Stackars räven!

Norrbottens museum får årligen in ett antal tips om forn- och kulturlämningar från allmänheten, vilket är värdefull information som kan bidra till att utöka bilden av Norrbottens förhistoria och historia. Vi arkeologer har ju tyvärr inte möjlighet att leta efter fornlämningar överallt runt om i Norrbotten, även om vi skulle vilja, så allmänhetens tips är därmed ett mycket viktigt bidrag till att få kunskap om vad som finns ute i skog och mark.

I veckan har undertecknad tillsammans med Daniel Sjödahl granskat tips av ett 20-tal härdar och 9 rävtanor utanför Glommersträsk, nära gränsen till Västerbotten. Det är tredje året i rad som vi är i dessa krokar och granskar tips, då vi har en återkommande tipsare, Roger, som tycker om att vara ute i skog och mark och leta efter olika lämningar. Det var roligt att träffa Roger igen, som verkligen vet vad han ska leta efter – alla rävtanor och i princip alla härdar har beskrivits och dokumenteras och kommer att registreras i fornminnesregistret. Därtill så hittade vi också några tjärdalar, en kolbotten och en dammvall som också har dokumenterats. Dessutom har vi fått bra motion på köpet – Roger har väldigt långa ben, så det gäller att pinna på ordentligt för att hinna med!

Daniel registrerar en härd

Arkeolog Daniel Sjödahl gör en beskrivning på härden som syns i förgrunden av bilden. Fint läge på torr sandig mark invid sjö.

Rävtanor = grymma jaktredskap
En rävtana är ett gammalt fångstredskap som uteslutande har använts till att fånga räv med. De har också kallats för bland annat rävklåpa, rävtång och räfstabbe. Rävtanorna som vi har registrerat i veckan sitter på rotfasta träd, där träden har avhuggits till en lämplig höjd.

Rävtana

Rävtana

Topparna har täljts till och är rektangulära, och en skåra/klyka har gjorts på den ena sidan. Upptill har man fäst ett bete, som kunde utgöras av ett katthuvud, ekorrhuvud, en köttbit, en fågel, en stekt hästhov (som i både Norrbotten och Jämtland ansågs vara särskilt tilltalande för räven) eller en bit fårskinn. Meningen var att räven skulle hoppa upp för att komma åt betet, som satt högst upp på rävtanan, och att höjden över marken var anpassad så att räven behövde använda framtassarna till hjälp för att ta sig upp till toppen. Då skar en framtass (eller två, om rävtanan hade två klykor) fast i skåran, och rävens fot klämdes fast mer och mer och hölls fast av skårans vassa kanter. Räven blev därmed hängande i tanan fram till dess att den vittjades. Rävtanor var grymma fångstredskap, och Sven Ekman skriver i Norrlands jakt och fiske:

”Räfven blir då hängande, till dess fångstmannen vittjar sina räftänger, oftast först sedan den stackars mickel ihjälhungrad eller ihjälfrusen har gått en synnerligen kvalfull död till mötes på detta pinoredskap, ett af de grymmaste fångstmedel som uppfunnits, ett sannskyldigt korsfästningsredskap för räfven.”

Rävtana

Skiss på tävtana med två klykor/skåror. Ur Norrlands jakt och fiske, av Sven Ekman (1910).

Efter denna vecka kan vi inte mer än att hålla med om att rävtanan var en grym jaktmetod, då det i en av rävtanorna satt kvar ett fastklämt ben. Trevligare var det istället att se att rävtanorna nu för tiden verkar användas som kottegömmor, antagligen åt någon fågel. En av rävtanorna såg dessutom ut att ha en liten peruk av lav på toppen!

Rävtana med kotte

Rävtana med kotte

Rävtana

Rävtana med en ”lavperuk”.

Många av rävtanorna som vi har registrerat ligger i ett och samma område, invid eller en bit ut på myrarna. De ser mycket lika ut, och det känns sannolikt att det kan vara en och samma person som gjort dessa fångstredskap och haft en jaktstig i området. Det vore intressant att datera någon av dessa rävtanor och se hur gamla de egentligen är! Kanske får bli ett framtida projekt…

Vid tangentbordet denna fredag:
Frida Palmbo
Läs mer om äldre jakt- och fångstmetoder:

Brännström, Edvin. 2006. Äldre jakt- och fångstmetoder i en Norrbottenssocken. Umeå.

Ekman, Sven. 1910. Norrlands jakt och fiske. Uppsala.

Arkeologisk utredning vid Nautanen – bland lämningar från 1900-talets början.

I ett par veckor under månadsskiftet juni-juli har två arkeologer från Norrbottens museum (Dag Lantz och Olof Östlund), utfört en arkeologisk utredning vid Nautanen, nära Gällivare. Nautanen är ett gammalt gruvsamhälle och en gruva i/på/vid berget med samma namn. Malm upptäcktes 1898, ett samhälle började byggas år 1900, gruvan startades år 1903 och malm bröts fram till år 1907. När kopparpriset sjönk gick gruvföretaget i konkurs. Samhället var uppbyggt med den tidens tanke om att detta skulle bli ett mönstersamhälle där alla moderniteter skulle finnas, men när gruvan gick i konkurs tog sagan slut. Kvar finns nu ett flertal gruvhål (varav sex fick personliga namn under gruvepoken: Anna, Maria, Dagny, Karl Fredrik och Max), och rester av husgrunder från som visar var människor bott och levt under några korta år.

En av informationsskyltarna vid Nautanen. Foto: Olof Östlund

En av informationsskyltarna vid Nautanen. Foto: Olof Östlund

En av informationsskyltarna vid Nautanen. Foto: Olof Östlund

En av informationsskyltarna vid Nautanen. Foto: Olof Östlund

Området ingår numera i länsstyrelsens fornvårdsprogram (Forntid i Norrbotten) som en fornvårdsmiljö, skyltad för att allmänhet och turister ska kunna besöka och förstå platsen. Idag håller dock de 3 km av skogsbilväg mellan E10 och Nautanen på att försämras och en bil med hög markfrigång är att föredra eftersom hjulspåren på sina ställen är rätt djupa. (Det finns dock ytterligare en skogsbilväg som leder till Nautanen med utgångspunkt från Koskullskulle, och det är möjligt att den kan vara bättre).

Nu börjar det dock hända saker som gör att framtiden ser annorlunda ut för skogsbilvägen från E10 och valda delar av Nautanens gruvområde. Högarna med varp (eller gråberget som blev över), från malmbrytningen har nu legat i över hundra år, med den mindre trevliga följden att tungmetaller lakas ur till grundvattnet och vattendrag i området. Boliden Mineral AB vill ta hand om varphögarna eftersom de är nuvarande markägare och därmed har ett miljöansvar på platsen, men delvis också för att de varphögar som vid 1900-talets början ansågs vara värdelös sten innehåller malm som idag är värd att processa. Boliden behöver dock bredda och förbättra vägen för att kunna hämta malmen med lastbilar. Det är där Norrbottens museums arkeologer kommer in i bilden. För att Boliden Mineral AB ska få bredda vägen måste de enligt länsstyrelsens beslut bekosta en arkeologisk utredning för att ta reda på om fornlämningar ligger i det område som kommer att beröras av vägens breddning. Det är detta arbete vi har genomfört i år.

Vårt utredningsområde är inte i de centrala delarna av det gamla gruvsamhället, vi har sökt av ett område sydöst om det, längs med nämnda väg. Husgrunderna i gruvsamhället är i de flesta fall kända sedan tidigare. Det finns kartor och beskrivningar vilka husen är – i alla fall de flesta av dem – det är ju bara drygt hundra år sedan. Men enstaka husgrunder ligger litet grand vid sidan om centrum av gruvsamhället och några av dessa berördes av årets utredning.  Merparten av lämningarna som vi påträffat i vårt utredningsområde hör till gruvepoken.

Detta fotografi på en av informationsskyltarna visar en karta över Nautanen, men inte vårt utredningsområde som låg södöst om detta område, och ansluter till vägen i bildens nedre vänstra hörn. Foto: Olof Östlund

Detta fotografi på en av informationsskyltarna visar en karta över Nautanen, men inte vårt utredningsområde som låg södöst om detta område, och ansluter till vägen i bildens nedre vänstra hörn. Foto: Olof Östlund

I området finns också kolbottnar (rester av kolmilor), och en mängd jordrymningar. Jordrymningar är lämningar efter prospektering, där jordmassor grävts bort för att man skulle komma åt berget för att se var det fanns malm. Ingen av dessa faller inom ramen för det som kallas fornlämning, eftersom de alla är yngre än 1850. De är istället ”Övriga kulturhistoriska lämningar”. Emellertid har området kring Nautanen i äldre tider använts som flyttled av samer och vårt utredningsområde är det sedan tidigare registrerat fyra härdar som är att beteckna som fornlämningar.

De lämningar som vi hittat i år, som inte varit registrerade tidigare är två härdar (fornlämningar), en husgrund, en kolbotten och tolv jordrymningar.

Härd: Raä Gällivare 400:1, en av de härdar som varit kända sedan tidigare. ©Norrbottens museum. Foto Olof Östlund.

Härd: Raä Gällivare 400:1, en av de härdar som varit kända sedan tidigare. ©Norrbottens museum. Foto Olof Östlund.

Den nyregistrerade husgrunden. ©Norrbottens museum. Foto Olof Östlund.

Den nyregistrerade husgrunden. ©Norrbottens museum. Foto Olof Östlund.

Dag Lantz står på en kolbotten (resterna av en kolmila) som registrerades redan förra året; Raä Gällivare 2485. ©Norrbottens museum. Foto Olof Östlund.

Dag Lantz står på en kolbotten (resterna av en kolmila) som registrerades redan förra året; Raä Gällivare 2485. ©Norrbottens museum. Foto Olof Östlund.

En av de tolv jordrymningarna. ©Norrbottens museum. Foto Olof Östlund

En av de tolv jordrymningarna. ©Norrbottens museum. Foto Olof Östlund

Ytterligare två av de tolv jordrymningarna. Bilen och arkeologen ger en uppfattning om hur stora de är. ©Norrbottens museum. Foto Dag Lantz.

Ytterligare två av de tolv jordrymningarna. Bilen och arkeologen ger en uppfattning om hur stora de är. ©Norrbottens museum. Foto Dag Lantz.

Området är också mycket spännande ur kvartärgeologisk synvinkel eftersom här finns rester av två avtappningsälvar som tömt glaciärsjöar i samband med att inlandsisen smälte. Tyvärr hittade vi inga stenåldersboplatser från den tiden i vårt utredningsområde, även om jag hade en liten förhoppning om att vi skulle göra det. Men att hitta härdar är ganska kul det också!

Det här är karta som bygger på s.k. lidardata. Det är en satelitbild som visar hur markens topografi ser ut när all vegetation är bortskalad.  I den nordvästra delen av kartan ser man den tydligaste av de två avtappningsälvarna, israndsälvar, som en gång tömde en glaciärsjö på vatten. Ytterligare en syns i södra delen av kartan. Lägg även märke till alla jordrymningar (raka streck av olika längd) som finnst väster om det blåmarkerade utredningsområdet.

Det här är karta som bygger på s.k. lidardata. Det är en satelitbild som visar hur markens topografi ser ut när all vegetation är bortskalad. I den nordvästra delen av kartan ser man den tydligaste av de två avtappningsälvarna, israndsälvar, som en gång tömde en glaciärsjö på vatten. Ytterligare en syns i södra delen av kartan. Lägg även märke till alla jordrymningar (raka streck av olika längd) som finnst väster om det blåmarkerade utredningsområdet.

Vid tangentbordet denna gång:

Olof Östlund (som har semester när detta inlägg publiceras).

P.s. Några tips:

  • Klicka på bilderna så kan du se dem i större format. Då går det också att läsa texterna på informationsskyltarna och även fler detaljer i Lidarkartan.
  • En länk till länsstyrelsens beskrivning av fornvårdsmiljöer i Kalix älvdal finns att titta på i en av länsstyrelsens broschyrer om sevärdheter i Norrbotten. (Länken är här nedanför).Nautanen ingår i broschyren.

http://www.lansstyrelsen.se/norrbotten/SiteCollectionDocuments/Sv/publikationer/samhallsplanering%20och%20kulturmiljo/Kulturmilj%c3%b6/Tidsresan%20Kalix%20%c3%a4lvdal.pdf