Dokumentationen av de tre byggnaderna (Järnvägshotellet, Godsmagasinet och byggnaden vi kallar både Tullhus och Hotell Rallaren, men som också varit stinsbostad) på järnvägsområdet i Kiruna fortlöper och här kommer ännu en liten reflektion från Sveriges nordligaste stad, som redan börjat färgats i höst och kalla vindar.
Jag är projektets byggnadsantikvarie och mitt jobb består delvis av att samla ihop ritningar och jämföra dem mot originalritningar – detta för att upptäcka tillbyggnader och ändringar, men framförallt är min största uppgift att inventera hur byggnaderna ser ut idag och därigenom med hjälp av ritningarna försöka se om något finns kvar från när byggnaderna uppfördes då för drygt 110 år sedan. Det är inte alltid enkelt, för ritningarna vi har är oftast uppförda innan ändringarna utförts, och hur kan vi då vara säkra på att dessa ändringar faktiskt skedde eller om de skedde som de var planerade? Det blir i slutändan ett pussel och detektivarbete för att försöka få ihop en byggnads historia utifrån ritningar.
Tanken var att vi denna vecka skulle hinna med det mesta av det vi inte hann med i somras i fråga om fotografering och inventering och vi kämpade därmed på hårt. Att inventera rum för rum i byggnad efter byggnad, dag efter dag kan få även den minst rastlöse att upptäcka myror i ryggraden. Nu tillhör jag nog kategorin rastlös redan från start, men valde att se det som ett perfekt tillfälle att öva upp min disciplin istället. Det kommer behövas här framöver. Särskilt när jag inser att tiden tickar på och projektets tänkta halvtid redan har nåtts.
Som ni nog kan se på denna bild, så har Godsmagasinet byggts ut i många omgångar under sina 113 år. Foto: Jennie Björklund © Norrbottens museum
I tisdags (9/9-2014) fick vi tillgång till utrymmen i Godsmagasinet som vi inte varit i tidigare. Bland annat upp på vinden och ner i det skyddsrum som finns under den utbyggnad som utfördes mot norr 1954. Genom att komma åt dessa platser så kunde vi få vissa saker bekräftade, samtidigt som vissa saker fortfarande ligger i ett dunkel (fanns det någonsin en form av ugn/värmekälla som drevs på kol i lokalen?!).
Och det bästa av allt är när saker vi hittar faktiskt överraskar oss. Jag stod länge och tittade på en vägg som avdelade två utrymmen på vinden och kunde enkelt se varifrån det fönster som idag sitter på yttergaveln flyttats när de byggde ut 1954.
Norra gaveln på Godsmagasinet idag med det äldre flyttade fönstret på gavelröstet. Foto: Jennie Björklund © Norrbottens museum
Där fönstret som nu sitter på norra gaveln tidigare setat! Foto: Jennie Björklund © Norrbottens museum
Det tog mig dock ett bra tag att inse att det jag också stod och tittade på var det gamla gavelröstet komplett med falurödmålad locklistpanel och takutsprång. Faktum var att när vi även tittade lite noggrannare på den andra väggen som fanns på vinden så kunde vi även där se att när de byggde ut godsmagasinet för första gången 1906 (Godsmagasinet är uppfört 1901), så hade de även då sparat panelen på gaveln när de byggde det nya taket.
Den rödmålade gaveln och takutsprånget tätt emot det “nyare” taket på 1954 års utbyggnad! Foto: Jennie Björklund © Norrbottens museum
Ena halvan av gaveln som byggdes in vid utbyggnaden 1906 med liggande och stånde panel. Den igenspikade fyrkanten visar vart ett av gavelfönstren satt, samt hur stort det var, innan tillbyggnaden skedde. Foto: Jennie Björklund © Norrbottens museum
Denna var dock inte alls i samma goda skick, eller hade ens mycket av sin röda färg kvar, men vad kan en förvänta sig av en panel som gömts under tak i över 100 år. Förutom att panelen var kvar, så var det också enkelt att se vart och hur stora de tre fina fönstren som suttit på gaveln varit (om ni vill se hur dessa såg ut så kan ni gå in på Kiruna kommuns hemsida och titta på deras foton, där finns en bild på godsmagasinet från byggnadsåret 1901). Älskar att gamla generationers byggare sparare detta för oss att se. Lite sorgligt att tänka sig att inom ett par år så finns det inte kvar alls!
Vid pennan för första gången Jennie Björklund