Nya forskningsrön om birkarlarna

Det är docent Ingela Bergman och professor Lars-Erik Edlund som inom ramen för det sexåriga forskningsprogrammet ”Kulturarv, landskap och identitetsprocesser i norra Fennoskandien” har utfört en nyläsning och uttolkning av det historiska källmaterialet som berör birkarlaväsendet.

Bakgrunden till studien är att birkarlaväsendets  ursprung, uppkomsten av deras framhävda position och själva betydelsen av termen ‘birkarl‘ fortfarande är omdiskuterad inom forskningen. Forskningen är däremot överens om att birkarlarna innehade ekonomisk och i viss mån juridisk överhet i relation till samerna men det råder fortfarande frågetecken kring beskrivningen av paradoxen i att dessa handelsmän skulle ha använt våld gentemot sina viktigaste kunder och leverantörer.

Studien genomfördes genom att läsa det tillgängliga källmaterialet på nytt ur det samiska perspektivet och ur den bofasta kustbefolkningens perspektiv. De i tidigare forskning förutsatta motsättningarna mellan samerna och birkarlarna granskades kritiskt i ljuset av de sociala och ekonomiska sammanhangen i inlands- och kustbosättningar under sen järnålder och tidig medeltid. Man vägde också in samiska släktrelationer och bröllopstraditioner, demografi och andra kända sociala strukturer från perioden.

Vad kom de fram till?

Studien visade att de enskilda birkarlarna var socialt, kulturellt och ekonomiskt djupt rotade i de bofasta kustsamhällena, de var fullt integrerade i vardagslivet och bedrev en mångfald av olika näringsfång, bl.a. jordbruk, fiske och jakt vid sidan av att de också var birkarlar.

De nya resultaten avvisar också bestämt den äldre teorin om att birkarlarna skulle härstamma från finska bosättare som etablerade sig som en elit bland kustbönderna. Författarna argumenterar övertygande om att birkarlaväsendet utvecklats lokalt, som ett inhemskt handelsnätverk. Man avfärdar alltså även teorin om det ska ha utvecklats i samband med en söderifrån kommande bosättning i området.  Organisationen har alltså utvecklats i lokalsamhället, inte av någon utifrån kommande befolkning.

De nära och sammanflätade relationerna mellan birkarlar och samer visar tydligt att birkarlaväsendet går långt tillbaka i tiden, långt innan den svenska kolonisationen. Omfattande handelsnätverk etablerades redan under vikingatid, kanske till och med tidigare, något som det arkeologiska materialet indikerar.

Genom befolkningsstatistik och andra skriftliga källor argumenterar man för att vara birkarl snarare var att betrakta som en representant som mottog uppdraget i förtroende. Titeln som birkarl associerades enbart med handel och utbyte med samerna. Att vara birkarl var prestigefyllt men inte nödvändigtvis en titel som ärvdes, alla söner till birkarlar blev inte själv en birkarl, det viktiga var att uppfylla krav på erfarenhet och kompetens för att kunna uppbära titeln. När en birkarl drog sig tillbaka eller avled så rekryterades dennes ersättare från dem som var väl bekantade med logistik och förutsättningarna som krävdes för färdas i inlandet.

Bergman och Edlund understryker att den nära relationen som krävdes mellan en birkarl och hans samiska handelspartner var avgörande och att samerna hade ett inflytande över utnämningen av nya birkarlar. Resultaten av den nya studien och de nya perspektiven vid genomläsningen av källmaterialet visar att birkarlarnas och samernas relationer präglades av ömsesidighet och ett gemensamt beroende av varandra, inte det ensidiga maktutövandet över underordnade samer som präglat tidigare forskning.

Olaus Magnus Historia om de nordiska folken

Olaus Magnus Historia om de nordiska folken. Bok 4 – Kapitel 5 – Om varubyte utan penningar mellan birkarlar och samer. – Utgivningsår 1555.

 

Man konstaterar vidare att birkarlarna utgjorde en liten, mellan 40-70 individer, men viktig lokal maktfaktor över tid genom deras roll som företrädare för ett inhemskt, geografiskt utbrett, välutvecklat och lönsamt handelsnätverk som hade urgamla rötter i det lokala samhället. De utgjorde ett starkt motstånd och konkurrent till den svenska kronans ekonomiska och politiska ambitioner från 1300-tal och framåt.

Successivt fick de däremot ge med sig och kontrollen över handeln med samerna kom att gå över till den svenska kronan under 1600-tal. Några birkarlar övergick till att bli fogdar åt den svenska krona och kom därmed att utöva makt över befolkningen avseende skatteindrivning och verkställandet av de politiska och territoriella ambitionerna som kungamakten hade i området.

Därmed förändrades birkarlarnas roll från att ha varit entreprenörer och representanter för ett handelsnätverk till att bli företrädare för den svenska kungamakten, det var i denna roll som de försvann ur det historiska källmaterialet och i denna roll som de efterlämnade det dåliga rykte som den äldre forskningen valt att lyfta fram.

Hela artikeln finns att ladda ned här: http://www.tandfonline.com/doi/pdf/10.1080/08003831.2016.1154676

Mer om forskningsprojektet i stort finns att läsa här: http://recallingthepast.se/

Denna fredag, Nils Harnesk.

2 thoughts on “Nya forskningsrön om birkarlarna

  1. Jag heter Arne Lahti och härstammar enligt bland andra Erik Kouksu från birkarlen Henrik Larsson som var den rikaste birkarlen under första hälften av femtonhundratalet. Han bodde på ön Oravaisensaari nära Torneälvens utlopp.
    Nu är det så att jag har DNA-testat mig. När det gäller y-kromosonen som ärvs direkt från far till son är det så att på nivån 67 markörerr har jag träffar på 7 personer där flera också anger Henrik Larsson som sin ana. Alla har dock sin äldsta kända ana i Tornedalen. På nivån 12 markörer har jag nästan 3000 träffar så är det många från södra Sverige och Finland (som ju var Sverige på den tiden). De allra flesta träffarna är dock människor från de brittiska öarna och även ett fler tal från övriga Västeuropa.
    Alla dessa är förstås inte mina förfäder men vi alla har en gemensam förfader som troligen bodde i Västeuropa.
    Min hypotes har varit att birkarlsysslan har lockat handelsmän från Västeuropa de har sedan gift sig med lokala kvinnor från norra Sverige (och Finland).

    Jag skulle gärna vilja komma i kontakt med forskarna.

    Mvh

    Arne Lahti
    arnelahti@gmail.com

    • Hej Arne! Du får ta kontakt med Ingela Bergman på Silvermuseet i Arjeplog. Det är hon som författat artikeln och kan säkerligen bemöta dina frågeställningar. Tyvärr har jag inte hennes telefonnummer men om du ringer museet och frågar efter henne får du nog kontakt: 0961 145 00. Jag skriver också hennes e-post här: ingela.bergman@silvermuseet.se

      Lycka till! Mvh, Nils Harnesk.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s