För ett par år sedan, 2017, tog Norrbottens museum emot en stor donation, Norrbottens läns Hemslöjdsförenings samling, bestående av närmare 1500 föremål. Större delen av samlingen är tillkommen efter 1963, då “Norrbottens läns Hemslöjdsförening ekonomisk förening” bildades, men den innehåller även slöjdalster från länets tidigare slöjdverksamhet.

Framför allt innehåller den exempel på slöjdföremål som speglar föreningens egen produktion och de varor som har sålts inom Hemslöjdens affärsverksamhet. Föremålen är till stor del tillverkade i norrbottnisk tradition, i äldre tekniker och efter gamla mönster och modeller, men de speglar även den tid som de är tillverkade i. Vissa föremål har blivit ”klassiker”, som har producerats och sålts under lång tid.

Historien om länets organiserade slöjdverksamhet är lång och innehållsrik, och eldsjälarna har varit många. Slöjdinspektörer, hemslöjdskonsulenter, slöjdare, butikspersonal, landshövdingar, med flera har alla en del i denna historia. Verksamheten har handlat mycket om att anordna slöjdkurser, om hemslöjdkonsulenternas rådgivande arbete, om att anordna och delta i utställningar och om affärsverksamheten, som har vuxit under hela 1900-talet.

Här ges glimtar ur den historien, som en bakgrund till Hemslöjdssamlingen, eller en ”kontext”, som vi kallar det i museivärlden, där vi ger föremålen ett sammanhang. Varje enskilt föremål i samlingen har dessutom sin egen ”kontext”, som ibland kan berätta om hur det kom till, om formgivare och tillverkare och om när det tillverkades.

Från Slöjdförening till Slöjdnämnd

Länets första hemslöjdsförening, Norrbottens läns Slöjdförening, bildades 1882 och var en av de tidigaste i landet. Föreningen finansierades av Hushållningssällskapet, stat och landsting. Slöjdföreningen upplöstes 1914 och Slöjdkommittén trädde i dess ställe den 1 januari 1915. Slöjdkommittén var underställd Hushållningssällskapet. Någon större förändring av verksamheten skedde inte efter ombildningen. På 1920-talet ändrade Slöjdkommittén namn till Slöjdnämnden.

Norrbottens läns Permanenta Slöjdutställning

Vid 1900-talets början drabbades Norrbotten av svår missväxt och stor arbetslöshet. Norrbottens läns Slöjdförening, som tidigare mest arbetat för att införa slöjd som undervisningsämne i skolorna, beslutade sig nu för att ägna hemslöjden större uppmärksamhet. Man ansåg att den kunde utvecklas till en god bisyssla på landsbygden.

Lilly Zickerman, initiativtagare till bildandet av Föreningen för Svensk Hemslöjd, besökte länets mest drabbade områden under missväxtåret 1902. Hon såg till att det påbörjades försäljning av slöjdalster från Norrbotten i Stockholm. Zickerman träffade även Slöjdföreningens styrelse för att diskutera hur man skulle kunna avhjälpa nödårets efterverkningar, och bereda länets befolkning en viktig biinkomst i form av försäljning av slöjdalster. Mötet kom fram till att ett slöjdmagasin skulle upprättas i Luleå, och att det var viktigt att sprida råd om mönster och modeller.

Föreningen anordnade ambulerande slöjdkurser runt om i länet, och i oktober 1904 öppnade föreningens första butik, Norrbottens läns Permanenta Slöjdutställning, på Storgatan 6 i Luleå. Tio år senare ändrades namnet till Norrbottens hemslöjd.

Slöjdombud anställdes på landsbygden, som en länk mellan butiken och slöjdarna.

Stor vikt lades på den traditionella slöjden. Det gjordes inventeringar i länet för att få fram äldre vävnader och andra slöjdalster för nytillverkning. I anslutning till butiken öppnades en vävkammare där det vävdes provvävar och komponerades mönster.

De stora kunderna var länge allmänna inrättningar, till exempel sjukhus och folkhögskolor, som gjorde stora beställningar av textila vävnader och möbler. De artiklar som såldes bäst till privatkunder var bland annat Lovikkavantar och samisk slöjd.

Utställningar

Slöjden från länet visades tidigt upp på olika platser i länet och runt om i landet, men även på stora internationella utställningar. Det blev ett sätt att sprida och marknadsföra länets slöjdprodukter, något som var en viktig del i slöjdverksamhetens arbete.

Listan på utställningar kan göras lång, men här är några exempel:
Stockholmsutställningen 1897 – här fanns länets alla slöjdgrenar representerade och slöjdinspektör Gavuzzi kom hem med en silvermedalj för insatsen. 1909 deltog Slöjdföreningen vid Konst- och Industriutställningen i Stockholm, där man ställde ut bland annat yllevävnader och samisk slöjd. Norrbottensslöjd visades upp på Skansen i samband med Olympiaden 1912, tillsammans med alster från landets övriga hemslöjdsaffärer. På världsutställningen i Chicago 1934 fanns samisk slöjd från Norrbotten till beskådan.

Engrosförsäljning och filialer i länet

Genom Hemslöjdsföreningarnas engrosförsäljning, som kom igång i mitten av 1940-talet, kunde länets slöjdprodukter säljas även till övriga landet, och inköp till butiken gjordes från hela Sverige.

Filialer till butiken i Luleå öppnade 1949 i Piteå, 1950 i Kiruna och 1953 i Boden. Luleåbutiken flyttade 1954 till nya lokaler på Skomakargatan.

Under 1950-talet minskade de stora beställningarna av möbler till offentliga inrättningar, och efterfrågan på småslöjd, som presentartiklar och souvenirer ökade.

Vissa produkter blev riktiga storsäljare.

Norrbottens läns Hemslöjdsförening, ekonomisk förening

På initiativ av landshövding Manfred Näslund startade en ny hemslöjdsförening 1963, Norrbottens Läns Hemslöjdsförening, nu som ekonomisk förening. Föreningen bildades dels för att samordna insatser för att stödja och utveckla slöjdnäringen, och dels för att skapa en effektiv säljorganisation för länets slöjdproduktion. Landshövdingen själv blev ordförande i föreningen.

Butikerna och affärsverksamheten övergick 1965 från Hushållningssällskapet till den nybildade föreningen. På 1970-talet övertog Hemslöjdsföreningen även konsulentverksamheten och ”Landstingets ambulerande slöjdkurser”.

Verksamheten utvecklas

För att bättre kunna bidra till att utveckla och effektivisera länets slöjdande verksamhet byggdes Slöjdhuset i Luleå, som invigdes 1969. Här fanns kontor, verkstäder, råvarulager, kursverksamhet, butik och utställningslokal.

Hemslöjdsföreningen övertog 1979 Gammelstads Handväveri, som startat 1966. Väveriet var specialiserat på att tillverka mattor och bildvävnader i framförallt rölakansteknik. Vävnaderna utformades ofta i nära samarbete med framstående konstnärer. Naturmotiv och sakrala motiv var de vanligast förekommande.

Bland de konstnärer som tagit fram förlagor till väveriet finns Ingemar Callenberg, Fred Andersson, Stig Winnerskog, Lars Pirak, Marianne Öqvist, Gösta Hedström, Björn Blomberg, Bertil Linné och Anna Toresdotter. Handväveriets mattor och bildvävnader beställdes ofta till offentliga inrättningar, företag och kyrkliga miljöer i hela landet, men de såldes även utomlands till ambassader och andra institutioner.

Hemslöjdsföreningen medverkade i flera arbetsmarknadssatsningar i länet, bland annat i ett stort vävprojekt i Pajala, som startade 1979 och pågick några år in på 1980-talet. Projektet resulterade i ett antal vävstugor, som blev en del av föreningens verksamhet.

Utöver butikerna i Luleå, Boden, Piteå och Kiruna öppnade på 1980-talet en butik i Karesuando. Butiken i Boden upphörde 1985.

Sortimentet bestod av norrbottnisk slöjd, kompletterad med slöjd från övriga landet, men även från utlandet, konsthantverksprodukter och industriellt tillverkade produkter i naturmaterial. Föreningen sålde även norrbottniska bygdedräkter och material till dräkter, slöjdmaterial och verktyg, mönster, ritningar och arbetsbeskrivningar till slöjdprodukter.

Utställningar i Zürich och New York

Utställningsverksamheten blev allt mer omfattande under 1970-talet, och man deltog i flera utställningar utomlands, i till exempel New York och Zürich.

Från 1980-talet deltog föreningen mest på utställningar i Sverige och framför allt inom länet. Ett populärt återkommande arrangemang var föreningens sommarutställningar i Kiruna stadshus, som pågick under åren 1986–2004. De arrangerades oftast tillsammans med Gammelstads handväveri och länets sameslöjdskonsulenter, de sista åren även tillsammans med Norrbottens museum.

Formgivare, slöjdare och produkter

Kvalité, form och material var viktigt vid framtagandet av nya varor till hemslöjdsbutikerna och affärsverksamheten.

Det var ofta hemslöjdskonsulenterna eller någon av föreningens anställda som formgav produkterna, och slöjdare runt om i länet som tillverkade dem. Ibland utformade slöjdarna egna förslag. Vävda textilier var en stor försäljningsprodukt, och vävdes till stor del i föreningens egna vävstugor.

Inventering, dokumentation och även tillvaratagande av typiska mönster, slöjdtraditioner och äldre slöjdföremål från länet ingick i konsulenternas uppgifter.

Vid produktutveckling och framtagande av nya slöjdalster till försäljning har traditionen varit viktig. Även det nyskapade var ofta inspirerat av äldre tiders föremål och mönster. Redan 1936 deponerade Norrbottens läns Hushållningssällskap en stor mängd insamlade textilier hos Norrbottens museum. Textilierna har använts som förlagor och inspiration till nya produkter.

Även den norrbottniska naturen och det norrbottniska landskapet var en inspirationskälla, vilket många av produkt- och modellnamnen vittnar om, som till exempel Lingonsskog, Vargspår, Solgläntan, Äppelblom, Åkerbärsland, Blåbär, Fjällvallmo, Nuolja, Sarek och Kebnekaise.

Nya idéer har även fötts fram genom olika utvecklingsprojekt. Till exempel i samarbete med konstnärer från länet.

Samisk slöjd hade tidigt en viktig plats i länets slöjdverksamhet, och har visats upp tillsammans med länets övriga slöjd i olika utställningar, och var en del av utbudet i slöjdbutikerna och affärsverksamheten.

De samiska slöjdarna skapade själva sina alster från början till slut, och oftast var den märkt med tillverkarens namn. Det var en stor skillnad mot övriga slöjdare, som för det mesta var anonyma, och producerade på beställning, det som andra hade formgivit. Den samiska slöjden såldes för det mesta direkt till butikerna, av slöjdarna själva.

Affärsverksamheten upphör och föreningen ombildas

Hemslöjdsbutikerna i Luleå, Piteå, Kiruna och Karesuando, och övrig affärsverksamhet upphörde 1998, och det som återstod av Hemslöjdsföreningens verksamhet flyttade till lokaler utanför Luleå.

Norrbottens Läns Hemslöjdsförening, ekonomiska förening, avvecklades 2006, och istället bildades Norrbottens Läns Hemslöjdsförening som ideell förening.

Se och veta mer

För den som vill se mer av Norrbottens läns Hemslöjdsförenings samling är tipset att besöka Norrbottens museum i sommar. I utställningen Hallå Hemslöjd, som pågår till och med den 27 oktober 2019, visas närmare 400 föremål ur samlingen.

Vill man fördjupa sig mer i föremålen eller i arkivhandlingar från Norrbottens läns Hemslöjdsförening och Norrbottens läns Hushållningssällskap rekommenderas ett besök i Norrbottens museums samlingar eller på Norrbottens Föreningsarkiv på Björkskatan i Luleå.

I jubileumsboken Norrbottens läns Hemslöjdsförening 1882-1982 finns mer att läsa om föreningens historia.

Anja Wrede,
föremålsantikvarie