Nu när fältsäsongen är över och snön ligger vit på marken så är det kanske någon som undrar vad vi arkeologer gör på vintern? Förutom rapportskrivande och förberedelser inför nästa säsong så tar vi även itu med fynd och prover som samlats in under barmarksäsongen.  

Under räddningsundersökningen av rödockragraven i Ligga så har vi kontinuerligt tagit ett antal prover från graven och de anläggningar som vi påträffat intill. Dessa prover har tagits strategiskt vid varje nivå och bland dem är det makroproverna som tar upp mest plats. Makroprover är prover som samlats in för makrofossil/arkeobotanisk analys och dessa vill vi gärna processa innan de flyttas till våra nya lokaler och labb där de sedan kommer att analyseras.

Vi har i tidigare inlägg här på bloggen skrivit om räddningsundersökningen i Ligga:
Rödockragraven i Ligga | Kulturmiljö vid Norrbottens museum
Fortsatt räddningsundersökning av rödockragraven i Ligga | Kulturmiljö vid Norrbottens museum
Det blir inte alltid som man har tänkt sig – 2024 års räddningsundersökning av rödockragraven i Ligga | Kulturmiljö vid Norrbottens museum

I detta inlägg ska jag ge en liten inblick i efterarbetet från vår räddningsundersökning av rödockragraven i Ligga. Vad gör vi med proverna vi samlar in och vad kommer att hända sen?

Under utgrävningarna 2022–2024 så har vi samlat in över ett hundratal makroprover! Varje prov innehåller mellan 1–3 liter sand som förseglas och markeras. Ni kan ju tänka er själva tyngden av alla prover! På bilden ovan ser ni att proverna har öppnats. Anledningen är att materialet inte ska börja mögla i väntan på flottering.

Makroprov samlas in i kontexter där vi tror analyserbart material kan återfinnas. Genom vattensållning eller ”flottering” separeras analyserbart humusmaterial från sand och grus. Under flotteringsprocessen framkommer brända ben och kol som plockas ut till osteologisk analys och datering. Även små fynd som kan vara svåra att se under själva utgrävningen kan förekomma i proverna. Humusmaterialet samlas upp i petriskålar där de får torka. Materialet analyseras sedan arkeobotaniskt. Förhoppningsvis innehåller det förkolande fröer – rester efter matlagning, bränsle eller omgivningens flora. Vill ni veta mer om denna analysmetod kan ni läsa tidigare inlägg om arkeobotanik här på bloggen:
Blomsterängar och förkolnade frön – en arkeobotanisk tillbakablick | Kulturmiljö vid Norrbottens museum
Arkeologisk botanik | Kulturmiljö vid Norrbottens museum)

Varje prov markeras med ett provnummer, vilket även är ett inmätningsnummer, för att kunna identifiera dessa senare. På så vis kan vi veta exakt vilken anläggning och nivå som fynd och daterbart material kommer från. Vi kan då urskilja tidsmässig variation inom eller mellan olika anläggningar samt artvariationer i ben och frömaterialet.

När proverna ska tas om hand och separera det som vi anser vara av arkeologisk betydelse från jord, sand och grus, så ”flotterar” vi dem. ”Flottering” är en metod som med hjälp av vattensållning genom olika stora silar separerar ben, kol och humusmaterial från själva jorden.

Provet delas upp och mäts innan det, bitvis, sprids ut över en grovmaskig sil och sköljs med vatten. Detta görs för att separera finkornig jord/sand samt humus från grovkornigt material som grus, sten, ben och kol.

Sedan samlas det finkorniga materialet och vattnet i en bunke där humusmaterialet flyter till ytan för att sedan rinna ut till nästa finmaskiga sil. Allt dokumenteras och skickas sedan vidare till analys efter att proverna fått torka.

Efter att man vattensållat provet och separerat det finkorniga mot det grovkorniga så plockas de synliga bitarna av ben och kol ur provet. Vilket kan vara svårt om man inte vet vad man letar efter. Grus och småsten kan ibland likna benfragment och kol så det gäller att ha ögonen öppna.

Bild 1: Ett makroprov på den grovmaskiga silen. Bild 2: Benfragment markerade i rött. Bild 3: Benfragment i petriskål. Foto, Rasmus Lundqvist.

När ben och kol plockats ut så läggs dessa i separata påsar som markeras för framtida analyser. Det humösa materialet som flyter till ytan under vattensållningen flyter ut genom ett rör för att sedan silas igenom en finmaskig sil och samlas sedan ihop i petriskålar för att torka.

Efter att allt detta är gjort så samlar vi ihop den sand som stannat i bunken och för att deponera eller sparas.

Detta var en snabb inblick i hur vi arbetar med material som vi samlat på oss under barmarkssäsongen och jobbar med under vintern. Vi hoppas få återkomma till ämnet med spännande resultat när analyserna är gjorda.

Bakom skrivbordet:
Rasmus Lundqvist, Arkeolog.