Förra veckan var Frida Palmbo och jag, Åsa Lindgren, till Sunne i Värmland för att delta i konferensen som heter SKÅNK. Det står för SKogens mÅngfald av Natur- och Kulturarv. Den första föreläsningen handlade om historiskt mångbruk och biologiskt kulturarv i skog och gav åtminstone mig nya insikter om vilka spår som kan finnas i våra skogar. Redan denna vecka fick jag även praktisera dessa nya kunskaper i fält.

Häromdagen blev jag tillfrågad om jag kunde åka ut på ett skogsärende, vilket jag sällan gör. Det lät ju intressant, så jag sa ja och började genast kika på vad det var för område och vilka lämningar som skulle beröras – gårdstomter i Trundavan. Enligt beskrivningen i Fornsök så är gårdstomterna belagda på 1645 års geometriska avmätning, men den kartan är väldigt översiktlig och svår att passa in med dagens kartor. det är därför svårt att avgöra vilken gård som är vilken.

Lite tydligare är en storskifteskarta från 1785, men även den var svår att passa in mot dagens karta, då få det inte finns konkreta referenspunkter att använda.

Nu var det inte historiska kartor jag skulle skriva om, det gav i alla fall fått en liten bakgrund till lämningarna på platsen. I Fornsök har de gårdslämningar som berörs av skogsärendet beteckningen L1992:4100 och L1992:4102. Uppdraget var att hjälpa till med uppmärkning av husgrunder och anläggningar inom fornlämningarna inför avverkning.

När jag gick in i Fornsök förstod jag att det behövdes hjälp, för alla fem gårdstomter i området var ursprungligen beskrivna på samma lämningsnummer i inventeringsboken. Husgrunder och andra anläggningar var väldigt översiktligt beskrivna och inbördes avstånd och riktningar var även de mycket översiktliga. Avstånd och riktningar på respektive gårdstomt och mellan gårdstomterna verkade inte heller stämma. Det hela kändes kort sagt ganska otydligt.

Efter en halv dag i fält kunde Rasmus Lundqvist och jag till slut få ganska bra ordning på lämningarna inom området som ska avverkas. Det tog sin tid, då själva husgrunderna ofta var otydliga och marken var blockig och stenig – vi såg potentiella syllstenar nästan överallt, men de bildade sällan snygga syllstensrader. Spisrösen och källargropar hjälpte till att lokalisera var husen stått.

Det som dock var mest intressant med detta besök i fält var det biologiska kulturarvet som jag nu fått en ny blick för efter deltagandet i årets SKÅNK. Inom området finns flera träd med spår efter historiskt brukande. Bland annat en stor gammal tall med möjliga spår av tallristäkt. Ris från yngre tallar kunde tas som vinterfoder och när tallen sedan växer upp kan den få fler stammar och spretiga grenar 1-2 meter upp på stammen. Att grenarna är relativt grova runt om hela tallen visar att den vuxit i ett öppet läge, med mycket ljus. Området bakom tallen som idag är granbevuxet var öppen ängsmark in på 1960-talet.

En annan tall inom området har grov, något konisk stam, med flera skador. Dels så finns rester efter en koja en bit upp i grenverket och flera skador härrör sannolikt från avsågade grenar. Men jag kan tänka mig att stammen skadats mycket tidigare än så, eftersom den fått denna form. även denna tall har haft relativt grova grenar hela vägen runt och stått i ett öppet landskap med ängar och bebyggelse omkring.

Något som är vanligt i närheten av gårdar, fäbodar och visten är spår efter björkvedstäkt. Dessa björkar är lätta att känna igen, genom att de är flerstammiga och kan ha en grov ”sockel” vid roten.

En annan björk kanske var tänkt att göra yxskaft av. Den har grova invallningar på ömse sidor om en djup skada. Invallningens trä blir väldigt hårt, men ändå elastiskt och passar därför bra till yxskaft. Av någon anledning fick den stå kvar.

Slutligen en flerstammig gran med grova grenar runt om, troligen påverkad av bete när den var ung. På samma sätt som tallarna har de fått grova grenar åt alla håll då de vuxit i ett ljust och öppet läge. De nedersta grenarna har sågats av i sen tid, ”såren” är bara delvis läkta/övervallade.

Har du märkt att jag skriver väldigt vagt och använder ord som troligen, sannolikt och möjligen? Det är såklart för att jag inte kan detta med spår av biologiskt kulturarv i skogen. Jag har alldeles nyligen fått upp ögonen för den mångfald som finns och har inte lärt mig att tolka det jag ser än. Men jag hoppas att få lära mig mer och är väldigt glad för att jag så snart efter SKÅNK-konferensen fick se denna typ av lämningar på riktigt i fält!

Trevlig Allhelgona!
/Åsa Lindgren

Länk till information om 2024 års SKÅNK – SKÅNK – konferens om skogligt mångbruk och kulturarv | Riksantikvarieämbetet (raa.se)

Mer om biologiskt kulturarv i skogsmark finns att läsa på SLUs hemsida – Skötsel av kulturpräglad natur | Externwebben (slu.se) och om fjällnära skog – Kulturprägel i fjällnära skog (diva-portal.org)