Nu när löven börjar gulna och temperaturerna faller ner mot kvällarna så blir vi arkeologer på museet alltmer innesittande. Hösten är vacker och skön på många vis men för oss innebär det att fältsäsongen lider mot sitt slut. Som tur är har vi fortfarande några ärenden ut i skog och mark. För ett par veckor sedan begav jag och min kollega Åsa Lindgren oss ut till områdena kring sjön Málmiesjávrrie, strax väst om Moskosel i Arvidsjaur kommun. Vi hade fått i uppdrag att granska lämningar från 1970-talets inventeringar i området från projektet Nordarkeologi, som många läsare kanske känner igen från tidigare inlägg. Det är allmänt känt av oss på museet att många av lämningarna från detta projekt inte ligger helt korrekt i Riksantikvarieämbetets databas Fornsök. Detta är på grund av att under 1970-talet användes förstås inte GPS som med dagens utredningar och de kunde enbart pricka in på kartor av varierande skalor med skriftliga beskrivningar. Detta ger givetvis rum för mycket felmarginaler när dessa lämningar sedan överförs till det digitala. Så, det är förstås ett otroligt roligt och frustrerande arbete att ge sig ut på!

Som ni kan se på bilden ovan så området runt Málmiesjávvrie fyllt av ej granskade lämningar där de flesta markerats som grå punkter. Majoriteten av dessa är från projektet Nordarkeologi. Detta ger en bild på hur mycket som inte är granskat på bara detta lilla område!

När vi åkte ut på detta uppdrag hade vi förberett med lämningar som låg i områden som skulle gallras. Dessa hade förstås prioritet över andra lämningar och vi läste igenom de beskrivningar och orienteringar som vi hade tillgång till i vårt arkiv. Utan dessa beskrivningar skulle vår uppgift vara en oerhörd utmaning.

Trots de beskrivningar av både lämningar och terrängen så hade vi svårigheter att finna lämningarna. En explosivartad växtlighet under de senaste 50 åren försvårade arbetet men tack vare jordsond, pik och genom att slå våra kloka huvuden samman så gick det än. Att hitta och avgränsa lämningar som knappt syns under mossa och ris är ibland inte det enklaste.

Förutom de lämningar som vi satte oss ut för att granska hittade vi även ”nya” lämningar som inte registrerats tidigare. Härdar, kolbottnar och två kojgrunder blev några av de nya registreringarna.

Vi avslutade uppdraget med att granska två härdar intill Arvidsjaursjön. Dessa var enklare att finna och vacker belägna vid vattnet. Allt blir så mycket lättare när landskapet är enkelt att läsa av. Även om punkterna inte låg exakt där de skulle kunde vi ganska snabbt hitta fina härdlägen där lämningarna låg.

Det finns mycket kvar att göra med Nordarkeologi och som flitiga läsare redan märkt så omnämns detta projekt ofta i bloggen. För de som missat detta projekt så rekommenderar jag att läsa tidigare inlägg:

Nordarkeologi återbesöks | Kulturmiljö vid Norrbottens museum
Nordarkeologi | Kulturmiljö vid Norrbottens museum
Fortsatt granskning av Nordarkeologilämningar | Kulturmiljö vid Norrbottens museum
Granskning av Nordarkeologi | Kulturmiljö vid Norrbottens museum
Nordarkeologi del 1 – Stenartefakter | Kulturmiljö vid Norrbottens museum
Nordarkeologi del 2 – Fyndregistrering | Kulturmiljö vid Norrbottens museum
Nordarkeologi del 3 – Arvidsjaurs gamla kyrk- och marknadsplats | Kulturmiljö vid Norrbottens museum
Nordarkeologi del 4 – Katalogiseringen avslutad | Kulturmiljö vid Norrbottens museum
Det arkeologiska 70-talet vid Storavan | Kulturmiljö vid Norrbottens museum

Nordarkeologi var ett stort projekt som vi kontinuerligt kommer att fortsätta arbeta med och granska. Ju mer av dessa lämningar som får en bekräftad status kommer att underlätta, inte bara för oss men även för alla andra branscher som berörs.

Vid skrivbordet,
Rasmus Lundqvist
Arkeolog, Norrbottens museum