Bergströmska gården i Luleå

Sedan en månad tillbaka är jag tillbaka från föräldraledigheten. Ett av mina projekt blev att skriva skylttexter till byggnadsminnet Bergströmska gården i Luleå på uppdrag av Galären.

BERGSTRÖMSKA GÅRDEN

Bergströmska gården

Bergströmska gården är en av få byggnader som finns kvar från tiden före stadsbranden 1887.

Handelsgård från 1800-talet

1990-291 Handlanden K Bergström f 1785 d 1843 porträtt

Christoper Bergström f. 1785

2002. 3 Magdalena Wennman f 1786 d 1866, gift med köpmannen och gårdsägaren Christoffer Bergström. Mor till köpmannen Nils Erik Bergström

Magdalena Wennman f. 1786

Bergströmska gården är en av få byggnader som finns kvar från tiden före stadsbranden 1887. I branden förstördes kyrkan och 18 stadskvarter med 75 gårdar. Denna gård uppfördes 1826 av Christopher Bergström, men flygeln är troligtvis äldre.

Christopher Bergström (f.1785) var bondson från Råneå och arbetade för Nils Wennman som var handlare i Luleå. Han gifte sig med dennes dotter Magdalena Wennman (f.1786). Bergström övertog rörelsen 1824, fick borgerskap och blev egen handelsman i Luleå. Hans första stora satsning var att bygga denna ståndsmässiga affärsfastighet. Den stora gården stod i tvär kontrast till omgivningens rödmålade eller grånade timmerbyggnader. Bergström var vid sin död 1843 stadens 3:e förmögnaste man.

Finsk-rysk empirestil

Det fanns tidigare en stor trädgård med kryddträdgård på innergården.

Norrbottens panelarkitektur hämtade länge inspiration från Finland och Ryssland. Byggnaden är ett av landets bästa exempel på den finsk-ryska panelarkitektur. Panelen är rikt utformad med tak- och gavellister, rusticerade hörnpilastrar, tandfris över frontespisen och meanderfris. Den tunga, gulmålade träpanelen ska efterlikna sandsten.

I flygelbyggnaden till höger fanns en portgång där häst och vagn kunde köra in.

Den delvis kringbyggda gården vittnar om ett ålderdomligt tornedalskt och nordsvenskt bebyggelsemönster. Gården omfattar huvudbyggnad, flygelbyggnad, f.d. bagarstuga, härbre och lusthus. I flygelbyggnaden fanns en portgång där häst och vagn kunde köra in.  De stora skyltfönstren och butiksentrén kom till under 1930-talet. De andra byggnaderna har också förändrats en del under åren.

BORGARGÅRD I LULEÅ STAD

Affärsverksamheten bedrevs på nedervåningen och övervåningen fungerade som bostad. Övervåningen var pampig och påkostad med högt i tak, generösa rum placerade i fil och en stor salong. I jämförelse med hur gemene man bodde på 1800-talet i Luleå var Bergströmska gården ett praktverk och likaså ett skrytbygge för sin tid.

Christopher Bergström hade ett stort hushåll med många pigor och drängar och ett stort jordinnehav och jordbruk i självförsörjningssyfte. I trädgården fanns en kryddgård.

Från rikt handelshus till konkursens brant

Christopher Bergström bedrev en omfattande lappmarkshandel med tjära, salt, spannmål, smör, renskinn, strömming och lappskor. Sonen Nils Erik Bergström (f. 1825) tog över verksamheten 1847 och utvidgade rörelsen till ett av de största handelshusen i Luleå under mitten av 1800-talet. Men villkoren för handeln förändrades och liberaliserades, handeln på landsbygden gick tillbaka. Satsningarna på rederi och skeppshandeln fungerade inte. Industrialiseringen kombinerat med lågkonjunktur och knappa tider urholkade under de sista två decennierna handelshuset.

Butik med parismode

Handeln förändrades och industrialiseringen tog fart, det som återstod för många handelshus var detaljhandel och så kallad kortvaruhandel

2014_43 Fröken Clara Bergström. Dotter till köpmannen Nils Erik Bergström

Clara Bergström f. 1863

Efter konkursen 1882 övertog tre av Nils-Eriks döttrar gården. Maria (f. 1863) och Clara (f. 1865) drev N-E. Bergströms Manufaktur- och Kortvaruhandel fram till ca 1930-talet. Här såldes hattar, tyger, knappar samt ”parisertidningar” med Parisinspirerat mode. Stadens fina damer var de främsta kunderna. Deras syster Anna-Margareta (f. 1851) var hushållerska på gården och några rum bredvid butiken fungerade som bostad medan övervåningen var uthyrd. Handelshusets storstilade era var ett minne blott. (Men det var ändå storstilat för de som bodde där)

Betty och Albin Sundqvist och deras barn Heikki och Kerstin bodde i Bergströmska gården under större delen av 1900-talet. (Läs mer om de i kommande blogginlägg).

Byggnadsminne

1992 byggnadsminnesförklarades gården av Länsstyrelsen i Norrbotten. Det är det högsta skyddet en byggnad kan ha och syftet är att säkerställa att den finns kvar för kommande generationer. Byggnaden restaurerades 2015 av Galären i Luleå AB med bidrag från Länsstyrelsen i Norrbotten.

/Jenny Dahlén Vestlund, byggnadsantikvarie

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Övervåningen under renovering, rummen ligger i fil.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Salen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Gamla målningar på timmerväggarna kom fram under renoveringen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Trappen upp till övervåningen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Gamla tapeter och stänkmålningar.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Taket i salen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Salongen, den öppna spisen med turkos/rosa kakel byggdes på 1940-talet av Albin Sundqvist, han plockade ned en äldre kakelugn från en byggnad som skulle rivas och lät mura upp denna ståtliga pjäs. Tidigare fanns en mindre kakelugn i detta rum.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Bottenvåningens butiksdel.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

De gamla timmerväggarna hade nog mycket att berätta om de kunde tala.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Den gamla handelsbodens entré är igensatt.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Under 1800-talet var timmerväggarna målade med blå och gröna kulörer.

En rörig massgrav och spännande isotopanalyser

Nu är det dags för ett osteologiskt gästbloggsinlägg igen. I början av 2014 gjorde jag en osteologisk analys på två skelettmaterial från Norrbottens museum, vilket jag berättade om i det här blogginlägget: Osteologisk analys pågår. De två materialen jag undersökte kom från en massgrav på Magasinsgatan i Luleå och en gravplats i Jävre utanför Piteå. Båda gravplatserna har föreslagits härröra från Finska kriget 1808-1809. Efter att ha gått igenom och dokumenterat alla skeletten återstod en bearbetning av resultatet samt att skriva en rapport. Detta har tagit längre tid än jag först trodde, eftersom jag har jobbat heltid som arkeolog sedan dess. Men även om rapporten inte är klar än så kan jag nu presentera några av resultaten.

I det förra inlägget skrev jag kort om Mind-beräkning, d.v.s. beräkning av minsta individantal i ett skelettmaterial. Att räkna ut hur många individer benen kommer från är en av de mest grundläggande delarna av en osteologisk analys. I fallet med massgraven på Magasinsgatan visade det sig svårare än vanligt, eftersom materialet var väldigt omrört. Varje skelett numrerades vid utgrävningen 1972 och dokumenterades i en rapport, men när jag öppnade påsarna med ben så bestod nästan varje ”skelett” av ben från flera individer, där det ofta inte gick att avgöra vilka ben som kom från den ursprungliga individen. Det fanns även en stor mängd ben och kranier som saknade någon närmare kontext, där det är oklart om de låg löst i massgraven eller egentligen tillhör något av de dokumenterade skeletten. De här oklarheterna kan ha uppstått redan vid insamlingen av benen i fält eller vid ompackning av benmaterialet vid något senare tillfälle.

Några av skeletten i massgraven på Magasinsgatan, såsom de dokumenterades vid utgrävningen. Ritning av Svend Bue-Madsen.

Några av skeletten i massgraven på Magasinsgatan, såsom de dokumenterades vid utgrävningen. Ritning av Svend Bue-Madsen.

Vid undersökningen 1972 dokumenterades 18 skelett. Eftersom jag inte kunde betrakta varje ”skelett” som en individ fick jag istället göra en Mind-beräkning för hela materialet, inklusive lösfynden, baserat på ett urval av benslag. Resultatet blev att det finns ben från minst 21 vuxna och ungdomar i övre tonåren, samt minst två barn i ca 10-15 års ålder. I materialet från Jävre fanns åtta individer, precis som det framgick av rapporten.

Sammanblandningen av skelettmaterialet från Magasinsgatan försvårade också köns- och åldersbedömningen. Vanligen kan ju osteologen, som på skeletten från Jävre, titta på ett mer eller mindre helt skelett och väga samman olika bedömningar och mått till en helhetsbedömning av individen. Men när det är oklart vilka ben som hör till vilken individ kan man bara bedöma enskilda ben, och får då en lägre grad av säkerhet. Jag gjorde därför en summering av de benslag där flest antal ben var kompletta nog att könsbedömas, vilket var 20 kranier och 19 högersidiga bäckenben. Båda resultaten visar samma tendens, nämligen att drygt hälften av individerna har kvinnliga drag, ungefär en fjärdedel har manliga drag och cirka en femtedel inte säkert kunde bedömas till varken man eller kvinna.

Könsfördelning i materialet från Magasinsgatan beräknat på kranier.

Könsfördelning i materialet från Magasinsgatan beräknat på kranier.

Könsfördelning i materialet från Magasinsgatan beräknat på höger bäckenben.

Könsfördelning i materialet från Magasinsgatan beräknat på höger bäckenben.

På samma sätt var åldersfördelningen komplicerad att beräkna för materialet från Magasinsgatan. Jag valde ut en metod för åldersbedömning, besiktning av ytan facies auricularis, som jag använde på alla bäckenben där denna yta fanns bevarad. Det var en metod som kunde tillämpas på de flesta skelett i materialet, och som även ger tydliga och korta åldersintervall. Bäckenben från 14 vuxna kunde åldersbedömas på detta sätt. De två barnen i 10-15-årsåldern kunde dessutom åldersbedömas utifrån benlängd och graden av sammanväxning av olika benelement. Åldersfördelningen är ganska bred, med en tyngdpunkt omkring 35-39 år och en annan vid 45-49 år.

Åldersfördelning i skelettmaterialet från Magasinsgatan.

Åldersfördelning i skelettmaterialet från Magasinsgatan.

Köns- och åldersbedömningen var enklare att göra på de åtta individerna i Jävregravarna, eftersom varje skelett kunde bedömas som en helhet. Jag använde samma metoder som på benen från Magasinsgatan, för att kunna jämföra de två materialen. Fem individer bedömdes till män och två till kvinnor. En ung person kunde inte könsbedömas. Medelåldern var relativt ung, med fyra individer i 30-34 års ålder och bara en över 40 år.

Könsfördelning i skelettmaterialet från Jävre.

Könsfördelning i skelettmaterialet från Jävre.

Åldersfördelning i skelettmaterialet från Jävre.

Åldersfördelning i skelettmaterialet från Jävre.

Sammanfattningsvis skiljer sig de två materialen åt på flera sätt, men det finns också likheter. Till att börja med är materialet från Magasinsgatan större och mer heterogent. Där finns ben från minst två barn, men även från flera personer över 45 års ålder. Skeletten från Jävre är åldersmässigt mer sammanhållna. I båda materialen finns både kvinnor och män representerade, med en högre andel kvinnor i massgraven från Magasinsgatan.

En av de viktigaste frågeställningarna i projektet har varit vilka grupper som de två gravmaterialen representerar. Vi vet från historiska källor att den så kallade fältsjukan krävde många offer både bland soldaterna och lokalbefolkningen under 1808-1809 års krig. En hypotes har varit att massgraven på Magasinsgatan, i utkanten av dåtidens Luleå, anlades just på grund av de höga dödstalen bland både soldater och ortsbor. Knappar som skulle kunna komma från uniformer hittades i graven. Gravarna från Jävre omfattar fem gravar, varav en dubbelgrav och en trippelgrav, anlagda intill varandra. Ett av fynden därifrån är ett hängsmycke i form av ett kors som kan tolkas som ortodoxt. Därför har det föreslagits att det är ryska soldater som har begravts där.

När vi nu kan se att både män, kvinnor och barn ingår i materialet från Magasinsgatan verkar det troligt att en stor andel av individerna där faktiskt representerar lokalbefolkningen. Vad gäller gravarna från Jävre blir det lite problematiskt att tolka dem som soldatgravar i och med kvinnorna som ingår där. Å andra sidan var det inte ovanligt att en krigshär hade med sig en tross av människor som inte var soldater, där olika yrkesgrupper och hela familjer kunde ingå. Kvinnliga soldater har förstås också förekommit i alla tider. Det har dock varit svårt att hitta någon närmare information om den ryska härens sammansättning i svensk litteratur.

För att få några ytterligare pusselbitar till min tolkning vände jag mig till den laborativa arkeologin och fick möjlighet att låta göra analyser av stabila isotoper av kol (C), kväve (N) och svavel (S), tack vare ett bidrag från Stiftelsen Längmanska kulturfonden. Halten av kol- och kväveisotoperna visar vilket slags diet en individ har haft. C-13-värdet anger om proteinet i kosten har haft huvudsakligen marina eller landlevande källor. N-15-halten visar hur långt upp i näringskedjan individen ligger, t ex om hen ätit huvudsakligen växtätare eller rovdjur/rovfiskar. När man fogar samman dessa värden kan man få en tydligare bild av individens diet, och ju fler individer, desto mer säger resultatet om populationen. S-34-halten avspeglar istället svavelhalten i berggrunden där den föda man har ätit kommer ifrån, och kan därför säga något om huruvida individen har rört sig från sin ursprungliga hemtrakt eller inte.

Jag lämnade in prover från tre av individerna från Jävre och fyra från Magasinsgatan. Dessutom analyserades ett ben från nötkreatur som låg i fyllningen till massgraven på Magasinsgatan, samt två andra djurben som hittats vid arkeologiska undersökningar i Gammelstad. Djurben från samma tid och plats som de människoben man är intresserad av ger nämligen goda referensvärden att jämföra svavelisotophalten med. Tyvärr gick det inte att få tag på lämpliga djurben från Jävre att analysera.

Individerna från Jävre hade mycket homogena isotopvärden, vilket tyder på att de haft ungefär samma diet hela livet och att alla tre kommer från samma plats. Skillnaden i svavelisotopvärdet var stor jämfört med djurbenen från Luleå och Gammelstad. De hade alltså inte sitt ursprung i Luleåtrakten, men vi kan inte utifrån det säga om de kommer från Jävre eller någon helt annan plats. Kol- och kvävevärdena låg på en nivå som är vanlig för jordbrukande populationer under historisk tid, troligen med ett begränsat inslag av insjöfisk.

Skeletten från Magasinsgatan hade en större inbördes variation i både kol- och kväveisotopvärden, med ett större inslag av sötvattensfisk i dieten. Även svavelisotopvärdena varierade stort mellan de fyra individerna och låg också långt från referensproverna. Det betyder att de troligen kommer från olika platser och att ingen av dem kommer från Luleå. Det är ett oväntat och spännande resultat mot bakgrund av massgravens läge precis i utkanten av det tidiga 1800-talets Luleå. Men eftersom bara fyra individer av 23 har provtagits så kan det finnas andra som har hört hemma i staden.

Går det då att dra några slutsatser om vilka som begravdes på de båda platserna? Nja, det blir svårt att säkert säga något om den saken. Vad gäller skeletten från Jävre så kommer alltså minst tre av dem från samma plats och har haft en likartad diet. Det faktum att gravarna ligger just i Jävre och inte på sockenkyrkogården tyder på att något ovanligt, som en epidemi, har inträffat, med många dödsfall under kort tid. Det skulle också kunna betyda att de som begravdes där kanske inte tillhörde ortsbefolkningen, utan var förbipasserande främlingar, vilket även korset av ortodox typ talar för. Att detta skett under 1808-1809 års krig är mycket möjligt, men att de gravlagda faktiskt varit ryska soldater är vanskligt att påstå.

Massgraven på Magasinsgatan har uppenbarligen också tillkommit under speciella omständigheter, där minst 23 människor begravts under kort tid. Kropparna låg i olika riktningar och ställningar, vilket tyder på att de snarast kastats ned i gropen. Detta stämmer väl in med en epidemisk sjukdom med ett snabbt förlopp. Eftersom de döda i massgraven är både män, kvinnor och barn är det sannolikt att de flesta av dem har tillhört civilbefolkningen. Svavelisotoperna antyder dock att en del av dem har rört sig in till Luleå från andra platser, vilket inte är orimligt under en orolig tid såsom ett krig.

Närmare sanningen än så är det nog svårt att komma just nu, men ibland är det också tjusningen med arkeologi. Med hjälp av olika tvärvetenskapliga pusselbitar går det i alla fall att få en lite mer komplett helhetsbild av ett tidigare ganska anonymt fyndmaterial.

Lisa Hartzell