Markbygden och Kristinavägen

Som tidigare nämnt har Norrbottens museums arkeologer arbetat en hel del i Markbygden under 2012 års fältsäsong. Anledningen till detta beror på Markbygden Vind ABs planer på att etablera en stor vindkraftspark i området. Under fältveckorna i Markbygden hittade vi två nya kolbottnar, två kavelbroar, en fossil åker, en tjärdal, en hässjeställning, två boplatsgropar i klapper samt två kulturmärkta träd. Dessutom gjordes en fördjupad dokumentation av några fäbodar och gårdslämningar. I ett tidigare inlägg redovisades resultatet av den fördjupade dokumentationen av fäbodarna. Detta inlägg kommer att handla om lämningar efter Kristinavägen. Kristinavägen är dessutom den röda tråden i utställningen Drömmar av silver – vingar av guld, som nu visas på Norrbottens museum.

Kristinavägen
I början av 1600-talet upptäcktes silverfyndigheten på Nasafjäll. Vid denna tid fanns det inga vägar genom lappmarken, vilket krävdes för att verksamheten på Nasafjäll skulle fungera. Kristinavägen, som även kallas Silvervägen eller Nasaleden, ställdes i ordning mellan Silvergruvan i Nasafjäll och Piteå. Det krävdes transporter i båda riktningarna, för både förnödenheter till Nasafjäll och färdigt silver till Piteå. Vägen fick sitt namn efter Drottning Kristina, som levde mellan 1626-1689.

Ungefärlig sträckning för Kristinavägen © Norrbottens museum

Ungefärlig sträckning för Kristinavägen © Norrbottens museum

Mödosamt arbete
Det krävdes ett stort arbete för att göra den drygt 40 mil långa vägen bruklig. Det byggdes broar över vattendrag, vilstugor uppfördes på lämpliga platser och kavelbroar lades ut över myrarna. Leden utgick från Öjebyn och vidare förbi Lillpite, Keupan och Ersträsk fram till Gråträsk vid lappmarksgränsen. Transporterna efter denna del av leden sköttes av kustlandskapets bönder som med häst och vagn färdades mellan Öjebyn och Gråträsk. Mellan Öjebyn och Gråträsk etablerades gästgiverier och skjutshåll för att underlätta transporterna. I bl a Gråträsk, Ersträsk och Keupan togs nybyggen med skjutsplikt upp.

Från Gråträsk sträckte sig leden vidare över Pjeskersjön, upp efter Sikån och landvägen fram till sjön Arvidsjaure och till Västra Kikkejaure och västerut. Leden fortsatte efter de stora sjöarna Storavan, Uddjaur, och Hornavan fram till Sädvajaure och hyttan i Silbojokk. Därefter gick leden efter Rånijokk och Smolevagge fram till gruvan i Nasafjäll. Transporten från Gråträsk till Silbojokk och Nasafjäll sköttes av samerna med hjälp av ren och ackja.

Ny sträckning
Kristinavägen mellan Öjebyn och Nasafjäll gick delvis i mycket svår terräng med många myrmarker, älvar och bäckar som skulle korsas och vägen var svår att underhålla och färdas efter. Vid mitten av 1640-talet hade en ny dragning av Kristinavägen skett, som gick mellan Skellefteå och Nasafjäll. Denna sträckning följde mer naturligt Skellefteälvens dalgång. Delar av Kristinavägen har dock underhållits och använts för transporter intill dess att vägnätet började byggas ut i slutet av 1800-talet.

Kavelbro
Som nämnts ovan hittades två kavelbroar vid de arkeologiska utredningarna i Markbygden. En av dessa ligger i Kristinavägens sträckning, i närheten av sedan tidigare kända kavelbroar som också antas höra till Kristinaleden. En kavelbro består av runda eller kluvna stockar som lagts tätt intill varandra för att ge en mer bärande väg över fuktig myrmark. Idag kan kavelbroarna vara svåra att se då de ofta är helt överväxta i myrarna. Dessutom kan stigar och vägar som gått fram till kavelbroarna vara övergivna.

Detalj av kavelbro. I vattenspegeln i myren syns flera stockar lagda intill varandra © Norrbottens museum.

Detalj av kavelbro. I vattenspegeln i myren syns flera stockar lagda intill varandra © Norrbottens museum.

Utanför byn Ersträsk finns idag gårdslämningar som antas ha anlagts i samband med att Kristinavägen iordningsställdes. Gårdslämningarna kallas för Gammeltomterna och övergavs i samband med att Kristinavägen fick förändrad sträckning under 1640-talet.

I byn Ersträsk finns ytterligare gårdslämningar vid namn Lövnäs, som dokumenterats i samband med utredningarna i Markbygden. Dessa gårdslämningar antas höra samman med Nasa Silververks andra period (1770-1810). Det äldsta hemmanet på platsen ska ha anlagts 1778 för Nasa Silververks räkning, som ett frälsehemman. 1799 anlades två andra hemman på platsen som kronohemman.

En av husgrunderna i Lövnäs © Norrbottens museum

En av husgrunderna i Lövnäs © Norrbottens museum

Det har funnits kontinuerlig bebyggelse på platsen fram till 1950-talets mitt. Eventuellt har det skett en flytt från Gammeltomterna till Lövnäs. Idag finns det 6 husgrunder i Lövnäs, men även röjda ytor och stensamlingar som troligen är röjningsrösen och en grävd brunn med cementring.

Rester av en lättviktsmotorcykel från slutet av 1930-talet, troligen en Husqvarna från ca 1938-39. © Norrbottens museum

Rester av en lättviktsmotorcykel från slutet av 1930-talet, troligen en Husqvarna från ca 1938-39.

Besök gärna utställningen Drömmar av silver, vingar av guld om Du har möjlighet, där det finns möjlighet att se mer av sådant som finns efter Kristinavägens sträckning.

Vid tangentbordet:
Frida Palmbo

4 thoughts on “Markbygden och Kristinavägen

  1. Ping: Silbojokk, en fascinerande historia, del II | Kulturmiljö vid Norrbottens museum

  2. En liten kommentar till bilden från Lövnäs, längst ner: det är inte en cykel utan resterna av en lättviktsmotorcykel från slutet av 1930-talet, troligen en Husqvarna från ca 1938-39.
    Mvh / Christer Karlsson, Boden

  3. Ping: 10 år som arkeolog på Norrbottens museum | Kulturmiljö vid Norrbottens museum

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s