Osteologiskt material i Gammelstad

Ett vanligt fyndmaterial från undersökningar är det osteologiska materialet, d.v.s. skelettmaterial från både människor och djur. I detta blogginlägg tänkte jag berätta lite om vad det osteologiska materialet från djur kan bidra med för typ av information med två exempel från Gammelstad. Ena exemplet kommer att behandla ett par utvalda och lite extra spännande fynd från en utgrävning som genomfördes i kvarteret Apotekaren i Gammelstad och det andra kommer vara en kort redovisning av vad det osteologiska materialet innehöll från årets förundersökning i kyrkstaden som vi utförde i våras.

Som osteolog är detta fyndmaterial självklart extra spännande. Vilka djur finns det i materialet? Är hela djuren representerade eller enbart vissa delar? Finns det några slaktspår? Är det bränt eller obränt? Ja frågorna blir ofta många och det osteologiska materialet kan bidra med mycket information kring hur man har nyttjat en plats.

Mattias Andersson Niord utförde en osteologisk studie av det skelettmaterial som påträffades vid kvarteret Apotekaren vid en utgrävning som genomfördes 1993. Hösten 1999 analyserade Mattias runt 13 kg ben, där 1,6 kg var bränt och resten var obränt. Bland dessa ca 13 kg ben gömde sig minst 13 däggdjursarter, minst 10 olika fågelarter och minst 7 olika fiskarter. Det som var dominerande i materialet var ben från tamboskap, d.v.s. får, get, nöt och svin.

Ett av flera intressanta fynd bland det osteologiska materialet var närvaron av tamhöns. Enligt Mattias kan dessa vara de första ben från tamhöns som har hittats i Norrbotten. Som tidigast kan dessa vara från 1600-talet, vilket skulle kunna betyda att hönsen infördes i samband med att städerna bildades. Ben från gråsparv kunde även identifieras, gråsparvar är starkt anknutna till boskapsskötsel så detta indikerar att boskapen faktiskt hölls inne i staden eller i dess omedelbara närhet. Ett annat spännande fynd var ett ben från en örn, närmare bestämt strålbenet. Det är möjligt att de tog tillvara vingpennor att användas till skrivdon.

Höns

Tamhöns från Nederluleå socken. Bild från Norrbottens museums bildarkiv, acc nr 1964:31:1.

Ett annat intressant fynd är de kattben som påträffades, sju fragment av katt kunde identifieras. Ett helt kranium från en katt påträffades i en avfallsgrop. Tyvärr undersökte de enbart denna grop till hälften så om hela katten fanns i avfallsgropen eller enbart kraniet går inte att säga. Men vad som kan sägas utifrån det material som återfanns är att en av kattens kindtänder i överkäken saknades och underkäkens ena sida var större än den andra. Detta kan bero på att katten till följd av att ha saknat en tand tuggat mer med den andra sidan. En överarm från katt hade även fått flisor slagna ur armbågsleden men skadan var delvis läkt. Enligt Mattias analyser fanns det totalt sju fragment av katt varav två uppvisar skador som delvis läkt. Detta kan både vittna om att det var ett hårt liv för katterna i Gammelstad och om deras kända överlevnadsförmåga.

Katt

Katten Lizzie ute på äventyr någonstans i Nederluleå socken. Bilden är från 40-talet. Bild från Norrbottens museums bildarkiv, acc nr 1975:2183:7.

Mattias har även analyserat vid vilken ålder man slaktade djuren. Nötboskapen verkar ha slaktats främst som kalvar eller när de blivit äldre och möjligen när deras dagar som mjölkkor var över. Svinen tycks även de mestadels ha slaktats i ung ålder, och för får och getter tycks de ha slaktats när de var runt 3 år gamla. Vill man enbart ha kött ifrån djuret är denna ålder inte den man vanligtvis väljer vid slakt, en tänkbar förklaring till att de slaktats vid denna ålder är att de var tackor som blivit infertila eller getter som sinat. Men för vare sig nötboskapen eller för får och getter verkar inte köttproduktion ha varit huvudsyftet utan dessa har mer troligen nyttjats för produktion av mjölk och ull. En intressant observation vad gäller fåren är att de tycks ha varit mellan 49-54 cm i mankhöjd, vilket gör dem till de minsta fåren som hittats i Sverige. Detta är dock inte så förvånansvärt då tidigare studier indikerar att djurens storlek minskar ju längre norrut man kommer i Sverige.

Ett sista intressant fynd är de tre pannben med horn från getter som hittades under ett husgolv som sannolikt är från 1600-talet. Varför låg det tre pannben från getter under ett golv? Svaret på det vet vi inte men det är minst sagt roligt att spekulera kring hur dessa har hamnat under husgolvet, när de hamnade där och varför…

Avfallsgrop

Avfallsgropen där majoriteten av det osteologiska materialet påträffades från en av årets förundersökningar i kyrkstaden. Fotograf: Emma Boman © Norrbottens museum.

Avfallsgropen där majoriteten av det osteologiska materialet påträffades från en av årets förundersökningar i kyrkstaden. Fotograf: Emma Boman © Norrbottens museum.

Vid årets förundersökning i Gammelstads kyrkstad påträffades en mindre mängd obrända och brända ben vid ett av områdena vi undersökte längs med Rutviksvägen där vi undersökte en husgrund. Husgrunden återfinns på 1817 års karta. Bland det osteologiska materialet från undersökningen av husgrunden återfanns nöt, svin, fisk och även får/get. Totalt påträffades 205 fragment av en vikt på 470,77 gram. 93 fragment av dessa är obrända och 112 fragment är eldpåverkade. 185 fragment hittades i det som vi tror är en avfallsgrop eller möjligen ett dike som var placerat alldeles intill husgrundens södra del. Resten, d.v.s. 20 fragment, påträffades i raseringslagret. Nu påträffade vi enbart en liten mängd djurben i jämförelse med det material Mattias kunde arbeta med men även här har djuren slaktats i en ung ålder. Djurbenen som vi hittade är slaktavfall, matrester där både huggspår och kluvna rörben återfanns i materialet.

Senare i höst kommer vi att utföra ytterligare en förundersökning i kyrkstaden och det blir spännande att se om vi hittar mer osteologiskt material då och vad det i så fall kan vara och vad det kan berätta för oss om livet i Gammelstad.

Vid tangentbordet:
Emma Boman
Arkeolog

Litteratur:
Andersson Njord, Mattias. 2001. Om människor och djur i Luleå Gammelstad. – resultat från en studie av benmaterial från kvarteret Apotekaren. Norrbotten 2001 årsbok.

Omätbara värden, mätbara fasader

Det byggda kulturarvet är lätt förgängligt. Antika tempel som sprängs av IS i Mellanöstern; Elsa Anderssons konditori i Norberg som brinner ner till grunden; rivningen av Slussen i Stockholm. Omistliga miljöer, som ändå försvinner. Vill man bygga upp dem igen, som var fallet med Katarina kyrka i Stockholm efter branden 1990? Eller flytta hotade monument, som Abu Simbel-templen i Egypten vid byggandet av Assuandammen på 1960-talet? Eller låta det som försvunnit leva kvar endast i minnet, och genom beskrivningar som finns kvar i arkiven för kommande generationer?

Oavsett vad man vill göra, så krävs det god dokumentation för att på ett trovärdigt sätt rekonstruera eller återuppbygga en skadad byggnad. Dokumentationen behöver vara allsidig om en byggnad rivs – det kommer ju då aldrig att vara möjligt att återgå till källan, att undersöka själva byggnaden igen, för att undersöka detaljer man gått miste om.

Uppmätning är en av många dokumentationsmetoder. Att mäta upp och göra ritningar hör också till de grundläggande färdigheter som studenterna vid civilingenjörsprogrammet med inriktning arkitektur, vid Luleå tekniska universitet, måste lära sig. Varje år, i början av september, så får de nyantagna studenterna i uppgift att för hand mäta upp kyrkstugor i Gammelstads kyrkstad. Detta görs med hjälp av tumstock och måttband, stakkäppar, linor, lod och vattenpass.

Uppmätning av kyrkstugor i Gammelstad © Jennie Sjöholm

Uppmätning av kyrkstugor i Gammelstad © Jennie Sjöholm

Uppmätningarna resulterar i fasadritningar, i skala 1:20, planritningar, även de i skala 1:20, samt situationsplaner i skala 1:400 som visar hur kyrkstugorna ligger i relation till de omkringliggande byggnaderna.

Fasadritning av en kyrkstuga 371/372, i två våningsplan © Norrbottens museum

Fasadritning av en kyrkstuga 371/372, i två våningsplan © Norrbottens museum

Fasadritning av gavel, kyrkstuga i Gammelstad © Norrbottens museum

Fasadritning av gavel, kyrkstuga i Gammelstad © Norrbottens museum

Fasadritning av kyrkstuga 398, Gammelstad © Norrbottens museum

Fasadritning av kyrkstuga 398, Gammelstad © Norrbottens museum

Gammelstad, upptagen på UNESCO:s världsarvslista sedan 1996, utgör en omistlig del av Luleås, Norrbottens, ja hela världens kulturarv. Det finns en stor medvetenhet om kyrkstugornas höga kulturvärden. Kyrkstugeägarna, Nederluleå församling, Luleå kommun med flera arbetar aktivt med att ta hand om kyrkstugorna, och utveckla världsarvet. En av de största riskerna är att det ska börja brinna; en brand skulle kunna få förödande konsekvenser.

Studenternas uppmätningsritningar är därför ett värdefullt bidrag till dokumentationen av Gammelstad och kyrkstugorna. Det har genomförts inventeringar av olika slag, det finns beskrivningar i text och bild, men det saknas fullständiga ritningar över kyrkstugorna. Uppmätningsritningarna lämnas därför varje år över till Norrbottens museums arkiv på Norrbottens minne, där de bevaras för framtiden och är möjliga att använda för kyrkstadens långsiktiga förvaltning.

Plan och situationsplan av kyrkstuga 374/396 © Norrbottens museum

Plan och situationsplan av kyrkstuga 374/396 © Norrbottens museum

Vill du läsa mer om dokumentation genom uppmätning, rekommenderas boken ”Byggnadsuppmätning – historik och praktik” av Peter Sjömar och Erik Hansen. Den finns tillgänglig att ladda ner via www.raa.se. Vill du veta mer om kyrkstaden som fenomen, är Ragnar Berglings ”Kyrkstaden i övre Norrland” från 1964 ett standardverk.

Du kan läsa mer om Civilingenjörsprogrammet i arkitektur här:
http://www.ltu.se/edu/program/TCARA/TCARA-Civilingenjor-Arkitektur-1.76852

och om Arkitekturgruppen vid LTU här:
http://www.ltu.se/research/subjects/Arkitektur

Vid tangentbordet: Jennie Sjöholm