”En hyllning till vatten”: en glasutställning i Haparandas gamla vattentorn

Haparandas första vattentorn
Det gamla vattentornet i Haparanda är ett av stadens minnesmärken. Med dess långa profil bidrar vattentornet till att skapa Haparandas horisont, att inspirera till unika idéer och speciella projekt (tex. det som ville förvandla tornet till ett höghus med flera lägenheter, enligt MAF:s förslag, 2012), men även till att väcka invånares samt turisters nyfikenhet. Byggt av arkitekten Knut Nordenskjöld 1920, i ungefär samma veva som stadens nya järnvägsstation, är Haparandas gamla vattentorn en hög struktur – nästan 50 meter höjd – i tegelstenar med ett klassiskt lutande tak och en oktogonisk planritning.
I bruk som vattentorn från och med 1920-talet och sedan som fjärrvärmecentral från och med 1960/1970-talet (när ett nytt vattentorn byggdes) är det gamla vattentornet stängt för allmänheten sedan flera decennier. Eller kanske snarare skulle säga att det var stängt för allmänheten, då en glasutställning tog plats i tornets bottenvåning den 22 oktober 2022.

Haparandas gamla vattentorn, källa: http://www.commons.wikimedia.com

När glaskonst väcker nytt liv i en historisk byggnad
”En hyllning till vatten” är inte bara en utställning som förevisar verk blåsta av glaskonstnären Jennie Olofsson från Gotland (Glasstudion Big Pink). Utställningen är också resultatet av en process fylld av tankar, reflektioner, skapande och samarbete.

Jennie spenderade en residensvistelse i Haparanda under några veckor 2020, mitt under rasande pandemi. Mörkret, naturen och älgjakten dominerade ett första intryck av novemberlandskapet i staden med omgivningar.

Konstnären och konsthantverkaren Jennie Olofsson/Glasstudion Big Pink, källa: http://www.swedishlaplandair.se

Detta i kombination med vattnet – i form av regn, älvar, sjöar och is. Jennie började anteckna och göra ljusregistreringar genom att ta bilder i staden och dess omgivande natur. Dessa bilder målade hon om till prickar av färg och skapade en novemberpalett av Haparandas färger. Prickarna pryder nu var utställningsaffisch och i utställningsbroschyren men även i sin ursprungsform i utställningen. De starkaste färgerna finns i bruksglaset ”Tjärhovet”.

Utställningsaffisch gjord av Karin Erixon.

I processen uppstod fler frågor – skulle isen i norr verkligen släppa i november, som följd av klimatförändringarna? Hur uppfattas Haparanda hos de som kommer utifrån? Vad dominerar landskapet?

Sa föddes idén att arrangera en utställning i det gamla vattentornet med nyproducerade ljud och glasverk inspirerade av Haparanda och Tornedalen. Efter två år av brainstorming, samverkan och hårt jobb har vi liksom anlänt – vi har äntligen fått inviga utställningen i Haparandas gamla vattentorn.

Unika glaskonstverk i en miljö med industrikänsla
Just för den här utställningen har Jennie Olofsson skapat en hängande installation – en site specific – som heter Isskärvor, gjuten av glas från riktig is och inspirerad av för tidig islossning; två skisser ”Prickar” som inspirerandes av Haparandas novemberljus och färger, samt ljudverket ”Hyllning till vatten”, inspirerat av vattnets ljud och rörelse samt de dystopiska klimatförändringar vi står inför.

Jennie Olofsson, installationen site specific ”Isskärvor”. Foto: Silvia Colombo.
Jennie Olofsson, “Prickar” & “Tjärhovet” (orange och transparent version). Foto: Silvia Colombo.

Sedan är utställningens höjdpunkt en serie munblåsta och drivna glas (50 st.) och vattenkaraffer (20 st.) som heter ”Tjärhovet” och som inspirerades av Haparandas ljus samt homonymt för området.

Jennie Olofsson, ”Isskärvor” i bakgrunden och ”Tjärhovet” (grön version) i förgrunden. Foto: Silvia Colombo.
Jennie Olofsson, ”Tjärhovet” (blå och grön version). Foto: Silvia Colombo.

För att fortsätta med Jennies ord ”kommer glasens textur från formavtryck av tjäran som ligger på Haparandas strandbank, i det naturskyddade området ’Tjärhovet’:

”I silikonavtrycket gjöt jag vax och utav flera vaxgjutningar byggde jag en rund blåsform av gips och sand. Nar vaxet ångats bort kan jag blåsa glas in i formen och trycket från min luft utvidgar glaset mot formens kant och ger på så sätt glasytan ett avtryck som liknar Tjärhovet. For mig är detta ett sätt att flytta en fysiskt betydelsefull plats i Haparanda in i ett vardagsobjekt som du kan använda varje dag. Vattenkaraffen bar med sig ’minnet’ av Tjärhovets berättelse.”

De har fyra olika färger och jag kallar dem, mossa, solnedgång, is och vatten. Färgerna ar valda från den färgkarta jag skapade under min residensvistelse. Varje dag gjorde jag ljusregistreringar i naturen och i staden som jag omvandlade till färg.

Tjärhandeln uppstod och blomstrade redan under 1600-talet da tjäran var vårt lands tredje största exportvara och ökade kraftigt under 1700-talet och kulminerade under halva 1800-talet. Spill från denna tjärhandel och omlastningens procedur har lämnat spår i markyta och än idag känner du doft av tjära på platsen”.

”En hyllning till vatten”, detalj av utställningsrum. Foto: Silvia Colombo.

”En hyllning till vatten” är en samproduktion mellan Jennie Olofsson/Glasstudion Big Pink, Haparanda stads kulturenhet, ABF norr, och Resurscentrum för konst, i samarbete med kulturföreningen KUBN (Kultur för Unga och Barn i Norrbotten). Samfinansierande institutioner är Kulturrådet och Region Norrbotten.

Vid tangentbordet:
Silvia Colombo
Kulturstrateg på Haparanda stad

Källor
Ang. ansökan om minnesmärke och info om vattentornets historia: https://www.haparandapojkarna.com/16-foereningsfakta/10-ansoekan-om-byggnadsminnesfoerklaring-av-gamla-vattentornet-har-inlaemnats-till-laensstyrelsen

Ang. MAF:s projekt: https://maf-ark.se/projekt/tornet-haparanda/
https://sverigesradio.se/artikel/5225693

Ang. Jennie Olofssons konstresidens i Haparanda under 2020: http://www.swedishlaplandair.se/residencies/previous-residencies-2020/jennie-olofsson-44859785

Ang. Jennie Olofssons produktion som Glasstudion Big Pink: https://www.glasstudionbigpink.se/

Konst i museets samlingar: Margareta Renberg (1945-2005)

2019 förvärvade Norrbottens museum 14 verk av konstnären Margareta Renberg. Margareta var född i Luleå och utbildade sig på Konstfack och Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Hon slog igenom under 1970-talet då hon hade flera utställningar och gav ut en diktsamling. Både hennes bildkonst och poesi har beskrivits som egensinnig. Men vem var Margareta? I samband med museets förvärv intervjuades Kristina Renberg, som delade med sig av sina berättelser om och minnen av sin syster.

Utan titel, Margareta Renberg. Torrnålsgravyr/koppartryck 31 x 36 cm (Nbm: 29978). Foto: Simon Eliasson © Norrbottens museum

Margaretas intresse för litteratur och teckning uppstod tidigt. Hon var lika duktig på att skriva och berätta som hon var på att måla och teckna, berättar Kristina. Systrarna växte upp på Skurholmen i Luleå, i ett hus som deras pappa Gunnar hade byggt i början av 1950-talet. På tomten fanns en lekstuga och på lekstugans vind brukade spökhistorier berättas. Margareta, som hade talets gåva, var särskilt spännande att lyssna på.

Efter studenten 1964 flyttade Margareta till Stockholm för att studera på Konstfack. Där läste hon bland annat arkitektur, figurteckning, fri målning, gjuteri, konsthistoria, muralmålning och scenografi. 1968 började hon på Kungliga Konsthögskolan och två år senare hade hon sin första separatutställning. 1974 fick Margareta Stig Carlson-priset för sin debutdiktsamling En tatuerad dams memoarer. Priset delades ut av FIB:s Lyrikklubb som även var utgivare av tidskriften Lyrikvännen. Att ta emot pris var däremot inte så märkvärdigt för Margareta, berättar Kristina och tillägger att systern var den mest ärliga människa hon har träffat.

Sitter du bekvämt, Margareta Renberg. Serigrafi 50 x 40 cm, numrerad 82/83 (Nbm: 29985). Foto: Simon Eliasson © Norrbottens museum

Från början var Margaretas konst mer föreställande och grafiken kunde innehålla en del råa inslag. Det fanns en viss svärta i det hon skapade, men det fanns också alltid mycket humor. Med tiden blev konsten alltmer abstrakt och färgerna mer dämpade. I målningarna återfinns ofta kroppar och kroppsdelar som kan betraktas och förstås på olika sätt. De underfundiga titlarna fungerar som små ledtrådar för betraktaren.

Kristina tror att Margareta hade ett galleri av bilder i sitt huvud som hon använde sig av. Hon la märke till så mycket och såg så många detaljer. På senare år har Kristina känt igen några av miljöerna i verken, bland annat badrummet i föräldrahemmet, saftmajan som deras mamma Elsa brukade använda och jordgubbarna som det fanns så gott om i trädgården.

Anisbröd, Margareta Renberg. Skulptur i brons, 4 x 7 cm (Nbm: 29973). Foto: Simon Eliasson © Norrbottens museum

1995 blev Margareta ledamot i Konstakademien, där hennes vän och professor Ulf Linde också var medlem. Samma år fyllde Margareta 50 år och födelsedagen firades med knytkalas ute i trädgården på Thielska galleriet. Kristina berättar att gästerna hade med sig en stor bäddad säng i present. Margareta hade inte haft någon ordentlig säng tidigare, så gästerna hade gått ihop och köpt en åt henne. Galleristen Mariann Ahnlund brukade också hjälpa Margareta med sådant som var mer praktiskt. Ute på landet hos Mariann bakade Margareta sina anisbröd, som blev förlagor till hennes skulpturer. Anisbröden i brons har bland annat delats ut som prisstatyett av Norrbottensakademien.

Filt, Margareta Renberg. Serigrafi 48 x 40 cm, numrerad 119/150 (Nbm: 29981). Foto: Simon Eliasson © Norrbottens museum

2000 diagnosticerades Margareta med lungcancer. Hon mådde mycket dåligt under sjukdomsperioden, men levde in i det sista. Kristina minns särskilt den bejublade utställningen på Konstakademien. Två stora salar fylldes med Margaretas konst och trots att hon själv var så sjuk vid tidpunkten kunde hon tala på ett entusiasmerande sätt och få publiken att lyssna andlöst.

Margaretas sista verk blev Filt, en serigrafi som skulle tryckas i en konstnärsalmanacka. Kristina berättar att Margareta inte var helt nöjd med resultatet och att det inte är helt säkert att den var färdigställd. Margareta blev bara 59 år gammal och sin sista tid tillbringade hon på Stockholms sjukhem. På begravningen i Solna var det många som höll tal, spelade och sjöng. Bland gästerna fanns Ulf Linde, Karin Mamma Andersson och Jockum Nordström.

Jubileumsfirande med Luleåkonstnärer

Just nu visas verk med skilda tekniker av Margareta Renberg i Kulturens hus i Luleå. I utställningen ingår bland annat oljemålningen, bronsskulpturen, litografin, blyertsteckningarna, tuschteckningarna, serigrafierna och koppartrycken ur Norrbottens museums samlingar. Margareta Renberg är en av tre konstnärer med Luleåanknytning som konsthallen lyfter i sitt firande av stadens 400-årsjubileum. De två andra konstnärerna är Magnus Svensson och Johannes Lindh. Fram till och med 2 maj pågår utställningarna med de tre konstnärerna. De har olika uttryckssätt, men många beröringspunkter. Konsthallens öppettider hittar du här.

Paulina Öquist Haugen