2016 på Norrbottens museum – en årskavalkad

Jag har fått äran att skriva årets sista blogginlägg. För att få till något riktigt bra och passande bad jag alla mina kollegor på Norrbottens museum om hjälp. Jag tänkte att en årskavalkad från året som gått kunde vara på sin plats!

För Norrbottens museum har 2016 bjudit på både uppgångar, fall och resning – både på personliga plan, men även för organisationen i stort. Vi har gått igenom en verksamhetsöversyn och i samband med den förlorat några kollegor genom förtidspension. Det har även inneburit hårda förhandlingar om våra lokalhyror. Så här vid årets slut har vi kommit ur detta stålbad med en budget i balans och med hopp om ett riktigt gott nytt 2017!

En doktorand …

Apropå stålbad, så börjar jag denna årskavalkad med det jag har närmast till hands. Det är min närmaste kollega Carina Bennerhag, bokstavligt talat då vi delar kontor. Nu sitter jag dock oftast ensam eftersom Carina påbörjat doktorandstudier på Luleå Tekniska Universitet, LTU.

Norrbottens museum har tillsammans med LTU, fått närmare 5,5 miljoner kronor av Berit Wallenbergs stiftelse och Vetenskapsrådet till det tvärvetenskapliga samarbetsprojektet Järn i Norr. Projektet ska lyfta fram ny kunskap om järnets introduktion i Sverige. Det har funnits en seglivad inställning om att järnhanteringen är en sen företeelse, som nådde denna landsända först under 1600-talet. Nyligen genomförda analyser visar dock att vi framställde järn och stål redan för 2 200 år sen. Inom projektet kommer fler analyser att utföras, på material som finns i de arkeologiska föremålssamlingarna. Det finns även planer på arkeologiska undersökningar framöver. Det ser vi fram emot!
Resultaten från forskningen kommer att presenteras löpande i utställningar och andra publika aktiviteter. Håll ögonen öppna och följ Carinas arbete på sociala medier. Här är några länkar till mer information om projektet. Information om Carinas doktorandämne på LTU, Blogginlägg från undersökningarna av järnframställningsplatsen, Radioinslag med Carina Bennerhag, Artikel i Norrbottens-Kuriren

Pris för Årets samtidsdokumentation

Jag fortsätter med min egen avdelning (Kulturmiljö) och ett bidrag från etnolog Sophie Nyblom. Hon var på Sveriges Museers vårmöte i april och fick vara med och ta emot priset för Årets samtidsdokumentation. Det vinnande projektet var Eco Local in a Global World, ett samarbete mellan Västerbottens museum, Murberget, Jamtli och Norrbottens museum. Dokumentationen presenterades i utställningen INLAND, vilken även har en egen hemsida, www.inland.nu.

Utmärkelsen delades ut av nätverket DOSS (dokumentation av samtida Sverige) och så här lyder deras motivering:

”Med en rik blandning av dokumentationsmetoder, och med en grund i Sune Jonssons nordsvenska dokumentationsarv, har länsmuseerna i Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland och Jämtland dokumenterat, analyserat och reflekterat kring frågor om det lokala och det globala, historia, ursprung och det ekologiskt hållbara livet, samt visat hur samarbeten över institutionsgränser kan resultera i omfattande dokumentationsmaterial som kan ligga till grund för både samtidens och framtidens förståelse av hur det är att leva och verka i Sverige idag”

Dokumentation av Kiruna stadshus

Under 2016 har arbetet med att dokumentera Kiruna stadshus fortsatt. Just nu pågår arbetet med att skriva slutrapporter av det insamlade materialet. Dokumentationen har utförts av museets bebyggelseantikvarie Jennie Björklund, etnolog Sophie Nyblom samt fotograferna Staffan Nygren och Daryoush Tahmasebi. Arkitekt Lars Gezelius har också ingått i arbetsgruppen.

Resultatet kommer att presenteras i två skriftliga rapporter, en stor samling stillbilder, samt panoramavyer över stadshuset och dess omgivning. Den fotografiska delen är ett viktigt visuellt stöd till texten, och de interaktiva panoramavyerna är viktiga pedagogiska hjälpmedel. Genom dem kan stadshuset ”besökas” i våra arkiv och via internet, även efter rivning.

Arkiven växer och flyttar

Det är inte bara Kiruna stadshus som hamnar i arkivet. Nästan allt vi gör på museet resulterar i någon sorts arkivhandling. Det kan vara allt från enkla tjänsteanteckningar till stora dokumentationsmaterial med kartor, ritningar och diverse olika handlingar. Det här gör att arkiven växer.

Under många år har arkiven varit  trångbodda och de senaste åren har situationen blivit ohållbar. Lokaltidningarna NK och NSD har deponerat sina tidningsarkiv här och vi inhyser även Norrbottens Föreningsarkiv, som stadigt växer. För att kunna trygga materialet och få en bättre arbetsmiljö blev nya lokaler ett måste.

Långtradare fullastad med arkivhyllor

Leverans av nya arkivhyllor. Foto: Helena Karlström, Norrbottens museum

Våren 2016 blev de nya lokalerna färdiga för inflyttning och det arbetet pågår i princip löpande. Tidningsarkiven förvaras för sig samt fanor och textilier för sig. Kartor, ritningar och affischer får ett eget rum, där även större utställningsmaterial förvaras. En ny ljudstudio samt ett mediarum för förvaring av ljud och bildmaterial har börjat ställas i ordning. Ibland händer det att material som kommer in är smutsigt, eller mögligt. Nu har vi ett rum där sådant material kan rengöras innan det tas in i de nya arkivlokalerna.

Två män arbetar med att montera arkivhyllor

Montering av arkivhyllor i nya, fräscha arkivlokaler. Foto: Helena Karlström, Norrbottens museum

Arbetet pågår men det lär ta lång tid innan allt är färdigställt då det kräver noggrannhet och ett genomtänkt genomförande. Det gäller ju att alla handlingar kan hittas igen också, även i framtiden.

Hej då Trädgårdsgatan

Från Avdelning bildarkiv och samlingar kommer ett efterlängtat farväl. Under flera års tid har framförallt personalen som jobbar med samlingarna arbetat med att flytta museets samlingar till bättre lokaler. Periodvis har vi alla hjälpt till med att packa, flytta, packa upp och rengöra föremål av alla de slag. Låter det bekant, så kan det bero på att vi berättat om detta arbete på här på bloggen i höst.

Den 6 september 2016 var ett datum att lägga till i museets historia. Då gick sista flytten från de gamla lokalerna på Trädgårdsgatan, där samlingarna huserat slutet av 1970-talet. Av praktiska skäl var det de större föremålen som blivit kvar till sist. Bland annat en av museets egna pensionerade tjänstebilar. En kort stund fick den känna asfalt under hjulen igen, innan det var dags att få hjälp med transporten till nya magasin.

Gammal skåpbil rullas av fyra män

Museets gamla tjänstebil, som hamnat i föremålssamlingarna. På väg mot nya äventyr? Foto Kjell Öberg, Norrbottens museum

Foto av tomma lagerlokaler

Äntligen! De gamla föremålssamlingarna har tömts. Foto Kjell Öberg, Norrbottens museum

Även om själva flytten nu är i stort sett färdig, så är det mycket arbete kvar med rengöring och organisering av alla föremål i de nya lokalerna. Fortsättning följer alltså!

Dolda budskap i museets föremålssamlingar

I samband med arbetet med flytten av samlingarna har en stor mängd föremål passerat personalens händer och ögon. Vissa mer spännande än andra och vissa mer hemlighetsfulla än andra. Vissa både spännande och hemlighetsfulla. Ett sådant föremål kräver en del extrainsatser vad gäller efterforskning och analys.

Museets fotograf Staffan Nygren fick i uppdrag att fotografera en ridstav som är lite extra intressant. Enligt en uppgift i ett brev från 1931 ska den ha ägts av självaste Carl von Linné. På staven finns två metallbeslag med instansat mönster som inte går att tolka med blotta ögat.

Metallbleck i änden av en gammal ridtstav

Svårtolkade tecken på metallblecket i änden av ridstaven. Foto: Staffan Nygren, © Norrbottens museum

Staffan fotograferade staven med en speciell foto- och redigeringsteknik och kunde på så sätt göra en ”panoramabild” där motivet ”fläktes ut”. De tidigare oformliga tecknen visade sig vara en bild av en ren.

Figuren av en ren instansad på ett metallbleck

Flera hoplagda foton visar hela staven runt om och en ren framträder på metallblecket! Ytterligare redigering gör figuren än tydligare. Foto Staffan Nygren © Norrbottens museum

Detektivarbetet med ridstaven fortsätter i jakten på Linnés signatur på det andra metallblecket. Vi håller tummarna, eftersom det skulle bekräfta uppgifterna om vem som ägt staven. Till vår hjälp att finna även de minsta spår har vi ett fotomikroskop, vilket även används till arkeologisk fyndfotografering.

Med hundars hjälp i arkeologin

I år har vi provat på ett annat sätt att hitta dolda budskap inom arkeologin. Vi har nämligen samarbetat med hundförare och deras sökhundar. Dels fick vi chansen att testa världens (?), eller i alla fall Sveriges första certifierade arkeologiska sökhund. Det var vid sommarens räddningsundersökning i Silbojokk. Med bidrag från Göran Gustafssons stiftelse kunde vi anlita hunden Fabel och hundförare Sophie Vallulv för att avgränsa begravningsplatsen.

Två foton med sökhundar i arbete

Till vänster ses hundförare Sophie Vallulv med sin arkeologiska sökhund Fabel. Till höger ses hundförare Gunilla Lindbäck och Åke Naalisvaara, samt arkeolog Frida Palmbo. Foto: Åsa Lindgren och Olof Östlund, Norrbottens museum

Dels kunde vi äntligen göra praktiska försök i fält, i vårt eget sökhundsprojekt. Det går ut på att sökhundar ska kunna hjälpa oss att hitta ett av de vanligaste boplatsmaterialen – brända ben. Båda dessa insatser har vi också berättat om i tidigare blogginlägg.

Vid en personaldag för vår division, Kultur och utbildning, fick vi besöka hundstallet på Grans naturbruksgymnasium.  Där fick vi se hur sökhundar, vårdhundar och polishundar kan arbeta tillsammans med oss människor. Det var mycket intressant!

Arkeologisk tipsgranskning

I år har vi haft det lite lugnare på uppdragsfronten, vilket gjort att vi haft mer tid till att granska tips om fornlämningar. Varje år kommer det i genomsnitt in ett 10-tal tips till museet och det är inte alltid vi har möjlighet kolla upp vad det är för något. Nu i år har vi hunnit besöka 45 olika platser och bedömt ett 70-tal lämningar. Lars Backman besökte ett område mellan Övre Soppero och Karesuando i höstas. Resultatet av den granskningen landade på ett 20-tal lämningar.

Karta med fornlämningar och infällda foton på ristning, härd och valp

Flygfoto över Lars tipsgranskningsområde. © Lantmäteriet Medgivande i2014/00695. Infällda bilder på en ristning i ett träd, en härd och en trött 4 månaders valp. Foto Lars Backman, Norrbottens museum

Bilden ovan visar området vid sjöarna Salamasjärvi och Saarijärvi. Röda markeringar är tidigare kända lämningar och gula är de som Lars granskat. Det blev långa promenader och en lång arbetsdag. Valpen Girjat, 4 månader, var med och blev ganska trött!

Världsarven i länet firar 20 år

I samband med att Norrbottens världsarv firar 20 år släpptes en interaktiv vandring i världsarvet Gammelstads kyrkstad i våras. Gammelstad 360 har producerats av Norrbottens museums fotograf Daryoush Tahmasebi, i samarbete med Luleå kommun och svenska kyrkan.

Välkommen till Gammelstad, via den interaktiva funktionen Gammelstad 360. Från kyrktornet kan du se ut över hela kyrkbyn, med sina hundratals kyrkstugor. Du kan gå in i kyrkan och titta på interiören och Albertus Pictors fantastiska takmålningar. Sätt på högtalarna, så kan du även lyssna på orgelmusik och utanför kyrkan berättar kyrkstugeägare som om sitt Gammelstad.

Kan själv! – Kulturhistoriska möten

Nu går vi från en 20-åring till de allra yngsta. Ida Renlund på publika verksamheten kommer med den hälsningen. Utställningen Kan själv! – Kulturhistoriska möten har arbetats fram i samarbete med barn 0-2 år. Utställningens material, form och funktion är anpassat för små barn. Med den här utställningen vill vi visa att även våra yngsta medborgare har lika värde, lika rätt till kulturupplevelser och är lika viktiga att lyssna till som alla andra.

Utställningsal med båt, bro, vagn, rutschkana

Utställningen Kan själv! – Kulturhistoriska möten. Foto Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum. På bilden till höger provar Alice Rönnbäck skrinet/rutschkanan. Foto Kjell Öberg, Norrbottens museum

I utställningen möts och blandas former och föremål från tornedalsk, samisk, romsk och svensk kultur på ett lekfullt sätt. Kliv in i en kåta eller en romsk vagn. Åk rutschkana på ett skrin med allmogemålning. Vila en stund, i båten som ser ut som en Lovikkavante, eller i den ombonade lucksängen! Här finns även många olika föremål som fiskar, bollar och nycklar att utforska. Kanske viktigast av allt är förvaringsskåpet. Där kan besökande föräldrar låsa in sin mobiltelefon, så att all uppmärksamhet kan ägnas åt barnen!

Besök gärna utställningens egen blogg och den information som finns på Norrbottens museums hemsida för utställningar och program. Utställningen turnerar nu runt i länet.

Kvinnorna på Fröken Frimans tid

Vår arkivarie Karin Tjernström bidrar med en sista godbit i form av en dagsaktuell händelse. Det blir en kort blänkare, eftersom Karin själv ska skriva ett inlägg om detta om ett par veckor.

Dokumentärserien Kvinnorna på Fröken Frimans tid handlar om den svenska kvinnliga rösträtten. Ett inslag i den är en resa till Norrbotten, där programledare Kattis Ahlström, följer i rösträttskämpen Ann Margret Holmgrens fotspår. Ann Margret var på en föreläsningsturné och besökte Luleå, Boden, Malmberget, Gällivare och Kiruna.

I tidningen Norrbottens-Kuriren finns ett långt referat från Ann Margret Holmgrens föredrag i Godtemplarsalen i Luleå den 30 oktober 1903. Artikeln som publicerades dagen därpå beskriver en närmast fullsatt möteslokal. Direkt efter mötet visade 41 personer intresse av att bilda en lokal förening i rösträttsfrågan. Det blev starten för FKPR (Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt) i Luleå. I Folkrörelsernas arkiv finns den fana som tillhört FKPR, Luleå.

en person filmar två personer tittar på en fana

Arkivarie Karin Tjernström visar F.K.P.R. Luleås fana för programledare Kattis Ahlström i samband med att inslaget filmas.

Missade du sändningarna av dokumentären så finns de att se på SVT-play? Annars får du hålla ögonen öppna efter Karins blogginlägg, där hon berättar mer!

Ja, det var ett litet smakprov på vad vi på Norrbottens museum haft för oss under 2016.
Nu finns det bara en sak kvar att säga.

gott_nytt

/ Åsa Lindgren

Att inventera ett Stadshus

Korridor i stadshuset. Foto: Jennie Björklund © Norrbottens museum

Korridor i Kiruna stadshus. Foto: Jennie Björklund © Norrbottens museum

Korridor i stadshuset. Foto: Jennie Björklund © Norrbottens museum

Korridor i Kiruna stadshus. Foto: Jennie Björklund © Norrbottens museum

Jag går omkring i korridorerna i Kiruna stadshus och öppnar dörr efter dörr i tur och ordning för att kika in en kort stund, skriva ner svar på en blankett, ta en bild om det behövs för att kunna förklara något, så låser jag och går vidare. Jag inventerar. Jag har ingen aning om jag gör detta på bästa sätt, eller om det ens är rätt sätt, eller om det ens finns ett rätt sätt, men det känns som att det blir bra. För i vilket fall får jag en otrolig bild av hur stadshuset ser ut, hur det är planerat, vad som skiljer mellan olika delar och kontor. Jag lär känna detta stadshus bättre än många som jobbar där.

Planlösning över våning 2 trappor - den översta våningen i stadshuset. De gula kryssen markerar de rum som är inventerade.  Foto: Jennie Björklund © Norrbottens museum

Planlösning över våning 2 trappor – den översta våningen i stadshuset. De gula kryssen markerar de rum som är inventerade. Foto: Jennie Björklund © Norrbottens museum

Del av plan från bottenvåningen där planlösningen förändrats utifrån originalritningarna. Ändringarna är inte exakt inmätta, utan uppskattade. Foto: Jennie Björklund © Norrbottens museum

Del av plan över bottenvåningen där planlösningen förändrats utifrån originalritningarna. Ändringarna är inte exakt inmätta, utan uppskattade. Foto: Jennie Björklund © Norrbottens museum

Tydligt markerad igensatt dörr på bottenvåningen. Foto: Jennie Björklund © Norrbottens museum

Igensatt dörr på bottenvåningen. Foto: Jennie Björklund © Norrbottens museum

I vissa rum är det tydligt vilken funktion de tidigare fanns. En toalett som numera är förråd/arkiv. Foto: Jennie Björklund © Norrbottens museum

I vissa rum är det tydligt vilken funktion de tidigare haft. En toalett som numera är förråd/arkiv. Foto: Jennie Björklund © Norrbottens museum

Jag har originalplanlösningarna från 1963 med mig. Jag utgår från dessa och ritar om där det krävs, där rummen förändrats, där väggar flyttats, tagits bort, eller lagts till. Det är så många rum, det blir så många papper – men konstigt nog så tycker jag att det är kul. För jag känner ju det, att jag lär mig och jag får en förståelse för det här bygget som jag inte hade fått om jag inte hade börjat i denna ände.

En vanlig storlek på kontor i stadshuset. Foto: Jennie Björklund © Norrbottens museum

En vanlig storlek på tjänstemannakontor i stadshuset. Oftast har rummen en arbetsplats, men i detta fall två. Foto: Jennie Björklund © Norrbottens museum

Ett hörnkontor / chefsrum. Foto: Jennie Björklund © Norrbottens museum

Ett hörnkontor / chefsrum. Foto: Jennie Björklund © Norrbottens museum

Vissa rum har helt fantastiska utsikter. Detta är också ett hörnkontor/chefsrum. Foto: Jennie Björklund © Norrbottens museum

Vissa rum har helt fantastiska utsikter. Detta är också ett hörnkontor/chefsrum. Foto: Jennie Björklund © Norrbottens museum

Apropå fantastiska utsikter så är detta kommunchefens utsikt. Foto: Jennie Björklund © Norrbottens museum

Apropå fantastiska utsikter så är detta kommunchefens utsikt en vacker sommardag. Foto: Jennie Björklund © Norrbottens museum

Inventeringen sker i ett ganska tyst stadshus, det är semestertider och endast ett fåtal tappra själar arbetar, men tystnaden gör också att alla ensamma ljud fördubblas i styrka. Ett par klackande skor ekar igenom hela huset, musiken från ett annat kontor flyter genom korridorerna. Dörrar som smäller, enstaka låga samtal och så jag som smyger fram genom rummen. Det är roligt att få möta och träffa dem som jobbar, höra rykten och berättelser och tankar som de har kring hur huset har använts genom åren. ”Du skulle behöva prata med den och den”, ”i det rummet står det ett riktigt gammalt skrivbord” och ”här var det övernattningslägenheter tidigare/här hade de datakurser när datorerna dök upp på 80-talet” osv.

Del av korridor med många olika dörrtyper, samtidigt som det känns som att kliva tillbaka 40 år i tiden. Foto: Jennie Björklund © Norrbottens museum

Korridor med många olika dörrtyper, samtidigt så sparsamt möblerat att det nästan känns som att kliva tillbaka 40 år i tiden. Foto: Jennie Björklund © Norrbottens museum

En typ av fönster/glasvägg som återkommer många gånger. Foto: Jennie Björklund © Norrbottens museum

En typ av fönster/glasvägg som återkommer många gånger. Foto: Jennie Björklund © Norrbottens museum

Dörrtypen som enhetligt används ut mot stora hallen. Foto: Jennie Björklund © Norrbottens museum

Dörrtypen som enhetligt används ut mot stora hallen. Foto: Jennie Björklund © Norrbottens museum.

Andra skrattar nog lite när jag berättar vad jag gör, undrar vad det ska vara bra för – och ja, det kan även jag fundera över ibland när jag skriver samma sak på den ena efter den andra blanketten. Men det handlar ju också om att hitta mönster, att upptäcka de där sakerna som du kanske inte hade tänkt på om du bara sett det i ett rum. Det handlar också om att sätta hela stadshuset i ett sammanhang, och inte bara lyfta fram de ”värdefulla” och tidigare byggnadsminnesskyddade rummen.

Ett av de fåtal kontor med originalmöbler kvar.  Foto: Jennie Björklund © Norrbottens museum

Ett av de fåtal kontor med originalmöbler kvar. Foto: Jennie Björklund © Norrbottens museum

Ett av de stora kontoren där också delar av originalmöbleringen finns kvar. Foto: Jennie Björklund © Norrbottens museum

Ett av de stora kontoren där också delar av originalmöbleringen finns kvar. Foto: Jennie Björklund © Norrbottens museum

Och i receptionen finns detta teknikskåp kvar, som blivit räddat under många renoveringar. Foto: Jennie Björklund © Norrbottens museum

Och i receptionen finns detta teknikskåp kvar, som blivit räddat under många renoveringar. Foto: Jennie Björklund © Norrbottens museum

Förutom inventeringen så är min uppgift också att titta på just förändringarna som skett i stadshuset. T.ex. hur lång tid det tog från färdigställandet 1963 till dess att man började bygga om (13 år vad det verkar) och vad förändringarna berodde på. Jag kommer att läsa in mig på kommunsammanslagningarna under 1970-talet, försöka se om det går att ta reda på kommunens olika förvaltningar genom åren och hur detta har förändrats. Vad var det som skedde i samhället i stort och Kiruna i synnerhet som gjorde att stadshuset utvecklades som det gjorde? Samt säkerligen en hel massa saker jag i dagsläget inte har en aning om, vilket är lite av tjusningen. Jag har hittills spenderat 3 veckor i Kiruna stadshus och avklarat 3 våningsplan. Jag har planerat att åka upp 3 veckor till för detta ändamål och sedan får vi se vilka övriga insatser som kommer behövas. Rapporterna ska vara helt färdiga hösten 2016, men allt fältarbete är planerat att utföras nu under sommaren/hösten/vintern 2015. Det kan låta som vi har mycket tid på oss, men det är också otroligt mycket material som ska sammanställas. Plus att det även är en etnolog, en arkitekt och två fotografer inblandade i dokumentationen. Men nog ska vi bli klara i tid, och samtidigt hinna njuta av att få röra oss i denna häftiga byggnad och miljö.

Kiruna stadshus Foto: Jennie Björklund © Norrbottens museum

Det tidigare byggnadsminnet Kiruna stadshus som nu dokumenteras inför kommande rivning. Foto: Jennie Björklund © Norrbottens museum

Skrivet av Jennie Björklund, bebyggelseantikvarie (och för dagen födelsedagsbarn)