Nu kommer fortsättningen på fältdagboken från undersökningen i Silbojokk. Somliga kanske kommer att tycka att det är märkligt med en fältdagbok från en arkeologisk undersökning som inte har bilder av den huvudsakliga anläggningstypen – gravar. Det har sin förklaring i att det framkom önskemål vid dialogmöten vi hade inför 2015 års undersökning, om att inte exponera mänskliga kvarlevor i publika sammanhang.

Måndag 13 juni

Det blev en snabb sväng in på kontoret måndag morgon för att hämta lite ”bra att ha saker” som inte kommit med första vändan. Sen bar det av mot Silbojokk igen. Lunch i Vuoggatjålme, där vi även plockade upp Ylva som varit kvar över helgen. Väl i Silbojokk tog Ylva tag i området med koncentrationen av fynd, där vi med stor sannolikhet hade en grav. Mycket riktigt, den första av årets gravar dök upp alldeles i markytan. Lars tog sig an en yta en bit därifrån, intill en berghäll som spolats fram allt mer under årens lopp. Vid en besiktning 2012, inför den första guidningen på själva begravningsplatsen, hade vi tagit hand om övre delarna av (vad vi tolkade som) tre gravar som låg upp mot berghällen.

Även där dök det upp ytligt liggande gravar. Frida och jag högg tag i mätinstrumentet (en nätverks-RTK, med en precision på någon centimeter) och mätte in de fynd vi hittat liggande löst på ytan. Vi mätte även in en del större stenar för att jämföra med förra årets inmätningar. Vissa stenar var vi helt säkra på att de flyttat på sig. Så mycket mer hann vi inte den dagen.  Jo, ”hemma” i Vuoggatjålme la jag in dagens mätdata i datorn, och det var med viss förvåning vi konstaterade att stenarna låg på exakt samma ställe som förut…

Dagens väder: +10 grader, sol, lite moln, ganska lugnt
Dagens djur: två älgar (fjolårskalvar), en tornfalk, en hare

Tisdag 14 juni

Idag fick vi besök av journalist Sofie Abrahamsson, från Norrbottens media. Det är trevligt när pressen är intresserad av vad vi gör – det gör att vi kan nå ut till allmänheten på ett enkelt sätt. Förhoppningsvis blir någon av läsarna även intresserad och vill veta mer, så att de hittar hit, till vår blogg. Sofies besök resulterade i reportage i Norran och Pite-tidningen (http://www.pt.se/nyheter/arjeplog/utgravningarna-i-silbojokk-en-kamp-mot-klockan-10083951.aspx).

Rent arkeologiskt fortsatte vi där vi slutat dagen innan. Ylva med grav XXXV (35 med vanliga siffror), som den benämnts utifrån vår romerska nummerserie. Det var 2004 vi började på den och då trodde vi aldrig att det var så många som begravts här. 2005 lät vi göra en arkivgenomgång, av bland annat kyrkböcker, och den visade att omkring 160 personer har fått sin sista vila på Silbojokks kyrkogård. Länge var vi skeptiska mot den siffran, men den är nog inte omöjlig ändå, även om den säkert kan justeras något. Alla uppgifter från den aktuella tiden är inte helt solklara. Frida anslöt till Lars vid berghällen och där kunde vi konstatera att grav XXVI-XXVIII (26-28) bara var två gravar, men delvis sammanblandade med en tredje individ. Själv fortsatte jag mäta in sten…

Förutom Frida så är vi alla i 50-årsåldern (+/- några år), så att ligga allt för länge hopknycklad nere på backen (som inte sällan lutar åt fel håll), börjar kännas i våra kroppar. Därför försöker vi växla om arbetsuppgifter och kroppsställning emellanåt, så efter ett tag tog jag över vid grav XXXVI och XXVIII. Lars och Frida tog sig an en ny yta som vi prioriterat vid planeringsarbetet – yta AA. Sedan tidigare har vi gått igenom hela alfabetet med mer eller mindre små undersökningsytor.

Yta AA innan påbörjad undersökning. I bakgrunden ses Ylva Bäckström.

Dagens väder: +10 grader, sol, lite moln, ganska blåsigt (kalla vindar)
Dagens djur: en älg, en hare

Onsdag 15 juni

Några av dagens djur såg vi redan på morgonen, då fyra tornfalkar jagade en jorduggla på flykten ovanför vårt boende. Vid lunch flög en kungsörn förbi över Sädvajaure. Här är en verkligen ”mitt i naturen”  – därav dagens djur i denna fältdagbok!

Dagens utsikt från boendet – sjön Vuoggatjålme helt spegelblank!

Med risk för att bli tjatig så fortsatte Lars med yta AA, Frida och jag mätte in diverse fynd och den smedja som undersöktes 1983-84 och Ylva fortsatte med gravarna som nu var framrensade. Eftersom att Ylva är osteolog och har bäst koll på det där med ben, så faller det sig naturligt att hon får ta över när det är dags att ta hand om själva kvarlevorna. Men även Ylva kan behöva stå upprätt emellanåt, så hon fick också mäta in en del fynd och prover.

Lodfoto över Yta AA efter det att svallgruset har rensats bort. De svart/vita figurerna är mätpunkter, som används för att rektifiera bilden (göra den skalenlig).

Vid Roparudden vinkade vi hejdå till Frida och Lars som skulle hem till Luleå för diverse engagemang över veckoslutet.

Dagens väder: varmt, soligt och helt vindstilla- inga långkalsonger!
Dagens djur (förutom ovan nämnda): haren , jordugglan (igen, nu ensam) och en enkelbeckasin

Torsdag 16 juni

Ylva fortsatte med det sista med de framrensade gravarna och jag fortsatte med yta AA, där det framkommit åtminstone en grav till. Vid det här laget har vi kommit upp till grav nr XXXVIII. Förutom just den graven så var det lite svårt att se vad som egentligen fanns i denna yta. Silbojokk är besvärligt på många olika sätt… Det räcker inte med att gravarna är i dåligt skick av att de står i vatten delar av året. I området finns en uppsjö av märkliga stenar som ställer till det för oss. Dels så täcks ytan av svallgruset jag skrivit om tidigare. De stenarna kommer av att det finare material (mellan lera och sand) som den normala marken huvudsakligen består av spolats bort. Dels så har erosionen gjort att även större stenar skivar sig och sprids över ytan. Inte nog med det. Det finns även massor med stenar som beter sig konstigt och luckras upp, smulas sönder, eller nästan upphör att existera och bara lämna en färgning efter sig. I vissa av dessa stenars olika stadier kan de se ut som ben, färgningar efter ben, bränt ben, rostig spik, bränt glas och så vidare.

I yta AA fanns en sten som höll på att upphöra att hålla ihop och var på väg att skiktas i små, små roströda flagor. När skärsleven drogs genom marken strax ovanför den följde allt med, då stenen under var så porös. Intill den stenen låg ytterligare en grav som bara syntes som en mörkbrun färgning, med några spikar efter kistan och en uppsättning tänder.

Dagens väder: +15, mulet (lite lite duggregn) – perfekt arbetsväder!
Dagens djur: Strandpipare, tornfalk, hare

Fredag 17 juni

Direkt på morgonen pratade jag med Markus Fjellström, som är doktorand på arkeologiska forskningslaboratoriet. Han utför kemiska analyser på ben från samtliga undersökningar i Silbojokk, som en del av sitt avhandlingsarbete. Analyserna ger kunskap om vilken typ av mat varje individ ätit och därigenom mera kunskap om resursutnyttjande till framförallt den samiska historien. I våras hade jag fått två diagram över de analyser han hunnit göra då, och nu var det hög tid att få dessa förklarade, så att jag kunde berätta lite om det på lördagens guidning. Mer om Markus analyser kommer som ett eget inlägg här på bloggen i höst, så jag avslöjar inte något här.

När Ylva tagit hand om det sista från gravarna vid berghällen rensade hon ytorna till samma nivå, för att få en bättre överblick över markens färgningar och därmed kunna se eventuella ytterligare gravar under de undersökta. I mellanrummet mellan två av gravarna verkar det vara ytterligare en nedgrävning (sannolikt en grav), men den lämnade vi orörd så länge.

På eftermiddagen kom hundförare Sophie Vallulv från Canisia på besök, för att få en uppfattning om lördagens utmaning.  Vi har anlitat Sophie och hennes hund Fabel för att hjälpa oss med avgränsningen av begravningsplatsen. Fabel är nämligen världens första certifierade arkeologiska sökhund, och han är tränad att hitta mänskliga kvarlevor (skelett). Läs mer om deras arbete på Canisias hemsida.

Jag visade området och berättade om dess historik och arkeologiska förutsättningar. Sophie hjälpte även till att mäta in svallzoner – tydliga nivåskillnader med kanter där svallgrus samlas. Vi mäter in dem för att kunna se hur, och om, de flyttas från år till år.

Dagens väder: Samma som gårdagen – perfekt arbetsväder (visst är det skönt och trevligt om det är sol, men det blir skuggor i fotografierna och marken torkar så att eventuella färgningar bleknar).

Stilstudie av veckans bloggare i färd med att vattenspraya framrensade ytor som torkat.

Dagens djur: älgen – stod alldeles vid vägkanten och den stod kvar trots att jag stannade, vevade ner rutan och pratade med den!

Även om veckan inte slutar där, eftersom vi hade både arbetet med sökhunden och en guidad visning på lördagen, så får detta blogginlägg sluta med detta. Då blir det lite mer intressant kvar till sista veckan och inte bara igenläggning och hemfärd. Fortsättning följer således en annan gång!

Trevlig sommar!
/ Åsa Lindgren