet med många fina bilder på en stor mångfald av lämningar.

Detta blogginlägg kommer istället för att återskapa Fridas inlägg fokusera på att ni ska få följa med på vissa fall från tipsgranskningen 2022 med tillhörande förarbete med kartor och fotografier. Alla lämningar är ännu inte publicerade. Men de som är publicerade har länkar på lämningsnumret.

I år har vi granskat tips i Piteå, Råneå, Älvsbyn, Harads/Edefors, Vidsel, och Jokkmokk.

Följ nu med på några tips

Prästgården i Öjebyn
Vi började säsongen i Öjebyn kyrkstad för att besöka platsen för den gamla prästgården. När det kommer till prästgården så finns byggnader kvar och ligger intill Öjebyn kyrka men flyttades till sin nuvarande plats i slutet på 70-talet. Platsen där prästgården stod är dock idag ett grönområde, ca 200 m Nordöst om kyrkan och används idag bland annat som uppläggningsyta för arbetsmaterial vilket går att se på bilden nedan. Tipsaren är en entusiast av lokalhistoria i trakten och var intresserad över platsen för den gamla prästgården och dess historia. Vi på museet blev fundersamma över varför detta inte var registrerat som en lämning i Fornsök och valde att besöka platsen för att se om det fanns några lämningar kvar att registrera och därmed skydda.

Karta över Öjebyn kyrkstad, skapad i ArcGIS. Topografisk webbkarta, Lantmäteriet CC BY 4.0.

På kontoret är första steget en genomgång av gammalt kartmaterial från lantmäteriet som finns tillgängligt på deras hemsida för alla intresserade. Där kunde prästgårdens långa historia på platsen bekräftas på en storskifteskarta från 1781. Lägg märke till vägarna och kyrkans liknelser då till idag.

Historisk karta över Öjebyn kyrkstad, 1781. Lantmäterimyndigheternas arkiv.
Storskifte: Norrbottens län, Piteå kommun. Aktbeteckning: 25-ptj-104,
Datum: 1781-01-21
, sida 6.

Andra steget är att kolla museets egna arkiv där det gick att hitta en plankarta från 1940 som kunde visa på byggnadernas placering innan de flyttades. Detta för att få en uppfattning var vi skulle söka när vi besökte platsen.

Arkiv: Norrbottens museum. Kart typ: Plankarta/ritning Kartor Piteå socken, Öjebyn Kyrkstad plankarta. K52. Rektifierad över Ortofoto i ArcGIS.

Tredje steget blir ett besök av platsen. Med hjälp av ritningen kunde vi lokalisera två husgrunder på platsen samt jordkällaren i Norr.
Prästgården går nu att se i Fornsök, som en Bytomt/gårdstomt med lämningsnumret L2022:2889, och statusen fornlämning baserat på dess ursprung före 1850. Statusen som fornlämning kommer med Kulturmiljölagens bästa skydd. Nu kommer inte platsen att få täckas över av arbetsmaterial utan tillstånd från Norrbottens länsstyrelse och om någon form av exploatering ska ske på grönområdet så kan en arkeologisk undersökning att behöva göras innan byggnationer eller annat.

Prästgård, L2022:2889 Bytomt/gårdstomt. Foto tagen från jordkällaren. På bild syns arkeologer (från vänster till höger), Frida Palmbo, Åsa Lindgren, Ida Mattsson, Lars Backman och hunden Aaro. Foto: Hanna Larsson och Emma Boman. © Norrbottens museum.

Fliggbergskojan vid Flarkån
På väg upp mot Jokkmokk för att granska fler tips så stannade vi till på ett litet tips om gropar intill Flarkån, 1 mil Nordöst från Harads. Detta lilla besök är ett bra exempel på hur ibland ett tips kan leda till något annat.

Karta över Harads och Flarkån, skapad i ArcGIS. Topografisk webbkarta, Lantmäteriet, CC BY 4.0.

När vi hanterar gropar, vallar eller andra markavvikelser så använder vi höjddata för att se dessa avvikelser. Beroende på vilken upplösning höjddatan är skapad i så går det att se påverkan i markytan. Vid undersökningen av höjddatan, vilket också finns tillgänglig för allmänheten på både lantmäteriets hemsida och Fornsök, upptäcktes en tjärdal i sluttningen ner mot Flarkån.

Karta av höjddata över Fliggbergskojan, skapad i ArcGIS. © Lantmäteriet Medgivande I2018/00067.

Vid dom förberedande kartstudierna vi gjorde så kunde vi se att en Fliggbergskojan en gång funnits på platsen in på 1950-talet. Kartan visar på två byggnader och en stig ner mot tjärdalen.

Ekonomisk karta över Sverige, Murjek, Fliggberget.
Rikets allmänna kartverks arkiv: Fliggberget, 26K0h51, 1951.

På plats kunde vi avfärda groparna. Dom visade sig inte vara någon forn- eller kulturlämningar. Men Fliggbergskojan kunde vi hitta och registrera i Fornsök som ett Område med skogsbrukslämningar med numret L2022:6079. Den är ännu inte publicerad men det kommer ske inom kort. Vi kunde hitta tjärdalen och en av byggnaderna som liknar någon typ av förrådsbyggnad. Men enbart plåtskrot och sängramar av järn kunde vi hitta efter en möjlig bostad. Nedan kommer några bilder från besöket.  

Husgrund inom L2022:6079, Område med skogsbrukslämningar. Arkeolog Sebastian Lundkvist i bild. Foto: Jannica Grimbe. © Norrbottens museum.
Tjärdal inom L2022:6079, Område med skogsbrukslämningar. Arkeolog Sebastian Lundkvist i bild. Foto: Jannica Grimbe. © Norrbottens museum.
Sängar inom L2022:6079, Område med skogsbrukslämningar. Foto: Jannica Grimbe.  © Norrbottens museum.

Tips i Jokkmokk
Efter besöket i Harads bar det vidare mot Jokkmokk. Många forn- och kulturlämningar är inte synliga på kartor eller i höjddatan och vi är helt beroende av tips för att hitta och registrera dessa lämningar.

Härdar och barktäkter besöktes på vägen mot Kvikkjokk mellan Randijaur och Tjåmåtis och hade kanske aldrig påträffats om vi inte fick koordinater från Länsstyrelsens Naturvärdesinventeringar i området. Speciellt dessa typer av “osynliga” lämningar är väldigt sårbara för exploatering i skogen.

Barktäkt L2022:6088, Arkeolog Sebastian Lundkvist i bild. Foto: Jannica Grimbe. © Norrbottens museum.
Härd L2022:6086. Foto: Jannica Grimbe. © Norrbottens museum.

Och med detta tackar jag för mig. Ut i skogarna, upp på fjället, ta foton, samla in koordinater och kontakta oss på museet. Inget tips är för litet eller utanför vårat intresse. Så tveka inte att skicka in underliga saker som hittas i naturen, städerna eller byarna.

Vid tangentbordet:
Sebastian Lundkvist
Arkeolog

Glaciärinventeringar 2022

Nu har höstens fältinventeringar uppe kring snöfläckar och glaciärer i Norrbotten avslutats. Det är andra året som vi i samarbete med Stockholms universitet, Västerbottens museum, Jamtli, Ájtte och Silvermuseet har letat efter framsmälta ekofakter och artefakter längs den svenska fjällkedjan. Projektet är ett 4-årigt forskningsprojekt och finansieras till stora delar av Stiftelsen Marcus och Amalia Wallenbergs Minnesfond.

Förra årets inventeringar lärde oss att vädret uppe till fjälls är väldigt ombytligt och varierande. Vi arkeologer räds vanligtvis inte arbete i regn och rusk men på höjder över 1200 meter över havet blir ett högtryck kontra ett lågtryck avgörande för om man kan orientera sig eller inte. Vindstyrkor på över 20 meter i sekunden gör det också svårt att stå upprätt …så högtryck med bra sikt, ingen eller svag vind och någon plusgrad är att föredra.

Under förra årets fältarbete upprättade vi en base camp vid Låktatjåkkostugan och gick dagsturer härifrån till intressanta snöfläcksområden. Vi märkte då att en stor del av finvädret ”slösades bort” på långa vandringar istället för inventeringar. Detta året tänkte vi således utnyttja helikoptern som ett transportmedel, hellre än att slösa bra väder på långa fotturer. Sagt och gjort. Under vecka 34 och 35 fick vi fem arbetsdugliga dagar med fynd av ben, horn, en skidspets, en träkäpp och bearbetat trä. Vi hann besöka Låkktaplatån, alltså platån söder om bergstoppen Bajip Gohpačohkka sydöst om Låktatjåkko fjällstation, området kring Ekmanglaciären och Moarhmmáčahca (som betyder passet för vildrenar på nordsamiska) i närheten av Moarhmmáglaciären. För varje dag flög vi upp till på förhand bestämda intressanta snöfläcks-och glaciärområden och hade med oss nödutrustning ifall vädret skulle förändras under dagen och vi inte skulle kunna bli hämtade vid arbetsdagens slut.

Åsa har rest ett av våra tält att förvara sov- och matutrustning inför eventuell övernattning. Foto: Jannica Grimbe © Norrbottens museum.

Nytt och lite exklusivt för i år var också att vi fick sällskap av vår museifotograf Rúnar Guđmundsson i fält. Han fotograferade allt som kunde fotograferas och man fick nästan hålla utkik efter kamerorna som stod uppställda lite varstans för time lapses och filmning så de inte råkade dokumentera våra toalettbesök i det fria. 🙂

Vår fotograf Rúnar Guđmundsson följde med på glaciärinventeringarna detta år. Foto: Jannica Grimbe © Norrbottens museum.

Låktaplatån besökte vi redan förra året men valde att återbesöka platsen i år eftersom vi bara delvis hann inventera denna 2021 och eftersom det gjorts tre pilfynd här tidigare.

Låktaplatån med sjön Latnjajávri till höger i bild. Här är vi på väg att inspektera en stensamling som tidigare påträffats av Ájtte. Foto: Rúnar Guđmundsson © Norrbottens museum.

Området kring Ekmanglaciären besöktes också under fältarbetet. Detta område ansågs särskilt intressant eftersom glaciären är en av de få ”kalla” glaciärer som finns i den svenska fjällkedjan och därmed skulle kunna ha bevarat eventuella fynd bättre än glaciärer med 0-gradig kärna. 2018 inventerade Stockholms universitet ett område runt Ekmanglaciären inom ramen för ett pilotprojekt inom glaciärarkeologi. Då påträffade man ett renhorn som daterades till förromersk järnålder. Därmed visste vi att det fanns chans att påträffa gamla organiska fynd i området.

Ekmanglaciären med tillhörande smältvattensjö i öster. Glaciären är fotograferad från norr. Foto: Rúnar Guđmundsson © Norrbottens museum.

Moarhmmáčahca, passagen vid Moarhmmáčohkka (vildrenstoppen) besökte vi under en av fältdagarna eftersom det var ett intressant platsnamn och innehöll smältande snöfläckar.

Rúnar och Rasmus dokumenterar fynd på Moarhmmáčahc, (som kan översättas till “passet för vildrenar” på nordsamiska). Foto: Jannica Grimbe © Norrbottens museum.

Totalt samlade vi in material från ett femtiotal platser runt snöfläckar och glaciärer på fjället. Alla fyndplatser beskrevs, fotograferades och mättes in med GPS. Fynden ska nu sorteras och analyseras med olika metoder och resultat från analyserna väntas nästa år.

Nedan följder en kronologisk bildserie från årets fältarbete.

Första dagen, tisdagen den 22/8 tillbringades på Låktaplatån. Detta var en tuff dag. Det regnade småspik, blåste en del (upp till 20 m/sek i vindkasten) och temperaturen var nollgradig. När jag tittade på väderapparna stod det 0 grader men känns som -6… och det gjorde det verkligen! Denna dag blev lång då det var svårt för helikoptern att hämta oss på grund av dimman.

Ida och Åsa dokumenterar fynd Låktaplatån i bister väderlek. Tur att vår kamera var anpassad för undervattensfotografi en sådan här dag! Foto: Jannica Grimbe © Norrbottens museum.
En del av fynden var i mindre bra skick. Här syns ett skulderblad av ren. Foto: Rasmus Lundqvist © Norrbottens museum.
Sikten på Låktaplatån var inte optimal denna dag. Detta till trots var stämningen och arbetsviljan på topp. Foto: Rúnar Guđmundsson © Norrbottens museum.

Onsdagen den 23/8 hade vi vädergudarna med oss. Det blev en fantastisk dag som tillbringades på Låktaplatån.

Bild från snöfläck på Låktaplatån. I bakgrunden syns smältvattenssjön vid Ekmanglaciären. Foto: Jannica Grimbe © Norrbottens museum
Snöfläckarna smälter underifrån vilket gör att vi inte kan räkna med att finna fynd in situ. Foto: Åsa Lindgren © Norrbottens museum.
En fyndplats med ben på Låktaplatån dokumenteras av Rasmus, Ida och Åsa. Benen samlas sedan in i märkta plastpåsar. Foto: Jannica Grimbe © Norrbottens museum.
Rasmus, Ida och Åsa trivs med både fika och väder. Foto: Jannica Grimbe © Norrbottens museum.

Vi blev bara tre som återvände till Abisko efter arbetsdagens slut. Rúnar och Ida valde att sova över på fjället. Rúnar ville utnyttja kvällsljuset och morgonljuset för att ta fina bilder på fjället och Ida gjorde honom sällskap.

Solnedgång på Låktaplatån, onsdag kväll. Foto: Rúnar Guđmundsson © Norrbottens museum.

Torsdagen den 25/8 tillbringades runt Ekmanglaciären. Här hittade vi ben, horn, en träkäpp och en skidspets i trä.

En träkäpp påträffades i området runt glaciären. Foto: Jannica Grimbe © Norrbottens museum.
Skidspetsen påträffades på östra sidan av smältvattensjön vid Ekmanglaciären. Foto: Jannica Grimbe © Norrbottens museum.
Rúnar fotograferar skidspetsen vid Ekmanglaciären. Foto: Jannica Grimbe © Norrbottens museum.
Renhorn påträffat i stående vatten, på östra sidan av Ekmanglaciärens smältvattensjö. Foto: Jannica Grimbe © Norrbottens museum.

Fredagen den 26/8 tillbringades vid Moarhmmáčahca, passet för vildrenar, på 15-1600 meters höjd. Här hittade vi ben och renhorn. Vissa av dem var i bra kondition och dessutom gigantiska!

Ett stort renhorn i bra skick påträffades intill en smältande snöfläck vid Mårmapasset. Foto: Jannica Grimbe © Norrbottens museum.
Jannica med det stora renhornet, i Mårmapasset. Foto: Rúnar Guđmundsson © Norrbottens museum.
Ida och Åsa genomsöker Mårmapasset på framsmälta fynd. Foto: Rúnar Guđmundsson © Norrbottens museum.

Dessutom gjordes fynd av trärester här uppe. Att hitta bearbetat trä på dessa höjder var en häftig upplevelse. Nu återstår det att se vad det kan vara och hur gammalt det är.

Bearbetade trärester påträffade i Mårmapasset. Observera att bearbetad yta av träet ligger vänt ned mot marken och inte syns på bild. Vi väntar med spänning på vedartsanalys, åldersbestämning och tolkning av fyndet. Foto: Rúnar Guđmundsson © Norrbottens museum.
En av de bearbetade träbitarna, fotograferad på kontoret. Foto: Jannica Grimbe © Norrbottens museum.

Måndagen den 29/8 blev vår sista fältdag för denna gången. Planen var annars att vara ute till fjälls även hela vecka 35 men låga moln och dimma gjorde det omöjligt för oss att besöka utvalda platser i Abiskoområdet resten av veckan. Och fältarbetet avslutades med samma utmaningar och väder som det börjat…med regn, dimma och blåst.

Rasmus och Ida jobbar i dimman, måndag den 29/8. Foto: Åsa Lindgren © Norrbottens museum.

Vid tangentbordet denna fredag Jannica Grimbe, arkeolog