Selholmen – högarnas gåta är nu fastställd

Nytt år och nya möjligheter. Det ska bli spännande att se vad årets arkeologiska upptäckter kommer att bjuda på. Förra året så stod de eventuella gravhögarna på Selholmen, Älvsbyn, i fokus för min del. Selholmen var ett mycket intressant, spännande och roligt projekt som utspelade sig under större delen av fältsäsongen. För en bakgrund till våra arbeten på Selholmen finns ett tidigare blogginlägg: Selholmen – en arkeologisk sensation?

Georadarundersökningen
Vårt arbete inleddes i slutet av maj med en georadarundersökning. Norrbottens museum har vare sig utrustning eller erfarenhet av denna typ av undersökning, så vi fick hjälp av Bengt Westergaard från Arkeologerna vid Statens historiska museer. Bengt, som arbetat en hel del i södra Sverige, tyckte att högarna på Selholmen är gravhögar fram till motsatsen har bevisats – för hur skulle de ha kunnat bildats två så runda och gravliknande högar naturligt på ett och samma ställe?

2019_61, Fördjupad arkeologisk utredning av eventuella gravhög

Bengt Westergaard från Arkeologerna, Statens historiska museer, kör georadar på terrassen invid en av högarna på Selholmen. Foto: Frida Palmbo © Norrbottens museum.

Innan vi körde igång med georadarundersökningen på Selholmen hade vi fått fin hjälp från Älvsbyns fastigheter med att röja bort sly för att underlätta för georadarutrustningen, som likt en gräsklippare rullas framför kroppen. Vi hade bjudit in media till en pressvisning i fält, för att informera om vårt projekt som ett led i vårt arbete i att nå ut till allmänheten. Det blev stor uppslutning och reportage i både tidningar, radio och TV. Genom alla inslag i media fick vi även besök av klass 3A på Knut Lundmarksskolan i Älvsbyn. De skulle precis börja läsa om bronsåldern och ville komma ut och titta på de eventuella gravhögarna. Besöket resulterade i att eleverna gjorde en modell av högarna på Selholmen där både Bengt och jag blivit avbildade som lerfigurer!

selholmen

Modell av Selholmen som elever från Knut Lundmarksskolan har gjort. Bengt Westergaard med markradarn är avbildad uppe på en av högarna och undertecknad i hatt och med varselkläder bredvid den andra högen.

Georadarundersökningen resulterade i en sannolik kantkedja av sten runt en av högarna – vi hade därmed tydliga indikationer på att högarna på Selholmen var gravar! En kantkedja är en vanlig konstruktionsdetalj i gravhögar och kan liknas vid en stenlagd cirkel. Kantkedjan har sannolikt bidragit till att hålla jordmassorna i en gravhög på plats. Jag blev så exalterade att jag lätt hade kunnat hoppa jämfota!

Kantkedja jpg

Den sannolika kantkedjan som påträffades i anslutning till en av högarna på Selholmen.

Geofysiska mätningar
Veckan efter georadarundersökningen genomfördes nästa etapp av utredningen av högarna på Selholmen. Nu var det dags för företaget GeoVista i Luleå att genomföra geofysiska mätningar med magnetometri och elektrisk resistivitet, i syfte att försöka få ytterligare information om högarnas uppbyggnad och eventuella konstruktionsdetaljer. GeoVista utförde sina mätningar på den hög där den sannolika kantkedjan påträffades i samband med georadarundersökningen. För er som varit på Selholmen är det högen närmast logen som står på ön. Magnetisk mätning är en metod som indikerar variationer i magnetiska egenskaper i exempelvis mark och bergarter. Elektrisk resistivitet visar materialets oförmåga att leda ström. Vår förhoppning var att kunna se om det eventuellt fanns ett kärnröse i mitten av högen, som sedan täckts av jordmassor, samt om det gick att få ytterligare belägg för den sannolika kantkedjan.

GeoVistas mätningar visade på att det i högen fanns en ansamling av ett mer magnetiskt material än omgivande mark. Mätningarna visade också på störningar i västra delen av den omgivande terrassen, som sannolikt beror på ett nedgrävt metallrör eller liknande och som kan kopplas samman med resterna av den husgrund efter ett café som funnits på platsen. GeoVistas mätningar berörde även en av de mindre högarna mellan de två storhögarna, och där framkom ett lågmagnetiskt mönster i en kvadratisk form. Dessutom fanns det där en magnetisk källa, vars orsak tolkades vara ett metalliskt föremål.

Geologisk undersökning
Nästa etapp på Selholmen ägde inte rum förrän i slutet av augusti. Då kom professor Per Möller från Lunds universitet upp för att genomföra en geologisk undersökning med hjälp av en spadborr. Planen var att borra i högarna för få en bedömning av högarnas uppbyggnad. Vi ville helt enkelt avgöra om högarna var naturligt skapade eller ett resultat av människohand. Det började mycket lovande, då Pers första kommentar när vi kom till Selholmen var ”Det här kan inte vara naturligt!”.

Vi började borra uppe på högen med den troliga kantkedjan, men stötte på problem redan efter drygt en halvmeter. Det visade sig att innehållet i högen inte var nog sandigt, så de småstenar som fanns inblandat i sanden gjorde att spadborren kilade sig fast och vi tog oss helt enkelt inte ner. Likadant blev det i högens sluttningar. Samma sak på den andra högen. Däremot var det enkelt att borra i de omgivande terrasserna runt de båda högarna samt i den lilla högen som även omfattades av GeoVistas mätningar. Terrasserna och den lilla högen var enbart uppbyggda av sand, som har avsatts från Piteälven i samband med högvattentillfällen. I terrassen runt högen med den sannolika kantkedjan borrade vi dessutom upp någon form av sentida metallskrot. Per Möller blev mer och mer fundersam, och i slutet av första dagen så var han inte längre säker på att högarna inte var naturligt skapade… Vi insåg att vi inte kunde avgöra högarnas uppbyggnad utifrån provborrningen, och valde därför att ta in en minigrävare.

2019_61, Fördjupad arkeologisk utredning av eventuella gravhög

Per Möller, professor i kvartärgeologi vid Lunds universitet, och Nils Harnesk, arkeolog vid Norrbottens museum, genomför en geologisk undersökning med hjälp av spadborr på terrassen nedanför en av högarna på Selholmen. Foto: Frida Palmbo © Norrbottens museum.

Minigrävaren fick köra upp på terrassen vid högen med den troliga kantkedjan, och där sträcka sig så långt in och så långt upp i högen med skopan som det var möjligt (högens sluttningar var för brant för den lilla maskinen att köra upp på, och bron över till Selholmen skulle inte klara av tyngden från en större grävmaskin). I schaktet som togs upp framgick det tyvärr snart att det bara var naturliga lagerföljder i högen… Snacka om antiklimax!

2019_61, Fördjupad arkeologisk utredning av eventuella gravhög

Profil i maskinschaktet som togs upp i en av högarna på Selholmen. Överst syns ett stenigt lager och under obrutna sandiga lager. Foto: Per Möller.

Maskinschaktet drogs dessutom ut över den förmodade kantkedjan. Det visade sig mycket riktigt finnas större stenblock som följer högens kurvning, men de ligger i orörda jordlager och utgörs av en erosionskant kring kullens bas som har uppstått i samband med högvattensituationer på Selholmen. Högarna har av Per Möller tolkats som erosionsrester av de isälvssediment som eroderats bort i samband med att Piteälven skar igenom de älvsediment som blockerade älven i samband med att området steg upp ur det som kallades för Littorinahavet (ett av Östersjöns olika stadier efter inlandsisens avsmältning) för omkring 6000-4000 år sedan.

Välbesökt arkeologidag
Resultatet av den geologiska undersökningen kändes lite som ett platt fall. Våra tidigare insatser på Selholmen under fältsäsongen hade ju lovat så gott! Samma vecka som vi genomförde den geologiska undersökningen arrangerade vi Arkeologidagen i Älvsbyn, där en av programpunkterna var en guidning på Selholmen där jag skulle berätta om vårt arbete dittills. Så det var bara att förbereda sig på att göra besökarna besvikna… Arkeologidagen, som arrangerades tillsammans med Älvsbyns forskarförening, blev välbesökt. På förmiddagen kom drygt 180 besökare till Polar Hotel för att lyssna på en föreläsning om arkeologi kring Älvsbyn. Efter lunch genomfördes guidningen på Selholmen med drygt 220 besökare – trots regn!

Av de besökare jag talade med efter guidningen så var alla nöjda trots det nedslående resultatet. De hade alltid undrat över högarna och var nöjd med att kunna få ett besked, oavsett resultatet. Vår målsättning med de fördjupade arkeologiska utredningarna på Selholmen var ju också att avgöra om högarna var naturligt skapade eller gravhögar – och utifrån dittills genomförda arbeten så såg det mycket nedslående ut. Ett sista halmstrå hade vi dock – kan man ha nyttjat naturligt skapade högar och begravt någon ovanpå? Uppsala högar är ju exempelvis anlagda ovanpå en moränås, där material från åsen har skottats upp ovanpå de gravlagda individerna, för att förstärka högeffekten. Vi bestämde oss för att slutföra projektet med den sista planerade etappen för att räta ut de sista frågetecknen – och göra en mindre arkeologisk undersökning.

Arkeologisk provundersökning
I september anlände vi till Selholmen en sista gång, för att under två veckor undersöka översta delen av högarna. Vi startade med högen där de flesta tidigare insatser genomförts, där ”kantkedjan” som gjorde oss så glad i början av sommaren påträffades med hjälp av markradarn. Två schakt förlades uppe på toppen och vi körde igång med handgrävandet (spade och skärslev), som snart fick bytas ut till korphacka och fyllhammare! Har aldrig varit med om så hård mark att gräva i, kompakt lera inblandat med ett gruslager – vi fick hacka oss ner till ca 60 cm djup. Genom att studera profilen kunde vi då med säkerhet avgöra att högen var naturligt uppbyggd även i toppen och att ingen tidigare grävning skett ovanpå högen. I profilen syntes enbart naturliga och obrutna lager.

Vi flyttade därför fokus till den andra högen, och där blev vi faktiskt lite överraskade. I det första schaktet vi tog upp såg vi spår efter tidigare grävning! Vi tog sammanlagt upp tre schakt ovanpå högen och hittade spår av grävning på flera ställen. Tre av nedgrävningarna som syntes i profilen var relativt grunda, mellan 60-80 cm djupa, och vi tolkade dessa som sannolika skattplundringsgropar. Enligt myten ska ju en skatt vara begravd i en av högarna… och uppenbarligen har någon/några gjort sig besväret att gräva efter den! Förbryllade blev vi däremot då vi i en av profilerna hittade en markyta med ett kraftigt kollager på ca 75 cm djup. Vid närmare undersökning framkom det glasbitar i kollagret… Inte så gammalt med andra ord. Vid fortsatt nedgrävning i samma schakt hittades markytor på fler nivåer, men inget material i övrigt framkom.

2019_61, Fördjupad arkeologisk utredning av eventuella gravhög

I profilen syns den djupaste nedgrävningen med flera markytor på olika nivåer. Foto: Frida Palmbo © Norrbottens museum.

Vi samlade därför in prover för analys för att se om vi kunde hitta något som skulle hjälpa oss i tolkningen av dessa nedgrävningar. Arkeologerna Hanna och Ida som arbetar extra hos oss är även miljöarkeologer, så de har analyserat proverna hos oss på Norrbottens museum. I jordprovet som samlats in ur det nedersta jordlagret framkom relativt nya och obrända frön från hallon – och vindruvskärnor!

2019_61, Fördjupad arkeologisk utredning av eventuella gravhög

Arkeologerna Ida Lundberg och Hanna Lundholm samlar in jordprover för makrofossilanalys ur profilen med flera lager av markytor på olika nivåer. Foto: Mica Vesterlund © Norrbottens museum.

Då GeoVistas undersökningar visat på dels en fyrkantig formation samt ett föremål av metall i en av de lägre små kullarna på Selholmen, lades även ett sökschakt i detta område. Inga spår efter någon fyrkantig konstruktion hittades, åtminstone inte på det djup som grävdes – och metallföremålet visade sig vara en modernt järnrör, liknande de metallrör som används till tomtmarkeringar…

2019_61, Fördjupad arkeologisk utredning av eventuella gravhög

Metallföremålet som GeoVistas geofysiska mätningar visade på blev inte mer spännande än ett metallrör liknande en tomtmarkering. Foto: Ida Lundberg © Norrbottens museum.

Vårt syfte med de fördjupade arkeologiska utredningarna på Selholmen var att avgöra om högarna var naturligt bildade eller om de skulle kunna utgöras av gravhögar. Tidigare har arkeologer gjort bedömningen att det sannolikt rört sig om gravhögar, men ingen har utrett dem närmare – och de har antagligen avförts som gravhögar på grund av att denna typ av fornlämning inte ansetts ska finnas så långt upp i norr, utan att högarna har bedömts utifrån dess innehåll. Våra undersökningar visar att högarna – tyvärr måste jag säga – är naturligt skapade. Däremot har vi kunnat fastställa en myt – nämligen att människor har trott att det funnits en skatt nedgrävd i en av högarna, och att man har gjort försök att leta efter denna. Detta är också något som nämnts i ett kåseri i Piteå-tidningen från början av 1900-talet. Fyndet av vindruvskärnorna blir en extra knorr på det hela – har skattsökaren fyllt på med energi, antingen i form av vindruvor eller russin, efter all grävning i högen och spottat ut kärnorna nere i den grävda gropen? Vindruvor blev en vanlig exportvara under 1950-talet och fanns då i handeln under höst och vinter. De olika lager av markytor som påträffades vid vår grävning har sannolikt bildats genom att den grävda gropen lämnas öppen. Energin tog väl slut trots vindruvs- eller russinätandet och skattsökaren skottade aldrig igen sin grop, som därmed har eroderat i omgångar, varvid ny markyta hunnit bildas.

Arbetet med högarna på Selholmen har varit otroligt givande och även om jag hade hoppats på en annan utgång, så har vi fått mycket positiv respons för det arbete vi har lagt ner. Tack till alla intresserade och välvilliga Älvsbybor som har besökt oss och hjälpt oss på olika sätt med arbetet på Selholmen, det har varit fantastiskt med ert engagemang. Nu kan vi med vetenskaplig grund avgöra att högarna enbart är naturformationer, så tyvärr fick vi inte skriva om Norrbottens historia denna gång. Men Norrbotten är en guldgruva – det finns otroligt mycket kvar att upptäcka, och Norrbottens museum har redan fått in ett nytt tips om eventuella gravhögar…

Vid tangentbordet:
Frida Palmbo
Arkeolog

2019 års tipsgranskning

Som vi tidigare har berättat här på Kulturmiljöbloggen får Norrbottens museum årligen in tips om fornlämningar och kulturhistoriska lämningar runt om i Norrbotten. De senaste åren har vi arbetat systematiskt med tipsgranskningen, där planen är att alla tips som inkommer under ett år ska granskas året därpå. Målet var därför att i år granska de tips som kom in under 2018 och även under början av 2019. Vi har dessutom en hel del äldre tips, som av olika anledningar inte har blivit granskade genom åren. Min gissning är att de här gamla tipsen har blivit liggande på grund av personalbrist. Både de äldre tipsen och de nya tipsen finns digitaliserade i vårt karthanteringssystem, vilket gör att vi lättare kan planera tipsgranskningen och granska tips som ligger i närheten av varandra (relativt i närheten, med tanke på att Norrbotten är ett stort län).

När jag i våras planerade årets tipsgranskningsturné runt om i länet så utgick jag ifrån de nyinkomna tipsen och fyllde på med de gamla tipsen, för att vi skulle kunna få ut hela fältveckor med tipsgranskning. Vi har dessutom haft, och har, extra anställda arkeologer i år, vilket gör att vi har kunnat granska tips på flera platser runt om i Norrbotten samtidigt. Inte illa!

Vi brukar årligen få in omkring 10-20 tips. Då kan ett tips bestå av allt från 1-50 lämningar, beroende på hur aktiv tipsare det rör sig om! Vi har en del återkommande tipsare, som ofta är ute i skog och mark och letar reda på ej kända lämningar. Tipsen förbereds för granskning under vinterhalvåret, då vi tyvärr sällan har tid att kolla upp tipsen direkt vi får in dem. I regel kommer ju tipsen in till oss under barmarksperioden (och då är vi själva ute i skogen på annat håll), för det är oftast då folk är ute i skogarna och hittar eventuella forn- och kulturlämningar, vilket är fantastiskt! Vi arkeologer på Norrbottens museum har tyvärr inte möjlighet att leta fornlämningar runt om hela Norrbotten, så allmänhetens bidrag ger värdefull kunskap om vår gemensamma förhistoria och historia i vårt län!

I alla fall så förbereds tipsgranskningen under vintern, då det krävs en del efterforskningar innan vi åker ut i fält för att granska den eventuella lämningen på plats. Dels börjar vi med att ta reda på om tipset redan finns registrerat någonstans genom att titta i Kulturmiljöregistret och bland våra egna kartor och arkiv. Om det visar sig röra sig om en okänd lämning så kommer denna att granskas i fält. När vi genomför själva tipsgranskningen så brukar ungefär hälften av tipsen vara antingen en fornlämning eller kulturlämning, medan resterande del av tipsen brukar utgöras av olika naturliga formationer.

I år har vi granskat tips kring Storön, Sangis, Säivisnäs, Tansjärv, Miekojärvi, Lilla Edet, Lansjärv, Floxen, Älvsbyn, Masugnsbyn, Vettasjärvi, Anttis, Juhonpieti, Kilkok, Murjek, Vajkijaur, Allavaara, Siekavaara, Gällivare, Poitajavaara, Muonionalusta, Karesuando, Mauno, Idivuoma och Saivomuotka. Än en gång kan vi konstatera att vi får resa en hel del runt om i länet under varje fältsäsong! Nu har vi arkeologer återigen kommit in på kontoret. Nu är det full fart med avrapportering av årets fältarbeten, vilket för min del kommer pågå in i januari. Därefter kommer jag att ta hand om efterarbetet när det gäller tipsgranskningen. Alla nypåträffade lämningar ska registreras in i Kulturmiljöregistret, alla tipsare ska kontaktas och informera som hur tipsgranskningen har gått och slutligen så hamnar ärendet i Norrbottens museums arkiv. Tack till er alla som bidrar till att vi får en utökad bild av Norrbottens förhistoria!

Nedan följer en bildkavalkad på några av de lämningar som vi har registrerat under årets tipsgranskning:

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Gränsmärke i form av ett femstenarör på Pestberget i Älvsbyn. Arkeologerna Ida Lundberg, Daniel Eriksson och Hanna Larsson i bakgrunden. Foto: Mica Vesterlund © Norrbottens museum.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Hägnad/stensträng i Storön utanför Kalix. Foto: Mica Vesterlund © Norrbottens museum.

Härd

Härd registrerad kring Glommersträsk. Sonden står vi den bortre kortsidan. Foto: Hanna Larsson © Norrbottens museum.

Tjärdal

Tjärdal registrerad kring Glommersträsk. Foto: Hanna Larsson © Norrbottens museum.

Rävtana

Rävtana, registrerad i Västerbotten strax intill länsgränsen i närheten av Glommersträsk. Foto: Daniel Eriksson © Norrbottens museum.

Gruvhål, Masugnsbyn

Gruvhål registrerad i närheten av Masugnsbyn. Arkeolog Daniel Eriksson i bild. Foto: Ida Lundberg © Norrbottens museum.

Kolbotten

Arkeolog Ida Lundberg sitter ovanpå en kolbotten i trakterna kring Masugnsbyn. Foto: Daniel Eriksson © Norrbottens museum.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Stenugn (s.k. ryssugn) inom ett område med skogsbrukslämningar i närheten av Murjek. Foto: Mica Vesterlund © Norrbottens museum.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Barktäkt vid Allavaara NV om Gällivare. Foto: Mica Vesterlund © Norrbottens museum.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Kolbotten vid Siekavaara, SÖ om Nattavaara by. Foto: Mica Vesterlund © Norrbottens museum.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Husgrund vid Romsijärvi, Gällivare. Foto: Mica Vesterlund © Norrbottens museum.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Rökkåta vid Poitajavaara N om Anttis. Foto: Mica Vesterlund © Norrbottens museum.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Arkeolog Hanna Larsson i fångstgrop i närheten av Mauno. Foto: Lars Backman © Norrbottens museum.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Boplats på mindre strand vid sjön Övre Lansjärv. Foto: Mica Vesterlund © Norrbottens museum.

Vid tangentbordet:
Frida Palmbo
Arkeolog