Under tidiga juni genomförde Norrbottens museum en arkeologisk besiktning i det lilla samhället Sunderbyn som ligger lite drygt 1 mil nordväst om Luleå.
Byn är tidigast belagd i skriftliga källor från 1502 men är redan då den i särklass största byn i Luleå socken, Luleå socken som då omfattade ett enormt område.
1543 tecknas byn för 19 hemman samt ett kyrkohemman och taxeras för 1154 skälsland fördelat på 974:144:36 på åker, äng respektive fiske. Ett skälsland utgjorde 0,432 hektar. Detta att jämföra med två näst största byarna Alvik med sina 24 hemman och 981 skälsland och Ersnäs med 21 hemman och 861 skälsland. Troligt är att byn tillhör en av de äldsta i socknen, dels på grund av sin storlek men även pga. sin närhet till socknens centrum och dess läge vid Luleälvens utlopp i Bottenviken. Byn etableras troligen under 1300-tal och den bör vara samtida med kapellet och prästgården i nuvarande Gammelstad och Hägnan.
Det finns en rad tolkningar kring ortnamnet Sunderbyns betydelser, den som dock är troligast är att namnet avser ”de som bor vid sundet/sunden” dvs. byn har fått namn efter tidigare sund på platsen.
Bebyggelsen under 1500- och 1600-tal återfanns dels kring Kråkberget (platsen för besiktningen) samt vid en plats kallad Kläppen. Åkermarken utgjordes dels av Lergärdan, mellan Kläppen och Kråkbergsområdet, dels av nuvarande Hammarenområdet, söder om Kråkberget samt senare Årdren och Kråkänget ned mot älven.
Namnen Kråkberget och Kråkänget anses stamma från släkten Kråka. Nils Andersson Kråka är den första av släkten som uppträder i historiska källor då denne år 1574 köpte kyrkohemmanet i Sunderbyn, denne tvingades sedan låta köpet återgå år 1579. Släktens stamhemman var det som senare kom att få nummer 21 och benämndes ännu 1950 som ”Kråkhemmanet” och moränhöjden där gården legat fick därefter namnet Kråkberget. Släkten Kråka kom att ha en framstående ställning i Luleå socken från 1500-talets andra hälft till åtminstone 1700-talets början, de var från början birkarlar och sedermera lappmarksfogdar, borgare och handelsmän. Ett antal medlemmar ur släkten var i perioder borgare och rådmän i Stockholm. Det sägs att Nils Andersson Kråka hade en stor del i den marknadsreform som Karl IX genomförde och som sedan skulle leda till grundadet av köpstäderna, däribland Luleå. Släkten Kråka har även gett upphov till gatunamnet Kråkbergsvägen.
På 1770-talet flyttades kaptensbostället till hemman nummer 12 i Sunderbyn vilket ledde till att Sunderbyn kom att bli bostadsort för de högre militärerna, så småningom slog sig lantmätare, häradsskrivare, läkare också ned i Sunderbyn vilket gjorde byn till en allvarlig konkurrent till Luleå om var residenset skulle placeras när länet klövs 1810. Även landshövdingen mellan 1811-1816 hade sin bostad i Sunderbyn vilket också satt sina spår i gatunätet i form av landshövdingevägen.
Det fanns alltså en chans att lämningar och/eller kulturlager från Sunderbyns allra äldsta delar fram till historisk tid kunde återfinnas på denna mycket centrala plats i byn som besiktningen skulle genomföras på.
Vi gick in dock med låga förväntningar då tomten som skulle exploateras nyttjats som åker- och ängsmark sedan åtminstone tidigt 1900-tal vilket kunde tänkas ha påverkat ev. lämningar till det sämre. Vid rektifieringen av de allra tidigaste historiska kartorna kunde dessutom ingen bebyggelse observeras på just denna plats.
Tyvärr uppvisade platsen inga avsatta kulturlager eller anläggningar, endast lämningar efter sentida gärdesgårdar kunde observeras i schakten.
Sunderbyns tidigaste historia får alltså vänta ett tag till med avslöjas…. Mvh Nils Harnesk