Den medeltida silverskatten från Töre

Fru Andersson, boende på hemman nr 4 i Töre by, såg något som blänkte i jorden precis vid den plats där sprängningsarbetena hade avslutats för dagen. Hon hade gått dit av nyfikenhet, de hade nämligen inte fått någon information om sprängningsarbetet trots att det endast var 90 meter från gården!

Hon hukade sig ned och skrapade bort jorden för att se bättre vad som blänkte, först tänkte hon att det troligen bara var nåt skrot som kommit fram vid sprängningnarna, det skulle ju, enligt vad hon fått höra som liten, ha legat en äldre gård här nere mot älven för länge sedan.

Försiktigt lyfte hon upp det blänkande föremålet, hon såg att det inte var skrot, det var det alldeles för fint arbetat för. Snarare såg det ut som ett smycke, ett spänne. hon hukade sig ned och föste undan lite mer jord. Ett till!

Fru Andersson kom tillbaka dagen efter och berättade om sina fynd för arbetarna på platsen. Kort därpå hittades en silversked på samma plats! Nu steg intresset för platsen än mer och vid fortsatta undersökningar hittades ytterligare två spännen, ett hängsmycke och fyra dräkthäktor.

Vad fru Andersson kanske inte anade den där sommaren 1915 var att hon just hittat Norrbottens första och hittills enda medeltida skattfynd.

Det samlade fyndet, Norrbottens enda kända medeltida silverskatt © Norrbottens museum

Skatten

Skatten består av följande föremål:

1. Ett ringformigt spänne av förgyllt silver. Det består av 6 upphöjda rundlar, dekorationen på dessa består av pålödda silverbleck med djurbilder. Varannan rundel innehåller ett gående lejon, varannan en gående fågel (möjligen en trana eller en påfågel). Mellan varje rundel har ett människoansikte gjort av silverbleck lötts fast. Den ursprungliga nålen har försvunnit men ett fragment av en mindre skickligt utförd nål finns bevarad vilket tyder på att spännet använts innan det hamnade i jorden. Även figurerna och kanterna på spännet är nötta. Spännets diameter är 9,4 cm. Se fig. 1.

Fig. 1 - Ett av de ringformiga spännen som hittades, väl använt när det hamnade i jorden. © Norrbottens museum

2. Ett ringformigt spänne av silver (arkeologterminologin är inte alltid så fantasifull). Detta utgjordes av två halvcirkelformiga, flata band, som i ändpunkterna utbildades till två par händer som håller om varandra. Man kan se att man markerat ärmlinningarna genom det kråsliknande rutade partiet på smycket, händerna är förgyllda. Den ursprungliga nålen sitter kvar. Detta spänne har en diameter på 9,5 cm. Se fig. 2.

Fig. 2 - Ringformigt spänne. © Norrbottens museum

3-4. Samma typ av ringformiga spänne som nummer 2. Däremot är dessa grövre till sitt utförande än det föregående. Formen är dessutom mer oval än rund och nålen betydligt enklare. De har en diameter på 7,8-8,4 cm. Se fig.3.

Fig. 3 - De lite grövre utformade spännena. © Norrbottens museum

5. Hängsmycke av förgyllt silver. Utgörs av en rund, något kupig, plåt, upptill försedd med en bred ögla för upphängning i en halskedja eller liknande. Själva skivan är ornerad med tre pålödda koncentriska cirklar. I det runda mittfältet återfinns  en ingraverad dekoration som föreställer ett nedåvänt, akantusbevuxet (benämning på bladornamentik) kors mot en bakgrund av graverade zickzacklinjer. Det omgivande fältet är i sin tur ornerat med S-formade linjer och det yttersta fältet har ornerats med pålödda, halvklotformiga, bucklor av silverbleck. Smycket har en diameter på 8 cm. Se fig. 4.

Fig. 4 - Hängsmycket och de fyra dräkthäktorna. © Norrbottens museum

6. Fyra stycken häktor av förgyllt silver. Vardera består av två huvuddelar: en halvklotformig, knottrig, knapp och ett genombrutet påsyningsbeslag. De bägge delarna är sammanfogade genom en pålödd silverplåt på undersidan som utgör stöd  för den på undersidan fastlödda häktan (syns inte på bilden). Påsyningsbeslagen inramar en pålödd figur, ett sagoväsen med kraftiga, kloförsedda ben och ett lockigt kvinnohuvud på en väldig S-formad böjd hals. Längden på dessa är 3,5 cm. Se fig. 4.

7. Det sista föremålet utgörs av en silversked, även den förgylld. Bladet är näst intill cirkelrunt och ställt i en trubbig vinkel mot det sexsidiga skaftet. Skaftet pryds i sin nedre del (mot bladet) av ett kvinnohuvud med kraftigt lockat hår (peruk?) och kröns upptill av en sexsidig knopp. På baksidan av kvinnohuvudet (som är flat) återfinns ett kraftig inskuret bomärke som tillhörde ägaren av skeden en gång i tiden. Någon som kan meddela om det finns något bevarat bomärke i Töre med detta utseende? Skedens längd är 13,3 cm. Se fig. 5.

Fig.5 - Skeden, någon som kan säga om bomärket finns att relatera till någon senare bonde i Töre? © Norrbottens museum

Ursprung?

Det som är intressant med detta skattfynd förutom att det är unikt i sitt slag i Norrbotten är dess sammansättning av föremål som härrör från i princip alla intilliggande kulturområden.

Det förstnämnda ringspännet (fig. 1) pekar i riktning mot Norge där denna typ av spänne blir populärt under 1200-tal och i en något förändrad variant lever kvar till 1700-tal. Denna design verkar ha uppstått i Frankrike och Tyskland under 1200-tal och har troligen via tyska guldsmeder, bl.a. i Bergen, spritts till våra nordliga trakter. De avbildas även på engelska såväl som norska skulpturer under 1200-1300-tal. Det spännet som hittades i vårt skattfynd kan troligen dateras till 1300-talets första hälft.

Det hängsmycke som kan ses i figur 4 har sina närmaste paralleller i nuvarande Ryssland. Ett nästan exakt likadant spänne hittades i Hiitola i dåvarande finska Karelen (nuvarande ryska Karelen). Det finns även flera andra likartade hängsmycken i ryska fynd från 1000-1100-tal och de har förmodligen utgjort förebilderna för bl.a. Töre- och Hiitola-smycket. Det är sannolikt att Töre-smycket även tillverkats inom ryskt område någon gång under 1200-talet, vilket gör det till det äldsta föremålet i skattfyndet.

De ringformiga spännen som avslutas i händer som håller om varandra har klara paralleller till spännen som påträffas i fynd från 1200-1300-tal i Sydskandinavien. De spännena har dock varit av en mindre storlek än de som hittades Töre. De har påträffats både i Skåne och på Gotland i relativt stora antal men är vanliga över hela södra Sverige. Det är sannolikt att spännena har tillverkats i södra Sverige någon gång under slutet av 1200-tal och tidigt 1300-tal.

Alla de ringformiga spännena har använts för att hålla ihop klädedräkten över bröstet. Om det varit avsett för en mans- eller kvinnodräkt går inte att utifrån föremålet självt att uttala sig om.

De fyra häktorna däremot kan direkt sägas ha varit tilltänkta att vara en del av en kvinnodräkt. De har varit avsedda för att användas i ett livstycke, där de utgjort fästen för snörningen. Livstycke är en väldigt vanlig dräktdetalj i t.ex. våra landskapsdräkter än idag. Även dessa kan troligen dateras till 1300-tal.

Skeden har även den sina paralleller i södra Sverige och dess form uppträder under 1200-talet vilket gör det troligt att även denna sked kan dateras till 1200-1300-tal. Denna typ av skedar var också ett omtyckt sätt att placera sin förmögenhet under medeltid, de hittas ofta i stora antal och verkar sällan har varit använda för det uppenbara syftet. Det var ett sätt att spara sin förmögenhet med andra ord.

Hur hamnade skatten i jorden?

Skatten får sägas utgöra ett än så länge unikt fynd från medeltid där de långväga kontakterna med nuvarande Ryssland, Finland, Norge och Sverige skildras på ett väldigt illustrativt sätt. En möjlighet är att de lagts ned i tider av oro och konflikt. Vid ett flertal tillfällen under 1300-tal är det framväxande riket Sverige i konflikt med Novgorod, vi vet också att såväl kungamakten i Norge som de styrande i Novgorod betraktade Norrbotten som en allmänning där även de hade intressen och bör inte ha sett passivt på medan de svenska intressena växte i området.

I den Novgorodska Sofiakrönikan kan vi t.ex. utläsa att en viss Ivan Valit år 1377 skall ha begett sig från Ladoga med karelska frivilliga till Ule älvs mynning i Bottenviken för att bränna en av svenskarna nyligen uppförd borg. Ule älvs mynning ligger endast omkring 15 mil från Töre på andra sidan Bottenviken.

Ett senare exempel härrör från 1496 då skilda ryska krönikor talar om härjningståg till Österbotten. Bl.a. skall handelsplatsen vid Torneå ha plundrats och bränts vid detta tillfälle. Något som bekräftas i svenska skriftliga källor. Bland annat fann sig ärkebiskop Jacob Ulfsson nödbedd att på egen bekostnad sända soldater till ”Norra och Östra Bottens” försvar. Torneå ligger endast 7 mil fågelvägen från Töre.

Mot bakgrund av detta kan alltså skatten ha varit nedlagd på grund av härjande ryssar eller för den delen norrmän (även om de inte omtalas i de skriftliga källorna som härjande i Norr- eller Österbotten). Men det kan naturligtvis även handla om en gömma av något annat slag som av någon anledning glömts bort.

Tilläggas är att två andra, senare, skattfynd gjorts i just Töre. Bägge dessa utgörs enbart av mynt, det något tidigare fyndet har en tidigaste nedläggning daterad till 1719 (yngsta myntet präglat det året). Det senare har en tidigaste nedläggning daterad till 1739. Bägge skatterna kan sammankopplas med konflikter och härjningar av kustlandet, i det förra fallet rör det sig om Stora nordiska kriget och i det senare Hattarnas ryska krig.

Tack för denna gång!

Nils Harnesk

7 thoughts on “Den medeltida silverskatten från Töre

  1. Mycket intressant historia och upplysning. Vår historia är viktig och varifrån kommer vi egentligen? Har hört flera berättelser om olika folk från olika väderstreck? Vad är rätt och vad är fel? Har hört om de storväxta blonda folket från väster som försvann och så den gängse bilden av de som kom från öster? Vi behöver få veta mera om vår historia?

    • Jag vet inte riktigt om du ställer alla frågor retoriskt eller inte men försöker ge dig ett kortfattat svar på en mycket komplex frågeställning. Det arkeologin kan säga är att vår landsända mest sannolikt befolkades från norr och öster i den första fasen efter att inlandsisen började dra sig tillbaka. Troligen låg isen som ett hinder över södra Norrbotten och Västerbotten för 10 000-11 000 år sedan. Däremot öppnades landet norr därom upp av isen, t.ex. trakterna omkring Pajala. Vi vet också att det fanns bosättning av samma ålder och äldre i norra Norge vid denna tid samt att det finns boplatser i nuvarande Ryssland som mest troligtvis är samtida som de i norra Norge och boplatserna vid Aareavaara.

      Människor fanns alltså i närområdet omkring nuvarande Norrbotten när inlandsisen drog sig tillbaka och var alltså på plats redan vid iskanten i Aareavaara för 10 700 år sedan. De första ”invandrarna” kom alltså mest sannolikt från norr eller öst, förmodligen bäggedera.

      Etnicitet går däremot inte att applicera så långt tillbaka då etnicitet som begrepp är sentida samt att de etniska grupperingar vi identifierar idag inte kan sägas ha existerat för tusentals år sedan.

      Sedan har Norrbotten sett ett flertal olika invandringar, bl.a. av olika finsk-ugriska grupper som senare kom att språkligt och kulturellt delas i samiskt och finskt. Vi har även en svensk invandring som vi får se som relativt sen, sen vikingatid och medeltid.

      Norrbotten är dock och har alltid varit en plats där grupper av olika ursprung har mötts och blandats, en mångkulturell mötesplats skulle man kunna säga.

      • Tack för svaret. Intressant. Då går jag vidare. Den här silverskatten. Har den kommit med sjöfarare eller tror man att den funnits i jägares ägo längre tillbaka? Den sägs skall komma från flera olika kulturområden? Finns det någon litteratur som beskriver skatten och funderingar runt omkring den.

      • Av de generella vägarna föremål har införts till Norrbotten, av vilket det finns beskrivningar i det senare skriftliga källmaterialet, så kan man egentligen tala om två vägar. Havet eller de inre vattenlederna. De inre vattenlederna har utgjort kommunikationsvägar både sommar som vinter. Olaus Magnus beskrivning av Torne marknad under 1500-tal är ett bra exempel, där skildrar han hur handelsmän från Åbo, Raumo, Öregrund och Stockholm anländer till platsen (naturligtvis via havet), framför allt är det utbudet av fisk och pälsverk som lockar. Han berättar även hur ryska handelsmän ”moskoviter” anländer österifrån via de finska älvarna och sjöarna, de har lätta båtar som kan bäras över land mellan de farbara vattendragen. Naturligtvis har även de norrbottniska älvarna nyttjats för kommunikationer med norskt område, t.ex. fanns viktiga handelsplatser vid Bossekop och Skibotn i Norge, dessa nyttjades under lång tid av förhistoriska ”norrbottningar”.

        Dominerande har dock de öst-västliga kommunikationerna varit, inte förrän det nuvarande Norrbotten blir införlivat i det svenska riket under 1300-tal kan man säga att de nord-sydliga havskommunikationerna blir viktigare. Helt dominerande blir det inte heller förrän under 1600-tal i samband med etableringen av köpstäder (Luleå, Piteå etc.).

        Så svaret är att skatten inte har kommit i en samlad enhet till Töre. Det troliga är att varje enskilt föremål, på olika vägar, hamnat i en och samma ägares händer till slut. När det gäller föremålens ursprung så hänvisar jag till blogginlägget där jag pratar om ursprungsområdena för varje enskilt objekt i beskrivningarna av de enskilda föremålen. Föremålen stammar från norskt, finskt/ryskt och svenskt område och härrör från 1200-1300-tal. Det kan ha varit en handelsman som bytt till sig föremålen på lokala marknader, det kan också varit en handelsman som anförskaffat föremålen vid handel i Norge, österut eller lappmarken då vi vet att birkarlarna (medeltida handelsmän) rörde sig över stora områden i sin handelsverksamhet. Det mest sannolika är att fyndet har tillhört en bofast jordbrukare då Töre är av medeltida ursprung och skatten hittades på den medeltida bytomten.

        Det finns en artikel i Norrbottens museums årsbok från 1956. I övrigt har jag inte hittat någon litteratur rörande fyndet, planen är att komma ut med en uppdaterad text om skatten i framtiden.

  2. Ping: Norrbotten – en kulturell mötesplats under 10 000 år « En humanist i arbetslivet

  3. Ping: Norrbotten – en kulturell mötesplats under 10 000 år | En humanist i arbetslivet

  4. Ping: Norrbotten – en mötesplats under 10 000 år | Kulturmiljö vid Norrbottens museum

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s