Fokus på målet. (Bilden på piltavlan är från Pixabay)

Det här blir ett blogginlägg som pendlar mellan psykologi och arkeologi. Hösten 1992 började jag studera tekniskt basår på Luleås tekniska universitet. Det var ett missriktat år i matematikens, kemins och fysikens värld, innan jag insåg att jag ville läsa till arkeolog. Ett av mina bestående minnen från det året var en uppstarts-föreläsning för alla nya studenter. Föreläsningen handlade om hur man ska lyckas med att uppnå bra studieresultat.

”Tänk er höjdhopparen Patrik Sjöberg” sade föreläsaren. ”Han står där med ribban liggande på världsrekordhöjden 2,42 meter. Så tänker han: ’Fy vad högt, det där klarar jag aldrig. Har aldrig gjort det tidigare och kommer aldrig att göra det´. Sedan springer han sin ansats och klarar hoppet. Tror ni att det var så det gick till? Självklart inte! Han hade en bild i sitt huvud att han svävade över ribban och en härlig känsla inom sig att han skulle klara det!”

Föreläsaren rådde oss att skriva ned och sätta upp ovanför våra skrivbord de mål vi siktade mot, men också de mål vi klarat av. Varenda tenta som ni fått godkänt på skulle vi sätta upp väl synligt framför vårt skrivbord för att varje dag se hur duktiga vi var och höja vårt självförtroende i våra fortsatta studier. Än idag begriper jag inte hur jag lyckades klara godkänt i matematik det året, för svårighetsgraden låg på en högre nivå än jag borde ha klarat av.

För några veckor sedan var den tidigare längdskidåkaren Gunde Svan gäst i TV-programmet Skavlan. Hans fokus på att uppnå det han vill uppnå har förmodligen bidragit starkt till att han lyckats med både skidåkning, rallycross och karriär som programledare. Förmodligen har han försakat andra saker, men det har förmodligen varit sådant som han själv inte tyckt varit lika viktigt.

På samma sätt fungerar det med det mesta som människor gör. Vi arkeologer sätter upp som mål att genomföra den arkeologiska undersökningen och planerar för att lyckas. Alternativet, att planera för att inte lyckas, finns ju liksom inte i våra tankar. Vi genomför fältarbetet och vi levererar en rapport. Om vi har som mål att leverera en riktigt bra rapport, levererar vi en riktigt bra sådan. Om vi inte lägger ner hela vår själ på att skriva en bra rapport, blir resultatet därefter. På så sätt kan höga krav, både från oss själva, från våra kollegor och från yttre aktörer spela roll i vår prestation. Men i slutänden är det vår egen målbild som avgör vår prestation.

Det är inte med nödvändighet den arkeolog som har den bästa utbildningen eller den finaste titeln som hittar flest fornlämningar. Det är den arkeolog som inte tappar sugen, som orkar gå ett stycke längre, till den där kullen eller myrholmen som de övriga inte orkar gå till. Den arkeologen gör detta med en övertygelse om att hen kommer att hitta saker. Varje kartanalys som arkeologen gör innan fältarbetet och som leder till att hen blir övertygad om att ”DÄR måste det finnas fornlämningar”, gör att hen arbetar intensivare och mera uthålligt för att hitta de lämningar som ”måste” finnas där.

“Det som finns här kommer vi att hitta!” Arkeologerna Frida Palmbo, Åsa Lindgren och Tor-Henrik Buljo brukar göra det också. © Norrbottens museum

Går det att knyta detta resonemang om målbilder bakåt i tiden…? Möjligen skulle det gå att dra paralleller till hällbilder (hällristningar och hällmålningar). Ett av de vanligaste motiven på hällbilder i norra Sverige brukar vara älgar, fiskar och andra djur som går att äta. Det brukar också förekomma människor på dessa bilder, ofta i jaktsituationer. En tolkning av hällbilder innehållande bytesdjur är att de har varit kopplade till jaktmagi för jaktlycka. Om man gjort en magisk bild med bytesdjuren fångade, då har man kanske en känsla, en övertygelse på att jakten kommer att gå bra. Detta gör att man härdar ut litet längre i väntan på att villebrådet ska dyka upp, man orkar gräva ytterligare en fångstgrop och man tillverkar ytterligare en pil. Förberedelserna blir mera noggranna om man ”vet att man kommer att möta älgen”, och kanske får man dessutom en extra mental styrka när man tänker sig jaktsituationen samtidigt som man förbättrar sin utrustning. Eller som Gunde berättade om de stavspetsar som han bantat ett par gram: Rent logiskt spelade inte de grammen så stor roll, men då han stod bredvid sina konkurrenter visste han att han hade förberett sig lite, lite bättre än dem. Gissa om han kände det som en extra styrka. Han målade upp en bild av sig själv som vinnare, redan innan start. Gissa om stenåldersjägaren kände sig extra lyckosam inför jakten när älgarna eller fiskarna ristats eller målats på hällen.

Hällristningar från Nämforsen vid Ångermanälven. De är fyllda med röd färg för att synas bättre för besökaren. Foto från Olof Östlunds privata fotoalbum

Hällristningar med älgmotiv vid Norrfors, Umeå älv. Foto från Olof Östlunds privata fotoalbum

Samma psykologi ligger bakom människors beteende även när det gäller jakten på kärlek, tror jag. Att hela tiden sträva efter att förbättra sig själv ingår i våra försök förbättra vårt självförtroende och vår attraktionskraft. Varför klär du upp dig när du går ut på fest eller på lokal? Är det inte så att du känner dig litet snyggare, litet bättre genom dina kläder och assessorer? Dina mentala bilder av den kommande kvällen är förhoppningsvis positiva. Din nya mobiltelefon och tillgången till den senaste tekniska nyheten visar att du är med, och att du är någon att räkna med. Självklart är din stil kopplad till den grupp du tillhör.

Är detta gemensamt för människor från alla tider? Kan vi se spår av detta i det arkeologiska materialet? Kanske med ytterligare litet fantasi:

I det arkeologiska fyndmaterialet skulle vi kunna ana spåren av människors strävan i vackra och extremt skickligt tillverkade föremål som antyder att det är någonting mer än praktisk funktion som eftersträvats. Det finns i föremålen något som inte antyder massproduktion med fokus på funktion. Där finns också en kvalitet och skönhet som syftat till att framhäva den som ägde eller tillverkade föremålet.

Är denna spets av kvartsit tillverkad enbart för att vara funktionell? ©Norrbottens museum. Foto Staffan Nygren

Statuspryl eller bruksföremål? Skifferdolk med älghuvudfigur i skaftänden, hittad strax söder om Älvsbyn, Norrbotten. ©Norrbottens museum. Foto Staffan Nygren

En riktigt fint utformad pilspets kan vara motsvarigheten till Gunde Svans lättade stavspetsar, Det kan vara ett bevis på den yppersta förberedelsen för att vara absolut säker på att fälla bytet när chansen dök upp. Men samma spets kan också ha haft en annan funktion, med syfte att imponera i en social tävling. Skickligaste stensmeden vinner uppskattning från sin omgivning, och kanske uppmärksamhet från sin blivande livskamrat. Målbilden fanns där också, i huvudet hos den som tävlade om kärlek. ”Jag vill bli omtyckt, och alldeles särskilt vill jag att personen x ska tycka om mig!” …och så kanske man gav bort föremålet till personen ifråga. De vackra föremålen kan spegla hantverksskicklighet, men också rikedom eller makt. ”Jag (eller min familj eller min stam) har tillräckligt med social status och rikedomar för att kunna göra ditt liv bättre om du väljer mig”.

Ringar, smycken, spännen, pärlor…och kanske målbilder (eller bara vaga förhoppningar) i ägarens eller givarens tankar…

Tråkigt bara att så få fynd av organiskt material påträffas i våra trakter. Då kanske vi också skulle få se avbildningar av de personer som älskades en gång för länge sedan, inte enbart älgar och andra bytesdjur som ristats i sten.

Vid tangentbordet denna dag.

/Olof Östlund

Hästskoformat spänne från Idivuoma, Norrbotten. ©Norrbottens museum. Foto Lars Backman

Glaspärla från Sangis, Norrbotten (från arkeologisk undersökning vid lokal 20,inför bygget av Haparandabanan). ©Norrbottens museum. Foto Staffan Nygren

En dekorerad benpärla gjord av ett rörben från Sangis, Norrbotten (Från arkeologisk undersökning av lokal 39 inför Haparandabanan). ©Norrbottens museum. Foto Staffan Nygren

Bronsspänne från Sangis, Norrbotten (Från arkeologisk undersökning av lokal 39 inför bygget av Haparandabanan). ©Norrbottens museum. Foto Staffan Nygren

Halsring från Idivuoma, Norrbotten. ©Norrbottens museum. Foto Staffan Nygren

Länkar:

Hällmålningar på Finnforsberget, Skellefteå kommun:

http://umu.diva-portal.org/smash/get/diva2:607429/FULLTEXT02.pdf

http://skellefteamuseum.se/finnfors/

Hällristningar och hällmålningar i norra Sverige (men inte från Norrbotten):

http://www.namforsen.com/media/forntidsbilder_lag.pdf

Norrfors hällristningar (Umeälven):

http://www.vbm.se/se-and-gora/for-skolan/skolwebben/spar-nara-dig/popups1/umea1/norrfors.html

https://sv.wikipedia.org/wiki/Norrforsen

Hällmålningar i Arjeplog:

http://norran.se/nyheter/4-till-6-000-ar-gammal-hallmalning-hittad-409174

http://silvermuseet.se/unikt-fynd-av-hallmalning-i-arjeplog/