Inte bara kyrkstugor i världsarvet Gammelstads kyrkstad

De flesta förknippar nog Gammelstads världsarv med de karaktäristiska kyrkstugorna placerade runt den medeltida stenkyrkan. Men, det finns ett stort antal andra byggnader som står på världsarvsområdet som inte är kyrkstugor.  

Sockenmagasinet

En av dessa är det s.k. Sockenmagasinet som troligen byggdes redan under 1790-talet. På den tiden betalades skatten ”in natura” med varor från jakten, fisket och jordbruket. Kyrkoskatten, som kallades tiondet (där tiondet motsvarade en tiondel av gårdens produkter) samlades in i stora byggnader s.k. tiondebodar. Skatten användes sedan för att betala prästens uppehälle, bekosta både fattigvård och den kyrkliga verksamheten.  

År 1836 gick byggnaden från att ha varit tiondebod till att bli bygdens sockenmagasin. Här kom allt överskott från kronans skördar att lagras. Om skörden blev dålig så kunde den året efter användas som utsäde. Vid goda år delades den i stället ut till fattiga i bygden.

Sockenmagasinet från 1790-talet

Sockenstugan

Sockenstugan som ligger ett stenkast från Sockenmagasinet, var landsbygdens motsvarighet till städernas rådhus. I sockenstugan samlades man till sockenstämma, höll ting och mantalsskrivning samt skrev ut soldater till krigstjänstgöring.
Här fanns också ett häkte med två celler där de åtalade fick sitta i väntan på rättegång. Dessa celler är bevarade än idag.

Sockenstugan är troligen den fjärde i ordningen. Den byggdes 1754 och stod från början i stadskvarteren öster om kyrkan. Under 1980-talet flyttades den till nuvarande plats.
På platsen stod tidigare byns gamla folkskola, Klockargården, som revs efter en brand 1971.

Sockenstugan från 1754

Stallbyggnaderna

I kyrkstaden finns endast ett fåtal stallbyggnader bevarade till skillnad mot de några hundra fanns på platsen i början av 1800-talet.
På den tiden låg stallen samlade i rader och klungor runt om i kyrkstaden. De var enkelt timrade, helt omålade, saknade innertak och hade så låga dörrar att hästarna nätt och jämnt tog sig in. De flesta hade två stallplatser, men det fanns också de som hade fyra. Alla stall ägdes gemensamt av kyrkstugeägarna.

Under vintern kunde de bli väldigt kallt i stallen. Hästarna kunde då hållas varma med täcken eller fällar och med hö som hjälpte till att isolera byggnaden. Även hästgödslet värmde. Det kunde samlas i ett hörn och skottas ut när man skulle åka hem.

Vid kollektivtrafikens och privatbilismens intåg under 1920-talet började de rivas. 1932 stod åttio stall kvar, idag återstår bara sex.  

Två av totalt sex kvarvarande kyrkstallar. Dessa är placerade bakom kyrkstugorna vid Gamla Hamngatan

Byggnad med brokig historia

Det karaktäristiska gråvita huset vid kyrktorget har nog inte undgått någon som besökt Gammelstad. Huset byggdes 1806 och var ursprungligen krog och gästgiveri.
Många av gästerna var på den tiden militärer då deras exercisplats låg i Notviken, fem kilometer från Gammelstad.

När militären flyttade till Boden minskade antalet besökare och 1908 såldes huset till bygdens baptistförsamling. Den gamla festsalen gjordes om till kyrka med höga fönster, trapphuset med den karaktäristiska tornspiran tillkom och bostäder inreddes på bottenvåningen för vaktmästare och pastor.

1990 köptes byggnaden av Luleå kommun och är idag Visitor Center för världsarvet.

Det gamla betelkapellet där nu världsarvets Visitor Center ligger

Gamla gästgården

När Luleå fick stadsprivilegier 1621 placerades de nya borgarna öster om kyrkan. När staden var tvungen att flytta på grund av landhöjningen redan 1649 blev Gammelstad åter kyrkby och borgarkvarteren fick en mer blandad bebyggelse.
En av gårdarna, med anor från sent 1700-tal, är den gamla gästgården. Nuvarande utformning fick byggnaden i mitten av 1800-talet då en välbetald sågverksägare ägde gården.

Här har tidigare varit läkarmottagning, småskoleseminarium, häradsskrivarkontor och gästgiveri. Gården är numera i privat ägo.

Gästgården från sent 1700-tal

Nästa gång ni besöker världsarvet, ta gärna en promenad och kika lite extra på de byggnader som står på området. De har alla en spännande historia att berätta.

Välkommen till världsarvet Gammelstads kyrkstad!

Vid tangentbordet
Erica Duvensjö,
Samordnare för Gammelstads världsarv

Omätbara värden, mätbara fasader

Det byggda kulturarvet är lätt förgängligt. Antika tempel som sprängs av IS i Mellanöstern; Elsa Anderssons konditori i Norberg som brinner ner till grunden; rivningen av Slussen i Stockholm. Omistliga miljöer, som ändå försvinner. Vill man bygga upp dem igen, som var fallet med Katarina kyrka i Stockholm efter branden 1990? Eller flytta hotade monument, som Abu Simbel-templen i Egypten vid byggandet av Assuandammen på 1960-talet? Eller låta det som försvunnit leva kvar endast i minnet, och genom beskrivningar som finns kvar i arkiven för kommande generationer?

Oavsett vad man vill göra, så krävs det god dokumentation för att på ett trovärdigt sätt rekonstruera eller återuppbygga en skadad byggnad. Dokumentationen behöver vara allsidig om en byggnad rivs – det kommer ju då aldrig att vara möjligt att återgå till källan, att undersöka själva byggnaden igen, för att undersöka detaljer man gått miste om.

Uppmätning är en av många dokumentationsmetoder. Att mäta upp och göra ritningar hör också till de grundläggande färdigheter som studenterna vid civilingenjörsprogrammet med inriktning arkitektur, vid Luleå tekniska universitet, måste lära sig. Varje år, i början av september, så får de nyantagna studenterna i uppgift att för hand mäta upp kyrkstugor i Gammelstads kyrkstad. Detta görs med hjälp av tumstock och måttband, stakkäppar, linor, lod och vattenpass.

Uppmätning av kyrkstugor i Gammelstad © Jennie Sjöholm

Uppmätning av kyrkstugor i Gammelstad © Jennie Sjöholm

Uppmätningarna resulterar i fasadritningar, i skala 1:20, planritningar, även de i skala 1:20, samt situationsplaner i skala 1:400 som visar hur kyrkstugorna ligger i relation till de omkringliggande byggnaderna.

Fasadritning av en kyrkstuga 371/372, i två våningsplan © Norrbottens museum

Fasadritning av en kyrkstuga 371/372, i två våningsplan © Norrbottens museum

Fasadritning av gavel, kyrkstuga i Gammelstad © Norrbottens museum

Fasadritning av gavel, kyrkstuga i Gammelstad © Norrbottens museum

Fasadritning av kyrkstuga 398, Gammelstad © Norrbottens museum

Fasadritning av kyrkstuga 398, Gammelstad © Norrbottens museum

Gammelstad, upptagen på UNESCO:s världsarvslista sedan 1996, utgör en omistlig del av Luleås, Norrbottens, ja hela världens kulturarv. Det finns en stor medvetenhet om kyrkstugornas höga kulturvärden. Kyrkstugeägarna, Nederluleå församling, Luleå kommun med flera arbetar aktivt med att ta hand om kyrkstugorna, och utveckla världsarvet. En av de största riskerna är att det ska börja brinna; en brand skulle kunna få förödande konsekvenser.

Studenternas uppmätningsritningar är därför ett värdefullt bidrag till dokumentationen av Gammelstad och kyrkstugorna. Det har genomförts inventeringar av olika slag, det finns beskrivningar i text och bild, men det saknas fullständiga ritningar över kyrkstugorna. Uppmätningsritningarna lämnas därför varje år över till Norrbottens museums arkiv på Norrbottens minne, där de bevaras för framtiden och är möjliga att använda för kyrkstadens långsiktiga förvaltning.

Plan och situationsplan av kyrkstuga 374/396 © Norrbottens museum

Plan och situationsplan av kyrkstuga 374/396 © Norrbottens museum

Vill du läsa mer om dokumentation genom uppmätning, rekommenderas boken ”Byggnadsuppmätning – historik och praktik” av Peter Sjömar och Erik Hansen. Den finns tillgänglig att ladda ner via www.raa.se. Vill du veta mer om kyrkstaden som fenomen, är Ragnar Berglings ”Kyrkstaden i övre Norrland” från 1964 ett standardverk.

Du kan läsa mer om Civilingenjörsprogrammet i arkitektur här:
http://www.ltu.se/edu/program/TCARA/TCARA-Civilingenjor-Arkitektur-1.76852

och om Arkitekturgruppen vid LTU här:
http://www.ltu.se/research/subjects/Arkitektur

Vid tangentbordet: Jennie Sjöholm