Markbygden 2020

Norrbottens museum har under flera år genomfört arkeologiska utredningar i Markbygden med anledning av den pågående vindkraftsetableringen i området. Under fyra veckor förra året så genomförde fyra arkeologer vad som ser ut att vara den sista arkeologiska utredningen i området, utifrån hur etableringsläget ser ut just nu.

Vid utredningen registrerades närmare 30 nya kulturhistoriska lämningar. Det rör sig framförallt om skogsbrukslämningar som tjärdalar, kolbottnar och husgrunder men även av bland annat en dammvall, ett minnesmärke, en brunn/kallkälla, en färdväg i form av en gammal stig och en cykelstig.

Husgrund/rester av timmerbyggnad inom område med skogsbrukslämningar. Foto: Jannica Grimbe.
Arkeolog Mica Vesterlund vandrar längs med en färdväg i form av en äldre stig som finns med på 1951 års ekonomiska karta. Foto: Jannica Grimbe.
Del av cykelstigen mellan Ersträsk och Flötuträsk. Arkeologerna Mica Vesterlund och Hanna Larsson i bild. Cykelstigen anlades under 1940-talet och finns också markerad på 1951 års ekonomiska karta. Foto: Jannica Grimbe.
En brunn som användes av brandtornsbevakningspersonalen som satt brandvakt uppe på Stor-Flötuberget i närheten av Flötuträsk. Foto: Jannica Grimbe.

Dessutom återbesökte vi ett flertal redan tidigare registrerade fornlämningar och kulturlämningar i form av härdar, en kavelbro, fossila åkrar och äldre gårdsbebyggelser. När deg gäller gårdsbebyggelsen behövde vi genom arkivstudier också avgöra om lämningarna har tillkommit före eller efter år 1850. Efter senaste lagändringen av Kulturmiljölagen 2014 tillkom att en lämning ska ha tillkommit före 1850 för att klassas som fornlämning. För att avgöra detta krävs i regel en del djupdykningar i arkiv och historiska kartor.

En av husgrunderna inom lägenhetsbebyggelsen Bastatjärn. Arkeologerna Hanna Larsson och Frida Palmbo i bild. Foto: Jannica Grimbe.
Del av vagn (sannolikt en hästvagn med fyra hjul som användes till att köra hem hö med m.m.) inom igenväxande åkermark. Märkt med ”Thulins vagnfabrik Skillingaryd. Foto: Frida Palmbo.
Fossil åker med odlingsrösen. I området finns även nybygget Svanaträsk,som bebyggdes från år 1800. Enligt uppgifter ska platsen ha varit så frostlänt att man snart flyttade till nuvarande Björkliden strax efter uppodlandet. Sägnen berättar att korna, som gick på bete i skogen, sökte sig till föda. När de inte kom hem hittades korna på Björkliden, som då var obebodd. Området finns markerad på karta över kronoallmänningstrakt kring det så kallade Svanaträsket uti Piteå socken och Norrbottens län, upprättad år 1847 för avvittring och skattläggning. Foto: Mica Vesterlund.
Arkeologerna Frida Palmbo, Mica Vesterlund och Hanna Larsson vandrar över en kavelbro. Kavelbron ska enligt uppgift vara en del av den s.k. Kristinavägen/Silvervägen och är använd i samband med transport av silver och förnödenheter mellan silvergruvan på Nasafjäll och kusten under 1630-talet. Foto: Jannica Grimbe.
En 3D-modell över en av härdarna som dokumenterades i Markbygden förra året. Modell: Jannica Grimbe.

Jag började arbeta som arkeolog på Norrbottens museum 2006. Sommaren 2020 har för min del etsat sig fast som den värsta myggsommaren någonsin under de år jag har arbetat i Norrbotten. Att det dessutom var runt 30 grader varmt samtidigt som vi klafsade runt på blöta myrar och trängde oss igenom snåriga skogar gjorde inte saken lättare. Vid ett tillfälle, när vi registrerade en igenväxande gårdslämning, utropade jag med ett svart moln av mygg runtomkring mig att ”Jag förstår varför man flyttade härifrån!”. Jag som vanligtvis fylls av lite vemod när jag strövar runt på övergivna gårdsplatser och funderar över vilka människorna var som bebyggde och brukade marken och hur det kom sig att platsen övergavs.

Fågelkvitter och insektssurr i Markbygden sommaren 2020.
Ett litet filmklipp som visar myggmängden på arkeolog Jannica Grimbes ben. Och ja, vi har hittat döda mygg i fotoböckerna i samband med efterabetet…

Nu ser vi med spänning fram emot kommande fältsäsong och vad den kommer att bjuda på. Min förhoppning är åtminstone mindre mygg…

Vid tangentbordet:
Frida Palmbo, arkeolog

Tidigare blogginlägg om Markbygden:

Markbygden 2019
Markbygden och Kristinavägen
Fäbodar i Markbygden
Arkeologi i Markbygden

Den som söker, finner!

Åter ett år till ända, och vilket år sedan! Så mycket som inte blivit som vi tänkt oss och som krävt speciella anpassningar. Något som däremot gått över alla förväntningar är Laponiatjuottjudus fältarbeten. Aldrig har jag väl känt mig så fri som detta besynnerliga år.

Vemodigt att lämna Muddus/ Muttos nationalpark men spännande att få bege mig västerut i Världsarvet. Utifrån Laponiatjuottjudus kulturmiljöplan och alla källor som den bygger på så står det klart att inte mycket har hänt när det gäller kunskapsläget för kulturhistorien i Laponia. Det finns så att säga mycket att sätta tänderna i.

Vy över Sádijávrre med kära kamrater i släptåg. Foto: Anna Rimpi, Laponiatjuottjudus.

Av Laponias yta är ca 27% inventerat för fornlämningar. Det skedde under åren 1992-2001. Denna systematiska fornminnesinventering är sedan länge nedlagd och tittar vi utanför världsarvets gränser, för hela vårt län, har en förstagångsinventering skett på ca 50%. Siffrorna behöver så klart sättas i sin kontext och den är rätt så dyster. Sverige minus Norrland har varit föremål för den moderna, systematiska inventeringen 2-3 gånger………………

Kunskapsluckorna är alltså många, geografiska som tematiska och presenterar sannerligen en möjlighet att gå på upptäcktsfärd. När somliga dörrar stängs öppnas ofta andra om man är villig att ta steget. Det är precis vad som hänt. Årets förutsättningar har erbjudit mig mer tid i fält och det har gett resultat.   

Hela 221 nya registreringar i Fornsök har det blivit! Och jämför vi det med föregående år så är det mer än en fördubbling. Fornlämningar utgör 176 st och övriga kulturhistoriska lämningar 43 st. Japp det blir en del statistik är jag rädd, men när den är så här positiv så är det ju nästan roligt😊

Fördelat över lämningstyper är det så klart härdar som ligger i topp med 155 st, följt av barktäkter, renvallar och visten. Förra året påträffades, (som ni kan läsa om i förra årets inlägg) två lokaler med stalotomter i Gällivare kommun vilket i år lett till utvidgade sökinsatser. Glädjande nog har dessa gett resultat med 4 nya stalotomter fördelade på 3 lokaler!

Härd S om Gágirjávri. Foto: Anna Rimpi, Laponiatjuottjudus.
Härd i höstskrud, NÖ om Ritsemjávrátja. Foto: Anna Rimpi, Laponiatjuottjudus.
Barktäkt på tall nedan Juobmotjåhkkå. Foto: Anna Rimpi, Laponiatjuottjudus.
Renvall SÖ om Ritsemjávrátja. Foto: Anna Rimpi, Laponiatjuottjudus.

Det är något alldeles särskilt att hitta och dokumentera speciella lämningar som tex. Stalotomter. Aldrig är väl nyfikenheten så på topp som då, du vill liksom inte åka hem…. I år har jag haft förmånen att även finna några hornsamlingar, en bengömma och en gravliknande anläggning, som efter en hel del övervägande, blivit registrerad som Sommargrav.

Den mindre av två mindre stalotomter invid Lapsejåhkå. Foto: Anna Rimpi, Laponiatjuottjudus.
Bengömma. Foto: Anna Rimpi, Laponiatjuottjudus.

De stora geografiska kunskapsluckorna inom Laponia finns huvudsakligen inom Gällivare kommun, inom Sjávnja naturreservat och Stora Sjöfallet/ Stuor Muorkke nationalpark. Det är hit som årets och de kommande årens inventeringsinsatser är förlagda. 204 av 221 registreringar detta år, ligger inom Gällivare kommun.

Men vad betyder allt det här? Har det någon betydelse, gör det någon skillnad att 1 arkeolog knatar runt i ett oändligt Världsarv?

Jo, faktiskt en mängd olika saker.

Inrättandet av Laponiatjuottjudus/ Laponiaförvaltningen har inneburit att ”tomma” områden på kartan, inte längre är tomma. Förvaltningen har under sin korta livslängd lyckats registrera mer än 500 lämningar i Fornsök vilket kan jämföras med ca 3000 nya lämningar under åren 1992-2001. Någonstans är det så enkelt att ”syns vi inte, finns vi inte”. Om Laponia ska kunna gå från exotisk vildmark till ett kulturlandskap behöver vi veta att vi funnits för att vi ska finnas!

Det är otroligt beklagligt att det ur nationell synvinkel inte anse viktigt med historia i norra Sverige. Däremot är vi inte beredda att förlora oss i offerkoftan. Laponiaförvaltningen har valt att hantera den låga %-satsen som en möjlighet: Vi kan göra skillnad. Vi kan se till att ”nya” lämningar påträffas och lägga grunden till att ”nya” frågeställningar ställs. Fördomar, stereotyper och svaga underbyggda ”sanningar”, kan faktiskt ställas på ända.

Nyligen publicerade arkeologen Anders Hansson artikeln” Norrland berövas sin historia” i Östersunds posten. Jag kan inte mer än hålla med om att det är en demokratisk rättighet att få ta del av historien. Jag skulle vilja bygga vidare på hans titel och säga att Sverige och världen berövas sin historia. Vårt och världens arv ska skyddas, bevaras och vårdas för kommande generationer och är till för hela mänskligheten.

Torvkåta. Foto: Anna Rimpi, Laponiatjuottjudus.

Det känns otroligt glädjande och viktigt att inventering, genom Laponiatjuottjudus, kan göra skillnad för kulturlandskapet och för allas vår historia.

Anna Rimpi, Arkeolog, Laponiatjuottjudus

Besök oss gärna på www.laponia.nu

Källor:

Rimpi, Anna (2019). Spår av tidigare brukare. Förslag på fokusområden för förvaltningen Laponiatjuottjudus 2019-2025. Kulturmiljöstrategi Laponiatjuottjudus. Ej utgiven rapport. Arbetsmaterial Laponiatjuottjudus.

Laponia: world heritage in Swedish Lapland : Tjuottjudusplána : biejadusáj ja sujttimplánajn suoddjimpárkajda = Förvaltningsplan : föreskrifter och skötselplan för nationalparkerna Sarek, Stora sjöfallet/Stuor Muorkke, Muddus/Muttos, Padjelanta/Badjelánnda : Biejadusáj ja sujttimplánajn luonndoreserváhtajda = Föreskrifter och skötselplan för naturreservaten Sjávnja/Stubbá. (2015). [Jokkmokk: Laponiatjuottjudus

Liedgren, Lars & Hedman, Sven-Donald (2005). Utvärdering av fornminnesinventeringen, 1984-2002 och projektet Skog och Historia, 2000-2004, i Norrbotten: med exempel på tillämpningar av det digitala registret och framtida inriktningar. Arjeplog: Silvermuseet

Arkeologen Anders Hansson ”Norrland berövas sin historia” 2020 artikel Östersunds posten

Edbom, Gunilla (2003). Kulturhistorisk kunskapsöversikt för Laponia en sammanställning av kunskapsläget för kulturhistorien i världsarvsområdet Laponia. Jokkmokk: Ájtte.