Norrbotten är ett län vars industrihistoria starkt förknippas med sina naturresurser i form av malmen, vattnet och skogen. Industrialiseringen under 1800-talet var i stor grad landsbygdsorienterad – där industrierna växte fram fanns även själva råvarorna.

Det finns beräkningar från 1870-talet som visar att det vid sågverken krävdes drygt 12 timmar att förädla en kubikmeter sågtimmer, men det krävdes också 13 timmars arbete med timmerhuggning, körning och flottning – vilket gjorde att många arbetare fick jobb långt ute i skogarna i inlandet, medan andra fick arbete i de industrier som växte fram längs med kusten. Råvarubehovet ökade dessutom mycket fort. År 1870 uppgick den svenska skogsindustrins råvarubehov till 5 miljoner kubikmeter, 1985 till 15 miljoner kubikmeter och närmare 30 miljoner på 1930-talet. Skogsindustrin i Norrbotten var väl etablerad kring årsskiftet 1900. Den förbättrade konjunkturen under 1800-talets mitt och införandet av ångsågen var en bidragande orsak, som ledde till att ångsågar började anläggas i anslutning till kusten. Innan ångsågens införande användes en typ av vattensågar som placerades nedanför vattendragens forsar, för att maximalt kunna utnyttja vattenkraftens drivkraft. Ofta var vattensågarna placerade i inlandet och i mindre vattendrag, vilket medförde besvärliga transporter på grund av bristfälliga transportvägar. När ångsågarna introducerades skedde en förflyttning från inlandets forsar ut till kusten. Nu kunde sågverk och brädgårdar anläggas bredvid varandra invid lämpliga exporthamnar.

Karlsborg – ångsåg och sulfatfabrik
26 februari 1848 säljer Vånafjärdens byamän den så kallade Låsholmen vid Kalixälvens mynning och Låsholmens bolag bildas. En av köparna, Carl Emil Grundén, får namnge den nya orten: Karlsborg.

1850 övertar bolaget Bergman Hummel & Co Låsholmens bolag och år 1863 anlägger de Karlsborgs ångsåg som Norrbottens tredje ångsåg vid kusten. Detta var starten till en industri baserad på skog i Karlsborg, där fabriken Billerud Korsnäs, f.d. ASSI Karlsborg, än idag är verksam.

Läget för ångsågen var perfekt, intill Kalixälvens mynning och vid djupa vatten. Hit kom timret via Kalixälven och lastfartygen kunde gå ända fram till sågverket tack vare de djupa vattnen. En ny större ångsåg byggdes 1870, då Lillsågen blivit för liten. Enligt mantalslängden från år 1862 framgår att det bor en änka och två arbetskarlar i Karlsborg. År 1870 bodde tre arbetskarlar på platsen och fram till år 1872 hade befolkningen ökat till sex familjer. Befolkningen ökade och ett sågverkssamhälle växte upp kring sågverket.

Under 1870-talet fick Karlsborgs ångsåg konkurrens då Kalix ångsågsaktiebolag anlade en såg vid Nyborg. Bergman Hummel & Co konkurrerade dock ut Kalix ångsågsaktiebolag. Precis innan julafton 1899 brann sågen i Karlsborg ner, men byggdes upp igen redan 1901. Därefter medförde en konjunkturnedgång ekonomiska svårigheter och Karlsborgs ångsåg gick i konkurs 1908. Sågen togs över av Baltiska Trävaru AB, men lades så småningom ned år 1926 på grund av den ökade konkurrensen. Sågen återupptogs så småningom, och ytterligare en brand härjade sågen år 1935. Än en gång byggdes sågen upp. 30 juni 1988 sågades den sista stocken vid Karlsborgs sågverk.

1914 anlade Norrbottens sulfataktiebolag en sulfatfabrik i Karlsborg. Fabriken lades ner redan 1919 på grund av dålig lönsamhet, mycket beroende på första världskriget som var katastrofalt för det svenska näringslivet. Karlsborg ägdes under åren 1918-1924 av Ytterfors-Munksund, men gick i konkurs 1924.

1926 agerar man i Kalix för att rädda näringslivet i bygden. 9 augusti samlades man till ett möte tillsammans med stadsministern, kommunalmän och landshövdingen i ett försök att rädda industrin. Mötet resulterade i att regeringen tillsatte en utredning för att få igång anläggningarna igen.

En ny massafabrik uppförs 1928 och samma år bildades Kalix Träindustri AB som drev Karlsborg fram till 1937 då staten, Domänverket, tog över fabriken, som varit igång sedan dess och som byggts upp under framförallt 1950- och 1970-talen. 1942 bildas ASSI, som blev ny ägare av fabriken. 1994 går ASSI och Domänverket samman till ett bolag och sedan 2001 ägs fabriken i Karlsborg av Billerud Korsnäs AB, som tillsammans med pappersbruken i Skärblacka och Gruvön utgör Billerud Korsnäs Sweden AB.

Bebyggelsen i Karlsborg är idag varierad men har en tydlig brukskaraktär. Ett tiotal små stugor byggdes till bostäder åt arbetarna i Karlsborg omkring 1897-1898, där två av stugorna står kvar på sin ursprungliga plats mot söder nedanför kyrkan. Andra stugor har flyttats och gjorts om till sommarstugor. Omkring år 1920 förseddes bostäderna i Karlsborg av ström från en turbin i ångsågen, och fabriken började leverera ström vid mitten av 1930-talet. Fortfarande försågs delar av Karlsborg med el från fabriken under 1960-talet.

Under 1901-1910 byggdes tre arbetarbaracker, de så kallade bombarackerna. I varje barack fanns åtta lägenheter med vardera ett rum och kök.

Under 1930- och 1940-talen byggdes villaområden upp och ett höghusområde byggdes upp under 1940-1950-talet.

Fackföreningarnas framväxt och stridigheter i Karlsborg
För att återgå till industrialismens framväxt så innebar maskinåldern också nöd, fattigdom, otrygghet och hårt slavarbete för miljoner arbetare runt om i världen. Fattiga lantarbetare sökte sig in till de växande industrisamhället i ett försök att få arbete och en möjlighet till trygghet, men ofta hamnade de ur askan i elden. Industriägarna utnyttjade de anställdas stora antal och deras fattigdom, då de var lätta att avskeda och ersätta med någon annan arbetssökande. Dessutom förekom ett politiskt förtryck, då endast 6 % av Sveriges befolkning hade rösträtt vid 1800-talets mitt. Under 1870- och 1880-talen kom tankar på socialistiska partier och fackföreningar till Sverige, via Danmark och Tyskland. I Norrbotten var sågverksarbetarna på flera håll endast anställda under delar av året. Under vintern slog sågarna igen då det inte förekom någon utskeppning och på så vis slapp ägarna betala ersättning till arbetarna.

När socialistiska arbetarrörelser etablerade sig i Kalixbygden var det bland annat på sågverket i Karlsborg och år 1902 bildades en fackförening under en mycket hård kamp. Genom uppsägningar, vräkningar och svartlistning försökte industrin att knäcka den nybildade fackföreningsrörelsen. Vid denna tid var konsul Groth disponent vid Karlsborgs sågverk. Han avskydde fackföreningsrörelsen och i ett försök att förhindra fackföreningsbildandet vid Karlsborg avskedade han stabbläggarna vid sågen sommaren 1902. Stabbläggarna hade bäst lön, i regel lång yrkeserfarenhet och ansågs stabila och förtroendeingivande. Groth ville därför förhindra att de anslöt sig till fackföreningen.

Trots Groths hot om att lägga ner driften vid sågverket i hela två år så bildades en fackförening vid sågen i Karlsborg 28 juli 1902. Redan från start anslöt sig 600 medlemmar. Groth inledde en förföljelse av arbetarna. Han kallade samtliga anställda till ett möte där han meddelade att de som ville behålla sitt arbete måste skriva under ett personligt kontrakt om de inte ville bli avskedade. Ingen skrev under och 150 personer avskedades. Ytterligare 200 personer anslöt sig till de avskedade, med följden att också de blev utan arbete. Även ett hundratal oorganiserade som stödde de avskedade fick också sparken. Sammanlagt avskedades omkring 800-900 personer endast för att de krävde sin rätt att bilda en egen fackföreningsorganisation. Ett femtiotal familjer vräktes från sina hem i oktober och en utflyttning från Karlsborg skedde. Fackföreningen var krossad och Groth stod som vinnare, om än bara för stunden. I Sverige skedde ett antal föreningsrättsstrider under 1902-1903 och i längden blev det omöjligt för Groths arbetsgivare att behålla honom som disponent i Karlsborg. 1 juni 1904 lämnade disponent Groth sitt arbete i Karlsborg, till allas glädje. Fackföreningen återupptog sin verksamhet 28 juli 1905.

1907-1908 förekom en del stridigheter kring löner och arbetsförhållanden mellan arbetsgivaren och fackföreningen på Karlsborgs sågverk, som ledde till storstrejkåret 1909. Arbetarrörelsen hade tyvärr inte nått den styrka som hade behövts för att klara av strejken och till råga på allt återkom Groth som chef. Arbetarna tvingades till slut avbryta strejken och återgå till sina arbeten, på grund av svält, nöd och otrygghet. Därtill så återkom arbetarna till ännu sämre förhållanden än vad som varit rådande före strejken. Under Groths ledning bestraffades de personer som ansågs vara ansvariga för strejken. Många sattes upp på bolagets svarta lista, vräktes ur bolagets bostäder, förvägrades arbete och trakasserades. En del sökte sig till arbete på annan ort och några tvingades emigrera till Amerika, då svarta listan följde dem till andra arbetsplatser och förhindrade dem från att få arbete.

Arbetarnas kamp om rätt till bra arbetsvillkor, löner och rätt till fackförenings-verksamhet fortsatte. 1914 blev det en hård avtalsstrid som faktiskt slutade med seger för arbetarna. Sen bröt första världskriget ut, vilket medförde svårigheter för hushållen. Priser på framförallt livsmedel steg kraftigt och tillgången till mat blev sämre. Sågverksindustriarbetarförbundet krävde att dyrtidstillägg skulle utgå och att arbetsgivarens lönesänkning av arbetarnas löner under vintern skulle upphöra, vilket löstes först 1917. 1917 önskade man även en nedsättning av arbetstiden från 59 till 57 timmars arbetsvecka, något som inte fick sin lösning förrän riksdagen år 1919 fattade ett beslut om att 8 timmars arbetsdag skulle införas från och med 1920. 1918 var ett nödens år på grund av brist på mat. Arbetarna levde främst på kålrötter och strömming. Ransonseringen var otillräcklig, brödransonen räckte endast en halv vecka och mjölkransonen var 1 liter per vecka och familj. Sågverksindustriarbetarförbundet framförde ett önskemål om att arbetarna skulle beviljas 6 dagars ledighet med halv lön för bärplockning.

Från 1920-talet och framåt blev det en försämrad konjunktur för träindustrin med försämrade möjligheter till export och sämre lönsamhet. Arbetslösheten ökade snabbt i Karlsborg, vilket förvärrades av att massafabriken lagts ner 1919. 1925 gick sågverket i konkurs. 1928 ingrep staten och både sågverket och sulfatfabriken togs åter i drift.

Karlsborg har varit mycket viktig för Kalix och är också en del av Norrbottens gemensamma industrihistoria. En stor del av min familj och släkt har jobbat eller jobbar i Karlsborg, och min mormor var faktiskt den första kvinnan som arbetade i fabriken. Jag har själv sommarjobbat några år i Karlsborg, även om jag inte arbetat i själva i fabriken utan på kontoret. Ofta är det många som idag klagar över lukten från fabriken i Karlsborg. Undertecknad är född och uppvuxen i Kalix, och när jag var liten sades ofta att ”det luktar pengar”. Kanske man istället ska se det som att det är så en del av Norrbottens industrihistoria och kamp för bra arbetsvillkor luktar?

Vid tangentbordet:
Frida Palmbo

Källor och läs mer:
Avdelning 37 Norrbotten Sektion Karlsborg, Svenska träindustriarbetareförbundet 75 år. Jubileumsskrift 1905-1980. Föreningsarkivet Norrbotten.

Burman, Ann-Christin (red). 1998. Norrbottens synliga historia: Norrbottens kulturmiljöprogram del 1. Länsstyrelsen i Norrbottens län.

Karlsborg i ord och bild: 150 år, 1860-2010. Karlsborg. Vånafjärdens byaförening.

Lundgren, Nils-Gustav. Skogen och skogsarbetet i industrialismens Norrbotten. I: Landberg, Eva; Rönnbäck, Karin & Moritz, Per (red) 2007. Norrbotten 2007:65-83.

Lundin, Kerstin (red). 1992. Norrbottens synliga historia: Norrbottens kulturmiljöprogram del 1. Länsstyrelsen i Norrbottens län.

Svanberg, Ingvar 1987. Arbetarrörelsens historia i Kalixbygden. Kalix.

Handlingar rörande Karlsborg i Norrbottens museums arkiv, dnr 96-2006 samt Nederkalix socken, FOAM:16, Kalix museum (1965-1971).