På söndag, den 6 juni, firar vi Sveriges nationaldag. Idag berättar vi om nationaldagens födelse och även hur detta har påverkat svensk arkitektur.

Vår berättelse börjar den 11 oktober 1891 med grundandet av Skansen, världens äldsta friluftsmuseum. Grundaren Artur Hazelius hade mottot ”känn dig själv” som syftade till att vi enbart kan förstå oss själva genom att förstå vår historia. Det var en tid av nationsbildande och identitetsskapande, något som skulle ena oss svenskar under ett gemensamt kulturberättande. Skansens stora vårfest 1893 avslutades den 6 juni med en stor flaggfest.

År 1916 instiftades en styrelse för ”svenska flaggans dag”, något som dagen kom att kallas fram till år 1983 då det omvandlades till nationaldagen. År 2005 blev nationaldagen en nationell helgdag, på bekostnad av Annandag pingst.

Varför just den 6 juni? Det finns två utpekade historiska händelser som brukar refereras till. Dels valdes Gustav Vasa till kung år 1523, något som kom att leda till Kalmarunionens upplösande och i förlängningen Sveriges ökade självständighet. Även den nya regeringsformen från 1809 som lade grunderna för ett modernare Sverige, ett stort steg i riktningen mot demokrati. Eller var det så enkelt att 6 juni 1983 var en utomordentligt fin dag att avsluta vårfesten på?

Åren inför första världskriget var de nationella anspänningarna hårda och det var vanligt att europeiska länder sökte ena sitt folk under en gemensam kultur, ett gemensamt språk och en gemensam historia. I många fall bildades nya kulturella formspråk som skulle anspela på sin nations identitet. Inte minst inom arkitekturen bildades en nationalromantisk stil. Stilen utgick från äldre inhemsk byggnadskultur men kunde lika gärna hämta inspiration från Tyskland, Danmark eller England. Det måste förstås att Europa har haft mycket stor folkgenomströmning i alla tider, så några renodlade kulturuttryck fanns helt enkelt inte. Det fick skapas. Den nationalromantiska stilen avlöste jugendstilen på 1910-talet, men såklart var det inget skarpt brott utan stilarna kunde gå bredvid varandra under en tid. Inte helt ovanligt heller är att byggnaderna uppfördes som en blandstil mellan jugend och nationalromantik. Orsaken till detta förklaras lite nedanför.

I början på 1910-talet kunde Sverige återhämta sig efter den stora strejken 1909, men återhämtningen blev kort då världskriget bröt ut 1914. De livsmedel som producerades exporterades till krigande länder fastän Sverige sedan tidigare befann sig kring svältgränsen. Lösningen blev en stor förflyttning ut från städerna där livet i villa lockade. Att kunna ha egen odling avlastade livsmedelsransoneringarna. Tyvärr var det en ouppnåelig dröm för många att flytta till villa och bostadsbyggandet fick ingen riktig fart. Rådande omständigheter gjorde att byggandet enligt den nationalromantiska stilen var tämligen ovanlig.

Kriget hindrade dock inte för områden att planeras. Stora villaområden var förberedda för byggnation när kriget upphörde 1918. Den långa projekteringstiden kom att innebära att stilideal plockades med sig under en lång tid, vilket gav upphov till en blandad stil. Trots de svåra tiderna hade arbete lagts ner på att bygga infrastruktur så som vägar, el, vatten och avlopp. Egnahemsrörselsen kom igång ordentligt då tomträtter uppläts av kommunerna. Man ägde sitt hus, men hyrde tomten av kommunen för en låg kostnad över lång tid.

Den tydligaste nationalromantiken avläses i de stora stenhusen i städerna, men stilen går att läsa av även i de mindre, vardagliga husen. De stora stenhusen byggdes helst av lokala material. Natursten och tegel i grova format gav ett solitt uttryck. Med breda murfogar gavs husen en äldre karaktär, något som förstärktes ytterligare med att fylla ut murbruket med tegelkross. Rejäla, kantiga burspråk sattes på naturstenskonsoler och sträckte sig över flera våningar. Inte sällan avslutades burspråket upptill med en balkong. Smidesdetaljer fick en liten plats, ofta som dekorativt utförda ankarslut eller ett balkongräcke. De småspröjsade fönstren var ofta vitmålade.

Mindre hus, där arbetare kunde bo, byggdes i större utsträckning i industrisamhällen som bidrog till krigets framfart. Med sina branta tak, enkupiga tegel och öppna farstukvistar placerades villorna som att de var sprungna ur marken. Nationalromantikens trävillor slamfärgades ofta och förseddes med vita snickeridetaljer, men kunde lika gärna vara tjärade med bruna eller vita snickerier. Det sparsmakade formspråket, utan så mycket dekorativa detaljer, kan ses som en motreaktion på den tidigare jugendstilen. Lustigt nog förekom samma avskalning i hela Europa.

Lite förenklat kan man säga att nationalromantikens trävillor var som rusticerade stugor på landet medan tegel- och putsade hus skulle spegla vasatidens borggårdar.

I Norrbotten kan vi faktiskt åtnjuta en del nationalromantisk arkitektur. En stor del av det Norrbotten vi känner till idag har sin grund i de tillfälligheter som rådde under 1910-talet. Då hade vi börjat bryta malm på industriell skala och Norrbottens teknologiska megasystem var på gång. Rådande krig innebar också en lukrativ export på malmen. Det var bara naturligt att byggnation följde tidens ideal. Det finns även fall där arkitekturen nästan varit slumpartat nationalromantisk.

Ha en fin nationaldag, njut av Sveriges friska uteluft och håll avstånd!
Veckans tangentbordssurfare,
Marcus Bengtsson
Byggnadsantikvarie