Hertsö ängar © Irene Rönnbäck

Norrbottens museums samarbete med Svedjeskolan i Luleå

Banankullen © Irene Rönnbäck

2013 fyllde Svedjeskolan på Hertsön 40 år. Barnen i klass 2 på skolan har ritat sina favoritplatser på Hertsön och skrivit om vad de har valt ritat. De visar platser som vi vuxna inte tänker på som viktiga.Tillsammans med undertecknad har de gjort stadsvandringar i Luleå. Utifrån sina minnen har barnen sedan ritat de hus som de tyckte mest om. Barnen har också ritat och beskrivit vad de tycker saknas på Hertsön.

Barns platser och deras viktiga mellanrum

Det har varit mycket spännande att se vilka platser barnen pekade ut som sina viktigaste. Barnens absolut viktigaste platser är alltid ”hemma”, ”hos pappa” eller ”hos mamma. De ritade också hur de brukar röra sig mellan de olika ställena. Här räknas barnens platser upp utan inbördes ordning:

Biblioteket, Badhuset, Svedjeskolan, Hertsö ängar, Skyddsrummet, Steelpark, Banankullen, Skogen, Lerbäcken, Fotbollsplan, Ica, Parkeringen vid Ica             , Björkvik, Spindelnätet Cykelväg, B-modulen, Aronsbadet, Gula huset (pizzerian)         Hertsöskolan, Hertsö IP, Icas kiosk, Hyreshusen, Vårdcentralen Snömannens förskola  Miljögården, Stallet, Huset för funktionsnedsatta, Ladan och Kyrkan.

Spännande skyddsrum eller välplanerad lekplats?

Lek i skogen © Irene Rönnbäck

Det är inte självklart att vuxna ser vilka platser som är barnens platser. Vi vuxna passerar förbi dem på vägen till bilen eller arbetet. Inte ens när vi är ute på daglig promenaden med hunden ser vi barnens mellanrum. Vi förstår inte alltid att den där risiga obebyggda plätten bakom skolan är barnens äventyrsslott eller att det övergivna skyddsrummet i skogen är mycket mer spännande än den välplanerade lekplatsen dit de är hänvisade.

Vi tycker det ser stökigt och risigt ut och bygger bort mellanrummen, fixar till, rensar upp i röran, planerar om, gör nytt…

Barn befinner sig i nuet

Steelpark © Irene Rönnbäck

Hertsö Miljögård © Irene Rönnbäck

Barn värderar platsers funktion här och nu, som till exempel för att äta smörgås eller bygga koja, men också rum med speciella utryck, som till exempel träslöjdsalen i skolan. Vuxna däremot värderar ofta platser i termer av hur de är planerade och organiserade. Vuxna bejakar i en större utsträckning kvantitativ platsrelaterad kunskap medan barn värdesätter kvalitativ kunskap och meningserbjudanden kopplade till specifika platser. En skillnad som givetvis har betydelse för vilka platser vuxna respektive barn intar och bejakar för kunskapsutveckling och positionering. Det är för vuxna meningsfullt att veta kortaste vägen till jobbet och att ha utsikt, gärna långt över trädtopparna och bort till horisonten. För barn är det mer meningsfullt att hitta den roligaste vägen till skolan och att under promenaden fånga smådjur, upptäcka saker, klättra, hoppa, och gärna tillsammans med andra som tar samma väg. Men som vuxna slutar vi i regel utforska vägen till målet för att vi har så bråttom att hinna fram.

Barn och stadsplanering – pulkakulle eller parkeringsplats?

Det var många barn som var ledsna när kullen intill Svedjeskolan grävdes bort för att skapa parkeringsplatser. Där kunde man åka pulka på vintern. Klätterträd vid badhuset togs också bort. Fast lärarna sa att man egentligen inte fick klättra där. Men varför gjorde man så?

Lärarna fick se planerna för Hertsöns ombyggnation på nätet, de visade barnen och man upptäckte att det skulle bli stora förändringar. En gångtunnel skulle tas bort ovanför Hertsö centrum och ersättas med ett övergångsställe. När en flicka fick veta detta började hon gråta, för om tunneln togs bort skulle hon ju inte få gå från skolan och hem själv längre.

© Irene Rönnbäck

Stora delar av den allmänna lekplatsen skulle försvinna och en gång- och cykelbana skulle gå tvärs över den. Kullen låg som en skyddande mur mellan gångbanan och skolgården. Barnen var upprörda och inte glada över vad som skulle hända med deras närmiljö. Då fick barnen göra affischer som skickades till planarkitekterna på Luleå kommun. På affischerna skrevs slagord om vad de tyckte var galet och vad de ville inte skulle bli av. -”Vi vill inte ha bilparkering på skolan”…-”Vi vill ha en trygg skolgård”.

© Irene Rönnbäck

Planarkitekterna från Luleå kommun kom då till skolan och berättade vad som skulle hända. Barnen var mycket upprörda. Planarkitekterna lyssnade på barnens synpunkter men berättade också varför de ville göra förändringarna. Handikappade människor skulle få lättare att komma fram till badhuset men övriga badgäster skulle också kunna parkera närmare. Cykelbanan som drogs över den allmänna lekplatsen skulle stoppa mopedkörandet i Hertsö centrum. För de som bodde i höghusen hade klagat på trafiken på torget. Barnen frågade om kommunen kunde göra en gångbro över cykelbanan eftersom det skulle bli mer mopedtrafik i deras närhet. Det kunde de inte.

Barn vill och behöver veta lika mycket som vuxna vad som händer i deras närmiljö och varför. Att lärarna förklarade för barnen om vad som skulle förändras i deras närhet och att planarkitekterna tog sig tid att komma till skolan gav förklaringar. Även om det inte blev som barnen ville, fick de vara delaktiga genom att veta vad som skulle ske och varför. Men detta är ett exempel på hur förändringar i närmiljön kan ge stora konsekvenser för barn.

Barnkonsekvensanalyser i stadsplaneringen

Barn förhåller sig till fysisk miljö och natur med en känslighet som hos vuxna ofta gått förlorad. Fysisk miljö talar direkt till barn. Därför riktar de mer än vuxna uppmärksamheten på och är känsligare för t.ex. klotter, nedsmutsning och förstörelse. En annan företeelse som barnen har svårt att hantera är trafik. Hastighet och andra beteenden hos bilister och cyklister är svåra att beräkna och förstå. Trafiken stör med sina ljud och avgaser.

Att uppmärksamma barns erfarenheter av miljö är inte bara en rättighetsfråga i enlighet med Barnkonventionen, utan också en fråga om att positivt värdera och ta vara på barns miljöerfarenheter. I framtiden kanske barnkonsekvensanalyser i stadsplaneringen blir lika självklara som miljökonsekvensanalyser är idag.

/Jenny Dahlén Vestlund, byggnadsantikvarie