De flesta förknippar nog Gammelstads världsarv med de karaktäristiska kyrkstugorna placerade runt den medeltida stenkyrkan. Men, det finns ett stort antal andra byggnader som står på världsarvsområdet som inte är kyrkstugor.  

Sockenmagasinet

En av dessa är det s.k. Sockenmagasinet som troligen byggdes redan under 1790-talet. På den tiden betalades skatten ”in natura” med varor från jakten, fisket och jordbruket. Kyrkoskatten, som kallades tiondet (där tiondet motsvarade en tiondel av gårdens produkter) samlades in i stora byggnader s.k. tiondebodar. Skatten användes sedan för att betala prästens uppehälle, bekosta både fattigvård och den kyrkliga verksamheten.  

År 1836 gick byggnaden från att ha varit tiondebod till att bli bygdens sockenmagasin. Här kom allt överskott från kronans skördar att lagras. Om skörden blev dålig så kunde den året efter användas som utsäde. Vid goda år delades den i stället ut till fattiga i bygden.

Sockenstugan

Sockenstugan som ligger ett stenkast från Sockenmagasinet, var landsbygdens motsvarighet till städernas rådhus. I sockenstugan samlades man till sockenstämma, höll ting och mantalsskrivning samt skrev ut soldater till krigstjänstgöring.
Här fanns också ett häkte med två celler där de åtalade fick sitta i väntan på rättegång. Dessa celler är bevarade än idag.

Sockenstugan är troligen den fjärde i ordningen. Den byggdes 1754 och stod från början i stadskvarteren öster om kyrkan. Under 1980-talet flyttades den till nuvarande plats.
På platsen stod tidigare byns gamla folkskola, Klockargården, som revs efter en brand 1971.

Stallbyggnaderna

I kyrkstaden finns endast ett fåtal stallbyggnader bevarade till skillnad mot de några hundra fanns på platsen i början av 1800-talet.
På den tiden låg stallen samlade i rader och klungor runt om i kyrkstaden. De var enkelt timrade, helt omålade, saknade innertak och hade så låga dörrar att hästarna nätt och jämnt tog sig in. De flesta hade två stallplatser, men det fanns också de som hade fyra. Alla stall ägdes gemensamt av kyrkstugeägarna.

Under vintern kunde de bli väldigt kallt i stallen. Hästarna kunde då hållas varma med täcken eller fällar och med hö som hjälpte till att isolera byggnaden. Även hästgödslet värmde. Det kunde samlas i ett hörn och skottas ut när man skulle åka hem.

Vid kollektivtrafikens och privatbilismens intåg under 1920-talet började de rivas. 1932 stod åttio stall kvar, idag återstår bara sex.  

• 

Byggnad med brokig historia

Det karaktäristiska gråvita huset vid kyrktorget har nog inte undgått någon som besökt Gammelstad. Huset byggdes 1806 och var ursprungligen krog och gästgiveri.
Många av gästerna var på den tiden militärer då deras exercisplats låg i Notviken, fem kilometer från Gammelstad.

När militären flyttade till Boden minskade antalet besökare och 1908 såldes huset till bygdens baptistförsamling. Den gamla festsalen gjordes om till kyrka med höga fönster, trapphuset med den karaktäristiska tornspiran tillkom och bostäder inreddes på bottenvåningen för vaktmästare och pastor.

1990 köptes byggnaden av Luleå kommun och är idag Visitor Center för världsarvet.

Gamla gästgården

När Luleå fick stadsprivilegier 1621 placerades de nya borgarna öster om kyrkan. När staden var tvungen att flytta på grund av landhöjningen redan 1649 blev Gammelstad åter kyrkby och borgarkvarteren fick en mer blandad bebyggelse.
En av gårdarna, med anor från sent 1700-tal, är den gamla gästgården. Nuvarande utformning fick byggnaden i mitten av 1800-talet då en välbetald sågverksägare ägde gården.

Här har tidigare varit läkarmottagning, småskoleseminarium, häradsskrivarkontor och gästgiveri. Gården är numera i privat ägo.

Nästa gång ni besöker världsarvet, ta gärna en promenad och kika lite extra på de byggnader som står på området. De har alla en spännande historia att berätta.

Välkommen till världsarvet Gammelstads kyrkstad!

Vid tangentbordet
Erica Duvensjö,
Samordnare för Gammelstads världsarv