Vi befinner oss på en biltur efter dagens landsväg 573 nedför Kyrkberget och svänger höger i den medeltida jordbruksbyn Sjulsmark till Hälleströmsvägen. Efter fyra kilometer kommer vi till Hälleström. På vänster eller på norra sidan finns en bro över Rosån som har sitt större källvatten i Klöverträsk och mynnar efter cirka tre mil i Bottenviken i Rosvik. Föga kan man idag ana att Hälleström är en historisk plats där ett sågverk och ett mindre sågverkssamhälle fanns och som dessutom ägdes av kungahuset i närmare trettio år. På norra sidan finns idag tre gårdar och där anlades Hälleströms så kallade krononybygge och där bodde de fem fasta sågdrängarna. På södra sidan om Rosån finns idag resterande elva gårdar och bara några stenkast ifrån sågen hade sågställaren Falck sitt kontor där han bodde med sin familj och det var under lång tid den enda gården på denna sida. På bilderna ovan ses den gamla sågplatsen till vänster i bild på andra eller södra sidan om ån för några år sedan jämfört med tidigt 1930-tal.
I början av år 1796 söktes rättigheter för att få hugga hus- och sågtimmer mot stubböresavgift på en allmänningstrakt vid Flyggberget norr om Sjulsmark. I samband med att området skulle besiktas sökte handelsman Per Gustaf Julin i Piteå rättighet att få anlägga ett finbladigt sågverk och att få nyttja skogsområdet samt de angränsande kronoallmänningarna vid Kälen (Kälsheden) och Långträskheden. Vid synen den 7–8 juli framfördes att Julin hade kommit överens med bönderna i Sjulsmark att de tillsammans skulle uppföra en finbladig såg i ”Rosviksån” om tillstånd blev beviljat. Julin skulle äga två tredjedelar och byamännen den resterande tredjedelen. Den tänkta platsen för sågen låg 4 km öster om Sjulsmark i blivande Hälleström och där fanns en hälla som skapade 2,5 meters fallhöjd i ån på ungefär 35 meter. Byanamnet Hälleström sägs komma från att det strömmade på hällan.
Sågplatsen beskrevs så här vid synen: Fallet avvägdes och fanns utgöra åtta och en halv fot på sextio alnars längd från dess början där vattnet strömmar utför en bergklippa och så vidare utför älven. Berörda klippa är så beskaffad att den tjänar fullkomligen till damm utan att den tarvar vidare förhöjning än de varv vid pass en halv aln byamännen för deras skvaltkvarn timrat. Stränderna på ömse sidor om älven uppmättes samt på den norra utgjorde höjden sex fot över dammen och tre fot på den södra. Fast och stenbunden mark, varigenom av uppdämningen något lidande icke kan befaras, men ovan före fallet tvåhundra alnar (118,8 meter) hade Sjulsmarks jordägare en obetydlig myräng, utan att de något anmärkt såvida de hade en mjölkvarn i samma fors där dammen redan var såg hög som den hädanefter bliver.
Skogsområdet omfattade totalt 6 002 tunnland eller 3 001 hektar och sträckte sig ända upp mot Klöverträsk och gränsade till Alters frälsenybygge i väster och till Nederluleå i norr. Det fanns uppskattningsvis 65 539 fullmogna furuträd och dessutom grov granskog som kunde sågas till bräder, ribbor och spiror.
Efter närmare ett och ett halvt år lämnade Kammarkollegiet sitt medgivande den 9 mars 1798. ”Hälleströms sågverksintressenter” fick därmed tillstånd att anlägga en finbladig såg med två ramar. På en karta över grannbyn Långträsk från 1798–99 är såghuset utritat så bygget påbörjades sannolikt redan 1798. Skattläggning för att beräkna hur stor den årliga skatten av bräder skulle vara gjordes då sågen redan var driftsatt i oktober 1801 och av skattläggningsinstrumentet framgår att såghuset var 17,8 meter långt, 10,1 meter brett och höjden upp till takbandet mätte 9,2 meter. Det bestod av två våningsplan med en stomme av bjälkar och sparrar som brädfodrats under brädtak. Själva sågen hade två ramar med åtta sågblad i varje ram. Vattendraget var för svagt för att vara i drift hela sommaren och för att inte skada ängsmark vid ån som bönderna i Sjulsmark innehade fick vattnet inte dämmas upp annat än på våren.
Som sågställare anlitades sågdrängen Olof Falck (1758–1830) från Lejonströms såg i Skellefteå. En mindre karaktärsbyggnad med kontor och bostad uppfördes och familjen Falck flyttade hit under sekelskiftesåret 1800.
Ägarförhållandena inledningsvis såg ut så här:
12/32 P. G. Julin (1771–1810, född i Strängnäs)
8/32 sjötullsinspektorn Emanuel Strandberg (1761–1818, Piteå stad. Flyttade 1812 som tullförvaltare till Luleå stad)
5/32 handelsman Nils Clausén (1764–1824, flyttade ca 1815 till Skellefteå och blev kronolänsman)
4/32 häradsskrivaren Johan Olofsson Dyhr (1765–1850, flyttade i juni 1814 till Lövånger som kronobefallningsman och assessor)
1/32 vardera av bönderna i Sjulsmark; Christoffer Johansson, Anders Larsson och Olof Larsson
Våren 1798 sökte sågbolaget genom P. G. Julin rättighet att få anlägga Hälleströms krononybygge på odlingsbar mark vid och omkring sågen. En lämplig gårdsplats utsågs på norra sidan om ån, men på grund av marktvister dröjde det till juni 1803 innan syneförrättningen blev klar. Då framfördes att ett ytterligare ställe för ett andra nybygge hade utsetts vid Kälen (Kälsheden och blivande Rosfors) som låg närmare en mil norrut vid ”Kjälberget” på norra sidan om Rosån.
Ägarförhållandena skiftar och 1813 stod prosten Jonas Nordvall som ensam ägare. Dock avled han redan 1816 och i bouppteckningen framgår att sågverket med ett års brädtillverkning och de två tillhörande krononybyggena värderades till 2 900 riksdaler banco. Vid en auktion blev organisten Abraham Stenman delägare tillsammans med kronolänsman Olof Norén och borgmästaren Carl Jacob Örnberg med 1/3 vardera. Örnberg sålde sågverket och alla tillhörigheter den 30 maj 1826 till Hans Maj:t Konungen Carl XIV Johan och kvarstod i kungahusets ägo till 1855, undantaget åren 1848–1851.
Med anledning av många olika ägarförhållanden finns uppgifter om sågen i många olika och långväga arkiv, bland annat i Bernadotteska familjearkivet (BFA främst åren 1827–30), men också vid Skultuna bruksarkiv i Västerås där bokhållaren Marcus Falcks (1799–1885) månadsförslag 1848–49 har påträffats. Dessutom intressanta uppgifter om produktionen 1837–46 som i medeltal utgjorde 3 110 tolfter per år, dvs. 37 320 stycken bräder. År 1847 var 21 personer mantalsskrivna vid sågen som hade fem ordinarie arbetare med varsin liten jordegendom för att kunna föda 2-3 kor. Dessutom en bevarad sågdrängs lönebok från 1820-talet!
I Norrbottens museums arkiv finns en fantastiskt intressant försäkringshandling rörande Hälleströms sågverk och alla byggnader. Den är skriven av Marcus Falck i februari 1849 och ger en mycket bra bild över bebyggelsen, skicket som huvudsakligen var gott och värdet på dessa:
Sågbyggnaden uppförd på 1,33 meter hög fot mätte 17,82 meter lång, bredd på 10,4 meter och 7,72 meter hög uppfört av resvirke av bjälkar utvändigt rödmålad och med brädtak. I gott och brukbart skick, värderat till 4 000 riksdaler. Damm av timmer 54 meter lång, 6,53 meter bred och 2,82 meter hög vid högsta djupet. Manbyggnad (kontor) med förstuga och fyra inredda rum värderat till 540 riksdaler. Övriga byggnader: Bagarstuga, ladugård för åtta kor, stall för två hästar, fårhus för 25 st får, hemlighus, spannmålsbod, redskapshus, vedhus och sommarfähus för 12 kor.
Husen som bebos av sågfolken:
Manbyggning av timmer på en 0,44 meter hög stenfot innehållande en våning med vind under tak av bräder. 14,55 meter lång, 5,94 meter bred, 3,71 meter hög med trappa och bro. Bestående av förstuga och tre inredda rum. Byggnaden rödfärgad och endast brädfodrade knutar. I gott skick, värde 240 riksdaler.
Mindre manbyggning uppförd på 0,3 meter hög stenfot av furutimmer i en våning och vind under brädtak. Rödfärgad och brädfodrade knutar. 15,74 meter lång, 5,1 meter bred och 3,12 meter hög med bro, bestående av en förstuga med skrubb och tre inredda rum. I gott skick, värde 240 riksdaler.
Bagarstuga med förstuga och ett inrett rum.
Brukare (sågdrängar) till övriga byggnader som alla hade en gemensam tröskladubyggning:
Anders Bergström (1807–67):
- Ladugård för sex kor
- Stall för två hästar
- Matförrådsbod
- Redskapshus
- Sommarfähus för fem kor
Erik Mikael Markström (1813–81):
- Ladugård för sex kor
- Stall och fårhus för en häst och tio får
- Matbod
- Sängbod och vedhus
- Redskapshus
- Sommarfähus för tio kor
Nils Markström (1796–1865):
- Ladugård för sex kor
- Vedhus
- Sommarfähus för fyra kor
Erik Öberg (1803–75):
- Ladugård för tre kor
- Matbod
- Vedbod
- Sommarfähus för fyra kor
Bokhållare Marcus Falck (1799–1885):
- Sängbod
- Tröskladubyggning
Avslutningsvis försäkrades 30 tunnor spannmål, 2 skrindor foder samt bokhållaren Marcus Falcks egna kreatur som bestod av en häst, sex kor och tio får.
Totalsumma försäkrat värde 6 930 riksdaler banco.
Sågen lades ned omkring 1860 eftersom kapaciteten inte motsvarade den ständigt ökade effektiviteten. Därför valde det nya Gällivare-bolaget att satsa på uppförandet av ångsågen i Munksund. Flottning av timmer pågick i Rosån förbi Hälleström fram till 1950-talet. Ytterligare och tidigare okända handlingar från sågverkstiden fanns faktiskt bevarat på kallvinden i den gamla anrika Falcks gård där Marcus Falck bodde och skötte verkets bokföring. I en låda fanns bland mycket annat hans av ålder märkt ”Journal öfver Brädlastningar vid Berkön och Granholmen år 1840”. Den vet berätta detaljer kring bräder, skeppare och anlitade personer för lastning och snöskottning, främst från Rosvik. Den kan läggas till som ännu ett viktigt tillskott för att berika historiken kring sågverket som kallades för ”Sörsåga” (sågen på södra sidan), som när det begav sig var i kunglig ägo.
Vid tangentbordet:
Christer Öberg (f. 1978), släkt- och hembygdsforskare sedan tidigt 1990-tal. Han har två barn och är bosatt i Hälleström med sin sambo och har forskat i många år om hembyn och det sågverk som fanns här under 1800-talet. Christer har skrivit några böcker bland annat om Hälleström 2007 och driver hemsidan Christer Öbergs Släktforskning
