Det blir inte alltid som man tänkt sig…

Under två intensiva veckor vid månadsskiftet september-oktober 2017, genomförde Norrbottens museum en räddningsundersökning av en sönderkörd boplats strax utanför Kalix. Redan hösten 2016 besökte undertecknad boplatsen tillsammans med dåvarande kollegan Olof Östlund, och vi genomförde då de första fältförsöken med arkeologiska sökhundar tillsammans med Åkes Hundtjänst. Då kunde vi, tyvärr, konstatera att boplatsen var sönderkörd av enduro/motorcross och att det låg boplatsmaterial spritt i körspåren. Boplatsen registrerades 1998, så den har varit känd i närmare 20 år! Trots denna kännedom har olovlig körning ägt rum inom fornlämningen, antagligen på grund av okunskap. De som har kört i området vet antagligen inte om att de kört sönder en del av vår gemensamma förhistoria!


Hösten 2016 gjordes alltså de första fältförsöken med arkeologiska sökhundar tillsammans med Åke Naalisvaara och Gunilla Lindbäck från Åkes Hundtjänst. Norrbottens museum och Åkes Hundtjänst har ett gemensamt projekt, med syfte att se om vi kan använda sökhundar som en arkeologisk metod för att hitta boplatser som är svåra att se ovan mark. Vi har en förhoppning om att hundarna kan dresseras i att markera för brända ben, det vill säga de matrester som förhistoriska människor har lämnat efter sig, och som är ett av de vanligaste fyndmaterialen vi har på boplatser i Norrbotten. Vid fältförsöken markerade hundarna brända ben som låg synliga i de öppna markskadorna som uppstått efter körningen i området. Hundarna markerade också två boplatsgropar och en förmodad boplatsvall (hyddbotten/bostadslämning). Rakt igenom den förmodade boplatsvallen gick kraftiga körspår som grävt sig ner i fornlämningen. Vi anmälde såklart skadorna på fornlämningen, både till Länsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet.

DSCN0166

Sökhunden Cadja, hundförarna Gunilla Lindbäck och Åke Naalisvaara och arkeolog Frida Palmbo står på vallen av den sönderkörda (förmodade) boplatsvallen hösten 2016. Foto: Olof Östlund © Norrbottens museum.

Våren 2017 blev det klart att vi kunde få pengar från Länsstyrelsen till en räddningsundersökning av den skadade fornlämningen. Den genomförde vi samma höst. Dels skulle vi kartera området och plockad in allt material som låg i de öppna markskadorna, för att se om vi kunde hitta någon anläggning inom själva boplatsytan. Dels skulle vi också gräva ett schakt från boplatsvallens mitt och ut genom den omgivande vallen, för att få en genomskärning på bostadslämningen. På så vis kan man bland annat se om det finns någon anläggning, exempelvis en eldstad i mitten av bostaden, hur djup den är och också få en uppfattning på hur mycket fynd som finns. Vi ville titta på om boplatsvallen och den övriga delen av boplatsen är samtida, om det finns anläggningar som inte varit synliga ovan mark, vid vilken eller vilka tidsperioder som området har nyttjats, hur resursutnyttjandet har sett ut och om det går att avgöra vid vilka tider på året som boplatsen har nyttjats.

Sagt och gjort, vi körde igång med räddningsundersökningen 23 oktober. Förutom undertecknad deltog Daniel Sjödahl och Gunilla Lindbäck – en av hundförarna inom sökhundsprojektet och utbildad arkeolog. Första veckan hade vi dessutom utomordentligt fin hjälp av Lina Bjurgard och Johan Fort från Stiftelsen Föremålsvård i Kiruna. De är konservatorer och jobbar med metall/arkeologi-föremål och ville gärna få lite praktiskt erfarenhet från fält. Vi arbetade parallellt med kartering och undersökning av den förmodade boplatsvallen.

DSC_2837

Arkeologerna Daniel Sjödahl och Gunilla Lindbäck gräver sig ner i den förmodade boplatsvallen. Foto: Frida Palmbo © Norrbottens museum.

DSC_2836

Johan Fort och Lina Bjurgard från Stiftelsen Föremålsvård i Kiruna. Foto: Frida Palmbo © Norrbottens museum.

Vid karteringen hittades hela sex nya anläggningar, som alla utgjordes av härdar som inte var synliga ovan mark. De återfanns tack vare att en mängd brända ben hade eroderat ut i dikesslänten ner mot körspåren i området. Härdarna består alla av rödbruna färgningar med fragmentariska, mycket små brända ben. Vi hittade också några avslag i kvarts, det vill säga rester efter redskapstillverkning i sten, samt en hel del brända ben utanför anläggningarna – som antagligen också kommer från förstörda härdar.

DSCN0072

Detaljbild av en av härdarna, synlig som en mörk brunröd färgning. De vita fläckarna på bilden är brända ben. Foto: Frida Palmbo © Norrbottens museum.

Grävningen av den förmodade boplatsvallen förbryllade oss en hel del. Vi grävde oss ner lager för lager utan några fynd, och kunde konstatera att gropen i mitten av anläggningen var igenfylld med upp till 40 cm sand på grund av terrängkörningen i området. Detta försvårade vår bedömning av anläggningen, då vi inte kunde se hur den ursprungligen hade sett ut. Så slutligen, onsdag den sista veckan, dök det upp några större stenar i vårt undersökningsschakt i anslutning till rödbränd sand. Vi insåg då att vi inte alls undersökte en boplatsvall – utan en gigantisk kokgrop med en diameter på mellan 3,5-4 meter i diameter! Nu var det bråttom – vi skulle vara klara i fält fredag samma vecka!

Resten av onsdagen ägnades till att rensa fram själva stenpackningen och dokumentera denna.

DSC_2851

Gunilla Lindbäck arbetar med att rensa fram stenpackningen i kokgropen. Notera den rödbrända sanden utanför stenarna som är ett tecken på kraftig upphettning. Foto: Frida Palmbo © Norrbottens museum.

På torsdagsmorgonen påbörjade vi ett rejält träningspass, som gick ut på att lyfta upp all sten ur den del av kokgropen som vi undersökte. Vi avslutade med att skotta upp sand ur gropen, för att få fram en profil och kunna avgöra hur kokgropen såg ut i genomskärning. Dessutom skulle vi samla in prover för analys från profilen – kolprov för vedartsanalys och datering, jordprov för makrofossilanalys (kan bland annat berätta om det finns fröer, kärnor, frukter och trärester) och lipidanalys (analys av fettsyror). Vi var rätt möra när torsdagen var slut… då hade vi lyft upp drygt 2,1 ton sten samt ett antal ton sand ur vårt ”lilla” schakt… Det behövdes inget extra träningspass den dagen! Som tur är fick vi extra hjälp av Tone Hellsten – som egentligen bara ville komma ut och titta på vår gigantiska kokgrop – men hon fick vackert hjälpa till hon också!

En arkeolog bredvid en stor hög med stenar som lyfts upp ur en undersökt kokgrop

Arkeolog Tone Hellsten bredvid drygt 2,1 kilo skörbränd sten som lyfts upp från kokgropen! Foto: Frida Palmbo © Norrbottens museum.

En arkeolog står i ett 1,5 meter djupt undersökningsschakt, invid en stor kokgrop

Arkeolog Daniel Sjödahl står på botten av det grävda schaktet som är ca 1,5 m djupt. Foto: Frida Palmbo © Norrbottens museum.

Fredagsmorgonen inleddes med dokumentation genom ritning och fotografering av profilen. Därefter samlades prover in för analys och efter det var det dags för igenläggning. Sagt och gjort, så fick vi kasta tillbaka 2,1 ton sten och vad vi uppskattade till ca 8 ton sand i schaktet igen… Tack och lov hade vi hjälp av Tone även denna dag. Sen var det bara att plocka ihop all grävutrustning och återvända till Luleå. Behövdes inget extra träningspass den dagen heller…

DSCN0135

Profil av den gigantiska kokgropen. Det gråbruna lagret högst upp är påförd sand/jord som hamnat i kokgropens mitt på grund av terrängkörningen i området. Det svarta lagret under är den gamla markytan. Foto: Frida Palmbo © Norrbottens museum.

Nu börjar analysresultaten komma in och rapporten över räddningsundersökningen kommer att skrivas nu i januari och februari. I mars kommer undertecknad att hålla en föreläsning i Kalix och berätta om räddningsundersökningen och om vårt gemensamma arkeologisökhundsprojekt tillsammans med Åkes Hundtjänst. När så är gjort, kommer resultatet av vår räddningsundersökning såklart även delges här på bloggen. Det finns alltså all anledning att återkomma.

Vid tangentbordet:
Frida Palmbo

Läs mer om de första fältförsöken med arkeologiska sökhundar i Norrbotten: Arkeologisökhundar – första fälttesterna i Norrbotten

Arkeologi, Arkeologidagen och Kulturarvsdagen

Så här i semestertider skulle man ju kunna tro att det är rätt lugnt för oss arkeologer på Norrbottens museum. Det stämmer inte riktigt. Det är lugnt för de arkeologer som har semester såklart, men för oss som arbetar så har vi en hel del förberedelser inför kommande fältarbeten och publika program som kommer att hållas inom kort. Vår fältsäsong är kort, så det är mycket som ska hinnas med under den tiden!

Några pågående och kommande arkeologiska arbeten
Tone Hellsten och Daniel Sjödahl är två arkeologer som jobbar extra hos oss i sommar. De befinner sig just nu utanför Kiruna och gör en arkeologisk utredning kring Pahtohavare. Området är inte helt lättillgängligt, så de kommer få en hel del extra motion under veckan…

Om några veckor påbörjas en arkeologisk undersökning av en boplats med indikationer på en mycket tidig järnframställning utanför Vivungi. Undersökningen är en del i Carina Bennerhags forskningsprojekt Järn i Norr, och vi är flera arkeologer som kommer att delta i den spännande undersökningen. I samband med undersökningen i Vivungi anordnas Arkeologidagen söndag 27 augusti, då du har möjlighet att få se själva platsen och får höra mer om projektet Järn i Norr – mer information kommer inom kort, så håll utkik här på bloggen och på Norrbottens museums hemsida!

Efter Vivungi kommer undertecknad att genomföra en arkeologisk räddningsundersökning av en boplats vid Kälsjärv utanför Kalix. Boplatsen består av boplatsmaterial i form av stenmaterial i kvarts, brända ben, boplatsgropar och en boplatsvall. Förra hösten besöktes platsen i samband med de första fälttesterna med arkeologiska sökhundar, och då visade det sig att boplatsen var sönderkörd av terrängfordon. Vi är glada som har fått beviljat medel för en räddningsundersökning av Länsstyrelsen, och kommer göra en insats för att ta hand om det boplatsmaterial och de anläggningar som ligger i de skadade delarna av boplatsen. Boplatsen ligger omkring 45 m ö h, och kan därmed tidigast ha nyttjats omkring 2000 f.Kr., under yngre delen av stenåldern. Den kommande räddningsundersökningen kommer förhoppningsvis kunna visa på när boplatsen och boplatsvallen har nyttjats, om de är samtida och hur resursutnyttjandet har sett ut på platsen. Vi har all anledning att återkomma när det gäller Kälsjärv!

Hundförarna Gunilla Lindbäck och Åke Naalisvaara tillsammans med arkeolog Frida Palmbo vid skadad boplatsvall. Foto: Olof Östlund © Norrbottens museum

Vi kommer såklart klämma in några veckor med tipsgranskning även denna fältsäsong. Nästa vecka kommer undertecknad tillsammans med Lars Backman att granska några tips om fornlämningar i Älvsbytrakten och i oktober blir det tipsgranskning i trakterna kring Arvidsjaur och Glommersträsk, där vi har en ständigt återkommande tipsare som är ute och letar efter fornlämningar på sina skogspromenader! Vi uppskattar verkligen när allmänheten tar sig tid att kontakta oss arkeologer när de tror sig ha hittat forn- eller kulturlämningar. På så vis får vi hjälp med att utöka fornlämningsbilden i Norrbotten, då vi själva inte kan vara överallt i Norrbotten…

Inventering av markberedda skogsområden
I slutet på augusti kommer undertecknad och Lars Backman att under en vecka inventera markberedda skogsområden kring Arjeplog och Moskosel, i ett försök att visa på att det behövs pengar till fornminnesinventering. Det finns ett flertal studier som visar på att fornlämningar i hög grad skadas av skogsbruket, genom körskador och markberedning. En god kulturmiljövård förutsätter kännedom om fornlämningars förekomst. Det är dock möjligt att bidra till bevarande av fornlämningar som är kända. Tyvärr finns det ett stort mörkertal vad gäller förekomst av fornlämningar då stora delar av Norrbotten inte har inventerats i modern tid. Norrbottens museum har därför sökt och fått beviljat medel från Länsstyrelsens kulturmiljöanslag, till att inventera områden som har markberetts de senaste tre åren i områden där fornminnesinventering inte har ägt rum. Syftet är INTE att hitta syndabockar som har skadat fornlämningar, utan förhoppningen är att projektet ytterligare ska kunna visa på behovet av fornminnesinventering i Norrbotten. Det är svårt att skydda ej påträffade lämningar, trots att de har lika starkt lagskydd som de fornlämningar som är kända. Det blir spännande att se resultatet av inventeringen!

Kulturarvsdagen i samarbete med Piteå museum
Söndag 10 september arrangerar Piteå museum tillsammans med Norrbottens museum Kulturarvsdagen, som i år har temat ”Natur- och kulturarv med möjligheter”, genom att lyfta fram Arkeologstigen i Jävre. Undertecknad kommer att berätta om de arkeologiska lämningar som finns längs med Arkeologstigen – och det finns ett nytt spännande resultat som kommer att delges, så missa inte det! Är det fint väder kommer en guidning ske längs med Arkeologstigen med gemensam avgång kl 13.00 från parkeringen söder om Jävre turiststation, där det är skyltat mot Arkeologstigen från E4an. Vid regn det är regnigt så blir det istället en föreläsning kl 13.00 – såklart med samma tema – i sessionssalen på Piteå museum. Varmt välkommen!

Arkeologistigen_gravröse

Gravröse längs med Arkeologstigen, Jävre. Foto: Frida Palmbo © Norrbottens museum

Vid tangentbordet, första veckan efter semestern:
Frida Palmbo