Tillbaka i midnattssolens land…

…där kylan trotsar solens värme och små snödrivor envist naglar sig fast i  landskapet. 

Jag är alltså tillbaka i Kiruna. Det är nu tredje sommaren i rad jag åker upp för att ta itu med ett nytt dokumentationsprojekt. Norrbottens museum är åter anlitad av LKAB för en dokumentation av en viktig kulturbyggnad. Denna gång är det mycket som skiljer sig från de tidigare åren. Det är en betydligt större byggnad än de som vi tidigare har arbetat med. Det används fortfarande till den verksamhet det byggdes för till skillnad från de mer eller mindre övergivna husen de tidigare dokumentationerna har handlat om. Det har varit ett byggnadsminnesmärke men precis som för stationshuset har detta skydd upphävts pga av att huset inte ska flyttas utan kommer att plockas ner så småningom. Det är en byggnad som har många funktioner för Kirunaborna och används för såväl vardagligt slit och rutinarbete som de festligaste festligheter. Och det en byggnad som får besökarna att stanna till av häpnad när de kommer in genom entrén. Nu har ni troligen listat ut vilken byggnad jag pratar om. Ja, det är förstås Kirunas eget hus nämligen Stadshuset.

Precis som i arbetet med Hjalmar Lundbohmsgården och Järnvägsstationen finns det denna gång också en extern konsult i arbetsgruppen. Det är det Lars Gezelius som är arkitekt och arbetat på företaget ETTELVA Arkitekter i Stockholm. Han är också lite av expert på vissa delar av stadshuset eftersom han tidigare har gjort en utredning åt Norrbottens Länsstyrelse om huruvida det skulle vara möjligt att flytta huset och hur man i så fall skulle kunna gå tillväga. En utredning som visade att det var möjligt att återuppbygga huset men den fick av olika anledningar inte någon större genomslagskraft bland de som beslutande om stadshusets framtida öde. Från museet är det förutom jag vår bebyggelseantikvarie Jennie Björklund och våra fotografer Staffan Nygren och Daryoush Tahmasebi som kommer att vara involverade i arbetet.

Upplägget för dokumentationen är delvis det samma som det har varit tidigare. Det ska göras en noggrann byggnadsinventering av huset med lite extra fokus på de detaljer som utpekades när byggnaden blev byggnadsminne 2001. Byggnaden ska fotograferas interiört och exteriört med stillbilder och panoramavyer. Huset ska också sättas in i ett arkitektoniskt och samhällshistoriskt sammanhang och så ska det göras en etnologisk dokumentation. Vi ska inte fokusera på att skriva det som redan finns skrivet utan syftet är fylla de kunskapsluckor som finns i det befintliga materialet om Stadshuset. Så ni kommer troligen att få läsa om vårt arbete med stadshuset mer än en gång på denna blogg ur olika perspektiv det närmaste året eftersom arbetet sträcker sig fram till senhösten 2016. Det huvudsakliga fältarbetet kommer att ske under 2015 och så har vi möjlighet till komplettering under första delen av 2016. Det känns bra eftersom det är en stor byggnad med många funktioner.

Denna gång har vi haft möjlighet att planera upplägget för den etnologiska delen på lite annorlunda sätt än tidigare vilket känns spännande. Mitt fokus kommer att vara på de immateriella aspekterna kopplat till upplevelse- och symbolvärdet. Hur används huset idag av olika grupper t.ex. de som arbetar i huset, politiker, medborgare och turister. Vad symboliserar huset? Vilka känslor väcker det och dess framtida öde? Det sägs vara ”kirunabornas vardagsrum” men vad innebär egentligen det – är det allas ”vardagsrum” eller bara vissa grupper av kirunaborna? Delvis kommer jag att titta på hur huset används idag men naturligtvis handlar mitt arbete också om att gå tillbaka i tiden och göra sökningar i arkiv om t.ex. invigningen, den stora Picassoutställningen 1965, gruvstrejken 1969, konstutställningar och andra event och händelser där stadshuset har varit den centrala arenan.

Det vi också har möjlighet att göra denna gång är att ägna oss åt mer samtidsdokumentation av livet i huset. En del i detta är att dokumentera några av de festligheter som arrangeras och det arbetet inleddes denna vecka när jag åkte upp för att vara med på årets Studentbal. Stadshuset är den finaste festlokalen som finns i Kiruna och det är därför en självklarhet att studenternas bal hålls i huset.

Redan på förmiddagen var en av ägarna till Spis – Mat och dryck på plats för att börja plocka fram borden och stolarna. Spis är ett företag som vid det här laget börjar ha stor erfarenhet av att ordna fester i stadshuset och förberedelserna framskred enligt planerna. Maten förbereder de i sitt eget kök men den görs klar i stadshusets kök innan servering. Det sista som gjordes var att ljusen tändes, vattenglasen fylldes och någon gick en runda för att se att servetterna hölls på plats. Till sin hjälp hade företaget denna kväll en stor grupp serveringspersonal som visade sig vara elever från årskurs två på Hotell- och turismlinjen på Hjalmar Lundbohmsskolan.

Jag och vår inlånade fotograf var på plats en stund innan studenterna började anlända för att dokumentera förberedelserna. Serveringspersonalen hade genomgång med krögarna om serveringen, musikerna gjorde soundcheck, den röda mattan rullas ut m.m. När studenterna började anlända vid 18-tiden blev de visade en trappa upp där välkomstdrinken och tilltugg serverades under mingelstunden. I ett hörn fanns en fotohörna uppriggad där en av studenterna från årskurs två på estetiska linjen fotograferade de festklädda.

Stadshuset var mörklagt med gardiner för alla stora fönster för att stänga ute midnattssolens sken och i taket hängde en discokulskreation som gjorde att hela hallen täcktes av en stjärnhimmel som glittrade ikapp med tjejernas klänningar. Man kan säga att Stadshuset också var klätt för bal och vardagsstämningen var borta. När klockan närmade sig 19.20 tog kvällens toastmaster mikrofonen och meddelade att det var dags att gå till bords. Likt kungligheter och prominenta gäster tågar ner för trappan i Stockholms stadshus på Nobelmiddagen gick nu Kirunas studenter långsamt ner för trappan i sitt stadshus medan en inspelning av ”Sjungom studentens lyckliga dar, låtom oss fröjdas i ungdomens vår.” ljöd ur högtalarna.

Vi var ju inte på plats för att studera balen även om det skulle vara minst lika roligt utan det jag var nyfiken på var hur hallen förändrades. Hur det fungerar med logistiken en kväll som denna, känns rummet mindre eller större i jämförelse med vardagen, vilken blir ljudbilden när 155 studenter sätter sig till bords och börjar prata. Jag gick runt kollade hur arbetet förflöt i fiket som hade blivit uppdukningsrum eller så stod jag på någon av de övre våningarna och noterade vad som hände med rummet. Jag skrev massa kryptiska anteckningar om det jag såg som ingen annan kanske förstår innan jag har renskrivet dem. Vid såna här tillfällen har man inte möjlighet att skriva så utförligt så det blir ofta en hel del förkortningar i anteckningarna och egna kodord man hittar på. Innan balen hade jag också haft kontakt med en av tjejerna i studentbalskommittén och ägarna Spis och dem kommer jag att ta en återkontakt med nu då balen är över.

Den stora skillnaden för mig när det gäller stadshusdokumentationen är att jag inte bara behöver samla in och arbeta med människors minnen från en miljö utan jag får också vara på plats då saker faktiskt händer och sker. Kan göra egna observationer som jag sedan följer upp i samtal och intervjuer med lämpliga personer. Vi kommer förstås inte att kunna vara med på allt som händer i huset så målet är att dokumentera en variation av arrangemang; allt från studentbalen till mindre utställningsinvigningar eller presentationer i Sessionssalen. Det innebär att det kommer att bli en del resor till Kiruna detta år och att mitt fältarbete delvis kommer att styras av när det händer något intressant i Kirunas stadshus. Men en sommarvecka blir det också uppleva Stadshuset sommartid och göra en del intervjuer.

Avslutar veckans blogginlägg med några bilder från gårdagen och hur hallen bytte skepnad. Inte den bästa bildkvalitén men det ger ändå en känsla av hur rummet förändrades.

Dagen innan balen är det bara strålkastarna och discokulan som gör att man anar att något kommer att arrangeras i Stadshuset. Foto: Sophie Nyblom © Norrbottens museum

Dagen innan balen är det bara strålkastarna och discokulan som gör att man anar att något kommer att arrangeras i Stadshuset. Foto: Sophie Nyblom © Norrbottens museum.

Under förmiddagen börjar bord och stolar ställas ut. Foto: Sophie Nyblom © Norrbottens museum

Under förmiddagen börjar bord och stolar ställas ut. Foto: Sophie Nyblom © Norrbottens museum.

När klockan slog 18 och studenterna började anlända var allt klart. Foto: Sophie Nyblom © Norrbottens museum

När klockan slog 18 och studenterna började anlända var allt klart och hallen glimmade likt en stjärnhimmel. Foto: Sophie Nyblom © Norrbottens museum.

Lämnade ett soligt Kiruna tidigt i morse och visst ser stadshuset lite trött ut efter gårdagens bal? Eller? Foto: Sophie Nyblom © Norrbottens museum

Lämnade ett soligt Kiruna tidigt på fredag morgon och visst ser stadshuset lite trött ut efter gårdagens bal. Foto: Sophie Nyblom © Norrbottens museum.

Vid tangentbordet var denna vecka Sophie Nyblom

One thought on “Tillbaka i midnattssolens land…

  1. Ping: Byggnader, berättelser och midnattssolen – minnesbilder från dokumentationerna i Kiruna | Kulturmiljö vid Norrbottens museum

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s