Benen från Sammakko

I veckans blogginlägg ska vi återbesöka den mesolitiska boplatsen Sammakko i Gällivare. Mina kollegor utförde en så kallad forskningsundersökning av boplatsen 2020 där de undersökte en härd som innehöll en hel del ben. De hade räknat med att påträffa en del osteologiskt material, vilket är benmaterial. Men de hade inte räknat med att påträffa mer än ett kilo! Jag har haft lyxen att få analysera materialet och detta blogginlägg kommer därför att handla om vad som gömde sig bland det osteologiska materialet.

I och med att vi påträffade en betydligt större mängd ben än vad vi hade förväntat oss innebar det att mina kollegor fick samla in en del material i form av så kallade preparat. I fall när man ser att tiden inte riktigt räcker till eller att väderförhållandena ställer till det kan man ta in exempelvis delar av en härdfyllning som preparat, man för då över innehållet från lämningen till påsar som därefter sållas inne på kontoret istället.  

Såhär såg det ut när vi med pincetter plockade ut de små benfragmenten ur preparaten. Den lite större högen längst ned i bildens högra hörn utgör benfragment. Den mindre högen som syns högst upp till höger är kvartsfragment. Foto: Emma Boman, Norrbottens museum.

Redan i detta skede kunde jag se att det skulle bli en hel del väldigt små fragment att gå igenom… Inför varje osteologisk analys som jag utför skapar jag analysblanketter i Excel och gör en metodförklaring som beskriver hur exempelvis storleksbedömningen är utförd. En del i analysen är självklart att räkna alla fragment i de olika poster som de tillfaller. Det har blivit ett par timmars räknande av väldigt små benfragment. När jag var klar landade antalet fragment på 28 687 stycken. Varav majoriteten av dessa är mindre än 0,5 cm kanske även ska nämnas… Sammanlagt vägde benfragmenten 1231,03 gram.

Tabell 1. Fragmenteringsgrad i relation till antal (A=0-0,5 cm, B=0,5-1 cm, C=1-2 cm och D=>2 cm).

Som tabell 1 visar är materialet kraftigt fragmenterat vilket kan ses på storleksfördelningen. 23 148 fragment tillfaller storleksklass A vilket innebär att de som störst är 0,5 cm. Enbart 21 fragment är större än 2 cm. Den kraftiga fragmenteringsgraden har påverkat möjligheten till både art- och elementbestämning.  

De djur som har kunnat identifieras i benmaterialet är ren, fågel, gädda och fisk. Majoriteten av fragmenten har dock enbart kunnat bedömas till mindre däggdjur, däggdjur och större däggdjur. Anledningen till att samtliga tre storleksklasser för däggdjur finns med beror på storleken på fragmenten. Fragment bedömda till storleksklass D är större än 2 cm vilket innebär att tillfaller exempelvis arten större däggdjur.

ArterAntal     
Däggdjur24968
Däggdjur?4
Däggdjur?/gädda?1
Fisk1
Fågel2
Fågel?4
Fågel?/Däggdjur?1
Gädda4
Mindre däggdjur8
Ren57
Ren?14
Större däggdjur3623
Totalsumma28687
Tabell 2. Identifierade arter samt antal.

Genom tabell 2 blir det tydligt att det är ren som dominerar av de arter som har kunnat identifieras. Jag har även tittat på hur många renar det finns representerade i materialet genom en så kallad kvantifiering. I detta fall har jag tittat på minsta antal individ i materialet och landade i att det finns minst tre renar representerade. En av dessa tre renar är en kalv och de andra två representerar vuxna renar. 

Tabell 3. Anatomisk representation över fragmenten identifierade till ren och ren?.

Tabell 3 visar de anatomiska regioner som finns representerade när det gäller de benfragment som har identifierats till ren samt trolig ren. Genom att se på vilka anatomiska delar av renen som finns i materialet kan man se om hela renar finns representerade eller enbart vissa delar av renen. I detta fall finns alla anatomiska delar representerade vilket säger oss att hela renar finns i materialet. Detta säger oss även att renarna med största sannolikhet har slaktats på platsen eller alldeles i närheten.

Genom den osteologiska analysen kan vi nu veta att huvudfödan vid denna boplats primärt har utgjorts av ren. Då hela renar även finns representerade i materialet kan vi även med största sannolikhet veta att renarna har slaktats i boplatsens närhet. De enstaka fågel- och fiskbenen som finns i materialet kan indikera att dessa arter har utgjort ett komplement till huvudfödan.

För er som följt vår blogg en längre tid vet att vi efterlyser osteologiskt referensmaterial. Så om ni påträffar djurskelett när ni är ute på era skogspromenader så tar vi tacksamt emot dem!

Vid tangentbordet denna vecka:

Emma Boman, arkeolog och osteolog

Kommentera