Konsten att samla konst. Om Region Norrbottens konstsamling, mellan inköp, utlåning och registreringsarbete

Dagens inlägg handlar om Region Norrbottens konstsamling som lånas ut till vårdmiljöer samt administrativa kontor i länet. Då företrädaren redan hade berättat om vikten av konstplacering på vårdmiljön (Konst i vårdmiljö | Kulturmiljö vid Norrbottens museum (kulturmiljonorrbotten.com)), ligger nu fokus på arbetsprocessen som ligger bakom regionens konstsamling.

En (personlig) premiss
Personligen brinner jag för konstsamlingar. Har alltid tyckt att det är fascinerande att forska om en samlings tillkomst, att besöka museer samt att botanisera grupper av konstverk och hitta en röd tråd mellan dem.
”Varför en börjar att samla konst?” är en fråga jag tar med mig sedan universitetstiden och specialiseringsåren. Där jag hade äran att gå igenom två privata samtidskonstsamlingarna och att praktisera på ett konstmuseum. Mitt första arbetsuppdrag på fältet var just att besöka kommunala kontor i Milano och att inventera/se över konstsamlingen som utplacerades där. Roligt, då det är ungefär det jag gör nu, fast på regional nivå och – liten detalj – i ett annat land.
Men varför en börjar att samla konst då? Det finns flera anledningar till en konstsamling, som till exempel (intellektuellt, historiskt, men även ekonomiskt) intresse, entusiasm, men också en svaghet och en viss anknytning till ett konstföremål.

Några av Region Norrbottens konstverk som är tillgängliga till utlån. Foto: Silvia Colombo

Vad gör en konstutvecklare i sin tjänst?
Region Norrbotten började samla konst för flera decennier sedan, men processen blev systematisk sedan 1980/1990-talet. Nu består konstsamlingen av flera tusen verk som är utspridda på flera hälsocentraler, sjukhus och tandvårdscentraler i hela länet.
Konstutvecklare är nya namnet på rollen jag har tagit över sedan årsskiftet och det betyder att jag ansvarar över regionens konstsamling, från inköp och inventering samt registrering i digitalt register till utlåning till anpassade vårdmiljöer eller administrativa kontor. Övergripande är inköp grundade på högkvalitativ konstnärlig nivå och variation (i term av konstnärer men också av konstformer). Dessutom är de på något sätt kopplade med Norrbotten och Norden.

Efter att ett konstverk köpts in är det dags att inventera det, så att det officiellt blir en del av Region Norrbottens konstsamling. Inventeringen sker både fysiskt på konstverk (varje konstverk har ett inventeringsnummer på baksidan) och digitalt i registret som är gemensamt med Norrbottens museum. Alla flytt som en tavla eller en skulptur gör antecknas där och resultatet är en konstkarta som tar plats i hela länet. Samtidigt som registrering sker även fotografering, så att det blir enklare att identifiera ett konstverk när det behövs.

Annika Persson Åkeblom, Hittar du hem? (2011), detalj. Region Norrbottens konstsamling. Foto: Silvia Colombo

Från inventering till utlåning
När ovannämnd process är klar är konstverket redo för utlåning. Det är då jag får förfrågningar från regionanställda som är intresserade av att få konst till deras avdelning eller kontor, patientrum, labbet osv.  Personalen har möjlighet att komma till mig och besöka magasinet på plats, eller få ett förslag digitalt. Det är ungefär 10-20 personer/månad som kommer fysiskt och 5-10 st. som får ett förslag via mejl. I båda fall är det lika inspirerande att tänka på ett tema, att föreslå en röd tråd, eller att hitta på en berättelse som sedan kan fortsätta på plats, speciellt om konsten går till ett offentligt rum (väntrum, korridor…). Flödet av konstverk som kommer in och hämtas runt i länet och de som går ut är som en dans. Fram och tillbaka. Framåt och bakåt. Därför det är viktigt att tänka på alla transporteringar som gjordes, görs och ska göras. Speciellt i ett län där temperatur och klimat varierar så mycket från en årstid till en annan.

Äntligen, när konsten har nått dess destination och hängs upp på väggen eller ställs ut i något rum betyder det att processen är klart. Då blir det viktigt att titta på den, att se den på riktigt. Eftersom konsten, antik som modern, tilltalar och utmanar oss hela tiden – den återuppväcker känslor och berättar för oss om olika frågor, teman, problem eller budskap. Vi behöver bara vara uppmärksamma och lyssna.

Om du är regionanställd och vill få konst till din avdelning eller kontor, ta kontakt med mig: silvia.colombo@norrbotten.se

Lena Lagerstams foto i ett väntrum på Stadsvikens hälsocentral, Luleå. Region Norrbottens konstsamling. Foto: Silvia Colombo

Vid tangentbordet:
Silvia Colombo, Region Norrbottens konstutvecklare

”En hyllning till vatten”: en glasutställning i Haparandas gamla vattentorn

Haparandas första vattentorn
Det gamla vattentornet i Haparanda är ett av stadens minnesmärken. Med dess långa profil bidrar vattentornet till att skapa Haparandas horisont, att inspirera till unika idéer och speciella projekt (tex. det som ville förvandla tornet till ett höghus med flera lägenheter, enligt MAF:s förslag, 2012), men även till att väcka invånares samt turisters nyfikenhet. Byggt av arkitekten Knut Nordenskjöld 1920, i ungefär samma veva som stadens nya järnvägsstation, är Haparandas gamla vattentorn en hög struktur – nästan 50 meter höjd – i tegelstenar med ett klassiskt lutande tak och en oktogonisk planritning.
I bruk som vattentorn från och med 1920-talet och sedan som fjärrvärmecentral från och med 1960/1970-talet (när ett nytt vattentorn byggdes) är det gamla vattentornet stängt för allmänheten sedan flera decennier. Eller kanske snarare skulle säga att det var stängt för allmänheten, då en glasutställning tog plats i tornets bottenvåning den 22 oktober 2022.

Haparandas gamla vattentorn, källa: http://www.commons.wikimedia.com

När glaskonst väcker nytt liv i en historisk byggnad
”En hyllning till vatten” är inte bara en utställning som förevisar verk blåsta av glaskonstnären Jennie Olofsson från Gotland (Glasstudion Big Pink). Utställningen är också resultatet av en process fylld av tankar, reflektioner, skapande och samarbete.

Jennie spenderade en residensvistelse i Haparanda under några veckor 2020, mitt under rasande pandemi. Mörkret, naturen och älgjakten dominerade ett första intryck av novemberlandskapet i staden med omgivningar.

Konstnären och konsthantverkaren Jennie Olofsson/Glasstudion Big Pink, källa: http://www.swedishlaplandair.se

Detta i kombination med vattnet – i form av regn, älvar, sjöar och is. Jennie började anteckna och göra ljusregistreringar genom att ta bilder i staden och dess omgivande natur. Dessa bilder målade hon om till prickar av färg och skapade en novemberpalett av Haparandas färger. Prickarna pryder nu var utställningsaffisch och i utställningsbroschyren men även i sin ursprungsform i utställningen. De starkaste färgerna finns i bruksglaset “Tjärhovet”.

Utställningsaffisch gjord av Karin Erixon.

I processen uppstod fler frågor – skulle isen i norr verkligen släppa i november, som följd av klimatförändringarna? Hur uppfattas Haparanda hos de som kommer utifrån? Vad dominerar landskapet?

Sa föddes idén att arrangera en utställning i det gamla vattentornet med nyproducerade ljud och glasverk inspirerade av Haparanda och Tornedalen. Efter två år av brainstorming, samverkan och hårt jobb har vi liksom anlänt – vi har äntligen fått inviga utställningen i Haparandas gamla vattentorn.

Unika glaskonstverk i en miljö med industrikänsla
Just för den här utställningen har Jennie Olofsson skapat en hängande installation – en site specific – som heter Isskärvor, gjuten av glas från riktig is och inspirerad av för tidig islossning; två skisser ”Prickar” som inspirerandes av Haparandas novemberljus och färger, samt ljudverket ”Hyllning till vatten”, inspirerat av vattnets ljud och rörelse samt de dystopiska klimatförändringar vi står inför.

Jennie Olofsson, installationen site specific ”Isskärvor”. Foto: Silvia Colombo.
Jennie Olofsson, “Prickar” & “Tjärhovet” (orange och transparent version). Foto: Silvia Colombo.

Sedan är utställningens höjdpunkt en serie munblåsta och drivna glas (50 st.) och vattenkaraffer (20 st.) som heter ”Tjärhovet” och som inspirerades av Haparandas ljus samt homonymt för området.

Jennie Olofsson, ”Isskärvor” i bakgrunden och ”Tjärhovet” (grön version) i förgrunden. Foto: Silvia Colombo.
Jennie Olofsson, ”Tjärhovet” (blå och grön version). Foto: Silvia Colombo.

För att fortsätta med Jennies ord ”kommer glasens textur från formavtryck av tjäran som ligger på Haparandas strandbank, i det naturskyddade området ’Tjärhovet’:

“I silikonavtrycket gjöt jag vax och utav flera vaxgjutningar byggde jag en rund blåsform av gips och sand. Nar vaxet ångats bort kan jag blåsa glas in i formen och trycket från min luft utvidgar glaset mot formens kant och ger på så sätt glasytan ett avtryck som liknar Tjärhovet. For mig är detta ett sätt att flytta en fysiskt betydelsefull plats i Haparanda in i ett vardagsobjekt som du kan använda varje dag. Vattenkaraffen bar med sig ’minnet’ av Tjärhovets berättelse.”

De har fyra olika färger och jag kallar dem, mossa, solnedgång, is och vatten. Färgerna ar valda från den färgkarta jag skapade under min residensvistelse. Varje dag gjorde jag ljusregistreringar i naturen och i staden som jag omvandlade till färg.

Tjärhandeln uppstod och blomstrade redan under 1600-talet da tjäran var vårt lands tredje största exportvara och ökade kraftigt under 1700-talet och kulminerade under halva 1800-talet. Spill från denna tjärhandel och omlastningens procedur har lämnat spår i markyta och än idag känner du doft av tjära på platsen”.

”En hyllning till vatten”, detalj av utställningsrum. Foto: Silvia Colombo.

”En hyllning till vatten” är en samproduktion mellan Jennie Olofsson/Glasstudion Big Pink, Haparanda stads kulturenhet, ABF norr, och Resurscentrum för konst, i samarbete med kulturföreningen KUBN (Kultur för Unga och Barn i Norrbotten). Samfinansierande institutioner är Kulturrådet och Region Norrbotten.

Vid tangentbordet:
Silvia Colombo
Kulturstrateg på Haparanda stad

Källor
Ang. ansökan om minnesmärke och info om vattentornets historia: https://www.haparandapojkarna.com/16-foereningsfakta/10-ansoekan-om-byggnadsminnesfoerklaring-av-gamla-vattentornet-har-inlaemnats-till-laensstyrelsen

Ang. MAF:s projekt: https://maf-ark.se/projekt/tornet-haparanda/
https://sverigesradio.se/artikel/5225693

Ang. Jennie Olofssons konstresidens i Haparanda under 2020: http://www.swedishlaplandair.se/residencies/previous-residencies-2020/jennie-olofsson-44859785

Ang. Jennie Olofssons produktion som Glasstudion Big Pink: https://www.glasstudionbigpink.se/