Ett återbesök till Markbygden – reflektioner från ett avslutat projekt

I ett tidigare blogginlägg av min kollega Sophie Nyblom kunde ni läsa om Norrbottens museums projekt år 2024/2025 där vi genomförde en samtidsdokumentation av Markbygden i Piteå kommun – platsen för Europas i dagsläget största landbaserade vindkraftspark.

Om ni är nyfikna på blogginlägget hittar ni det här: Markbygden – ett återbesök | Kulturmiljö vid Norrbottens museum

I blogginlägget beskrev Sophie bland annat hur Sverige under 2000-talet har valt att satsa på utbyggnad av vindkraftverk med syftet att minska landets beroende av fossildrivna energikällor och utsläpp av växthusgaser, samt för att bättre kunna tillgodose framtida energibehov. År 2002 fastställde regeringen ett planeringsmål för 2015 på 10 TWh och införde ett antal styrmedel för att motivera till ökad utbyggnad av vindkraftverk. Resultatet blev en stor tillväxt av framför allt landbaserad vindkraft under de senaste 15-20 åren. Vindkraftsparkerna i Markbygden är inte bara Sveriges utan även en av Europas största vindkraftssatsningar.

Bakgrunden till vår samtidsdokumentation var en äldre förstudie, genomförd av Piteå museum 15 år tidigare (2009) inför vindkraftsetableringen i området. Piteå museums förstudie bestod av tre delar: en historisk översikt av området, en undersökning av vilka intressenter som berördes av vindkraftsutbyggnaden och de intressekonflikter som förelåg, samt en översiktlig fotodokumentation av Markbygden. I förstudien ingick bland annat intervjuer och fältbesök.

Vid tiden för Piteå museums förstudie hade redan det första pilotprojektet inom vindkraftsetableringen påbörjats, vilket bestod av byggnationen av tolv vindkraftverk i området Dragaliden i Markbygden. Två av dessa vindkraftverk var vid denna tid redan anlagda. Förstudien hade föregåtts av att företaget Svevind AB år 2006 presenterat en plan för Piteå kommun med totalt 1101 planerade vindkraftverk i området Markbygden. Piteå kommun ställde sig positiva till etableringen och arbetet med tillståndsprövning påbörjades. Regeringen gav i mars 2010 klartecken för den fullskaliga vindkraftsparken.

Mycket har hänt i Markbygden under de mer än 15 år som nu passerat sedan Piteå museums förstudie och anläggningen av de första vindkraftverken. De idag cirka 500 byggda vindkraftverken i Markbygden har bland annat inneburit en förändring av landskapsbilden och områdets karaktär. Ett flertal byar och kulturmiljöer har kommit att i stor omfattning påverkas av vindkraftsparkens etablering.

Bilväg inramad av höga vindkraftverk. Foto: G. Rúnar Gudmundsson / Norrbottens museum, CC BY-NC.

Vår dokumentation var tänkt som en uppföljning – ett återbesök till Markbygden – för att se vilka förändringar som skett och om tidigare förväntningar eller farhågor besannats. Dokumentationen har inneburit uppföljande intervjuer med olika intressenter samt platsbesök och fotografering i området. Utöver detta har även en digital insamling genomförts där allmänheten fick möjlighet att lämna in sina berättelser om hur vindkraftsetablering i Norrbotten har påverkat dem.

Den digitala insamlingen kan ni läsa om i ett tidigare blogginlägg:

”Vindkraft och ditt liv – dela din berättelse” – årets digitala insamling | Kulturmiljö vid Norrbottens museum

Som en del av projektgruppen på Norrbottens museum var min uppgift att, tillsammans med fotograf G. Rúnar Gudmundsson, undersöka den visuella påverkan av vindkraftsetableringen i området. Det är om just detta ämne som det här blogginlägget handlar om.  

Markbygden i förändring – vindkraftsetableringens synliga påverkan på området

Anledningar till varför Markbygden ansågs som en lämplig plats för etableringen av vindkraftsparker var bland annat att stora delar av området var obebyggt, glesbefolkat och bestod av skog, samt bedömdes ha gynnsamma vindförhållandena.

Anläggningen av vindkraftsparker i Markbygden har inneburit en förändring av flera natur- och skogsområden. Varje vindkraftverk förutsätter att en relativt stor yta tas i besittning för bland annat gjutning av omfångsrika betongfundament som vindkraftverken placeras på och för att säkerställa att vägarna möjliggör transport av vindkraftverkens olika delar till dess avsedda platser. Detta har resulterat i avverkning av skog, breddning av vägar samt brytning av nya vägar för att ge bättre åtkomst till och inom parkerna.

Vindkraftsparkerna – likväl som närliggande platser till dessa – har till viss del karaktären av industriområden. Till detta bidrar de höga snurrande vindkraftverken, det utbreda vägnätet, informations-, varnings- och förbudsskyltar samt trafik med stora lastbilar och andra fordon vars verksamhet på olika sätt har kopplingar till vindkraftsindustrin.

Till följd av deras höga höjd och stora snurror är vindkraftverken synliga även från långt håll och från flertalet vyer, både från byar och naturområden. Kluster av vindkraftverk bildar tillsammans en gemensam fond med snurror som rör sig högt ovanför trädtopparna på olika platser i Markbygden. Under perioder då det är mörkt utomhus kan vindkraftverken till följd av deras lysande och blinkande lampor även urskiljas som lyktor uppe i skyn.

Inställningen till vindkraftverkens visuella prägel på området varierar från person till person. Det var något som tydligt kunde urskiljas i de svar som inkom via den digitala insamlingen. Många upplevde vindkraftsparkerna som störande och ansåg att de bidrog till att förvanska naturområden såväl som bebyggelseområden. Andra betraktade dessa som fascinerande inslag i omgivningen och upplevde vindkraftverkens snurrande rörelser som roingivande. Vare sig vindkraftsparkernas förekomst i Markbygden upplevs som positiv eller negativ, är det tydligt att området har genomgått en stor visuell förändring under de år som passerat sedan tillkomsten av de första vindkraftverken.

Sjö med en bygga. I bakgrunden syns en fond av vindkraftverk. Foto: G. Rúnar Gudmundsson / Norrbottens museum, CC BY-NC.
Skoteråkare i Markbygden. Vindkraftverk i bakgrunden. Foto: G. Rúnar Gudmundsson / Norrbottens museum, CC BY-NC.

I flera byar i Markbygden är vindkraftverkens förekomst påtaglig och snurrorna bildar en tydlig fond i omgivningen. Vindkraftverken kan uppfattas som ett avvikande och annorlunda inslag till den ibland välbevarade äldre och lantliga karaktär som präglar somliga gårdar och byar.

Stora vindkraftverk tornar upp sig i bakgrunden till en byggnad. Foto: G. Rúnar Gudmundsson / Norrbottens museum, CC BY-NC.
Gårdsmiljö med en fond av vindkraftverk. Foto: G. Rúnar Gudmundsson / Norrbottens museum, CC BY-NC.

Hur pass synliga vindkraftsparkerna är från olika byar varierar och styrs ibland mer av områdets höjdplacering i relation till omgivande vindkraftverk än av avståndet. Ibland syns enbart något enstaka vindkraftverk från marknivå, men då en drönare lyfts till en högre placering kan det bli tydligt att påfallande många fler vindkraftverk förekommer i närområdet.

Strömnäs by. Klustret av vindkraftverk är mindre synliga från marknivå, men förekommer tydligt vid drönarfotografering från högre höjd. Foto: G. Rúnar Gudmundsson / Norrbottens museum, CC BY-NC.

Samtidigt som vindkraftverken är iögonfallande på vissa platser förekommer även byar, gårdar och kulturmiljöer där den visuella påverkan är mindre märkbar, till exempel i byn Långträsk där vindkraftsparkernas synlighet är liten. Åtminstone kunde inte några vindkraftverk urskiljas vid platsbesök under dagtid. Den begränsade sikten mot vindkraftverken kan bero på byns placering och höjdläge i relation till omgivande anläggningar samt eventuellt också påverkas av intilliggande skogspartier.

”Udda” inslag till äldre odlingslandskap

En annan typ av kulturmiljö som har kommit att påverkas av vindkraftsparkernas etablering är äldre odlingslandskap i området. I Piteå kommun finns välbevarade odlingslandskap som berättar om byarnas lokala särdrag och historia. Byn Lillpite utgör en odlingsbygd med flertalet Norrbottensgårdar, stora öppna ängar och en sällsynt mångfald av bevarade ängslador. Detta har motiverat att Lillpitedalen idag klassas som riksintresse för kulturmiljövården (BD 56). Vindkraftsetableringen i Markbygden har kommit att förändra omgivningen till Lillpite. Som en oväntad och kanske lite malplacerad teaterkuliss har odlingsängarna och de äldre ladlandskapen fått en bakomliggande inramning av snurrande och lysande moderna vindkraftverk.

Odlingslandskap med ängar och lador i Lillpite. Bortanför syns flertalet vindkraftverk. Foto: Kristin Lång / Norrbottens museum, CC BY-NC.

I likhet med Lillpite förekommer ett välbevarat ladlandskap även i Fagerheden i Markbygden. Ängar fyllda med ängslador inramas av en avvikande fond av omkringliggande vindkraftverk – synliga från marknivå såväl som från högre höjd.

Ladlandskap i Fagerheden. Vindkraftverk synliga från marknivå såväl som från en höjd. Foto: G. Rúnar Gudmundsson / Norrbottens museum, CC BY-NC.

För förståelsen av ett områdets karaktär, historiska sammanhang och de generationer av människor som har levt och verkat på en plats utgör kulturmiljöer viktiga pusselbitar. Vindkraftverkens förekomst i dessa områden bidrar till att nutid möter dåtid på ett sätt som i sammanhanget kan uppfattas som lite udda och kanske som en – mer eller mindre – omaka kombination.

Vid tangentbordet denna vecka,

Kristin Lång

Byggnadsantikvarie

Markbygden – ett återbesök

Bakgrund

För att minska beroendet av fossildrivna energikällor, bidra till minskat utsläpp av växthusgaser och tillgodose framtida energibehov har Sverige valt att satsa på en utbyggnad av vindkraften. Regeringen fastställde 2002 ett planeringsmål för vindkraften på 10 TWh till år 2015 och en antal styrmedel infördes för att stimulera till ökad utbyggnad. Det resulterade i att en kraftig utbyggnad av framförallt den landbaserade vindkraften har ägt rum under de senaste 15 – 20 åren. En av de största satsningarna i Sverige och Europa är vindkraftsparken i Markbygden som ligger i Piteå kommun. Företaget Svevind presenterade 2006 en plan för en park med 1101 vindkraftsverk i området. Enligt deras miljökonsekvensbeskrivning hade Markbygden goda vindförhållanden, bestod av ett glesbefolkat område där det fanns förhållandevis liten grad av motstående intressen och det utgjorde ett stort sammanhängande område. Piteå kommun ställde sig positiva till etableringen och arbetet med tillståndsprövning påbörjades. I mars 2010 fick vindkraftsparken klartecken från regeringen för den fullskaliga parken.

Piteå museum gjorde 2009 en dokumentation om den påbörjade vindkraftsetableringen. Då hade ett pilotprojekt, bestående av tolv vindkraftsverk på Dragaliden, påbörjats och två verk var uppförda. Dokumentationen var en förstudie och bestod av tre delar: en översikt av Markbygdens historia, en genomgång och analys av viktiga intressenter och intressekonflikter kring etableringen samt en översiktlig fotodokumentation. I arbetet ingick litteratur- och arkivstudier, uppföljning av hur medierna bevakade etableringen av vindkraftsparken samt möten med bland annat Svevinds referensgrupper, intervjuer med enskilda personer samt deltagande vid offentliga möten angående etableringen. Arbetet utfördes av etnolog Ingrid Metelius på Piteå museum och Norrbottens museums fotograf Daryoush Tahmasebi.

Markbyggden, vy från högsta krönet i Ersträsk mot Dragaliden med de två första vindkraftverken.
Foto: Daryoush Tahmasebi, 2009.

Dragaliden med tolv vindkraftverk, vy från väg 543 strax väster om byn Ersträsk.
Foto: Daryoush Tahmasebi, 2010.

Vindkraftsparker har stor inverkan på miljön och naturen det påverkar bland annat förutsättningar för den bebyggelse som ligger i området, rennäringen, rekreation och jakt. I förstudien intervjuades personer som på olika sätt berördes av etableringen, både de som var positiva till utvecklingen och de som var tveksamma eller negativa till den stora etableringen. Det var personer som ingick i byarnas olika referensgrupperna, representanter från Östra Kikkejaurs sameby och från Kolerbygdens landskapsskydd.

Vindkraftsetableringar skapar också arbetstillfällen och tillväxt för orten och därför intervjuades representanter från Piteå kommun och Svevind om etableringens betydelse för Piteå. Dokumentationen resulterade i en rapport som du kan ladda ner nedan och Piteå museum producerade en utställning om vindkraftsetableringen och dess betydelse för bygden. De fotografier som togs finns i Norrbottens museums bildarkiv och består av landskapsbilder, bilder från byarna i Markbygden samt bilder från kalvmärkning och renflytt med Östra Kikkejaurs sameby.

Dokumentationen resulterade i en utställning om vindkraftsutbyggnaden i Markbygden som visades på Piteå museum 2011. Foto: Daryoush Tahmasebi, 2011.

Dokumentation 2024

Förnybara energikällor och ökad elproduktion är en viktig del av den industriella omställningen som pågår i norra Sverige och vindkraftsutbyggnaden är fortsättningsvis en aktuell fråga. Nu är det framför allt havsbaserade vindkraftsetableringen som det skrivs om i medierna och som finns på den politiska agendan i många kommuner.

Det har gått 15 år sedan dokumentationen i Markbygden gjordes och vi planerar att göra ett återbesök. I november 2022 fanns det 430 vindkraftsverk i Markbygden och utbyggnaden har inte gått enligt den ursprungliga tidsplanen utan den har förskjutits av olika anledningar. Nu pågår en miljöprövningsprocess för att få bygga högre vindkraftsverk eftersom tekniken har utvecklats och det är möjligt att bygga högre verk som ger mer effekt. Det skulle också innebära att antalet vindkraftsverk kan minskas.

Norrbottens museums dokumentationsgrupp ska under hösten dokumentera etableringen i Markbygden och vi kommer att utgå från den förstudie Piteå museum gjorde. Vi vill återbesöka de platser som fotograferades 2009 för att dokumentera hur landskapet har förändrats, vi vill intervjua människor som bor och verkar i Markbygden för att ta del av deras erfarenheter och berättelser om hur vindkraftsparken har påverkat deras liv. Vi vill följa upp om människors föreställningar om vad etableringen skulle föra med sig har besannats. Vi vill också undersöka hur människor som bor i området, de som nyttjar området för rekreation eller för rennäring har anpassat sig till den nya livsmiljön. Hur har förändringarna i den fysiska miljön påverkat deras vardag och nyttjande av platsen. Hur har rennäringen påverkats av vindkraftsparken, vilka konsekvenser har det fått för de berörda samebyarna.

Vår dokumentation blir ett tidsdokument av en storskalig vindkraftsparksetablering och hur den har påverkat naturen, kulturlandskapet och livet i Markbygden. Vi kommer även att följa upp vilka effekter etableringen har fört med sig för kommunen och byarna i Markbygden. Visionen inför etableringen var nya arbetstillfällen, tillväxt för byarna, uppdrag till lokala företagare och flera invånare i byarna. Har etableringen gått som planerat, har samrådet med byarna fungerat över tid och har den ekonomiska kompensationen utbetalats som det utlovades. Det har skett förändringar i organisationen kring vindkraftsparken och parken är indelad i flera delar som ägs av olika aktörer. Hur upprätthålls den långsiktiga visionen för en etablering när det sker förändringar i strukturerna för en stor etablering.

Arbetet med vår dokumentation är i uppstartsfasen och just nu pågår genomgång av materialet från dokumentationen 2009 samt informationssökning. Den ökade vindkraftsutbyggnaden har lett till att det numera finns en mer forskning inom olika ämnesområden om effekter och konsekvenser av vindkraftsetableringar.

Norrbottens museum har genomfört flera arkeologiska undersökningar i området inför etableringen av vindkraftsparken i Markbygden. Om dessa kan du läsa i följande blogginlägg:

2012 Arkeologi i Markbygden | Kulturmiljö vid Norrbottens museum (kulturmiljonorrbotten.com)

2013 Markbygden och Kristinavägen | Kulturmiljö vid Norrbottens museum (kulturmiljonorrbotten.com) och Fäbodar i Markbygden | Kulturmiljö vid Norrbottens museum (kulturmiljonorrbotten.com)

2019 Markbygden 2019 | Kulturmiljö vid Norrbottens museum (kulturmiljonorrbotten.com)

2020 Markbygden 2020 | Kulturmiljö vid Norrbottens museum (kulturmiljonorrbotten.com)

2022 Spår av bebyggelsen i Markbygden | Kulturmiljö vid Norrbottens museum (kulturmiljonorrbotten.com)

Vid tangentbordet, Sophie Nyblom, etnolog