Sandträsk sanatorium

I somras var första gången jag besökte Sandträsk sanatorium utanför Boden. Sanatoriet har under flera år stått på min lista över byggnader som jag velat besöka och äntligen fick jag tillfälle att göra det.

Är man intresserad av spöken och övernaturliga ting är det nog mest det som lockar till besök idag, men ligger intresset i arkitektur så finns det mycket vackert att lägga ögonen på. Något som känns otroligt sorgligt är dock den vandalisering som satt sina spår på sanatoriebyggnaden. Många glasrutor på bottenvåningen är trasiga och har lagats med skivor, även omgivande parkområde är igenväxt och ett antal byggnader är rivna. Men, detta till trots är området en fantastisk plats.

Huvudbyggnaden inbäddad i grönska. Foto: Erica Duvensjö

Lite historia

För att förstå de byggnader som fortfarande står på kvar från tiden då sjukhuset var i bruk kan lite bakgrundshistoria vara på sin plats.

Sanatoriets historia kan delas upp i två perioder. Period 1 varade fram till 1931 då nuvarande huvudbyggnad uppfördes, period 2 fram till 1964 då sanatorieverksamheten flyttade till centrallasarettet i Boden.
Period 1 tog sin början år 1905. Tuberkulosen härjade i landet och särskilt Norrbotten var hårt utsatt. Landstinget tillsatte därför en kommitté för att utreda hur tuberkulosvården skulle lösas i länet. Samma år erbjöds landstinget att köpa en fastighet i Sandträsk efter överste Carl Otto Bergman som avlidit några år tidigare. Carl Otto hade i slutet av 1880-talet uppfört en herrgård och anlagt ett jordbruk, och då platsen var idealisk för ett sanatorium med sin rena, höga och torra luft köptes fastigheten.
Uppbyggnaden av området påbörjades och den 14 september 1913 kunde sanatoriet invigas. De flesta vårdplatser var placerade i Stora Paviljongen även kallat Torpet, en byggnad uppförd i trä bakom nuvarande sjukhusbyggnad. Några fick även inrättas i Carl Otto Bergmans herrgård och resterande inhystes i Trean även kallat den s.k Finska Paviljongen på grund av de finsktalande patienterna.
Av områdets första sanatoriebyggnader återstår idag bara herrgården.

Situationsplan över områdets första period. Bild hämtad från Kerstin Lundins avhandling Sandträsk Sanatorium 1913-1964, Ett exempel på en av Sveriges många tuberkulossjukhus.

Det tog inte fullt tjugo år innan landstingen ansåg att sanatoriet var för litet. Allt fler norrbottningar var i behov av tuberkulosvård och då området inte längre kunde uppfylla landstingets krav så uppfördes en ny sjukhusbyggnad på området – Norrbottens läns centralsanatorium. Den stora tegelklädda huvudbyggnaden stor färdigt 1931 och ansågs vid invigningen som synnerligen modern, vacker och gedigen i minsta detalj.
Med en längd av 95 meter samt ligghallar i trä på var sida placerades den på sydsluttningen ovanför Sandträsket. Ligghallar, som är öppna salar där sjuka under dagtid fick inandas frisk luft, användes flitigt av de friskare patienterna även vintertid. Då var det handskar, mössa, tjock vadderad hallkappa och skor som gällde för att hålla kylan ute.
Tyvärr är ligghallarna idag rivna, men bilden nedan visar byggnaden innan dessa revs. 
Området hade nu plats för 345 patienter – 288 st i den nya byggnaden och ytterligare 57 st i Stora Paviljongen/Torpet.

Sandträsk sanatorium med tillhörande ligghallar. Foto från Norrbottens museums bildarkiv, acc nr 1980:165:1.

Vinkelrätt mot huvudbyggnaden uppfördes på norra sidan en utbyggnad och i vinkeln mellan dessa två byggnadskroppar placerades entrén. I modern tid fick huvudbyggnaden även en tillbyggnad på södra sidan där bassäng och gymnastiksal inrymdes.

Entrén som placerats i vinkeln mellan huvudbyggnaden till vänster och utbyggnaden till höger.
Foto: Erica Duvensjö

I byggnadens källarplan återfanns b.la förrådsutrymmen, pannrum och tvättavdelning.
På bottenvåningen låg bl.a mottagningsrum, kontor och barnavdelningen och på våning ett, två och tre låg vårdavdelningarna. I utbyggnaden fanns gemensamhetsutrymmen och kök.

Köket när det begav sig. Foto från Norrbottens museums bildarkiv, acc nr 2000:231
Köket idag. Foto: Erica Duvensjö

Hela området var som ett eget litet samhälle där samlingssal, butik och skolsal samsades i den stora tegelbyggnaden. På vindsvåningen fanns också två lägenheter – en för underläkaren och en för husmodern.

Det helkaklade badrummet i husmoderns lägenhet. Foto: Erica Duvensjö
Samlingssalen möblerad med fåtöljer. Foto från Norrbottens museums bildarkiv, acc nr 2000:232
Samlingssalen idag. Foto Erica Duvensjö

Under årens lopp har många byggnader rivits på området. Ett exempel är E-paviljongen med plats för 44 patienter. Den var placerad på höger sida av sjukhusbyggnaden sett från sjön. Däremot är personalbostäderna Fridhem, Bikupan och Sänkan fortfarande kvar.  Fridhem byggdes 1939, Bikupan 1945 och Sänkan år 1949. Byggnaderna är uppförda i funktionalistisk stil med återhållsam arkitektur och färgsättning.

Situationsplan över områdets andra period. Bild hämtad från Kerstin Lundins avhandling Sandträsk Sanatorium 1913-1964, Ett exempel på en av Sveriges många tuberkulossjukhus.
Personalbostäderna Sänkan och Bikupan. Längst bort i bilden skymtar Fridhem. Foto: Erica Duvensjö
Sänkan med den klassiskt funktionalistiska entrén – det enkla skärmtaket och den fernissade dörren med glasrutor och dekorlister. Foto Erica Duvensjö
Fridhem med röda fönsterfoder och ljus färgsättning. Entrédörren är igenspikad, troligen för att minska risken för inbrott. Foto: Erica Duvensjö

Då sanatorieverksamheten flyttade till lasarettet i Boden 1964 hade över 26 000 patienter skrivits in under den tid som sanatoriet var i bruk. Under 1950-talet var som flest patienter inlagda – hela 422 personer.
Efter att sanatorieverksamheten lades ner blev byggnaden vårdhem fram till 1982 och efter det rehabiliteringscenter. Våren 2003 såldes fastigheten till en norsk entreprenör och har sedan dess stått tom.

Spår av verksamheten
För patienterna på sanatoriet fanns många ordningsregler. De fick exempelvis inte flörta med personalen, inte heller dricka sprit, uppehålla sig i ekonomilokaler utan tillstånd eller störa den allmänna ordningen. I byggnaden rådde också lugn och ro.

I entrén möts besökarna av skylten ”Stör ej de sjuka! Gå tyst! Tala sakta!” Foto från Norrbottens museums bildarkiv, acc nr 2000:233
Skylten sitter kvar på samma pelare även idag. Foto: Erica Duvensjö

Direkt innanför den pampiga entrén finns en målning av Överste Carl Otto Bergmans herrgård. Byggnaden som står ett stenkast från sjukhusbyggnaden är något ombyggd idag, men man ser att karaktärsdragen fortfarande finns kvar.

I entrén möts besökaren av en målning av den gamla herrgården. Foto: Erica Duvensjö
Herrgården idag. Något ombyggd, men fortfarande finns karaktärsdragen kvar.
Foto: Erica Duvensjö

Spökerier
Som jag nämnde i början av bloggen sägs det spöka i sanatoriet. Enligt sägen ska det finnas en flicka i rum 13 på andra våningen som många besökare och patienter under årens lopp stött på. Det ska också röra sig en sjuksköterska i korridorerna och en man med rock (troligtvis läkare). Det ska också förekomma visslingar och viskningar runt om i byggnaden även om ingen är där. Själv upplevde jag ingenting, men då var jag heller inte själv när mörkret sänkte sig över Sandträsk sanatorium.

Vill du också besöka sjukhusbyggnaden? Kontakta då vaktmästaren Allan Wonkavaara som gärna berättar om byggnaden och områdets spännande historik.

Källor
Nyberg Stig. Landstingets verksamhet i Sandträsk. Artikel

Länstryckeriet. 1959. Råd och Anvisningar samt Ordningsregler för patienterna vid Centralsanatoriet i Sandträsk

Lundin Kerstin. 1985. Sandträsk Sanatorium 1913-1964, Ett exempel på en av Sveriges många tuberkulossjukhus. Skriftlig uppgift B1 Etnologiska institutet Umeå universitet.N

Information om Sandträsk sanatorium på Norrbottens museums hemsida och blogg:

https://norrbottensmuseum.se/kulturmiljoe/bebyggelse/kulturhistoriska-byggnader/bodens-kommun/sandtraesk-sanatorium.aspx

https://kulturmiljonorrbotten.com/tag/sandtrask-sanatorium/

https://kulturmiljonorrbotten.com/2014/05/09/tuberkulos-sandtrask-sanatorium-och-sa-berattelser-forstas/

https://norrbottensmuseum.se/bildarkiv-foeremaalssamlingar/ur-samlingarna/gasapparat-fraan-sandtraesks-sanatorium.aspx

Fler hemsidor med information om Sandträsk sanatorium

https://glomdhistoria.se/project/sandtrask-sanatorium/

https://spokhus.se/plats/sandtrask-sanatorium/

Vid tangentbordet denna vecka
Erica Duvensjö, byggnadsantikvarie

Inte bara kyrkstugor i världsarvet Gammelstads kyrkstad

De flesta förknippar nog Gammelstads världsarv med de karaktäristiska kyrkstugorna placerade runt den medeltida stenkyrkan. Men, det finns ett stort antal andra byggnader som står på världsarvsområdet som inte är kyrkstugor.  

Sockenmagasinet

En av dessa är det s.k. Sockenmagasinet som troligen byggdes redan under 1790-talet. På den tiden betalades skatten ”in natura” med varor från jakten, fisket och jordbruket. Kyrkoskatten, som kallades tiondet (där tiondet motsvarade en tiondel av gårdens produkter) samlades in i stora byggnader s.k. tiondebodar. Skatten användes sedan för att betala prästens uppehälle, bekosta både fattigvård och den kyrkliga verksamheten.  

År 1836 gick byggnaden från att ha varit tiondebod till att bli bygdens sockenmagasin. Här kom allt överskott från kronans skördar att lagras. Om skörden blev dålig så kunde den året efter användas som utsäde. Vid goda år delades den i stället ut till fattiga i bygden.

Sockenmagasinet från 1790-talet

Sockenstugan

Sockenstugan som ligger ett stenkast från Sockenmagasinet, var landsbygdens motsvarighet till städernas rådhus. I sockenstugan samlades man till sockenstämma, höll ting och mantalsskrivning samt skrev ut soldater till krigstjänstgöring.
Här fanns också ett häkte med två celler där de åtalade fick sitta i väntan på rättegång. Dessa celler är bevarade än idag.

Sockenstugan är troligen den fjärde i ordningen. Den byggdes 1754 och stod från början i stadskvarteren öster om kyrkan. Under 1980-talet flyttades den till nuvarande plats.
På platsen stod tidigare byns gamla folkskola, Klockargården, som revs efter en brand 1971.

Sockenstugan från 1754

Stallbyggnaderna

I kyrkstaden finns endast ett fåtal stallbyggnader bevarade till skillnad mot de några hundra fanns på platsen i början av 1800-talet.
På den tiden låg stallen samlade i rader och klungor runt om i kyrkstaden. De var enkelt timrade, helt omålade, saknade innertak och hade så låga dörrar att hästarna nätt och jämnt tog sig in. De flesta hade två stallplatser, men det fanns också de som hade fyra. Alla stall ägdes gemensamt av kyrkstugeägarna.

Under vintern kunde de bli väldigt kallt i stallen. Hästarna kunde då hållas varma med täcken eller fällar och med hö som hjälpte till att isolera byggnaden. Även hästgödslet värmde. Det kunde samlas i ett hörn och skottas ut när man skulle åka hem.

Vid kollektivtrafikens och privatbilismens intåg under 1920-talet började de rivas. 1932 stod åttio stall kvar, idag återstår bara sex.  

Två av totalt sex kvarvarande kyrkstallar. Dessa är placerade bakom kyrkstugorna vid Gamla Hamngatan

Byggnad med brokig historia

Det karaktäristiska gråvita huset vid kyrktorget har nog inte undgått någon som besökt Gammelstad. Huset byggdes 1806 och var ursprungligen krog och gästgiveri.
Många av gästerna var på den tiden militärer då deras exercisplats låg i Notviken, fem kilometer från Gammelstad.

När militären flyttade till Boden minskade antalet besökare och 1908 såldes huset till bygdens baptistförsamling. Den gamla festsalen gjordes om till kyrka med höga fönster, trapphuset med den karaktäristiska tornspiran tillkom och bostäder inreddes på bottenvåningen för vaktmästare och pastor.

1990 köptes byggnaden av Luleå kommun och är idag Visitor Center för världsarvet.

Det gamla betelkapellet där nu världsarvets Visitor Center ligger

Gamla gästgården

När Luleå fick stadsprivilegier 1621 placerades de nya borgarna öster om kyrkan. När staden var tvungen att flytta på grund av landhöjningen redan 1649 blev Gammelstad åter kyrkby och borgarkvarteren fick en mer blandad bebyggelse.
En av gårdarna, med anor från sent 1700-tal, är den gamla gästgården. Nuvarande utformning fick byggnaden i mitten av 1800-talet då en välbetald sågverksägare ägde gården.

Här har tidigare varit läkarmottagning, småskoleseminarium, häradsskrivarkontor och gästgiveri. Gården är numera i privat ägo.

Gästgården från sent 1700-tal

Nästa gång ni besöker världsarvet, ta gärna en promenad och kika lite extra på de byggnader som står på området. De har alla en spännande historia att berätta.

Välkommen till världsarvet Gammelstads kyrkstad!

Vid tangentbordet
Erica Duvensjö,
Samordnare för Gammelstads världsarv