Gammelstads Handväveri: när tradition blev modernitet

1964 fick affärsmannen Anders Wärnegård ett statligt lokaliseringsstöd för att bilda ett eget företag i Norrbotten. Han arbetade sedan tidigare inom textilbranschen, och valde att fortsätta på det spåret. Följande år kunde Wärnegård köpa en 2647 kvm stor tomt i Gammelstad för 10588 kr. Det var en stor investering, även om siffran idag verkar mycket obetydlig, särskilt i förhållande till den stora ytan. Samtidigt innebar köpet flera utvecklingsmöjligheter. För Anders Wärnegård själv, för Norrbottens ekonomiska tillväxt men också åt länets arbetskraft – nämligen de väverskor som snart blev anställda i företaget.

01. Luleå 500 år. Design Kjell Öström, vävning Linnéa Isaksson. Vykort i Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676

Luleå 500 år. Design Kjell Öström, vävning Linnéa Isaksson. Vykort i Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676

Gammelstads Handväveris verksamhet, som startade 1966, ägnade sig från början mest åt tillverkning av mattor i klassiska vävtekniken ”rölakan”. Redan efter ett par år andra produkter i väveriets katalog, då också bildvävnader samt väggtextil producerades. Dessutom blev samverkan mellan företaget, väverskorna och lokala samt internationella konstnärer en viktig styrka inom väveriet. Om man bläddrar bland fotografier förvarade i Norrbottens Föreningsarkiv ser man att väveriet verkligen var en kreativ plats där det både skapades inredningsföremål och riktiga konsthantverk. Konstnärerna skissade (ibland valde de färgerna också) motiv, och väverskorna – från och med 1981 vägledda av produktionsledaren Linnea Isaksson – genomförde textilierna. Hela processen ledde till färdiga produkter som kunde representera Norrbotten och dess identitet ur flera aspekter.

02. Gammelstads Handväveris broschyr. Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676

Gammelstads Handväveris broschyr. Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676.

En grogrund för kreativitet i länet
Under tiden blev bolaget som en grund för kreativitet i länet. Där skapades fragment av konst- och konsthantverks lokala historia, som idag förvaras i arkiv och dokument som ett materiellt och kollektivt minne. Många konstnärer bidrog till Gammelstads Handväveris verksamhet, från den mångkunniga Ingemar Callenberg (1926-1973) till den politiskt engagerade Björn Blomberg (1925-2003). Genom att använda blandade stilar och nästan oändliga färgkombinationer antyder deras sammansättningar mycket mer än ”bara” konst. Mattorna som producerades berättar, på något sätt, någonting om natur och turism, samhälle, religion och ekonomiskt läge som Norrbotten upplevde då.

I uppsatsen Gammelstads Handväveri ab – ett försök att skapa regional tradition spårar författaren Annalisa Persson flera motiv som återkom i textila bilder. De övergår, bland annat, från kompositioner betitlade med topografiska namn till bilder som lyfter sociala frågor. Ishockeyspelare och dryckesbröderna, renar och löv, helgon, norrsken och bär. Allt och alla ingick i väveriets textilier.

03. Ingemar Callenbergs väggtextil. Foton förvaras i Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676

Ingemar Callenbergs väggtextil. Foton förvaras i Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676

04. Björn Blomberg, Ishockeyspelare. Fotot försvaras hos Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676

Björn Blomberg, Ishockeyspelare. Fotot försvaras hos Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676.

05. Björn Blomberg, Norrsken. Fotot försvaras hos Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676

Björn Blomberg, Norrsken. Fotot försvaras hos Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676.

Genom åren minskade företaget både till yta och produktion. 1979 övertogs Gammelstads Handväveri av Norrbottens Hemslöjdsförening, då väveriet också flyttade till Slöjdhuset i Luleå (se även https://kulturmiljonorrbotten.com/2019/08/02/11731/ På 1990-talet minskade bolaget ytterligare genom en flyttning till några lokaler på Storgatan i Luleå.

Trots minskningen i produktion och lokaler kunde företaget ändå behålla en hög kvalitetsnivå hela vägen tills när verksamhet upphörde i början av 2000-talet.  Framför allt lyckades Gammelstads Hanväveri med att föra sin verksamhet samt Norrbottens historia och identitet utanför dess gränser. Det skedde inte bara genom försäljning av textilierna utan också med några arrangemang som tog med sig norrbottniskt hantverk i hela världen.

När tradition blir modernitet
Med andra ord är Gammelstads Handväveri ett viktigt kapitel av den norrbottniska konsthantverks- och näringslivshistorien. Fastän bolaget sålde produkter som kunde spegla traditionen var det också en modern förebild av entreprenörskap. Väveriets varumärkesbild, till exempel, närvarade överallt som ett identifierbart kännetecken av dess marknadsföringsstrategi. Loggan symboliserade då väveriets rötter, dess lokala produktionsprocesser men också textiliernas äkthet. Dessutom presenterades verk i en praktisk, färgillustrerad katalog där köparen kunde välja en av varianterna eller beställa en specialtillverkad matta.

06. Gammelstads Handväveris logga. Bild försvaras på Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676

Gammelstads Handväveris logga. Bild försvaras på Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676.

07. Gammelstads Handväveris katalog. Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676

Gammelstads Handväveris katalog. Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676.

08. Mattan Gammelstad i Gammelstads Handväveris katalog. Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676

Mattan Gammelstad i Gammelstads Handväveris katalog. Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676.

Strategi-succén är vidare bevisad av olika andra faktorer. Redan 1967 visades utställningen ”Norrbottensmattan” på Norrbottens museum. I utställningen visades rölakansmattor vävda av Gammelstads Handväveri. Därefter fanns möjlighet att beundra väveriets textilier i samband med andra utställningar. Norrbottens museum organiserade flera samlade samt egna utställningar (av, bl.a., Stig Winnerskog och Gösta Hedström). Under 1970- och 1980-talet ställdes Gammelstads mattor ut både i andra delar av Sverige och resten av världen. Mattorna visades både i Gävle och Göteborg men även i Nordkap och i Japan.

09. Gammelstads Handväveris utställning i Nordkap. Fotograf okänd. Bild ur Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676

Gammelstads Handväveris utställning i Nordkap. Fotograf okänd. Bild ur Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676.

10. Gammelstads Handväveris utställning i Japan. Fotograf okänd. Bilder ur Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676

Gammelstads Handväveris utställning i Japan. Fotograf okänd. Bilder ur Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676.

Gammelstads Handväveris textilprodukter köptes av både privata människor och offentliga institutioner, som exempelvis försäkringsbolag och kommuner, som fortfarande förvarar och visar dem i sina lokaler. Idag, fastän företaget inte längre finns, dyker några av Gammelstads Handväveris textilprodukter upp i auktioner, där de är uppskattade objekt. Det betyder att de fortfarande känns som aktuella och, igen, moderna genom att återspegla samhällets estetiska tycke.

Silvia Colombo, Norrbottens museums bibliotekarie


Källor

Annalisa Persson, Gammelstads Handväveri ab – ett försök att skapa regional tradition. C1 uppsats, Institution för konstvetenskap, Umeå Universitet, Höstterminen 1988. Uppsatsen förvaras i Gammelstads handväveris arkiv (ark. nr. 2819) – Norrbottens Föreningsarkiv.

Arkivmaterial rörande Gammelstads Handväveri i Norrbottens Föreningsarkiv, Hemslöjdsföreningens arkiv (ark.nr. 2676) samt Gammelstads Handväveris företagsarkiv (ark. Nr. 2819)

Arkivmaterial rörande utställningen ”Norrbottensmattan” på Norrbottens museum. Se Norrbottens museums arkiv, F10 – Handlingar om utställningar och programverksamhet, vol. 49, vol. 56, vol. 90, vol. 106 och vol. 136a.

Gammelstads köpekontrakt som dateras 18 juni 1965 och köpebrev, 28 september 1965. Norrbottens Föreningsarkiv, Hemslöjdsförenings arkiv (ark. nr. 2676), vol. 22.

Gammelstads Handväveris första ansökan registrerades redan den 15 november 1966. Se brev till Kungl. Patent- och Registreringsverket.

Osteologiskt material i Gammelstad

Ett vanligt fyndmaterial från undersökningar är det osteologiska materialet, d.v.s. skelettmaterial från både människor och djur. I detta blogginlägg tänkte jag berätta lite om vad det osteologiska materialet från djur kan bidra med för typ av information med två exempel från Gammelstad. Ena exemplet kommer att behandla ett par utvalda och lite extra spännande fynd från en utgrävning som genomfördes i kvarteret Apotekaren i Gammelstad och det andra kommer vara en kort redovisning av vad det osteologiska materialet innehöll från årets förundersökning i kyrkstaden som vi utförde i våras.

Som osteolog är detta fyndmaterial självklart extra spännande. Vilka djur finns det i materialet? Är hela djuren representerade eller enbart vissa delar? Finns det några slaktspår? Är det bränt eller obränt? Ja frågorna blir ofta många och det osteologiska materialet kan bidra med mycket information kring hur man har nyttjat en plats.

Mattias Andersson Niord utförde en osteologisk studie av det skelettmaterial som påträffades vid kvarteret Apotekaren vid en utgrävning som genomfördes 1993. Hösten 1999 analyserade Mattias runt 13 kg ben, där 1,6 kg var bränt och resten var obränt. Bland dessa ca 13 kg ben gömde sig minst 13 däggdjursarter, minst 10 olika fågelarter och minst 7 olika fiskarter. Det som var dominerande i materialet var ben från tamboskap, d.v.s. får, get, nöt och svin.

Ett av flera intressanta fynd bland det osteologiska materialet var närvaron av tamhöns. Enligt Mattias kan dessa vara de första ben från tamhöns som har hittats i Norrbotten. Som tidigast kan dessa vara från 1600-talet, vilket skulle kunna betyda att hönsen infördes i samband med att städerna bildades. Ben från gråsparv kunde även identifieras, gråsparvar är starkt anknutna till boskapsskötsel så detta indikerar att boskapen faktiskt hölls inne i staden eller i dess omedelbara närhet. Ett annat spännande fynd var ett ben från en örn, närmare bestämt strålbenet. Det är möjligt att de tog tillvara vingpennor att användas till skrivdon.

Höns

Tamhöns från Nederluleå socken. Bild från Norrbottens museums bildarkiv, acc nr 1964:31:1.

Ett annat intressant fynd är de kattben som påträffades, sju fragment av katt kunde identifieras. Ett helt kranium från en katt påträffades i en avfallsgrop. Tyvärr undersökte de enbart denna grop till hälften så om hela katten fanns i avfallsgropen eller enbart kraniet går inte att säga. Men vad som kan sägas utifrån det material som återfanns är att en av kattens kindtänder i överkäken saknades och underkäkens ena sida var större än den andra. Detta kan bero på att katten till följd av att ha saknat en tand tuggat mer med den andra sidan. En överarm från katt hade även fått flisor slagna ur armbågsleden men skadan var delvis läkt. Enligt Mattias analyser fanns det totalt sju fragment av katt varav två uppvisar skador som delvis läkt. Detta kan både vittna om att det var ett hårt liv för katterna i Gammelstad och om deras kända överlevnadsförmåga.

Katt

Katten Lizzie ute på äventyr någonstans i Nederluleå socken. Bilden är från 40-talet. Bild från Norrbottens museums bildarkiv, acc nr 1975:2183:7.

Mattias har även analyserat vid vilken ålder man slaktade djuren. Nötboskapen verkar ha slaktats främst som kalvar eller när de blivit äldre och möjligen när deras dagar som mjölkkor var över. Svinen tycks även de mestadels ha slaktats i ung ålder, och för får och getter tycks de ha slaktats när de var runt 3 år gamla. Vill man enbart ha kött ifrån djuret är denna ålder inte den man vanligtvis väljer vid slakt, en tänkbar förklaring till att de slaktats vid denna ålder är att de var tackor som blivit infertila eller getter som sinat. Men för vare sig nötboskapen eller för får och getter verkar inte köttproduktion ha varit huvudsyftet utan dessa har mer troligen nyttjats för produktion av mjölk och ull. En intressant observation vad gäller fåren är att de tycks ha varit mellan 49-54 cm i mankhöjd, vilket gör dem till de minsta fåren som hittats i Sverige. Detta är dock inte så förvånansvärt då tidigare studier indikerar att djurens storlek minskar ju längre norrut man kommer i Sverige.

Ett sista intressant fynd är de tre pannben med horn från getter som hittades under ett husgolv som sannolikt är från 1600-talet. Varför låg det tre pannben från getter under ett golv? Svaret på det vet vi inte men det är minst sagt roligt att spekulera kring hur dessa har hamnat under husgolvet, när de hamnade där och varför…

Avfallsgrop

Avfallsgropen där majoriteten av det osteologiska materialet påträffades från en av årets förundersökningar i kyrkstaden. Fotograf: Emma Boman © Norrbottens museum.

Avfallsgropen där majoriteten av det osteologiska materialet påträffades från en av årets förundersökningar i kyrkstaden. Fotograf: Emma Boman © Norrbottens museum.

Vid årets förundersökning i Gammelstads kyrkstad påträffades en mindre mängd obrända och brända ben vid ett av områdena vi undersökte längs med Rutviksvägen där vi undersökte en husgrund. Husgrunden återfinns på 1817 års karta. Bland det osteologiska materialet från undersökningen av husgrunden återfanns nöt, svin, fisk och även får/get. Totalt påträffades 205 fragment av en vikt på 470,77 gram. 93 fragment av dessa är obrända och 112 fragment är eldpåverkade. 185 fragment hittades i det som vi tror är en avfallsgrop eller möjligen ett dike som var placerat alldeles intill husgrundens södra del. Resten, d.v.s. 20 fragment, påträffades i raseringslagret. Nu påträffade vi enbart en liten mängd djurben i jämförelse med det material Mattias kunde arbeta med men även här har djuren slaktats i en ung ålder. Djurbenen som vi hittade är slaktavfall, matrester där både huggspår och kluvna rörben återfanns i materialet.

Senare i höst kommer vi att utföra ytterligare en förundersökning i kyrkstaden och det blir spännande att se om vi hittar mer osteologiskt material då och vad det i så fall kan vara och vad det kan berätta för oss om livet i Gammelstad.

Vid tangentbordet:
Emma Boman
Arkeolog

Litteratur:
Andersson Njord, Mattias. 2001. Om människor och djur i Luleå Gammelstad. – resultat från en studie av benmaterial från kvarteret Apotekaren. Norrbotten 2001 årsbok.