Nu kommer femte delen i serien om Silbojokks fascinerande historia och nu har vi kommit fram till nutid och de arkeologiska insatserna på platsen.

Bäcken Silbojokk ligger vid sjön Sädvajaure och sjön har regleras för vattenkraft, första gången 1942 och sedan 1953. Efter 50-talets dämning påverkades delar av silververket av erosion. När ytterligare en höjning av dammen planerades vid mitten av 1980-talet blev en arkeologisk undersökning nödvändig. Det var Riksantikvarieämbetet som utförde undersökningarna 1983-1984.

Totalt undersöktes ett 30-tal anläggningar i form av bostadshus förrådsbyggnader och hyttugnar på södra sidan om bäcken. Cirka 1000 fynd registrerades, varav de flesta utgörs av bostadsföremål. Fynden är av samma typ som påträffas vid undersökningar av 1600-talslager i svenska städer.

Gå in på http://www.kringla.nu/kringla/ och sök på ”silbojokk”, så kan du kika på bilder av fynden från undersökningarna!

Verktyg och material som hör samman med hytt- och gruvdriften saknas i fyndmaterialet. Det beror på att verksamheten mer eller mindre flyttade till Kvikkjokk. Samma år som gruvan på Nasafjäll och hyttan vid Silbojokk förstördes (1659) hittades silver i Jokkmokksfjällen och strax därefter byggdes en hytta i Kvikkjokk.

Norr om bäcken drogs sökschakt och en smedja undersöktes. På den så kallade kyrkudden undersöktes bland annat en kåta, en förvaringsgrop, en kolbotten och en husgrund. Utifrån arkivmaterial visste man att det funnits en kyrka på platsen och att den legat på norra sidan om bäcken. Då udden kallas Kyrkudden, låg det nära till hands att tolka den undersökta husgrunden på denna udde som resterna av en kyrka.

Vy från södra sidan av bäcken, över hyttplatsen, mot Kyrkudden. Bilden är tagen 2003.
Foto: Åsa lindgren © Norrbottens museum

Själva begravningsplatsen bedömde man ligga ovanför dämningsgränsen, så att den inte skulle påverkas av höjningen av sjön. I efterhand skulle det visa sig vara fel… Mer om det i nästa och avslutande avsnitt i denna serie!

Glad påsk önskar

/Åsa