Snart är julen här och det finns inget så juligt som att drömma tillbaka till sommaren. Så här kommer en liten återblick till sommarens tipsgranskning. Detta år har Norrbottens museum tillsammans med Lena Olofsson från Hugin och Munin besökt och granskat lämningar i Luleå, Älvsbyn, Kalix, Pajala och Kiruna kommun.

Äventyret började intill vattendraget Parkajoki i Pajala kommun, där äldre tiders skogsbruk lämnat sina spår i och runt vattendraget. Vårt uppdrag för veckan var att hitta, dokumentera och registrera husgrunder, tjärdalar och andra konstigheter efter vattnet. Att skogen har varit en viktig resurs har varit lätt att se. Flera tjärdalar och skogshuggarkojor med tillhörande stall fanns redan registrerade i närområdet och ändå fanns fler att hitta. Vetskapen om att lämningarna fanns där ute kom från en större naturvärdesinventering samt lokala tipsare.

Ett spännande fynd som gjordes under veckan var dessa speciella förråd med sten som kallas stenstackar. Under sommar och höst samlades stenarna in för att senare används vid olika byggnationer i vattendragen.

Efter Parkajoki åkte vi vidare till Kalix kommun. Där spenderade vi ett par dagar väster om Vitvattnet och fortsatt med ett tips som varit på bloggen tidigare. 2022 skriver Frida Palmbo om ett fångstgropstips som visade sig vara något helt annat. Tipset visade sig vara militära anläggningar efter tältplatser, skyttevärn, fordonsvärn, artillerivärn och löpgravar. Området låg inom den så kallade Kalixlinjen, som var en försvarszon som började byggas upp under andra världskriget, och fortsatte att utvecklas under Kalla kriget.

Denna sommar fortsatte vi med ytterligare 2 områden av militära anläggningar. Platserna heter Sandudden och Södra Garberget. Sandudden är en sandig höjd med stora artillerivärn och som skyddades av flertalet mindre skyttevärn. Idag är dessa värn hem till flertalet rävgryt. Vid Södra Garberget möttes vi av en mer militär närvaro. Redan vid avfarten från väg 767 får man ett varmt välkomnande av ett stort system av stridsvagnshinder, och när vi anländer på platsen för tipset var första intrycket, sten, betong och cement. Alla skyttevärn och löpgravar har varit förstärkta. Efter avveckling av den militära verksamheten har alla värn och löpgravar rivits och resterna används för att fylla anläggningarna. På en av cementbitarna hittades denna ristning. Början är svår att läsa men i slutet är årtalet 1944.

Till sist spenderade vi några dagar med att besöka tips mellan Luleå och Älvsbyn. Under dessa dagar besöktes kolbottnar väster om Västmark. Ett gruvområde vid Måttsund, gropar i klapper vid Kälsberget och denna stenugn på Björnberget.

Stenugnar som förekommer vid kusten har av tradition kallats Ryssugnar. Detta grundar sig i en utredning som visat en korrelation mellan ugnarnas geografiska utbredning och skriftliga historiska källor om ryska truppers färdvägar under 1700-talet. Teorin har ifrågasatts genom åren. Att ugnarna har med ryska trupper som färdades i Bottenviken att göra eller om de har en annan användning är svårt att säga. Då lämningstypen är klurig så blev bedömningen i detta fall mjölig fornlämning.

Och med det önskar jag en god jul. Skulle ni som läser detta se något konstigt ute i skogarna tveka inte att kontakta oss på Norrbottens museum.
Vid tangentbordet,
Sebastian Lundkvist
Arkeolog

Källor:
Länsstyrelsen Norrbotten (2012) Värdefulla flottleder i Norrbottens län, Länsstyrelsens rapportserie nr 7/2012.

Widerström, Per (2002) Ryssugnar i Tjustvik. En arkeologisk undersökning av två ryssugnar, RAÄ 59, Gustavsbergs socken, Värmdö kommun, Uppland. Stockholms länsmuseum.