I somras var första gången jag besökte Sandträsk sanatorium utanför Boden. Sanatoriet har under flera år stått på min lista över byggnader som jag velat besöka och äntligen fick jag tillfälle att göra det.
Är man intresserad av spöken och övernaturliga ting är det nog mest det som lockar till besök idag, men ligger intresset i arkitektur så finns det mycket vackert att lägga ögonen på. Något som känns otroligt sorgligt är dock den vandalisering som satt sina spår på sanatoriebyggnaden. Många glasrutor på bottenvåningen är trasiga och har lagats med skivor, även omgivande parkområde är igenväxt och ett antal byggnader är rivna. Men, detta till trots är området en fantastisk plats.
Lite historia
För att förstå de byggnader som fortfarande står på kvar från tiden då sjukhuset var i bruk kan lite bakgrundshistoria vara på sin plats.
Sanatoriets historia kan delas upp i två perioder. Period 1 varade fram till 1931 då nuvarande huvudbyggnad uppfördes, period 2 fram till 1964 då sanatorieverksamheten flyttade till centrallasarettet i Boden.
Period 1 tog sin början år 1905. Tuberkulosen härjade i landet och särskilt Norrbotten var hårt utsatt. Landstinget tillsatte därför en kommitté för att utreda hur tuberkulosvården skulle lösas i länet. Samma år erbjöds landstinget att köpa en fastighet i Sandträsk efter överste Carl Otto Bergman som avlidit några år tidigare. Carl Otto hade i slutet av 1880-talet uppfört en herrgård och anlagt ett jordbruk, och då platsen var idealisk för ett sanatorium med sin rena, höga och torra luft köptes fastigheten.
Uppbyggnaden av området påbörjades och den 14 september 1913 kunde sanatoriet invigas. De flesta vårdplatser var placerade i Stora Paviljongen även kallat Torpet, en byggnad uppförd i trä bakom nuvarande sjukhusbyggnad. Några fick även inrättas i Carl Otto Bergmans herrgård och resterande inhystes i Trean även kallat den s.k Finska Paviljongen på grund av de finsktalande patienterna.
Av områdets första sanatoriebyggnader återstår idag bara herrgården.
Det tog inte fullt tjugo år innan landstingen ansåg att sanatoriet var för litet. Allt fler norrbottningar var i behov av tuberkulosvård och då området inte längre kunde uppfylla landstingets krav så uppfördes en ny sjukhusbyggnad på området – Norrbottens läns centralsanatorium. Den stora tegelklädda huvudbyggnaden stor färdigt 1931 och ansågs vid invigningen som synnerligen modern, vacker och gedigen i minsta detalj.
Med en längd av 95 meter samt ligghallar i trä på var sida placerades den på sydsluttningen ovanför Sandträsket. Ligghallar, som är öppna salar där sjuka under dagtid fick inandas frisk luft, användes flitigt av de friskare patienterna även vintertid. Då var det handskar, mössa, tjock vadderad hallkappa och skor som gällde för att hålla kylan ute.
Tyvärr är ligghallarna idag rivna, men bilden nedan visar byggnaden innan dessa revs.
Området hade nu plats för 345 patienter – 288 st i den nya byggnaden och ytterligare 57 st i Stora Paviljongen/Torpet.
Vinkelrätt mot huvudbyggnaden uppfördes på norra sidan en utbyggnad och i vinkeln mellan dessa två byggnadskroppar placerades entrén. I modern tid fick huvudbyggnaden även en tillbyggnad på södra sidan där bassäng och gymnastiksal inrymdes.
Foto: Erica Duvensjö
I byggnadens källarplan återfanns b.la förrådsutrymmen, pannrum och tvättavdelning.
På bottenvåningen låg bl.a mottagningsrum, kontor och barnavdelningen och på våning ett, två och tre låg vårdavdelningarna. I utbyggnaden fanns gemensamhetsutrymmen och kök.
Hela området var som ett eget litet samhälle där samlingssal, butik och skolsal samsades i den stora tegelbyggnaden. På vindsvåningen fanns också två lägenheter – en för underläkaren och en för husmodern.
Under årens lopp har många byggnader rivits på området. Ett exempel är E-paviljongen med plats för 44 patienter. Den var placerad på höger sida av sjukhusbyggnaden sett från sjön. Däremot är personalbostäderna Fridhem, Bikupan och Sänkan fortfarande kvar. Fridhem byggdes 1939, Bikupan 1945 och Sänkan år 1949. Byggnaderna är uppförda i funktionalistisk stil med återhållsam arkitektur och färgsättning.
Då sanatorieverksamheten flyttade till lasarettet i Boden 1964 hade över 26 000 patienter skrivits in under den tid som sanatoriet var i bruk. Under 1950-talet var som flest patienter inlagda – hela 422 personer.
Efter att sanatorieverksamheten lades ner blev byggnaden vårdhem fram till 1982 och efter det rehabiliteringscenter. Våren 2003 såldes fastigheten till en norsk entreprenör och har sedan dess stått tom.
Spår av verksamheten
För patienterna på sanatoriet fanns många ordningsregler. De fick exempelvis inte flörta med personalen, inte heller dricka sprit, uppehålla sig i ekonomilokaler utan tillstånd eller störa den allmänna ordningen. I byggnaden rådde också lugn och ro.
Direkt innanför den pampiga entrén finns en målning av Överste Carl Otto Bergmans herrgård. Byggnaden som står ett stenkast från sjukhusbyggnaden är något ombyggd idag, men man ser att karaktärsdragen fortfarande finns kvar.
Foto: Erica Duvensjö
Spökerier
Som jag nämnde i början av bloggen sägs det spöka i sanatoriet. Enligt sägen ska det finnas en flicka i rum 13 på andra våningen som många besökare och patienter under årens lopp stött på. Det ska också röra sig en sjuksköterska i korridorerna och en man med rock (troligtvis läkare). Det ska också förekomma visslingar och viskningar runt om i byggnaden även om ingen är där. Själv upplevde jag ingenting, men då var jag heller inte själv när mörkret sänkte sig över Sandträsk sanatorium.
Vill du också besöka sjukhusbyggnaden? Kontakta då vaktmästaren Allan Wonkavaara som gärna berättar om byggnaden och områdets spännande historik.
Källor
Nyberg Stig. Landstingets verksamhet i Sandträsk. Artikel
Länstryckeriet. 1959. Råd och Anvisningar samt Ordningsregler för patienterna vid Centralsanatoriet i Sandträsk
Lundin Kerstin. 1985. Sandträsk Sanatorium 1913-1964, Ett exempel på en av Sveriges många tuberkulossjukhus. Skriftlig uppgift B1 Etnologiska institutet Umeå universitet.N
Information om Sandträsk sanatorium på Norrbottens museums hemsida och blogg:
https://kulturmiljonorrbotten.com/tag/sandtrask-sanatorium/
Fler hemsidor med information om Sandträsk sanatorium
https://glomdhistoria.se/project/sandtrask-sanatorium/
https://spokhus.se/plats/sandtrask-sanatorium/
Vid tangentbordet denna vecka
Erica Duvensjö, byggnadsantikvarie
Så roligt att läsa om Sandträsk. Jag har varit patient innan min nackoperation 1996. Tyvärr minns jag inte riktigt när det var. Vi var en rehabgrupp. Göran Skoog remitterade mig. Så trevligt Vi hade det. Spökhistorier berättade Vi också.
Sedan har jag varit där i tjänste
( miljösamordnare I NLL) och blev upprörd över vandaliseringen. Hälsning Ingrid Johansson
Spökeridiskursen hade vi kunnat vara utan. Här har det vårdats mycket svårt sjuka människor. Det räcker.
Hejsan Göran,
Tack för din synpunkt kring delen som gäller spökhistorierna. Det var inte min mening att förminska den vård som bedrivits där, den var verkligen otroligt viktig för länet. Anledningen till att jag valde att nämna spökerierna är att de troligtvis är en av de största anledningarna till att folk besöker byggnaden idag, och just dessa historier är något som ofta belyses under rundturerna i byggnaden.
Vi har i ett tidigare inlägg belys själva sjukdomen som låg till grund för byggnadens uppförande. Detta inlägg kan du läsa här: https://kulturmiljonorrbotten.com/2020/08/14/tuberculosis/
Med vänlig hälsning
Erica Duvensjö
Hejsan Ingrid
Så roligt att få ta del av din historia kring Sandträsk sanatorium! Visst är det ett fint område, men verkligen synd att det har vandaliserats så mycket.
Förhoppningsvis kan området någon gång i framtiden börja användas igen så byggnaderna kan restaureras och vandaliseringen upphöra.
Med vänlig hälsning
Erica Duvensjö
Vem äger det nu? Någon norrman tidigare???/hälsning Ingrid Johansson