Arkeologi i norr – den äldsta tiden

Förra veckan var jag och Nils Harnesk till Kyrkbyskolan i Gammelstad och berättade om Norrbottens förhistoria för barnen i förskoleklass upp till årskurs 3. Barnen fick också prova på att vara arkeologer och gräva fram fynd ur ”sandsäckar” som vi hade med oss. Vårt besök var mycket uppskattat och efteråt ville nästan alla barnen bli arkeologer!

Att jobba som arkeolog i Norrbotten är onekligen mycket intressant! Nästan varje spadtag som vi tar ger ny kunskap. Detta blogginlägg kommer därför att vara det första i en serie inlägg, som ger en överblick över Norrbottens förhistoria och de fynd som gjorts de senaste åren. Först ut är den äldre stenåldern!

Under de senaste 25 åren har kunskapen om Norrbottens förhistoria ökat markant. Det började med upptäckten av stenåldershyddorna i Vuollerim som blev banbrytande för vår regions arkeologi. Plötsligt visste vi att människor varit bofasta här redan för 6000 år sedan. I samma veva startade fornminnesinventeringen i vårt län och fram till idag har över 20 000 fornlämningar registrerats!

Fornlämningar i Norrbotten.
Grafik: Åsa Lindgren © Norrbottens museum

Arkeologiska undersökningar av en del av dessa platser har gett mycket ny kunskap om vår regions förhistoriska liv och de kontaktvägar som människorna hade för tusentals år sedan. Under 2001 undersökte Silvermuseet en boplats vid sjön Dumpokjauratj i Arjeplogs kommun som visade sig vara 9 400 år gammal. Dateringarna var sensationella eftersom de visade att inlandsisens avsmältning var snabbare än man tidigare trott.

Fortfarande finns mycket kvar att upptäcka. Så sent som för två år sedan upptäcktes ytterligare en av Nordkalottens äldsta boplatser, drygt 2,5 mil norr om Pajala. Boplatsen påträffades vid en arkeologisk utredning som gjordes i samband med gruvetableringen i området. Undersökningar från platsen visar att den användes för 10 600 år sedan och därmed är drygt 1000 år äldre än boplatsen i Arjeplog. Dateringarna visar att vi har haft en mycket tidig kolonisering av Norrbotten efter isavsmältningen, så pass tidig att man bosatt sig vid randen av den retirerande inlandsisen.

Den senaste inlandsisen hade sin största utbredning för ungefär 20 000 år sedan och täckte då stora delar av Norden, Brittiska öarna, delar av Ryssland och nordöstra Europa samt Svalbard och Barents hav. Vid den tiden inträffade en markant klimatförbättring och isen började smälta bort. De sista delarna som blev isfria var Norrbottens inland. Den tunga isen tryckte ner jordskorpan minst 800 m i förhållande till nuläget. Mycket vatten var också bundet i isen, varför världshavens yta stod minst 100 m lägre än idag. När isen smälte bort, började landet höja sig, men även havsytan höjdes då stora mängder vatten frigjordes från isen.

Då havet stod som högst gick strandlinjen 170-240 m högre än vad den gör idag. Detta kallas för högsta kustlinjen.

Högsta kustlinjen.
Grafik:  Staffan Nygren © Norrbottens museum

Spåren från den högsta kustlinjen kan ses i landskapet på våra kalottberg, som har renspolade områden med rundslipade stenar och block.

Efter inlandsisens avsmältning förändrades klimatet snabbt och det blev ett par, tre grader varmare än vi har idag. Pollenanalyser i anslutning till utgrävningar av de äldsta boplatserna här i Norrbotten antyder ett komplext ekosystem av växter och träd, som det inte finns några motsvarigheter till idag. Man kan likna det vid som om en galen trädgårdsmästare hade slängt ut alla sina frön. Stora delar av våra kalfjäll var bevuxna med björkskog och tallen växte 200 m högre upp än vad den gör idag. I skogen växte tall, alm, lärk och till och med äpple och de lägre buskarna utgjordes av vide, enbär och myrten. Bland växterna fanns gräs, starr, ormbunke, linnea och även hampa.


Allt eftersom inlandsisen smälte bort vandrade de stora landdjuren in och med växter och djur följde också människan. Den tidigaste invandringen till Norrbotten är en omdebatterad fråga, men de dateringar vi har i dagsläget, antyder en första invandring från norr och öster.

De allra första människorna i området levde förmodligen ett mycket rörligt liv, där man bodde en kortare tid på varje plats. Dels så flyttade man efter bytesdjuren och deras vandringar, men man var också tvungen att ha ett rörligt liv eftersom landskapet förändrades mycket snabbt under den här tiden.

Norrbotten var det område som hade den tjockaste inlandsisen och den snabbaste isavsmältningen och därmed också den snabbaste landhöjningen. Alldeles efter isavsmältningen höjdes landet med ungefär 1 dm per år till skillnad från idag, då landet höjs med 1 cm per år. Detta innebar att landskapet kunde förändras mycket radikalt på en livstid. På grund av den kraftiga landhöjningen kom också landskapet att skakas av jordbävningar med en magnitud på 6,5-8 på richterskalan. I Lansjärvsområdet norr om Överkalix finns exempel på mycket stora förkastnings-sprickor som bildats vid sådana kraftiga jordbävningar. De största sprickorna mäter hela 10 m i höjdled. De första människorna i Norrbotten var därmed utsatta för stora utmaningar i landskapet, som krävde en hög flexibilitet.

I mitt nästa blogginlägg går vi några tusen år framåt i tiden och hamnar då i den tidsperiod som vi arkeologer kallar för den yngre stenåldern.

Vid tangentbordet denna fredag:

/Carina Bennerhag

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s