Silbojokk, en fascinerande historia

Jag har länge tänkt skriva om Silbojokk, en av mina favoritplatser, och nu är det dags för det! Silbojokk är en mycket speciell plats, som kan bidra med många och intressanta pusselbitar till länets och Sveriges historia. Silbojokk ligger ca nio mil nordväst om Arjeplog och ca fyra mil från Norska gränsen. Här börjar barrskogen övergå i fjällnära björkskog och de omgivande kalfjällens toppar är snötäckta stora delar av året.

Vy över snöklädda fjäll och en skymt av Sädvajaure

Vy över snöklädda fjäll

Vid sjön Sädvajaures strand, där bäcken Silbojokk har sitt utlopp finns resterna av ett litet samhälle som anlades vid mitten av 1600-talet.

1634 hittades silver uppe på Nasafjäll, som ligger precis vid norska gränsen och med anledning av detta byggdes en hytta i Silbojokk, för förädling av malmen. Innan jag går vidare ska jag göra en kort introduktion till tiden och förutsättningarna i ett lite större perspektiv.

Sverige är en stormakt (1611-1721) och deltar vid tiden för fyndet av silver i Nasafjäll i trettioåriga kriget (1618-1648). Under den här tiden gick religion och politik hand i hand och kriget var delvis en religiös konflikt mellan katoliker och protestanter. Nya strömningar inom ideologi, ekonomi och världspolitik genomsyrar tiden och Sverige kämpar för att leva upp till stormaktsepitetet inom dessa områden. Sverige är jämfört med övriga länder i Europa fortfarande ett fattigt land kulturellt sett. Dessutom var delar av landet ännu inte kristet, vilket naturligtvis var besvärande. Genom vinster i kriget åtnjuter man respekt och makt inom den politiska sfären och krigsbyten berikar konstnärliga och litterära samlingar.

På det ekonomiska planet börjar merkantilismen göra sig gällande. Det är viktigt att importera så lite varor som möjligt, men samtidigt producera och exportera så mycket som möjligt. Efter kriget mot Danmark och Älvsborgs lösen, samt på grund av de pågående krigen är Sveriges ekonomi ansträngd. Men när det gäller gruvdriften är Sverige framstående och under 30-åriga kriget är vi självförsörjande inom vapenindustrin. Behovet av järn och koppar hos de krigförande länderna gör att överskottet av produktionen kan exporteras. Kronan uppmuntrade därför till prospektering efter, och brytning av malmförekomster genom belöningar, privilegier och skattelättnader. Det är i ljuset av detta som etableringen i Silbojokk skall ses.

Nu när denna bakgrund har presentewrats har det redan hunnit bli dags att ta helg. Därför kommer en fortsättning på Silbojokks historia att följa vid ett annat tillfälle. Fortsättningen kommer astt innhålla berättelser om svält, mission, häxprocesser och arkeologiska undersökningar…

/ Åsa Lindgren

Den medeltida silverskatten från Töre

Fru Andersson, boende på hemman nr 4 i Töre by, såg något som blänkte i jorden precis vid den plats där sprängningsarbetena hade avslutats för dagen. Hon hade gått dit av nyfikenhet, de hade nämligen inte fått någon information om sprängningsarbetet trots att det endast var 90 meter från gården!

Hon hukade sig ned och skrapade bort jorden för att se bättre vad som blänkte, först tänkte hon att det troligen bara var nåt skrot som kommit fram vid sprängningnarna, det skulle ju, enligt vad hon fått höra som liten, ha legat en äldre gård här nere mot älven för länge sedan.

Försiktigt lyfte hon upp det blänkande föremålet, hon såg att det inte var skrot, det var det alldeles för fint arbetat för. Snarare såg det ut som ett smycke, ett spänne. hon hukade sig ned och föste undan lite mer jord. Ett till!

Fru Andersson kom tillbaka dagen efter och berättade om sina fynd för arbetarna på platsen. Kort därpå hittades en silversked på samma plats! Nu steg intresset för platsen än mer och vid fortsatta undersökningar hittades ytterligare två spännen, ett hängsmycke och fyra dräkthäktor.

Vad fru Andersson kanske inte anade den där sommaren 1915 var att hon just hittat Norrbottens första och hittills enda medeltida skattfynd.

Det samlade fyndet, Norrbottens enda kända medeltida silverskatt © Norrbottens museum

Skatten

Skatten består av följande föremål:

1. Ett ringformigt spänne av förgyllt silver. Det består av 6 upphöjda rundlar, dekorationen på dessa består av pålödda silverbleck med djurbilder. Varannan rundel innehåller ett gående lejon, varannan en gående fågel (möjligen en trana eller en påfågel). Mellan varje rundel har ett människoansikte gjort av silverbleck lötts fast. Den ursprungliga nålen har försvunnit men ett fragment av en mindre skickligt utförd nål finns bevarad vilket tyder på att spännet använts innan det hamnade i jorden. Även figurerna och kanterna på spännet är nötta. Spännets diameter är 9,4 cm. Se fig. 1.

Fig. 1 - Ett av de ringformiga spännen som hittades, väl använt när det hamnade i jorden. © Norrbottens museum

2. Ett ringformigt spänne av silver (arkeologterminologin är inte alltid så fantasifull). Detta utgjordes av två halvcirkelformiga, flata band, som i ändpunkterna utbildades till två par händer som håller om varandra. Man kan se att man markerat ärmlinningarna genom det kråsliknande rutade partiet på smycket, händerna är förgyllda. Den ursprungliga nålen sitter kvar. Detta spänne har en diameter på 9,5 cm. Se fig. 2.

Fig. 2 - Ringformigt spänne. © Norrbottens museum

3-4. Samma typ av ringformiga spänne som nummer 2. Däremot är dessa grövre till sitt utförande än det föregående. Formen är dessutom mer oval än rund och nålen betydligt enklare. De har en diameter på 7,8-8,4 cm. Se fig.3.

Fig. 3 - De lite grövre utformade spännena. © Norrbottens museum

5. Hängsmycke av förgyllt silver. Utgörs av en rund, något kupig, plåt, upptill försedd med en bred ögla för upphängning i en halskedja eller liknande. Själva skivan är ornerad med tre pålödda koncentriska cirklar. I det runda mittfältet återfinns  en ingraverad dekoration som föreställer ett nedåvänt, akantusbevuxet (benämning på bladornamentik) kors mot en bakgrund av graverade zickzacklinjer. Det omgivande fältet är i sin tur ornerat med S-formade linjer och det yttersta fältet har ornerats med pålödda, halvklotformiga, bucklor av silverbleck. Smycket har en diameter på 8 cm. Se fig. 4.

Fig. 4 - Hängsmycket och de fyra dräkthäktorna. © Norrbottens museum

6. Fyra stycken häktor av förgyllt silver. Vardera består av två huvuddelar: en halvklotformig, knottrig, knapp och ett genombrutet påsyningsbeslag. De bägge delarna är sammanfogade genom en pålödd silverplåt på undersidan som utgör stöd  för den på undersidan fastlödda häktan (syns inte på bilden). Påsyningsbeslagen inramar en pålödd figur, ett sagoväsen med kraftiga, kloförsedda ben och ett lockigt kvinnohuvud på en väldig S-formad böjd hals. Längden på dessa är 3,5 cm. Se fig. 4.

7. Det sista föremålet utgörs av en silversked, även den förgylld. Bladet är näst intill cirkelrunt och ställt i en trubbig vinkel mot det sexsidiga skaftet. Skaftet pryds i sin nedre del (mot bladet) av ett kvinnohuvud med kraftigt lockat hår (peruk?) och kröns upptill av en sexsidig knopp. På baksidan av kvinnohuvudet (som är flat) återfinns ett kraftig inskuret bomärke som tillhörde ägaren av skeden en gång i tiden. Någon som kan meddela om det finns något bevarat bomärke i Töre med detta utseende? Skedens längd är 13,3 cm. Se fig. 5.

Fig.5 - Skeden, någon som kan säga om bomärket finns att relatera till någon senare bonde i Töre? © Norrbottens museum

Ursprung?

Det som är intressant med detta skattfynd förutom att det är unikt i sitt slag i Norrbotten är dess sammansättning av föremål som härrör från i princip alla intilliggande kulturområden.

Det förstnämnda ringspännet (fig. 1) pekar i riktning mot Norge där denna typ av spänne blir populärt under 1200-tal och i en något förändrad variant lever kvar till 1700-tal. Denna design verkar ha uppstått i Frankrike och Tyskland under 1200-tal och har troligen via tyska guldsmeder, bl.a. i Bergen, spritts till våra nordliga trakter. De avbildas även på engelska såväl som norska skulpturer under 1200-1300-tal. Det spännet som hittades i vårt skattfynd kan troligen dateras till 1300-talets första hälft.

Det hängsmycke som kan ses i figur 4 har sina närmaste paralleller i nuvarande Ryssland. Ett nästan exakt likadant spänne hittades i Hiitola i dåvarande finska Karelen (nuvarande ryska Karelen). Det finns även flera andra likartade hängsmycken i ryska fynd från 1000-1100-tal och de har förmodligen utgjort förebilderna för bl.a. Töre- och Hiitola-smycket. Det är sannolikt att Töre-smycket även tillverkats inom ryskt område någon gång under 1200-talet, vilket gör det till det äldsta föremålet i skattfyndet.

De ringformiga spännen som avslutas i händer som håller om varandra har klara paralleller till spännen som påträffas i fynd från 1200-1300-tal i Sydskandinavien. De spännena har dock varit av en mindre storlek än de som hittades Töre. De har påträffats både i Skåne och på Gotland i relativt stora antal men är vanliga över hela södra Sverige. Det är sannolikt att spännena har tillverkats i södra Sverige någon gång under slutet av 1200-tal och tidigt 1300-tal.

Alla de ringformiga spännena har använts för att hålla ihop klädedräkten över bröstet. Om det varit avsett för en mans- eller kvinnodräkt går inte att utifrån föremålet självt att uttala sig om.

De fyra häktorna däremot kan direkt sägas ha varit tilltänkta att vara en del av en kvinnodräkt. De har varit avsedda för att användas i ett livstycke, där de utgjort fästen för snörningen. Livstycke är en väldigt vanlig dräktdetalj i t.ex. våra landskapsdräkter än idag. Även dessa kan troligen dateras till 1300-tal.

Skeden har även den sina paralleller i södra Sverige och dess form uppträder under 1200-talet vilket gör det troligt att även denna sked kan dateras till 1200-1300-tal. Denna typ av skedar var också ett omtyckt sätt att placera sin förmögenhet under medeltid, de hittas ofta i stora antal och verkar sällan har varit använda för det uppenbara syftet. Det var ett sätt att spara sin förmögenhet med andra ord.

Hur hamnade skatten i jorden?

Skatten får sägas utgöra ett än så länge unikt fynd från medeltid där de långväga kontakterna med nuvarande Ryssland, Finland, Norge och Sverige skildras på ett väldigt illustrativt sätt. En möjlighet är att de lagts ned i tider av oro och konflikt. Vid ett flertal tillfällen under 1300-tal är det framväxande riket Sverige i konflikt med Novgorod, vi vet också att såväl kungamakten i Norge som de styrande i Novgorod betraktade Norrbotten som en allmänning där även de hade intressen och bör inte ha sett passivt på medan de svenska intressena växte i området.

I den Novgorodska Sofiakrönikan kan vi t.ex. utläsa att en viss Ivan Valit år 1377 skall ha begett sig från Ladoga med karelska frivilliga till Ule älvs mynning i Bottenviken för att bränna en av svenskarna nyligen uppförd borg. Ule älvs mynning ligger endast omkring 15 mil från Töre på andra sidan Bottenviken.

Ett senare exempel härrör från 1496 då skilda ryska krönikor talar om härjningståg till Österbotten. Bl.a. skall handelsplatsen vid Torneå ha plundrats och bränts vid detta tillfälle. Något som bekräftas i svenska skriftliga källor. Bland annat fann sig ärkebiskop Jacob Ulfsson nödbedd att på egen bekostnad sända soldater till ”Norra och Östra Bottens” försvar. Torneå ligger endast 7 mil fågelvägen från Töre.

Mot bakgrund av detta kan alltså skatten ha varit nedlagd på grund av härjande ryssar eller för den delen norrmän (även om de inte omtalas i de skriftliga källorna som härjande i Norr- eller Österbotten). Men det kan naturligtvis även handla om en gömma av något annat slag som av någon anledning glömts bort.

Tilläggas är att två andra, senare, skattfynd gjorts i just Töre. Bägge dessa utgörs enbart av mynt, det något tidigare fyndet har en tidigaste nedläggning daterad till 1719 (yngsta myntet präglat det året). Det senare har en tidigaste nedläggning daterad till 1739. Bägge skatterna kan sammankopplas med konflikter och härjningar av kustlandet, i det förra fallet rör det sig om Stora nordiska kriget och i det senare Hattarnas ryska krig.

Tack för denna gång!

Nils Harnesk