Kulturarvspodden 8: Gammelstad

Avsnitt nummer 8 av Kulturarvspodden handlar i huvudsak om platsen Gammelstad. Medeltida centrum i en socken som sträckte sig från fjäll till hav med en yta motsvarande dagens Benelux-länder och med den största senmedeltida stenkyrkan norr om Uppsala. Det kommer i ett större perspektiv handla om en väldigt omvälvande och spännande period i norra Sveriges historia; medeltiden och till de första städernas grundande 1621.

Gemensamt för alla medeltida kyrkplatser efter Bottenvikens kust är att de delar karakteristik. Öjebyn, Kalix, Torneå och Gammelstad, alla låg vid tillfället för platsernas tillkomst i skärningspunkten mellan de två viktigaste kommunikationslederna; älv och hav. Vattenvägarna var de dominerande transportlederna, sommar som vinter. De tillfrysta vattendragen öppnade vintertid dessutom upp för resor över vattendelarna mellan älvdalarna. Lokaliseringen av kyrkorna och sockenbildningarna har alla drag av att ha varit planerade av den svenska kungamakten och kyrkan.

Utifrån de arkeologiska undersökningar Norrbottens museum genomfört inom stadskulturlagren under den nuvarande kyrkstaden kan vi inte se några indikationer på att området varit av större betydelse innan kyrkans etablering under 1300-tal. De äldsta daterade lämningarna som möjligen kan vara från en mänsklig aktivitet på platsen är ett sotlager som återfinns alldeles ovanför den orörda marken. Det är återfunnet över stora delar av norra och västra kyrkstadsområdet. Vi tolkar det som de första spåren av påvisbar mänsklig närvaro på platsen, att man svedjebränt för odling eller bättre bete. Daterat med kol-14-metoden till 1300-1400-tal. Finns ett äldre sotlager daterat till vikingatid, 900-1000-tal. Inget av lagren kan uteslutas härröra från en naturlig brand. Det senare kan dock sättas i samband med kyrkoetableringen på platsen.

Platsen omkring kyrkan får alltså sin betydelse i samband med sockenbildningen och prästgårdens etablering under 1300-tal. Den äldsta kyrkan, kapellet som omnämns 1339, är inte återfunnen men kan döljas under nuvarande kyrka. Nuvarande kyrka uppfördes vid 1400-talets slut och är den största senmedeltida stenkyrkan norr om Uppsala. En kyrka kunde inte invigas om det inte fanns ett prästboställe knutet till densamma. Prästgården omtalas första gången 1339 därefter år 1374 så senast vid denna tid var Luleå en egen församling med kyrka. Ett kapell kunde nämligen inte äga jord och därmed inte heller ha en prästgård.

Mer om detta kan du lära dig mer om genom att lyssna på avsnittet, ha en god lyssning!

Önskar er alla en god jul och gott nytt år!

Vid mikrofon och tangentbord, Nils Harnesk.

Litteraturtips, urval:

Bergling, R. 1964. Kyrkstaden i övre Norrland. Kyrkliga, merkantila och judiciella funktioner under 1600- och 1700-talen. Uppsala.

Bergner, L P. 1817. Charta Öfver Luleå Gammel Stad . (Nytryck Lantmäteriet)

Boman, E. 2019. Förundersökning inför vägsänkningar av fornlämning L1992:4875, inom Gammelstads kyrkstad. Arkeologisk förundersökning. Norrbottens museum. Dnr 142-2019.

Bäck, M. 2008. Prästgården och staden. Lund.

Feldt, A-C. 2000. Rapportmanus. Undersökningar 1992-1993, Raä 330, Gammelstad 5:11, Nederluleå socken, Västerbottens landskap, Norrbottens län. Arkeologisk för- och slutundersökning. Norrbottens museum.

Flodin, B. m.fl. 1998. Nederluleå kyrka. Borås.

Harnesk, N. 2011. Fjärrvärme 2011. Gammelstad, Raä 330, medeltida kulturlager, Nederluleå socken, Norrbottens län. Arkeologisk förundersökning. Norrbottens museum. Dnr 217-2011.

Lindgren, Å. 2005. Fjärran fjärrvärmen. Gammelstad, Raä 330, medeltida kulturlager, Nederluleå socken, Västerbottens landskap, Norrbottens län.  Arkeologisk förundersökning. Norrbottens museum. Dnr 212-2005.

Nordberg, A. 1965. En gammal Norrbottensbygd. Anteckningar till Luleå sockens historia. Luleå.

Rissla, P. 1996. Rapportmanus. Undersökning 1994, Raä 330, Gammelstad 5:58, Nederluleå socken, Västerbottens landskap, Norrbottens län. Arkeologisk slutundersökning. Norrbottens museum.

Gammelstads Handväveri: när tradition blev modernitet

1964 fick affärsmannen Anders Wärnegård ett statligt lokaliseringsstöd för att bilda ett eget företag i Norrbotten. Han arbetade sedan tidigare inom textilbranschen, och valde att fortsätta på det spåret. Följande år kunde Wärnegård köpa en 2647 kvm stor tomt i Gammelstad för 10588 kr. Det var en stor investering, även om siffran idag verkar mycket obetydlig, särskilt i förhållande till den stora ytan. Samtidigt innebar köpet flera utvecklingsmöjligheter. För Anders Wärnegård själv, för Norrbottens ekonomiska tillväxt men också åt länets arbetskraft – nämligen de väverskor som snart blev anställda i företaget.

01. Luleå 500 år. Design Kjell Öström, vävning Linnéa Isaksson. Vykort i Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676

Luleå 500 år. Design Kjell Öström, vävning Linnéa Isaksson. Vykort i Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676

Gammelstads Handväveris verksamhet, som startade 1966, ägnade sig från början mest åt tillverkning av mattor i klassiska vävtekniken ”rölakan”. Redan efter ett par år andra produkter i väveriets katalog, då också bildvävnader samt väggtextil producerades. Dessutom blev samverkan mellan företaget, väverskorna och lokala samt internationella konstnärer en viktig styrka inom väveriet. Om man bläddrar bland fotografier förvarade i Norrbottens Föreningsarkiv ser man att väveriet verkligen var en kreativ plats där det både skapades inredningsföremål och riktiga konsthantverk. Konstnärerna skissade (ibland valde de färgerna också) motiv, och väverskorna – från och med 1981 vägledda av produktionsledaren Linnea Isaksson – genomförde textilierna. Hela processen ledde till färdiga produkter som kunde representera Norrbotten och dess identitet ur flera aspekter.

02. Gammelstads Handväveris broschyr. Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676

Gammelstads Handväveris broschyr. Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676.

En grogrund för kreativitet i länet
Under tiden blev bolaget som en grund för kreativitet i länet. Där skapades fragment av konst- och konsthantverks lokala historia, som idag förvaras i arkiv och dokument som ett materiellt och kollektivt minne. Många konstnärer bidrog till Gammelstads Handväveris verksamhet, från den mångkunniga Ingemar Callenberg (1926-1973) till den politiskt engagerade Björn Blomberg (1925-2003). Genom att använda blandade stilar och nästan oändliga färgkombinationer antyder deras sammansättningar mycket mer än ”bara” konst. Mattorna som producerades berättar, på något sätt, någonting om natur och turism, samhälle, religion och ekonomiskt läge som Norrbotten upplevde då.

I uppsatsen Gammelstads Handväveri ab – ett försök att skapa regional tradition spårar författaren Annalisa Persson flera motiv som återkom i textila bilder. De övergår, bland annat, från kompositioner betitlade med topografiska namn till bilder som lyfter sociala frågor. Ishockeyspelare och dryckesbröderna, renar och löv, helgon, norrsken och bär. Allt och alla ingick i väveriets textilier.

03. Ingemar Callenbergs väggtextil. Foton förvaras i Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676

Ingemar Callenbergs väggtextil. Foton förvaras i Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676

04. Björn Blomberg, Ishockeyspelare. Fotot försvaras hos Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676

Björn Blomberg, Ishockeyspelare. Fotot försvaras hos Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676.

05. Björn Blomberg, Norrsken. Fotot försvaras hos Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676

Björn Blomberg, Norrsken. Fotot försvaras hos Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676.

Genom åren minskade företaget både till yta och produktion. 1979 övertogs Gammelstads Handväveri av Norrbottens Hemslöjdsförening, då väveriet också flyttade till Slöjdhuset i Luleå (se även https://kulturmiljonorrbotten.com/2019/08/02/11731/ På 1990-talet minskade bolaget ytterligare genom en flyttning till några lokaler på Storgatan i Luleå.

Trots minskningen i produktion och lokaler kunde företaget ändå behålla en hög kvalitetsnivå hela vägen tills när verksamhet upphörde i början av 2000-talet.  Framför allt lyckades Gammelstads Hanväveri med att föra sin verksamhet samt Norrbottens historia och identitet utanför dess gränser. Det skedde inte bara genom försäljning av textilierna utan också med några arrangemang som tog med sig norrbottniskt hantverk i hela världen.

När tradition blir modernitet
Med andra ord är Gammelstads Handväveri ett viktigt kapitel av den norrbottniska konsthantverks- och näringslivshistorien. Fastän bolaget sålde produkter som kunde spegla traditionen var det också en modern förebild av entreprenörskap. Väveriets varumärkesbild, till exempel, närvarade överallt som ett identifierbart kännetecken av dess marknadsföringsstrategi. Loggan symboliserade då väveriets rötter, dess lokala produktionsprocesser men också textiliernas äkthet. Dessutom presenterades verk i en praktisk, färgillustrerad katalog där köparen kunde välja en av varianterna eller beställa en specialtillverkad matta.

06. Gammelstads Handväveris logga. Bild försvaras på Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676

Gammelstads Handväveris logga. Bild försvaras på Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676.

07. Gammelstads Handväveris katalog. Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676

Gammelstads Handväveris katalog. Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676.

08. Mattan Gammelstad i Gammelstads Handväveris katalog. Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676

Mattan Gammelstad i Gammelstads Handväveris katalog. Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676.

Strategi-succén är vidare bevisad av olika andra faktorer. Redan 1967 visades utställningen ”Norrbottensmattan” på Norrbottens museum. I utställningen visades rölakansmattor vävda av Gammelstads Handväveri. Därefter fanns möjlighet att beundra väveriets textilier i samband med andra utställningar. Norrbottens museum organiserade flera samlade samt egna utställningar (av, bl.a., Stig Winnerskog och Gösta Hedström). Under 1970- och 1980-talet ställdes Gammelstads mattor ut både i andra delar av Sverige och resten av världen. Mattorna visades både i Gävle och Göteborg men även i Nordkap och i Japan.

09. Gammelstads Handväveris utställning i Nordkap. Fotograf okänd. Bild ur Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676

Gammelstads Handväveris utställning i Nordkap. Fotograf okänd. Bild ur Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676.

10. Gammelstads Handväveris utställning i Japan. Fotograf okänd. Bilder ur Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676

Gammelstads Handväveris utställning i Japan. Fotograf okänd. Bilder ur Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676.

Gammelstads Handväveris textilprodukter köptes av både privata människor och offentliga institutioner, som exempelvis försäkringsbolag och kommuner, som fortfarande förvarar och visar dem i sina lokaler. Idag, fastän företaget inte längre finns, dyker några av Gammelstads Handväveris textilprodukter upp i auktioner, där de är uppskattade objekt. Det betyder att de fortfarande känns som aktuella och, igen, moderna genom att återspegla samhällets estetiska tycke.

Silvia Colombo, Norrbottens museums bibliotekarie


Källor

Annalisa Persson, Gammelstads Handväveri ab – ett försök att skapa regional tradition. C1 uppsats, Institution för konstvetenskap, Umeå Universitet, Höstterminen 1988. Uppsatsen förvaras i Gammelstads handväveris arkiv (ark. nr. 2819) – Norrbottens Föreningsarkiv.

Arkivmaterial rörande Gammelstads Handväveri i Norrbottens Föreningsarkiv, Hemslöjdsföreningens arkiv (ark.nr. 2676) samt Gammelstads Handväveris företagsarkiv (ark. Nr. 2819)

Arkivmaterial rörande utställningen ”Norrbottensmattan” på Norrbottens museum. Se Norrbottens museums arkiv, F10 – Handlingar om utställningar och programverksamhet, vol. 49, vol. 56, vol. 90, vol. 106 och vol. 136a.

Gammelstads köpekontrakt som dateras 18 juni 1965 och köpebrev, 28 september 1965. Norrbottens Föreningsarkiv, Hemslöjdsförenings arkiv (ark. nr. 2676), vol. 22.

Gammelstads Handväveris första ansökan registrerades redan den 15 november 1966. Se brev till Kungl. Patent- och Registreringsverket.