Ringar

Halloj på er.

Ni som följer bloggen har säkert konstaterat att vi ofta letar fornlämningar snarare än gräver i dom. Dvs vi gör fler utredningar eller inventeringar än undersökningar. Men ibland blir det gräva av. År 2007 undersökte vi på museet hela 13 härdar(arran) i det område som utvidgningen av Aitikgruvan skulle ta i anspråk. Det blev en mycket intressant och rolig undersökning med flera spännande resultat men det jag ska skriva om nu handlar om ringar, koppar-ringar närmare bestämt.

Det hela började som det brukar med en rätt stor utredning. Hela åtta arkeologer tillbringade delar av hösten i Gällivare och resultatet blev att vi hittade hela 42 lämningar varav 25 fick statusen fast fornlämning. Av dessa var 24 härdar. När länsstyrelsen och Boliden samrått och diskuterat fram och tillbaka blev resultatet att de fornlämningar som låg inom det tänkta exploateringsområdet skulle undersökas. Vi på museet fick jobbet och arbetet började.

I arbetslag kånkade vi verktyg och utrustning över myr och moras mellan de olika grävlokalerna. Ett inte helt lätt arbete då såll m.m. väger en del. Det grävdes, dokumenterades och samlades fynd och prover för glatta livet mellan mygg och explosioner från gruvan. Vid bearbetningen av materialet visade sig härdarna kunna dateras från medeltid till modern tid och hade lite olika finesser som skvallrade om olika säsongsutnyttjande av området. Men mer om det en annan gång.

Härden under underskning. Foto från Ö. © Norrbottens museum

Härden under underskning. Foto från Ö. © Norrbottens museum

Vid en av härdarna hittades några spännande fynd. Härden som gick under namnet NY2 var rektangulär och ca 1,18 x 0,95 m stor. Den hade en stenskoning av 16 st upp till 0,34 m stora stenar och i härdfyllningan fanns kakor av sintrat (väldigt hårt bränt, nästan förslaggat) material, sannolikt den blekjord som anläggningen låg på. Just denna härd var en av de fyndrikaste. Hela 29 olika fyndposter registrerades vid bearbetningen. Det mesta var ben, både brända och obrända. De ben som kunnat identifieras kommer från ren. Fynden innefattade också järnbeslag (sannolikt från en kisa) kritpipor (vilket daterade härden till 17-1800 tal), en glaspärla samt tre koppar-föremål: Ett dräktspänne och två ringar.

Ringarna och dräcktspännet. © Norrbottens museum

Ringarna och dräcktspännet. © Norrbottens museum

Ringarna hittades vid den norra långsidan av härden, mellan 0,2 och 0,3 m från själva härden. De är tillverkade i koppar eller en mycket kopparhaltig legering och 20 respektive 26 mm i diameter stora. Koppar- eller mässingsringar förekommer i många sammanhang i källorna om samisk kultur, både de arkeologiska och de skriftliga. De har hittats i gravar och på boplatser arkeologiskt och finns bland etnografiska föremål bl.a. på körstavar, nålhus och i dräktdetaljer. De har ofta omskrivits med en magisk kraft. Tidiga uppteckningar från 1600-talet talar om en begravningssed där den som ska handskas med kroppen bär en kopparring på kläderna tills begravningen är över, för att skydda sig mot onda krafter. Denna sed verkar dessutom förekommit långt in på 1900-talet. De har också använts i helande syfte. Ringar har även använts som visare på trummor. Alltså det föremål som ”hoppade” runt över trumskinnet när man slog på den och på så sätt visade gudarnas vilja. I den av magi omgärdade björnjakten ingick också ringarna i flera sammanhang för att skydda människorna mot björnens krafter. De återfanns på björnspjut och de olika ritualerna kring jakten och den efterföljande ceremonin. Den som är nyfiken kan titta på trailern till filmen ”Björnfesten”. En dramatisering av Ossian Elgströms tavla med samma namn som museets fotograf Staffan Nygren gjort. Ringarna dyker upp överallt! Nu tog sig nog den gode Elgström lite friheter men huvuddelarna i ceremonin finns beskrivna i den etologiska litteraturen.

Det här är en länk till filmen Björnfesten:

http://youtu.be/wEP-x8rXPmw

I vilket av alla dessa syften just dessa bägge ringar använts får vi aldrig veta men det är spännande att fundera lite… De är alltså funna i kåtans bostadsdel (luojddo) där man åt och sov och i övrigt vistades när man var i kåtan. Tänk om det är som i Elgströms tavla att kvinnorna som satt här och spottade genom sina ringar när jägarna kom hem tappade dom? Spännande va?

Vid burken denna vecka
Backman

Läsa mer:

John Molin & Lars Backman. Norrbottens museum rapport 2011:27. Härdar kring Aitik. Arkeologisk slutundersökning av 13 härdar kring Aitikgruvan 2007. Gällivare sn, Lappland. Nbm dnr 132-2007.

Åsa Lindgren & Ronny Smeds. Norrbottens museum rapport. Utvidgning av gruva i Aitik. Arkeologisk utredning etapp I, 2006, Gällivare socken och kommun, Lappland, Norrbottens län. April 2006. Nbm dnr 509-2005 och 391-2006.

Lars Ivar Hansen & Björnar Olsen. Samernas historia fram till 1750.

Sven-Donald Hedman. Boplatser och offerplatser. Ekonomisk strategi och boplatsmönster bland skogssamer 700-1600 AD.

Hans Mebius. Bissie. Studier i samisk religionshistoria.

One thought on “Ringar

  1. Ping: Arkeologi & Historia December 2013 | tervalampi

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s